… bara för att det behövs i vår tid.

Det är fest i det Öhrlundska Palatset, av två skäl. Dels firar vi releasen av de första tre böckerna i det stora sjuboksprojektet om De Sju Dödssynderna. Dels fyller min fru Carina år.

Vänner kommer från när och fjärran för att fira och festa.

Plötsligt står han där i höstkylan, leende och med rosiga kinder, de där som jag ser som ett sundhetstecken även om han själv hävdar att ett långvarigt och flitigt vinintag bidragit till att bygga den vackra kulören:

Robert.

En människa av närmast fenomenala mått. En Guds gåva till kvinnan och – faktiskt – till alla oss andra, fast av helt andra skäl.

Vacker som en målning i Galleria degli Uffizi

Nyfiken nu? Vem är denne Robert? Operasångare, fredsmäklare, hjärnkirurg, miljöaktivist eller raketforskare?

Närå, inget av det. Men väldigt mycket människa och glädjespridare.

Dessvärre har jag inte sett Robert på över ett år. Ty kärleken stal honom, fick honom att överge norra storstockholm för – Jönköping.

Några timmar efter att han kommit ler han milt överseende när han upptäcker att vinet är amerikanskt och inte italienskt. Men han är alltför finkänslig för att protestera.

I en flera timmar lång och mycket filosofisk diskussion, där jag flera gånger anklagar honom för att ha lämnat oss geografiskt, säger han gång på gång:

”Det fanns för lite italienska spermier i Jönköping.”

Det kommer inte uppkäftigt, skrytsamt eller på annat sätt förnämt. Bara ett stillsamt, återkommande konstaterande.

Okej, du väntar fortfarande på poängen. Vem fan är den italienske Robert och varför är han så märkvärdig?

Svar: För att han sprider glädje. Bara genom att finnas. Genom att stå där.

Häromkvällen: Den vackre Robert till vänster. I mitten – en mycket suspekt resande gårdfarihandlare i krut och hästfoder, från Skövde, som på grumliga vägar lyckades smyga in på vår fest.

Det har hänt många gånger. Jag har varit på ett helvetes humör. Handlat i en livsmedelsbutik, kommit ut vid kassan och – plötsligt har han stått där, rosenkindad och leende.

All min ilska har runnit bort på en sekund, bröstet har fyllts av värme och glädje.

Ingen, absolut ingen, kan låta bli att bli varm och glad när man ser Robert.

Och nu är han – för långt – borta.

Det fanns för lite italienska spermier i Jönköping.

Nåja, detta var nu inget vetenskapligt konstaterande och källorna bakom uttalandet är ytterst oklara, om de ens finns. I själva verket handlar det om en kärlekshistoria – eller flera, om jag ska vara riktigt noggrann – som får självaste kärleksförfattaren Nora Roberts att avundsjukt bita på naglarna.

Så vi tar det i ordning:

Efter kriget lämnade Vittorio sin älskade hemstad Florens och begav sig tillsammans med en vän ut i Europa för att arbeta sig igenom flera länder. De kom till Sverige och där träffade Vittorio av en slump fröken Carlsson.

Vittorio reste vidare till Brasilien, men hans hjärta klappade för fröken Carlsson och de höll hela tiden kontakt per brev (till ungdomarna: typ snapchat med fyra veckors fördröjning, coolt va?).

Så återvände Vittorio till Sverige, han och Margit Carlsson blev ett par och resultatet av kärleken blev Robert.

Har du kramat ur näsduken nu? För här kommer det mer ångande kärlek:

Robert, den borne singeln efter skilsmässan för många år sedan, bestämde sig för en semester på Öland.

Typ budget.

Så det blev ett ganska enkelt boende, något slags vandrarhem slash bed-and-breakfast. Nästa morgon upptäckte Robert att ställer var fullt av pensionärer, barnfamiljer, han själv och – Sofia.

Resten är, som det så vackert heter, historia. Sofia bodde i Jönköping och Robert tyckte, vid 57 års ålder att tja, varför inte? Full av det mod som endast en andra generationens invandrare från Italien kan uppbringa sa han upp sig på jobbet, sålde radhuset och flyttade.

Till Jönköping.

Robert – saknad av oss i storstaden

Nu blickar han tillfredsställt ut över Vättern från en fin lägenhet med stora glaspartier mot sjön. Han slipper köer, trängselavgifter och – förhoppningsvis – självmordsbombare.

Jönköping har äntligen fått fler italienska spermier. Men också en fantastisk, glädjespridande människa.

Världen skulle se bättre ut med fler såna.

Du kanske förväntade dig något mer omvälvande när du började läsa det här. Men – det här är en hyllning till en förbannat fin människa.

Borde vi inte ha lite mer sånt i tillvaron?

Den senaste tiden har varit extra intressant för mig, både i kommentarsfälten här och på min facebooksida Dag Öhrlund Författare.

Det har varit en befriande omväxling att då och då bli kallad idiotjävel, patetiskt nättroll och hjärndöd istället för som vanligt enbart kommunistsvin, revolutionära as, nazist, fascist, rasist, marxist och de andra gäspframkallande etiketterna. Det har också varit intressant att få min intelligens bedömd, speciellt av dem som inte kan stava ordentligt.

Jag har till och med fått kritik för att jag publicerar inlägg som går emot mina eller kritiserar mig, vilket för mig är en självklarhet.

Intressant är också att en del av dem som kommenterar gärna vill bestämma hur jag ska kommentera och hur jag ska behandla andra som kommenterar.

Så blir det inte.

Det är min blogg, min facebooksida och mina åsikter. Jag är för full åsikts- och yttrandefrihet inom lagens råmärken.

Jag har tagit bort kommentarer och inlägg som jag hittat och funnit olagliga. Men jag hinner inte läsa absolut allt. Och jag tänker inte censurera någons åsikter bara för att de anses korkade, obekväma eller icke politiskt korrekta. Den som vill se censur av lagliga inlägg får vända sig någon annanstans och gudarna ska veta att det finns gott om platser på nätet som tillämpar sådan.

En bekant till mig blev nyligen anmäld för att han delade ett av mina inlägg. Grunden för anmälan var att jag kommit med ett ”påstående” utan att ange en ”vederhäftig källa”.

Detta bekymrar mig föga.

Som journalist har jag sedan många år mycket välunderrättade och vederhäftiga källor inom bland andra (men inte enbart) polisen, Migrationsverket, Skatteverket, Kriminalvården, SÄPO, sjukvården, media och och vissa militära avdelningar. Dessa källor har enligt Tryckfrihetsförordningen meddelandeskydd – ett av de viktigaste skydden vi har enligt svensk lag.

Jag röjer inte de av mina källor som vill vara anonyma. Aldrig. Oavsett vad kritiker tycker, tänker och anser sig ha rätt till.

Den som tycker om det jag skriver är varmt välkommen att stanna, läsa, kommentera, diskutera och dela det.

Den som anser att jag är ett patetiskt nättroll, en idiot, ett hjärntvättat arsle, en galen SD-anhängare, en kommunist, marxist, nazist, fascist, rasist eller annat på -ist, har tack och lov möjligheten att läsa nyheter, synpunkter och åsikter som passar honom eller henne bättre på annat håll.

Tack för att du läser. Och tack för att du tycker – en nödvändighet för utvecklingen av ett demokratiskt samhälle.

Kära gillare!

Här kommer svaren på era senaste frågor:

Daniel Ålin Vad kan du ge för råd till en person som aldrig någonsin har skrivit en bok men som provar för skoj skull. Finns det distanskurser i författarskap eller liknande?

Det finns en hel del, ja. Googla och sök, så finner du!

Mathias Arvidsson Vilka är dina favoritplagg och varför? Smiley smile

Träningsskor eller boots, svarta jeans och svart t-shirt eller skjorta från en välkänd motorcykeltillverkare. ;o)

Veronica Johansson Du är helt underbar som författare, jag kan se Silverbjälke som en SD are men som för att komma sig in i politiken gick till KD stämmer det?

Tack! Silfverbielke hade faktiskt aldrig några planer på SD. KD passade hans syften som handsken och du såg ju hur det gick. ;o)

Leif Jägerbrand  Om du kunde förändra precis vad som helst inom svensk politik, vilka är de 5 absolut viktigaste sakerna att förändra enligt dig?

Oj! Får jag bara fem? Knepigt, men jag säger nog 1) Att på olika sätt försöka ordna fler riktiga jobb 2) Bostäder åt alla, inte minst ungdomsbostäder 3) En rejäl uppryckning av skolan, på flera sätt 4) Förbättra vård och omsorg, inte minst för de äldre 5) En rejäl översyn av lagar och förordningar, som till stor del inte har hängt med samhällsutvecklingen. Skärpta straff för våldsbrott.

Till detta kommer naturligtvis det allra mest akuta – att skapa en realistisk plan för hur vi ska ta emot och behandla alla de tusentals människor som kommer hit varje dag.

Daniel Jonsson Sjöstrand Vad är din relation till Stieg Larsson? Hur ser du på det han författade och hur var som samhällsdebattör?

Jag hade ingen annan relation till Stieg än som läsare av hans böcker. Däremot var en god vän till mig en av Stiegs bästa vänner så jag har fått förmånen att se originalmanusen. Han hade en bra bokserie på gång och det var synd att han inte fick skörda det han sått. Däremot har jag inga åsikter om honom som debattör.

Yolohan Svensson Jag funderar på att i framtiden ge ut en trilogi av böcker som jag har stora ambitioner för, har du några råd till en som aldrig tidigare haft kontakt med en publicerare?

Kämpa, kämpa och ge aldrig upp! Konkurrensen i bokbranschen är sjukt hård. Varje år får förlagen in 10 000 manus från debutanter, förutom manus från alla etablerade författare. Av de 10 000 debutantmanusen ger man ut ett femtiotal. Hyr in en bra redaktör som går igenom ditt manus innan du skickar det till ett förlag. Läs noga på förlagens hemsidor vad de söker, så att du skickar din historia till rätt ställe.

Bäver Van Deer Björk Har Dan eller ni haft nån tanke på att skriva in er som tredje person nån gång? Bl a har GW Persson och T Boström gjort det i sina böcker.

Nej, det har faktiskt aldrig fallit oss in. Däremot har vi skrivit in andra människor som finns i verkligheten, bland andra den duktige kriminalteknikern Björn Rydh som också granskar våra texter.

PyretGbg Nyström Gillar ditt uttryck ”Frågor på det!” du brukar sluta inlägg med, kommer det från militärtiden? Jag undrar för jag har råkat på det uttrycket i andra svenska böcker jag läst nyligen. :O)

I mitt fall kommer det från militärtiden, ja (jag gjorde 332 stolta dagar i Flygvapnets kläder). Befälen brukade avsluta sina informationstal så.

Malin Selin-Katisko Jag har nu läst/lyssnat på din och Dans böcker om Silverbjälke. Vi är några som sen diskuterar böckerna. Min fråga är: Hur kommer man på en sådan person som psykopaten Silverbjälke och blir det fler böcker?

Psykopaterna finns mitt ibland oss och du har säkert träffat en Silfverbielke (om än inte massmördare) massor av gånger utan att veta om det.

Det kommer en ny bok – ”Motvind” – i januari.

Mikael Ahlin Kom först i kontakt med dig genom dina briljanta krönikor i Flashback och längtar efter en självbiografi. När kommer den?

Det finns något som dels är en självbiografi, dels en samling av det bästa jag har skrivit. Boken heter ”Berättaren” och presenteras så här på adLibris:

”Goda svenskar lär sig redan som barn att inte förhäva sig. Å andra sidan har jag aldrig påstått att jag är någon särskilt god svensk. Så jag har ägnat mig åt att skriva i stället. Och fotografera. Vid det här laget har jag hållit på med det i jämnt 40 år. Vore jag en riktigt god svensk skulle jag säga att det inte är något särskilt med det. Men sanningen är att jag levt ett stort äventyr. Jag har skrivit tusentals reportage, tagit en miljon bilder och jobbat i trettio länder. Det jag skrivit eller fotograferat har tryckts i över 150 tidningar och tidskrifter jorden runt. Och i bokhyllan har jag över fyrtio böcker där jag medverkat. Dessutom har jag haft jävligt kul. Och nästan gått åt på kuppen. Jag har varit korrespondent i Hollywood och blivit beskjuten i Brasilien, överlevt en IRA-bomb i London, blivit förlamad, rullstolsbunden och legat på intensiven. Ett par gånger trodde jag på allvar att jag skulle dö. Allt det här finns i det jag har skrivit. Den här boken är mitt sätt att fira och be dig följa med på min resa. Tillsammans träffar vi Clint Eastwood och Jan Guillou, Yannick Tregaro och Lena Liljeroth-Adelsohn, läkare och brottslingar, präster och privatdetektiver. För att nu inte tala om Döden, Makten och Satan själv. Vi reser Sverige runt på jakt efter Gud och tittar in i världens tuffaste fängelse. Men eftersom varken jag eller du nöjer oss med sånt allmängods handlar det dessutom om hemlösa, Bill Clinton, mord, bilar, Björn Skifs, Christer Pettersson, flygkapningar, hjältar, Liberace, terrängbilar, kärlek, kalkon, flygplan, Rod Stewart, alkoholister, politik, ditt inre, kärnvapen, Rolling Stone, människojägare, mobbing, beteenden, Burt Reynolds, samlare, självmord, stridsvagnar, galningar, dödsfruktan, Roger Akelius, asadyrkan, kärnvapen, matlagning, sex, tzatziki, kultur, sprit, drömmar, operasång, tankar och världsrekord i grisfester. Och lite annat smått och gott som gör livet värt att leva. Hur det nu än gick till har de här fyrtio åren gjort mig till berättare. För att fira det vill jag bjuda på några av mina bästa berättelser. Mycket nöje. Har jag lyckats riktigt bra så får du nästan lika kul som jag själv har haft!”

Och här kan du köpa boken:

http://www.adlibris.com/se/bok/berattaren-9789186775568

Anders Josefsson Varför är jag så fantastiskt snygg?!?!? Dag jag söker desperat svar.

Det är sånt som drabbar en del av oss. Försök stå ut. Prata med en terapeut, kanske? :o)

Robban Engelin Blir det någon fortsättning på Besökaren?

Ja, men utan Tristan. En ny bok om kommissarie Truut kommer 2016! :o)

Ulf Olofsson Om du fick för dig att bilda ett parti, vilka grundprinciper skulle det partiet stå för?

Respekt, i ordets yttersta bemärkelse, mot alla människor som inte gör andra illa. Total yttrande- och åsiktsfrihet i ett öppet debattklimat. Färre statliga verk och mindre byråkrati.

Christer Johansson Blir det stangda granser i eu?

Ingen aning. Kanske. Däremot anser jag att de EU-länder som inte tar sitt ansvar vid gemensamma insatser som nu flyktingmottagningen, antingen bör få böter i mångmiljardklassen eller ska uteslutas ur EU.

Maria Palm Vilka av dina böcker har varit roligast att skriva?

Oj, det är flera. ”Jordens Väktare” och ”Mord.net” toppar nog. Min självbiografi ”Berättaren” och den senaste boken om kommissarie Truut, som kommer nästa år. Silfverbielkeböckerna har förstås också varit roliga.

Henrik Gustavsson Vad är roligast:
Att skriva kriminalromaner eller jobba som reporter?

Snälla, tvinga mig inte att välja, båda är så vansinnigt roliga och spännande! Möjligen vinner författandet i slutänden eftersom jag kan vrida till historien och verkligheten som jag vill ha den.

Erik Hellgren Kommer det någon mer bok om Nic Jones (Till minne av Charlie K)?

Jag skulle väldigt gärna skriva fler böcker om Nic Jones, men just nu är det annat förlaget främst vill ha.

Jan Erving När kommer böckerna om colt och silverbielke att bli film?

Efter åtta års diskussioner med filmbolag passar jag på den frågan.

Anneli Cederholm Vad anser du om Lilla My???

Jag tycker att Kajsa Anka har en betydligt kaxigare utstrålning, faktiskt.

Tibor Bàràny Saknar du inte den-nice-memories-aktuella-tiden…?

Jag har varit lycklig och haft tur. Bortsett ifrån gångerna då jag höll på att dö eller tiden när jag låg förlamad, har jag haft det fantastiskt roligt och bra. Så det är nästan genomgående nice memories.

Stefan Ringborg Vad fotograferar du helst?

Människor och/eller action i olika former.

Michel Fuentes När kommer nästa bok om Silverbielke?

I januari 2016.

Christer Johansson Gar vi ur eu?

Sån tur kan jag inte ha… :o)

Christer Johansson Kommer lofven att avga?

Det är väl inte helt omöjligt, om han schabblar ännu mer än vad han gjort. Men jag tror inte att han gör det frivilligt.

Stefan Ekman Vilken är din bästa/sämsta egenskap?

Den där var inte lätt, minsann. Jag tror att min bästa är att jag kan skriva och fotografera. Min sämsta är kanske att jag ofta tittar på saker ur ett negativt/kritiskt perspektiv allra först.