Kanske.
Kanske är det dags att omvärdera så mycket att vi inte ens orkar tänka tanken.
Det globala systemet. Den så kallade demokratin.
Inte minst – rättsväsendet.
För att inte hela din helg ska bli förstörd på en gång, nöjer jag mig med det senare.
Detta efter den färska, sjukt svårbegripliga domen från Attunda Tingsrätt, tillika min lokala tingsrätt (och ja, jag skäms så.in.i.helvete.nu som Sollentunabo!!!).
Saken: Den 6 augusti 2012 sköts 17-åriga Sandra ihjäl av sin pojkvän, när hon sov i en lägenhet i Sollentuna. Pojkvännen, 18 år, höll en pistol 5 – 15 centimeter från hennes panna och tryckte av.
18-åringen ringde själv SOS Alarm efteråt. Han greps utanför huset, iförd endast kalsonger, medan han försökte gömma vapnet (och dessutom ljuddämparen till ett annat vapen) med en förklaring om att han skulle komma att behöva det senare (!).
I vanlig ordning har pojken i efterhand sjuttioelva sjöförklaringar till sitt handlande. Han har varit svartsjuk och haft kontrollbehov. Flickvännen har – mot hans vilja – gjort en abort. Han har haft drogproblem. Han var drogpåverkad vid händelsen och förstod inte vad han gjorde (!). Han tänkte bara ”säkra” vapnet när han riktade det några centimeter ifrån den sovande flickans huvud.
Attunda Tingsrätt blundar för vittnesmål om att pojken tidigare hotat sin flickvän. Snarkar inför det faktum att grabben iskallt skaffat ett vapen och skjutit huvudet av en 17-åring som hade hela livet framför sig.
Rättens ledamöter pissar i sin dom på den döda flickan, hennes familj och vänner!
Det väcker en intressant frågeställning:
Ska vi 2013 fortfarande ha bönder, ingenjörer, florister, frimärkssamlare, författare, stöveltillverkare, hjärnkirurger, biodlare, deltidsprostituerade, sjuksköterskor, lokförare, ekonomer, begravningsentreprenörer och ståuppkomiker att som deltidsjobb döma 18-åriga grabbar för mord?
Uppenbarligen inte.
För några år sedan försökte jag själv bli nämndeman eftersom jag redan som 14-åring beslöt mig för att bli advokat och mitt intresse för juridik aldrig svalnat. Men när jag fick reda på hur korrumperat valsystemet är (i korthet – du måste bli föreslagen av ett politiskt parti och i samband med valår!) kräktes jag och gav omedelbart upp.
Systemet stinker.
Sannolikt är det mer som stinker, kanske även det nuvarande tillämpandet av den demokratiska tanken. Men låt oss börja med det akuta:
Låt inte lekmän döma när det gäller liv, död – mord.
I det här fallet vet tingsrätten att en svartsjuk 18-åring höll pistolen någon decimeter ifrån sin sovande flickväns panna, och tryckte av.
Man friar honom för mord och grabben får två år och åtta månaders fängelse för vållande till annans död (åh fan!). Vilket i praktiken betyder att han är ute efter mindre än två år!
Rätten (alltså ett knippe juridiska amatörer) finner som faktum att 18-åringen förnekar mord ”talar mot ett uppsåtligt dödande”.
Pöjkspolingen i kalsongerna har alltså bara lekt lite med den skarpladdade pistolen mot sin sovande flickväns panna och det ska väl för i helvete vem som helst få göra i lugn och ro en kväll i Sollentuna, eller hur?
Vidare: När den döda flickans vänner vittnar om tidigare hot och om hur pojkvännen varit tidigare, viftas det bort med att det ”har ett mycket svagt bevisvärde”.
Okej. Hör upp, flugfångare, bönder och ingenjörer: Här får ni för ”svagt bevisvärde”:
En 17-årig tjej fick huvudet AVSKJUTET. Hon är DÖD. Borta för alltid. Ställ er upp och servera det där kvalificerade antibevisskitsnacket inför hennes mamma, om ni törs! Men inte en, inte en av er, skulle klara det, era fjollor.
Därför att det är en förbannad lögn. Och för att ni själva har barn eller barnbarn. Innerst, innerst kanske fattar.
Sandra är död. Smärtan hos hennes närmaste kommer aldrig att dö.
Men inom 24 månader är hennes hoppande, knarkande, respektlöse, skjutande pojkvän tillbaka på gatorna igen som om ingenting hänt. Happy Days are here again, Attunda Tingsrätt! Jag hoppas att ni är där, utanför fängelseportarna, med tulpaner och sång, och kramar grabben. Och att en av er får en niomillimeters pärla i arslet från hans nya pistol som ett kvitto på hans välmenande!!
Jag ljög nyss. Jag hoppas att ni skäms ihjäl, ni ledamöter! Och jag hoppas att Hovrättens ledamöter piskar er tills ni blöder när ni förlorar och förhoppningsvis förbleknar och till sist avgår i det överklagande som kommer att komma.
För någonstans får det fanimig vara nog!
Det är hög tid att diskutera det svenska rättsväsendet.
Och inte bara på tingsrättsnivå.
I dag skäms jag, trots att jag inte borde.
Över Sollentuna. Attunda Tingsrätt. Svenskt rättsväsende. Moral och mycket mer. Trots att jag inte har ett skit med saken att göra skulle jag inte orka se Sandras mamma i ögonen i dag.
Och det – kära ledamöter av Attunda Tingsrätt – är mycket värre än något annat, om ni bara hade förmågan att förstå.
Gå hem nu och odla flugor eller samla frimärken istället.