Bloggläsande vänner!

Följande brev postas i morgon till Telias huvudkontor:

TeliaSonera AB

Kustomärr Reläjjtjåns

106 63 Stockholm

2012-05-04

Jag har inga förhoppningar om att det här brevet når någon i ert företag, med en kombination av förnuft och beslutsrätt, men icke desto mindre:

Jag har både direkt och via era ”uppdragstagare” (de ringande kackerlackorna), i envis hopplöshet under de senaste åren försökt få fram budskapet i detta brev. Först subtilt, sedan försiktigt artigt, därefter en aning mer i klartext. Det går inte. Därför gör jag nu som danskarna – ”kallar en spade för en spade”. Alltså:

VAD FAN I HELVETE INBILLAR NI ER ATT NI HÅLLER PÅ MED???!!!

Jag har varit kund hos er sedan ni hade orangefärgade volvobilar med Televerkets logotype, innan ni lanserade den grå låda som kallades telefonsvarare och på den tid då man kunde få fängelse för att köpa eller sälja telefoner. På den tid ni inte
trakasserade era kunder. Jag har uppfyllt min del av våra avtal, alltid betalat i tid.

Ni har skött er hyggligt (bortsett ifrån den där gången när ni utan förvarning sågade ner ett träd på min tomt och fick betala ett fett skadestånd) tills ni för ett par år sedan började med era trakasserier av obegripliga skäl.

Under det senaste året har era digitala kackerlackor kravlat över mig värre än någonsin. Mest tycks de njuta av att ringa åtta på morgonen när jag jobbat till fyra på natten. De har ätit Dextrosol, sprayat munnen med mint och de kommer från en fabrik där man
lobotomerar folk innan man bygger nya käkar till dem, av titan och kevlar.
Sedan är festen igång:

”Hej hej Dag! Det här är Olle (observera att varken Olle eller hans kolleger har begåvats med efternamn. Jag ringer från (här kommer ett fullkomligt obegripligt företagsnamn) på uppdrag av Telia.”

Jag har sovit i fyra timmar. Jag ska snart upp igen. Du tränger dig in i mitt hem. Jag
hoppas att du får stora röda, svårt kliande utslag över hela kroppen. Dö, Olle!

Olle går igång. Han ska erbjuda något och han är lika pålitlig som en hora i Milano. När en av Ollarna ringde för några månader sedan lovade han på stående fot att sänka mitt abonnemangspris med femtio kronor i månaden, detta sedan han misslyckats med att sälja på mig en surfplatta och lite annat smått och gott.

Naturligtvis var det en klockren lögn. Jag får fortfarande lika höga räkningar, och åkte dessutom på ytterligare en blåsning: När jag en månad senare ville byta telefon och frågade om jag fick någon rabatt, log flickan i butiken sockersött och sa:

”Tyvärr inte. Du har ju ändrat abonnemangsform för en månad sedan, och därför får du ingen rabatt. Hade du kommit in innan så hade du kunnat få telefonen 1 700 kronor billigare.”

Olle – om vi någonsin möts, så se till att skydda dina nötter, ok? Jag hoppas att din mammas strumpor äter upp hennes tår!

De här Ollarna, kretiner som ibland heter Miriam, ibland Johan och ibland något jag inte ens orkar lägga på minnet, påstår alla att de arbetar med kundvård åt Telia.
Jag har tålmodigt i flera år försökt förklara att jag bara vill en enda sak:

Jag vill vara ifred. Okej?

Nu verkar det här obegripligt svårt för dem att förstå. De förstår inte att jag inte vill bli väckt i svinottan, att jag inte vill bli störd i mitt hem och framförallt förstår de inte att jag är en tänkande människa som själv kan avgöra vem jag vill ha som operatör och om jag
vill köpa en telefon eller en surfplatta eller en cirkushäst som på befallning bajsar rosa fjärilar, eller en egen jumbojet. De är fullkomligt övertygade om att jag är en idiot, vilket framgår av samtalen.

Jag har försökt den artiga vägen, förklarat att jag inte vill bli störd. Det fungerar inte. Jag har bett att få tala med deras chefer. Det fungerar inte.

”Ahmenasså han är inte här” och som svar på frågan hur jag kan nå chefen: ”Ahmen vi har inga ingående linjer här”.

Olle, må tiotusen myggor våldta din rygg medan du sover.

Och vänta lite! Telias representant har inga ingående linjer, 2012? Eller – Sovjetunionen 1972? Leker ni nostalgi, pojkar?

Nu lyckades jag dock spåra ett av idiotföretagen, placerat i en håla i sydsverige. När jag ringt upp och avlagt ett heligt löfte om att kasta mig i bilen, köra femtio mil och avlägga personligt besök på deras kontor, upphörde ringandet riktigt jävla kvickt. Yey!

Efter en djupt vetenskaplig undersökning har jag kommit på några andra taktiker som också fungerar:

a) vad Olle än säger, svarar jag ”din mamma”

b) jag ber Olle vänta, lägger luren och går
därifrån (hehe…)

c) oavsett om Olle är man eller kvinna stönar jag
djupt och väser ”mmmm, vad har du på dig, baby…?”

d) jag börjar gråta ohejdat och tjuter ”Äntligen
någon som vill lyssna på mina problem!!!”

Men friden varar inte länge. Telias sega, digitala kackerlackor kommer raskt kravlande ur sina hålor som ur en Stephen King-film och under de senaste två dagarna har jag blivit uppringd av två! Undrar om hot om fysiskt våld skulle funka? Det flesta förstår ju trots allt smärta.

Av någon svårbegriplig anledning (jag ringer aldrig för så mycket som mitt abonnemang kostar) vill Telia bli av med mig som kund men har inte stake nog att meddela det själv, utan använder de inhyrda kackerlackorna som vapen.

Rent filosofiskt är det intressant. Hur gick det till? Hur förvandlades ett hyggligt fungerande verk till ett stalkerföretag?

Kvalificerad gissning: Ny Teliachef tillträder. Ny Telichef vill visa framfötterna. Förändring är nyckelordet. Teliachef kliar huvud blodigt men kommer inte på idéer. Hyr
därför in konsulter med rutiga byxor från trendig byrå, för tvåtusen i timmen (per rakad skalle). Konsulterna kliar huvudet, kommer inte på idéer. Det är bra, stora fakturor för att tänka tomt. Till sist blir både Teliachefen och konsulterna desperata. Och så poppar ett ljushuvud med pipig röst:

”Customärr räläjjtjåns! Typ som kårpårejt brääänding fast typ pööörsånell!”

Teliachef andas ut. Skriver på. Betalar trendbyrån femhundrafyrtiosextusen. Hyr kackerlackor.

Jag är inte imponerad. Nu tar vi det igen, Telia:

VAD I HELVETE INBILLAR NI ER ATT NI HÅLLER PÅ MED???!!!

Om ni verkligen vill bli av med mig som kund är det enkelt: Skriv ett brev, maila eller ring (jag har ingående linje *långnäsa*). Jag går till en annan operatör och friden är återställd.

Om ni mot förmodan vill ha mig kvar som kund, följer här en enkel instruktion:

LÅT MIG FÖR FA-AN VARA IFRED!!! NEJ, jag vill inte ha några erbjudanden. Nej, jag vill inte att någon ringer och frågar hur läget är. Nej, jag vill inte ha
bredbandstelefoni eller surfplattor eller någon annan skit. Och den dagen jag
skulle vilja ha det är jag – tro det eller ej – fullt kapabel att leta upp
grejorna själv.

Om ni låter EN idiot till ringa mig, så mister ni en bra kund, förstått? Inte bara det – vi har fler Teliaabonnemang här och mina vänner lyssnar gärna på goda råd. Så om ni vill se tusenlapparna fladdra för vinden – fortsätt att låta kretinerna trakassera mig, gärna sju på morgonen.

Jag har i två år efterlyst att en chef från Telia ska ringa mig för att diskutera det här.

Resultat:

En av Ollarna ringer igen: ”Tjena, tjena Dag, det hära är Jonas. Jag ringer på uppdrag från Telia. Hur är läget? Bra, va? Joråsatt de e så hära att … ”

Olle, nu har jag byggt en voodoodocka som föreställer dig och ja, jag hoppas av själ och hjärta att du får akut tarmvred innan hysteriska bölder slår upp över din
taniga kropp.

*bonk, bonk, bonk* (ljudet när jag slår min panna mot en plåtvägg).

Jag funderar på att ta till samma ammunition som jag en gång använde mot Skatteverket när de gjort fel. För varje gång de trakasserade mig debiterade jag dem ett par tusen för en beställd konsultation. Mina fakturor gick vidare till Kronofogden, Skatteverket fick stora problem och till sist tvingade Justitiekanslern verket att ge mig skadestånd.

Bra idé. Vi kör igen:

Information, alltså, Telia: För varje gång någon av era uppdragstagare kontaktar mig igen, debiterar jag 2 500 kronor i timmen för pr-konsultation. En minut är en
påbörjad timme. Faktura kommer.

Med synnerligen, riktigt jävla irriterad, ovänlig hälsning,

Dag Öhrlund

Frågor på det, vänner? ;o)