Konsten att älska en gillare

För mig och min familj var 2015 ett av de absolut värsta skitåren på länge. Så här såg det ut:

*Vår dotter Isabells (20 år) bil blir påkörd. En god vän till mig får svår cancer och får operera bort matstrupe, magsäck och mjälte. En god vän till min fru får en hjärtinfarkt, faller av sin häst, får en hjärnskada och dör. Dottern Josephine (18 år) får veta att hennes rygg är helt knäckt – flera diskbråck och för trång ryggkanal. Jag blir opererad i magen.

*Isabell blir våldtagen, polisen utreder men åklagaren lägger ner och våldtäktsmannen går fri. Det som hänt plågar oss alla varje dag, på olika sätt. Inte minst att svinet sitter i sin  lägenhet i Märsta, flinar och raggar nya tjejer på nätet (jag har själv blivit uppringd av flera). Är jag färdig med figuren som våldtog min dotter och slet hjärtat och tron ur henne? Inte nu. Inte sen. Aldrig.

*Vår andra bil blir påkörd

*Vi flyr till Florida för att vila. En timme efter landning blir vi rånade, hyrbilen blir sönderslagen och man tar alla våra väskor med kamerautrustningar, datorer, smycken, kläder etc

*I vårt hus är klinkergolvet i vardagsrummet sprucket, måste brytas upp och läggas om. Vi får en vattenskada mellan badrummet och ett av sovrummen. Bryta upp, torka ut etc. Den nästan nya diskmaskinen går sönder. Toalettstolen går sönder och måste bytas ut.. Kyl och frys lägger av och vi måste köpa nytt. ”Bara materiellt”, säger smartskallarna. Ja. Men tröttsamt efter allt annat och någon ska betala kalaset. Gissa vem.

*Min fru Carina får en ovanligt svår urinvägsinfektion och hamnar på akuten på sjukhuset. Vi får en liten räkning på cirka tusen kronor men efter ett tag börjar fler räkningar doppa in och nu är vi väl uppe i cirka 23 000 kronor eller så, för ett tretimmarsbesök.

*Ny vattenskada i badrummet, sovrumsgolvet dränks.

*Carina hamnar på akuten med ny urinvägsinfektion. Jag blir liggande i feberyra och infektion, troligen en kroppslig reaktion på allt som hänt oss. Jag blir fälld för fortkörning och får 2 800 kronor i böter. Jag får problem med öronen och balanssinnet. En av mina vänner lånar vår bil och kör på en annan bil. Försäkringsbolaget hör av sig. Vi får ersättning för mindre än hälften av det vi blev av med i Florida.

*Carina hamnar på ortopedakuten på morgonen på sin födelsedag. 30 gäster är på väg hem till oss för att fira henne och vara med på bokrelease av ”De sju dödssynderna”.

Sådär har det varit hittills. Men nu har vi bestämt oss för att det vänder och blir bra. De senaste veckorna har bjudit på många glädjeämnen:

*Den första låt jag skrivit i mitt liv (!) kom med (bland 2 500 inskickade bidrag) i Melodifestivalen. Linda Bengtzing sjunger ”Killer girl” i Gävle den 27 februari – rösta på henne, är du snäll.

*Jag fick Lennart Högman-priset för att jag varit uppkäftig och framfört icke enbart politiskt korrekta åsikter här i bloggen – stort och viktigt för mig!

*Jag blev nyligen nominerad till Stora Ljudbokspriset för ”Hämnaren”. Det är fjärde (!) gången jag nomineras och det är lika spännande varje gång.

Så – förhoppningsvis vänder eländet till tur nu och förhoppningsvis blir 2016 ett bra år.

För mig. För dig. För våra vänner och kära.

Men det jag egentligen skulle komma till, var ju faktiskt att tala om hur mycket du betyder som gillare.

Kanske tror du att det är så här:

Den store författaren vaknar svårt bakfull vid elvatiden, halvt död efter en lång natts festande med huvudstadens kulturelit och tankvagnar fulla av rödvin (fel). Den store författaren gnuggar sig i ögonen och skuttar – full av tro på sig själv – ur sängen för att utan tvivel och tvekan skriva ytterligare 20 – 30 sidor på nästa bok (fel). Den store författaren tillbringar sedan resten av dagen med att vila tills limousinen hämtar honom till nästa kulturfest och fler järnvägsvagnar med rödvin (fel).

Verkligheten: Författaren vaknar efter lång kvälls/natts vånda vid tangenterna, tittar på sina tidigare titlar och biter på naglarna: Hur fan ska jag få till en bokjävel till? Verkligheten hälsar på: Tandläkarbesök, byta till vinterdäck, telefonförsäljare (urk), handla mat på Willys, gå ut med vovven, hämta paket på posten, svara på mail, byta trasiga lampor hemma, köra till tippen/återvinningen, hälsa på gamla mamma, facebooka, samtal med bokförläggaren, möte med ett antal människor som vill olika saker, bilbesiktning, hämta toapapper, bråka med skrivaren, svära över datorn, gå ut med vovven igen, rulla ut soptunnan till gatan, ringa en hantverkare …. tja, livet, du vet.

Och sen – logga in på Facebook och hitta 10 000 gillare! Vilken glädje! Alla lika mycket värda, ingen glömd. Hade jag kunnat träffa och skaka tass med er alla så skulle jag göra det. Du i Göteborg som köpte och postade sega krokodiler till mig när jag inte kunde hitta dem i Stockholm. Elisabeth som tvingade sin man att köra 25 mil för att få en bok signerad. Jimmy och Synnöve i Norge. Galne Peter i Stockholm och – 10 000 till. 10 000 som har stöttat, gillat, skrattat och på olika sätt hjälpt mig, både på nätet och i verkligheten.

Tack för att du finns! Det är DU som är glädjen, städverktyget som gör att jag kan sopa undan ångesten från tangenterna och skriva vidare! :o)

 

19 reaktion på “Konsten att älska en gillare

  1. Herr Öhrlund – det är inte så att 10.000 personer bara råkat spankulera förbi och i ett infall av sporadisk tankspriddhet tryckt på ”gilla”. Så går det inte till. Till saken hör att det finns en huvudperson i även denna berättelse – och det är du.

    Ja – just det, herr Öhrlund. I motsats till allt vad jante heter, har just du varit den dragande till att 10Lax gillare följer dig. Och varför? Tja – vissa för att du skriver förbaskat bra böcker. Vissa för att du med god träffsäkerhet sätter ord på mången svensks oro och ilska över rådande politik och samhällsklimat. Och det utan att underkuva dig och skyggt hålla dig inom åsiktskorridorens trånga väggar. Eller för den delen utelämna dina och din familjs tragedier och glädjeämnen. Sådant belönas med att folk gillar vad som skrivs.

    För övrigt hoppas och önskar jag att hela familjen Öhrlund (jycken inräknad) står inför ett alldeles, alldeles underbart 2016. Ett år där 2015 års tragiska debetposter finner en motpart i 2016 års positiva kreditposter. För annars fungerar ju inte livets bokföring särdeles väl…

  2. Ursäkta den ofina frågan, men hur kan ett sjukhusbesök(om det var i SVerige), kosta så mycket pengar? Har jag missat något i den pågående kollapsen?

  3. Hej, käre Dag! Tack för ett tänkvärt och intressant inlägg idag. Jag känner igen mig i skitåret även om mitt år mest har handlat om vånda och oro, inte räcka till men alltid finnas där. Barn med psykisk ohälsa bottnat i jobbiga kroniska sjukdomar. Ett skit år, rätt och slätt. Tack för din ryggrad och din kompass, dom behövs i ett samhälle där vindar och strömningar vänder fort. Tack för den otäcke och frapperande Silfverbielke. Han underhåller sannerligen mig och min käre arbetskamrat Jessica, som introducerade honom för mig. Allt gott till dig och din fru.

  4. Är fullt beredd att hålla med Herr Ratatosk som skrev kommentar först.
    Det är inte så det funkar. Du har gjort något som fångat mitt och andras intresse. (skäms för jag har ÄNNU inte läst böckerna om Silfverbielke, för Jimmy säger dem är ganska tuffa… jag inte blod så där 😀
    Läste dock din bok Berättelser. Den älskar jag.

    Att jag sen blev vän med din dotter Isabell har gett mig massor. Vi har råkat ut för exakt samma sak… Jag vet vad hon går igenom. Men hon har gett mig styrka genom att berätta om sin upplevelse, det vågade aldrig jag. Inte förren nu.

    Följde er när ni råkade illa ut i USA, när fru Öhrlund blev sjuk. Vi har pratat lego och legofigurer. Jodå, jag och gubben är legogalningar.
    Följt dina berättelser om hur din mor fått sitt skåp förstört, hur hon inte fick bullar. Sa att jag skulle med glädje baka bullar åt den gamla damen om jag var närmare.
    Håller tummarna för Josephine. För att inte glömma Sigvard, en liten charmör.
    Jo jag känner mig väldigt delaktig i familjen Öhrlund på nått sätt.

    Nu får ni se till att bli friska, ta hand om varandra och så väntar vi på att karma slår till mot han den trevlige typen som gjorde illa Isabell. Det har jag stark tro på.
    Ha nu en fabelaktig fin andra advent. Njut sommaren, ja det är ju det… 9 + och sol… För vinter är det INTE!
    Kram från Norge.

  5. Varför tror du att man ser efter inlägg från dig det första man gör efter att ha slagit på datorn? Jo, för du säger det många inte vågar säga högt PK-vännerna sina. Att du sen skriver ursäkta uttrycket ”jävligt bra” gör ju inte saken sämre. Ser fram mot fler bra inlägg & böcker från dig. Stå på er & ge familjen din en klem från oss i Norge.

  6. Tack Dag för att du finns och delar med dig av din glädje och sorg och för att du inte är så jävla pk korrekt.
    Du behövs för oss alla dina följare och hoppas ditt o familjens 2016 blir ett fint år 🙂

  7. Även skitstormar av den här kalibern måste mojna..
    Tack för att du delat både ljuvt och lett med oss!
    Må 2016 bli det bästa året hittills, kram!

  8. ”En olycka kommer sällan ensam” passar verkligen in på din beskrivning.

    Hoppas verkligen att det nya året kommer att fyllas med lycka och god hälsa till dig och din familj.

    Vad det gäller 10.000 likes så är det som att andas frisk luft att läsa dina PK befriade alster. Folket är inte bortskämda med den varan idag och snart har du 20.000 likes.

    Fortsätt med det du gör för du gör det bra.

  9. Jösses,det var mycket eländes,elände. Jag gillar dina böcker och har läst vad du skrivit i många år.Du är så rak och uppfriskande och har ett stort mått av hederlighet. och sunt bondförnuft .Uppskattar dig mycket särskilt
    då det verkar vara en bristvara i dag.

  10. Hej.

    Med risk för att låta jobbigt förnumstig: man har inte förlorat för’ns man ger upp. Du verkar inte vara en sådan som vet hur man gör när man ger upp, så du lär bara stå starkare.

    Alltid kul att läsa en författare som inte har ego som Hindenburg.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  11. Har nyligen upptäckt dej (Din blogg) och kan bara tacka för för dina rättframma beskrivningar om dagens sammhälle och din öppenhet om dej och din familj, det har satt mitt, som jag tyckte, var det jävligaste året, i ett annat perspektiv.
    Skall, så snart som möjligt, börja läsa dina böcker och är dom bara 10% lika välskrivna som din blogg, så blir det sträck läsning.
    Tack och hoppas att det blir ett ”så mycket bättre” 2016
    God Jul och ett riktigt Gott Nytt År.
    Mvh.
    Magnus

  12. Jösses! Hur orkar man igenom allt detta elände. Flera människor som klagar på skitsaker borde hitta din blogg och ta del av detta. Förfärligt förfärligt. Det värsta är ju när ens barn råkar illa ut. Önskar dig och din familj en ljusare framtid.Tack för att du skriver det som inga andra tidningar vill delge folket.

  13. En till här utan facebook. Stå på dig!

    Försökte applicera Holmes och Rahes stresskala och annat, men enligt vad jag får fram borde du vara död för länge sedan. Har nog räknat fel!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *