SL – vakna!

Jo jo, jag har läst, sett och hört åtminstone hälften av bortförklaringarna. Ni har fått direktiv uppifrån. Blivit decentraliserade, bolagiserade, uppköpta, privatiserade och allt det där, vilket också i grund och botten har visat sig tragiskt. I dag fungerar ni ju ännu sämre än när ni arbetade som ett socialistiskt kollektiv. Illa.

Jag har nyss postat ett gammalt hederligt pappersbrev till er. Eftersom jag inte har ett uns av hopp om att det

a) ska nå er, eftersom posten privatiserats

b) om det mot förmodan når er, ska göra någon verkan eftersom ni inte kan bestämma till vilket av alla privata riskkapitalistbolag det ska vidarebefordras

Icke desto mindre:

Eftersom er hemsida knappast drabbas av snöoväder i augusti, är det minsta man kan begära, att den ska fungera när man vill registrera sina tonårsbarns svindyra terminskort på den.

Och det kan man inte. Man kan inte heller skicka ett felmeddelande till er.

Wake up, det är 2012 nu.

Alltså publiceras här, bortsett från personuppgifterna, det brev som i morgon snigelpostas till er, med en lam förhoppning om att någon ska reagera:

SL kundtjänst
Box 30047
104 25 Stockholm

2012 – 08 – 22

Beträffande registrering av SL-kort för ungdomar

Jag är milt uttryckt förvånad, snarare chockad. Förutom de pengar jag eller skolan betalar för att en tonåring ska kunna åka med de kommunikationer som fungerar hjälpligt på sommaren och med u-landstouch på vintern (ni tycks fortfarande lika förvånade varje år, över att det blir kallt och kommer snö. Ska jag berätta en hemlis…? :-)) ska jag betala 720 kronor per termin och barn (!) för att de ska få åka på
kvällar och helger.

När jag sedan ska registrera korten som en försäkring mot förlust, upptäcker jag åter att er hemsida inte fungerar. När jag ska skicka ett meddelande om detta upptäcker jag
att er hemsida inte fungerar. När jag ska meddela er detta via den Facebook-sida ni
rekommenderar upptäcker jag att det inte går att kommunicera med er där.

Jag vet inte riktigt hur er sannolikt väl avlönade kommunikationsdirektör tänkte, men jag kan meddela att det var ett feltänk.

Nu gör vi så här. Ni registrerar korten med uppgifterna nedan, och tar ansvaret för dem till dess att ni meddelat att hemsidesregistreringen fungerar:

XXXXXXXXXXXXXXX Öhrlund, kortnummer xxxxxxxxxxxxxxx

XXXXXXXXXXXXXXX Öhrlund, kortnummer xxxxxxxxxxxxxxx

Kan ni bara för en sekund skita i att förhandla lågpriser med kineser och fransmän och istället försöka se till att den mest grundläggande delen av er verksamhet fungerar?

Tack

Vänligen bekräfta skriftligen och omgående.

Med vänlig hälsning,

Dag Öhrlund

 

 

En spännande höst!

Hej alla vänner och fans!
Det händer mycket nu – en del gott och en del mindre gott. Min deckare ”Till minne av Charlie K”  som kom ut i maj har fått ett fantastiskt gott mottagande och bland annat ska jag till Lysekil på Bokens Dag den 25 oktober för att prata om den. Är ni i närheten då så är ni förstås varmt välkomna!
I september släpper jag ”Skriv din bok och sälj den” – en handledning för alla er som är intresserade av att skriva en bok och få den utgiven. Tyvärr drar förlaget Bra Böcker ner sin utgivning och därför kommer boken inte att finnas i någon speciell monter på Bokmässan i Göteborg i slutet av september, men den finns förstås tillgänglig i bokhandeln och via internetbokhandeln.
Just nu färdigställer jag en hemlig bok som jag kommer att berätta mer om senare. Den 26 september utkommer min och Dan Buthlers ”Återvändaren”, en fortsättning på de tidigare böckerna om psykopaten Christopher Silfverbielke. Och snart är det dags att sitta ner och skriva nästa Silfverbielke-bok. Vid sidan av det här jobbar jag vidare på en hel del andra, egna bokprojekt.
Jag är förstås glad och tacksam för alla era kommentarer och har kroniskt dåligt samvete för att jag uppdaterar bloggen alldeles för sällan, men jag måste ju hinna skriva manus också! Hoppas att ni alla har haft en alldeles speciellt bra sommar! :o)
Vi hörs snart igen! :o)

Läckberg räddar Expressens upplaga

Jag kan se scenen framför mig:

Expressens redaktion. Nyhetstorka. Evig skräck för att den ledande konkurrenten (som vanligt) kommit på något bättre.

Redaktörer slår sina kloka huvuden ihop. Och kommer inte upp med något bättre än:

SÅ SNÅLAR LÄCKBERG MED SIN FÖRMÖGENHET.

Artikeln kan berätta att Läckbergs företag dragit in 102 miljoner kronor under de senaste fyra åren. Att samma företag för andra året i rad drog in över 30 miljoner. För att ge artikeln alibi redovisar man i smalspalt till höger vad några andra bästsäljande deckarförfattares företag omsätter.

Men naturligtvis nämner man inte namn som PO Enquist, Herman Lindqvist eller – gubevars – några av våra duktigaste kvinnliga författare som inte skriver deckare.

Det vore alltför farligt.

Tänk om kulturredaktionen skulle få nobben nästa gång de vill prata med någon av de fina och viktiga. Det vore inte bra.

Att slå på komersiellt framgångsrika författare – speciellt Läckberg – är praktiskt och bra. Det säljer lösnummer och det är relativt ofarligt. Camilla har sedan länge visat att hon kan förvandla sig till gås när kvällstidningsjournalisterna bär fram spannarna.

Tydligen har det krävt två Expressenreportrar för att få ihop de få rader artikeln består av. Och den lär knappast få några priser för grävande journalistik. Mest det gamla vanliga – floskler ackompanjerade av några passande pratminus.

Till detta sätts en absurd rubrik som får plats på löpsedeln och ettan, sannolikt av en magsur redigerare som är alltför väl medveten om att inte ens den blir en litterär framgång på något sätt.

Det måste vara ett helvete att veta att ens text är en loser redan innan den är tryckt.

Jag tycker att Expressen ska skita i hur mycket Camilla Läckberg tjänar. Du kan tycka vad du vill om hennes historier men faktum kvarstår – tjejen har sålt över 4,5 miljoner böcker enbart i Sverige och tillräckligt många människor har visat att de vill läsa hennes berättelser.

Det är mer än Expressens journalister någonsin får uppleva.

Respekt, alltså.

Jag kan förstå att garvsyran svider hos dem på kulturredaktionerna, som inser att de inte skulle kunna få ihop en bestseller på tio år om de så slog knut på både sina sjalar och sig själva. Tuff skit.

Jag har en stor respekt för författare som skriver något massor av människor vill ha, för musiker som skapar hits, för konstnärer som når ut brett. Kan vi inte bara vinka åt dem, gratulera till ett bra jobb och … nej, det kan vi förstås inte! För vi som kritiserar är fina och viktiga och vet bättre, eller hur? stönar kulturredaktörerna.

Tacksamt bör de kräla för att Camilla Läckberg räddade ännu en dag åt en tidning som inte klarar en nyhetstorka.

Till saken hör att hon är en synnerligen trevlig prick som har lyckats genomföra det var tredje svensk drömmer om – att skriva en bok. Hon har dessutom gått ett par steg längre. Skrivit flera. Och sålt mer än de flesta drömmer om.

Grattis, Camilla!