Favorit i repris: Uppsägning från vuxenlivet

Jag vill dricka god saft. Jag vill bli omstoppad
på kvällen, få höra en bra saga innan jag
somnar. Jag vill ha mackor med prickig korv
och roliga kompisar som vill leka med mig.
Är det för mycket begärt?

Jag har fått nog, jag vill säga upp mig som vuxen.
Från och med nu vill jag leva som ett barn igen, och ta ansvar därefter.
Uppsägningen har egentligen inte att göra med någon speciell händelse eller upplevelse i mitt liv den senaste tiden. Snarare är den resultatet av en lång tids tänkande i kombination med en trötthet, en dos av cynism, kanske kryddat med viss bitterhet.
Det är ju långt ifrån alltid kul att vara vuxen.
Jag ser barnen och deras tillvaro. Jag hör deras bekymmer och förstår att jag har glömt hur enkelt det var då, allting. Och att jag gärna vill tillbaka till den där relativt bekymmersfria enkelheten som till stora delar består av solsken, kvittrande fåglar, en reflex i en vattenpöl som bara väntar på att bli hoppad i. Jag vill uppleva doften av nya gummistövlar, av våren. Uppleva den skarpa solen i ögonen, njutningen i en ny leksak. En sen hösteftermiddag vill jag sparka bland de skarpt färgade, doftande löven i parken och gå hemåt mot värmen, maten och levande ljus som någon tänt för mig, för oss.
Jag vill bli av med plågsamma, alltför djupa tankar och vuxenbekymmer. Jag vill bli av med alla krav om hur jag måste uppföra mig socialt vare sig jag vill eller inte. Jag vill kunna bestämma vem jag ska le mot, eller vem jag vill säga ”du är dum!” till, utan att följderna blir speciellt stora.
Jag vill gå på kalas, inte middag. Jag vill välja vem jag ska sitta bredvid. Jag vill sörpla saft genom sugrör, inte smutta på vin i dyra kristallglas. Jag vill våga säga att jag inte gillar tårta med choklad i. Jag fiska i fiskdammen, leta i skattjakten och dansa lyckligt i knattediskot.
Jag vill tillbaka till den tid då man kan begå ett misstag, säga förlåt, finna att allt är glömt och leka vidare som hade inget hänt. Till den tid då ett litet, litet misstag inte kunde skapa en fiende för livet.
Jag vill bli kvitt cynism och bitterhet. Jag vill hemskt gärna få tillbaka ett uns av tro på mänskligheten, värmen, ärligheten. Kanske till och med politikerna och de religiösa ledarna.
Eller ännu hellre – inte alls bry mig om politiken, religionen och allt det andra som bara tycks skapa ondska och elände i världen.
Jag tror att saft är ett bra ord för att beskriva vad jag vill åt. Jag vill sitta en vacker sommardag under ett stort blommande sommarträd. Där ska brisen vara ljummen och fåglarna kvittra medan jag dricker god, kall saft som mamma har gjort. Saft som inte smakar kemikalier eller fabrik utan de bär den är gjord av. Där vill jag sitta och titta på en vackert blå himmel där inga plan bär onda människors bomber mot andra människor. En himmel där inga människor skapat bruna ränder av gift.
Jag vill plaska i en sommarsjö utan föroreningar, där fiskar och växter lever i harmoni, där allt djurliv finns kvar runt sjön. Jag vill komma upp med huvudet genom ytan, hastigt dra in ren och frisk luft som inte ger cancer eller andra sjukdomar. Jag vill hälsa på i grannens ladugård, känna koskiten smaska under stövlarna, klappa de hömumsande kossorna utan att se dem falla omkull i konvulsioner av sjuka.
Jag vill tycka att godis är bättre än pengar, eftersom jag kan äta det. Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, bli lyckligt oljig om fingrarna av en cykelkedja tillsammans med en lika oteknisk kompis. Jag vill ha världens allra bästa saft- och bullarkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag. Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i regnpölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad, att hon gör så många att det alltid finns en extra macka över till en hungrig kompis som hade en för lite. Jag vill komma in lätt frusen framåt kvällen, efter en dag av lek bland vänner, sitta på en mjuk filt på golvet framför teven och se ett barnprogram som inte handlar om mördarrobotar.
Jag vill tillbaka till då livet var enkelt. När allt jag kunde något om var färger, barnsånger och hur man byggde en hyfsat bra lådbil. När ingenting bekymrade mig, eftersom jag inte brydde mig om det jag inte visste.
Jag vill åter tro att världen är rättvis, att alla är ärliga och snälla.
Jag vill tro att allt är möjligt. Få bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen.
Jag vill leva enkelt igen, tillsammans med människor som förstår storheten, värdet, kärleken i det enkla.
Jag vill inte att min vardag ska bestå av datatrassel, berg av papper och dåliga nyheter. Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa räkningar och skvaller. Jag vill aldrig mer gå på begravning för att jag mist en människa jag tycker om.
Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar.
Jag vill göra änglar i snön igen.
Så här är mina kreditkort, mitt F-skattebevis, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring. Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen!
Vill du diskutera det med mig får du fånga mig först – Kull!
Vi ses i sandlådan. Om jag får leka med dina grejer får du leka med mina…

9 svar på ”Favorit i repris: Uppsägning från vuxenlivet

  1. Klappar till dig med min spade i sandlådan…..BLOD?….kollar in jävligt noga…..nja..lite då. Ångrar mig, du ser konstig ut??…..nä.. fan…måste krama dig! FÖRLÅT! Hade min egen jä-la tyngd som måste tinas upp.. 🙂 (fortättning följer…)

  2. Känner igen mig. Trodde i min dumma enfald att samhällsutvecklingen skulle lösa de orosmoln och problem som fanns vartefter. Vissa saker kan man inte ducka för. Tuff shit, visst men inte skapat i alla fall. MEN alla dessa påhittade ”regler” där man skall följa konstiga spelregler som skapas av ett etablissemang och utdelas att exekvera av etablissemangets lakejer.
    Bifogar en länk om hur det kan gå om inte haspen är på. http://www.st.nu/angermanland/ornskoldsvik/robin-anmaldes-efter-extravarv-i-rondell-miste-korkortet-3

  3. Vissa tycks ha haft en barndom. Inte jag. Så, jag vill absolut inte tillbaka.

  4. Sådan nostalgi kan vi vuxna unna oss, men det är ju omöjligt! Vi måste ta ansvar och möta problemen i verkligheten, då det inte finns någon som kan (eller vill) skydda oss. Och det är viktigt att belysa verkligheten, så vi är förberdda och det gör du bra!

  5. Älskar dina inlägg! Speciellt det här som är så sant och jag vill om inte annat få vara mamman som serverarar smörgåsar och choklad. En mamma som Hinner koka saft och vet att om mitt barn blir sjukt kan jag ringa jourhavande läkare eftersom mitt barn är viktigt och en del av Sveriges framtid, inte som idag en belastning.

Kommentarer är stängda.