En fotografisk chanstagning

Brasklapp: Så fort man delar något i sociala medier eller uttrycker en åsikt, blir man av något eller några ljushuvuden automatiskt beskylld för att vara okunnig, främlingsfientlig, idiot, korrumperad, nazist, köpt, obildad, fascist, rasist, opålitlig, oseriös eller bara ett svin i största allmänhet. Därför vill jag redan nu starkt påpeka att det här inlägget riktar sig enbart till dig som tycker om fotografering och bilder utan politiska, religiösa eller marknadsmässiga hänsyn. Jag är varken köpt, sponsrad eller påverkad av något parti, någon organisation eller något företag. Okej? Då kör vi (påminner stillsamt om att alla bilder nedan är upphovsrättsskyddade och inte får delas eller användas utan mitt skriftliga godkännande – Copyright: Dag Öhrlund 2016):

Året var 1973. Jag hade skrapat ihop pengar till min första systemkamera, en Minolta SRT 303 som i alla avseenden var alldeles utmärkt. Men jag hade också, 15 år gammal, gjort mitt inträde som journalist och börjat spana på de stora grabbarna och tjejerna, de som fotograferade för kvälls- och veckopressen.

På deras kameror stod det Nikon. Det skulle ta flera decennier innan jag förstod hur stort kriget mellan kameramärken var. Det var lika hårt som mellan Volvo och Saab, Mac eller PC, AIK och Djurgården, Israel och Palestina – you name it. Religionskrig, fast hårdvarumärkesvis (vilket ord!).

1974 tömde jag sparbössan, köpte ett Nikon F-hus och en zoom, 43-86 mm (ja, jag har fortfarande huset kvar.) Med ett undantag på ett halvår år 1981, då jag blev Canonkille, har jag varit Nikon trogen i 42 år. Jag tror att jag har över 20 Nikonhus och gud vet hur många objektiv liggande i gömmorna. Manuella, AF och digitala. Från 20 mm till 600. Hela kalaset.

När åldern, smärtorna och lättjan kommer krypande, samtidigt som den digitala tekniken tack och lov utvecklas, blir behovet av små och lättare kameror starkt.

Jag har provat mig fram och hittat flera favoriter. Medan den professionella utrustningen alltid bestått – och fortfarande består – av Nikonkameror har jag roat mig med kompakter även från Fuji, Canon och några andra märken.

Kompaktfavoriten kom att heta Canon G 12. Numera är hela familjen utrustade med G 12:or och även om Canon sedan kommit med en hel serie efterföljare som köpts och avprovats är vi överens – G 12:an är vinnare. Med två G 12:or och gorillastativ skulle jag kunna resa jorden runt och klara 95% av alla de reportageuppdrag jag haft under 40 år. Hittar du en sådan kamera på nätet så köp den. Dessutom är batteritiden otrolig.

Men livet är fullt av överraskningar. För en tid sedan klev jag in i min favoritbutik i Stockholm, fick händerna på en Olympus OM-E 10 och lekte en stund. Handkänslan och avtryckarljudet avgjorde. Strax var jag ägare till ett silverfärgat retrohus och en 14 – 150 mm zoom.

Läge för utflykter och äventyr.

Flera reportageuppdrag i holländska Haag väntade, Jag skulle intervjua Europolpoliser, plåta miljöbilder till arkiv och göra en stor stads- och krogguide. För en gångs skull kastade jag säkerhetstänket åt sidan och beslöt:

Jag gör allt med den nya kameran utan att riktigt veta hur den fungerar och vad den levererar.

Det blev en spännande resa på några dygn, fantastiska upplevelser. Och här är några av bilderna, plockade direkt ur kameran utan ett uns av bildbehandling. Kommentera gärna!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tack för den här tiden, dags att gå vidare!

De säger att man ska fånga dagen. Stanna upp mitt i livet, tänka på den tid man har kvar och fundera över vad man ska göra av Livet.

Så jag gjorde det. Hela förra veckan tillbringades under magiska, arabiska natthimlar i heta Dubai. Många tankar avlöste varandra under promenader i en öde öken och ledde till – ett snabbt och omvälvande beslut.

IMG_5129

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag reste inte dit enbart för semester. Jag hade fått ett erbjudande som lät för bra för att vara sant och jag ville veta mer. Så varför inte kombinera nytta med nöje? Jag hade aldrig satt min fot i arabvärlden förr, jag hade gott om förutfattade meningar som jag snabbt fick ompröva.

Jag kom till ett hett men rent och snyggt land där man har ganska klara uppfattningar om vad som är tillåtet och inte. Ett land där jag utan rädsla kunde lämna tusenlappar liggande på hotellrummet och där min dotter kunde lämna handväska och plånbok på restaurangstolen när vi gick till buffén för att hämta mat. Ett land där jag aldrig behövde vända mig om i nervositet eller rädsla för att bli påhoppad, nerslagen eller rånad.

Det kändes bra.

IMG_5065

Jag kom till ett arabland där kvinnor behandlas med respekt. Där de, till skillnad från i många andra arabländer får köra bil, gå i korta kjolar och visa axlarna. Där tjejerna ligger på stranden i stringbikini om de vill och där det serveras drinkar i vartenda hörn. Som i Sverige.

Det kändes bra.

IMG_5082Så till erbjudandet. En vän till en vän, som jag känt i tjugofem år, hade rekommenderat mig till en internationell men Dubaibaserad kommunikationsbyrå med kontor i 26 länder. De sökte en ”Creative Director with aggressive approach” och i CEO:ns besöksstol fick jag alltså erbjudandet rakt av. Flytta till Dubai med allt betalt – stort hus vid havet, tjänstebil, tjänstefolk och en absurt hög och skattefri lön. Nio månaders placering på kontoren i New York, Shanghai och Sydney, därefter fast placering i Dubai.

Hon ville ha besked nästa morgon. Jag var sömnlös större delen av natten, ringde min fru och mina döttrar och efter att ha pratat med dem fattade jag beslutet över en cigarill och ett glas vin på hotellbalkongen.

IMG_5351

Jag hoppas att du förstår och förlåter. Att sitta i Sverige och skriva böcker är underbart. Men efter att ha vistats hemma i alltför många år har det börjat rycka i res- och upptäckartarmen igen. Att dessutom i min ålder få ett sådant erbjudande är att betrakta som unikt och jag vore en idiot om jag sa nej. Livet är kort och det gäller att leva det fullt ut.

Jag säger inte adjö, men på återseende. Jag är djupt tacksam för att du har läst mina böcker och/eller blogginlägg och gillat dem, men i fortsättningen kommer jag att skriva helt andra saker som du sannolikt aldrig kommer att se.

IMG_5259

Det blir en ny väg till jobbet nu.

Utmaningen blir för min del enorm. Jag kommer så småningom att jobba med en avdelning som slåss mot de vassaste kommunikationshjärnorna i Nordamerika och så småningom även Asien. Om jag misslyckas är jag historia. Om jag lyckas finns det inga gränser. Det kittlar i magen. Oavsett hur det slutar så blir det en resa jag och familjen aldrig glömmer.

IMG_5342

Jag kommer att leva ett annat liv, äta annan mat och umgås med nya människor – spännande. Tack Steve Hawkins, för att du rekommenderade mig. I owe you one. ;o)

Nu siktar jag mot nya höjder. Kanske blir du besviken för att det inte blir fler blogginlägg där jag gnäller på Sverige, på ett tag. Men vem vet – jag kanske kommer tillbaka?

Må bäst tills vi hörs igen. Nu är det dags att prova vingarna!

/Dag

IMG_5232