Så var det då oåterkalleligen dags för final i Gävle och jag skulle ljuga om jag påstod att vi i gänget kring Linda inte var det minsta nervösa. En stor del av lördagen ägnades åt spekulationer och diskussioner över ett glas öl eller två. Till sist var det dags att klä om, sätta sig i den stora, glada Mello-bussen för att åka till arenan, som var fullspäckad med folk.

Utsikt från Green room

På plats fanns de viktigaste delarna av min trogna ”fläktklubb” – La Famiglia:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sarah Dawn Finder inledde finalsändningen med ett härligt sångnummer som jag filmade från Green room – titta på det här:

Start på finalen i Gävle

Green room var fyllt av en spänd förväntan, men Dolly Style tog glada selfies och Panetoz var som vanligt i högform …

Sida vid sida stod veteranen Linda Bengtzing och tävlingens yngste deltagare, 17-årige Frans Jeppsson Wall:

Det blev dags att spela melodi nummer 4, Killer Girl och gissa om Mathias, Andréas och jag var nervösa vid presentationen:

Här kan du se Lindas finalframträdande i sin magiska helhet. Stark gjort av en otroligt professionell tjej som varit sjuk under många repetitioner och dessutom drabbades av inflammation i två (!) visdomständer på finaldagens morgon:

Linda ger järnet i ”Killer girl”

När samtliga artister framfört sina låtar följde en lång och nervös väntan på folkets dom.

 

Segertippade Frans kan inte ha undgått att känna en enorm press på sig:

Till sist kom de magiska orden: ”Sverige, vi har ett resultat”. Tråkigt nog för oss visade det sig att Linda Bengtzing fick lämna tävlingen tillsammans med en annan Mello-veteran, Martin Stenmark:
…men trots detta höll de båda modet uppe. Strax därefter var det dags för Molly Sandén att dansa glädjedans, när hon fick veta att hon gick direkt till finalen:

För Linda var det tyvärr dags att säga adjö, och vi i gänget lämnade Green room för att åka till efterfesten.

Av många skäl tänker jag inte kommentera de andra bidragen, men som upphovsman till en av låtarna går det inte att undvika att tänka lite så här:

När jag kom tillbaka till hotellet trodde jag ett tag att jag såg i syne, men det stod faktiskt en mycket stor geting utanför entrén:

Så blev det festdags på Grand. Hotellet var abonnerat och bevakat – endast press och medverkande i Melodifestivalen släpptes in. På verandan stod vackra långbord dukade och en festlig buffé väntade.

Min vackra fru Carina (som för övrigt är familjens officiella festfotograf och har tagit en hel del av de läckra bilderna här) njöt av festen…

…och för många av de andra deltagarna blev det party-party natten lång:

För min del blev det en trevlig avslutning på kvällen – ett samtal med Mellokungen själv, Christer Björkman, som önskade mig välkommen tillbaka med nya bidrag:

Till sist vill jag framföra en hel massa tack. Tack till min underbara familj som alltid stöttar, till Jesper och till Lisbeth som tog hand om vår älskade vovve. Tack Linda Bengtzing och Peter Ståhlgren (med dansare, koreograf, kör stylist och alla andra i teamet) för en helt fantastisk insats – ni är bäst! Tack Andréas Berlin och Mathias Kallenberger med fruar för gott samarbete, trevliga dagar och spännande diskussioner, tack Jocke Stenhammar och Camilla Bjering von Zweigberk för er professionalism, Peo Nylén och Anders Melin för allt ni lärt mig, Panetoz för all kärlek och glädje, Christer Björkman för att jag fick vara med. Och tack Eva Persson för att du satte igång hela cirkusen utan att veta om det! ;o)

Sist men inte minst – tack och kramar till alla er fans/läsare/gillare som stöttat, röstat, mejlat, messat och kommit med glada tillrop – ni är underbara!

Risk för att jag skriver en låt till? Psst, jag har redan tjuvstartat… ;o)

Och du, glöm inte – Killer girl finns på Spotify nu!