Landet jag inte känner igen; del 59: Varför ligger min dotter i en bil och gråter av smärta?

Den 7 april 2015 skrev jag ett blogginlägg som svar på Jonas Gardells fråga ”Vilket Sverige är det ni inte känner igen?”

Sedan dess, på knappt ett år, har det blivit ytterligare 57 inlägg om mina funderingar över läget i Sverige. Här kommer ett till.

Först: Förstå mig rätt. Jag har legat på olika sjukhus i långa perioder. Vårdpersonalen är tillsammans med poliser och brandmän mina hjältar och hjältinnor, tappra och goda människor som sliter häcken av sig för låga löner. Men naturligtvis finns det undantag även bland dem – människor som för länge sedan borde ha sökt sig någon annanstans. Och under det senaste halvåret har vården dessutom belastats hårdare än någonsin eftersom statsministern och hans vapendragare inte lyckats lista ut att man måste bygga ut hela samhället om man på ett år tar emot tillräckligt många flyktingar för att bilda en stor stad.

Så, Sverige i kväll, 2016:

Under det senaste dygnen har min dotter drabbats av allt svårare smärtor samt blod och var i avföringen. Eftersom jag själv drabbats av en stor tarmblödning som skickade mig till intensiven där jag en natt förlorade över fem liter blod och var ytterst nära att dö, tar jag det där på stort allvar och ber dottern att åka direkt till akuten.

Hon är för smärtbelastad för att köra bil och en vänlig vän skjutsar henne. På sjukhuset i Varberg undersöker man henne, konstaterar att hon har inflammation i tarmen och att hon blöder och varar. Ordinationen blir att hon, trots att hon är så smärtbelastad att hon inte kan gå, ska åka hem och äta Alvedon.

Sådärja, nästa patient, Jalla!

Dottern ligger i bilen på sjukhusets parkeringsplats, gråter av smärta och undrar vart hon ska ta vägen. Efter att ha tjafsat med sjukhusets växeltelefonist, som är lagom sugen på att koppla mig någonstans, får jag till sist tag i en sjuksköterska, Sofi.

Sofi, som för övrigt tycker att jag är en otrevlig jävel (vilket säkert stämmer i sammanhanget) berättar att en kirurg, doktor Jawadullah, har undersökt min dotter. Han har mycket riktigt konstaterat att hon har inflammation i tarmarna och ordinerat henne – Alvedon.

Jag ber att få tala med dr Jawadullah men han har inte tid med mig.

Jag påpekar att det är orimligt att dottern ska slängas ut utan vidare behandling med tanke på hur smärtbelastad hon är. Sofi säger då att ”hon får väl söka igen om det inte blir bättre”.

Nej. Det blir inte bättre. Jag berättar att dottern ligger i bilen strax utanför sjukhusets dörrar. Jag frågar Sofi när hon tycker att dottern ska söka igen. Om fem minuter, nio minuter eller sjutton minuter? Sofi säger:

”Hon får väl komma när hon vill, det är ett fritt land!”

Hjälp.

Jag ber  att få tala med den ansvariga sköterskan och Sofi säger att det inte finns någon. Jag invänder att det väl rimligtvis måste finnas någon och får då höra att den ansvariga sköterskan har gått hem och att den som just gått på egentligen inte är ansvarig eftersom hon inte var ansvarig när min dotter kom in. Sofi tycker att jag ska prata med hennes chef, men hon är inte där. Sofi vill inte uppge sitt efternamn för det ”har inte med saken att göra”.

Jag ber åter att få tala med doktor Jawadullah igen men han har inte tid.

Dottern gråter av smärta. Någon smärtlindring har hon inte fått. Hon är dessutom rädd. Jag ber hennes vän att skjutsa henne till Göteborg i hopp om att hitta en annan läkare och få vård där.

Fortsättning följer.

Nu invänder säkert vän av ordning att det här är minsann inget nytt, så här har det varit hur länge som helst. Kanske, men det är inte riktigt min minnesbild av svensk sjukvård.

Och – även om det vore så att det har varit så här ”hur länge som helst”, så är det nog hög tid att se över systemet. Vårdpersonalen går på knäna med taskiga löner och med tanke på det svenska skattetrycket borde vi erbjudas en helt annan service än den vi får. Naturligtvis är detta ytterst politikernas ansvar.

Men de slipper ju å andra sidan hamna på akuten i Varberg med blödande tarmar. Det är ju, trots allt, skillnad på folk och folk …

 

 

32 reaktion på “Landet jag inte känner igen; del 59: Varför ligger min dotter i en bil och gråter av smärta?

  1. Nej, jag är inte förvånad…
    Vet hur sjukvården blivit de senaste 10 åren.
    Är man sjuk så är det ens eget problem, och vård får du hitta själv.

  2. Jag sitter bara här och skakar… av ilska, av rädsla och förtvivlan.
    Förstår absolut din frustration och ilska. Man ÄR maktlös i kontakt med den svenska sjukvården! Vad är det dem inte fattar!!!
    Hoppas innerligt att dotter får hjälp i Göteborg, men att behöva de långa milen i det tillståndet är inte bra. Jag håller tummarna och ber till högre makter, (nej jag är inte religiös) i det här fallet är det väl de norröna gudarna som passar bättre tror jag.

    Varma tankar och kramar från Norge.

  3. Jag har följt dina inlägg i snart ett år och läser varje gång rader skrivna av en man med en mycket stor portion sunt förnuft. Att förvandla det du och dina nära upplever och har upplevt till texter är bra. Att förvandla det till texter med insikt, bibehållen respekt och en hög litterär kvalitet kräver förutom förnuftet och din skrivartalang också en ganska stor portion självdisciplin och vilja att göra rätt. När många idag häver ur sig i stort vad som helst på nätet är det mycket uppmuntrande att läsa dina alster. Jag önskar att fler ville läsa det du skriver så att de bättre kan förstå vad som händer omkring oss med vårt fantastiska land. Jag hoppas också att din dotter får, eller redan har fått, bättre hjälp och att hon snart är på bättringsvägen!
    Allt väl till dig och dina nära!

    Och tack för dina texter, de gör nytta!

  4. Alvedon!!? Den kvacksalvaren är livsfarlig. Alvedon liksom flera andra receptfria smärtstillande tunnar ut blodet och ökar därmed blödningstakten. Detta är elementär kunskap bland all vårdpersonal. Att rekommendera Alvedon till en patient med blödningsproblematik är mordförsök.

  5. Lider med din dotter och hoppas att hon får bättre hjälp i Göteborg.

    Min sambo har nu vid flertalet tillfällen sökt akut vård i Varberg för sin svåra Hortons Huvudvärk. Han kräks skakar och gråter av smärta vid sina anfall. Tre första gångerna var det precis som man vill att vården ska vara. Snabb hjälp och läkaren lyssnade. Sen har det tyvärr vart riktigt illa. De kallar honom missbrukare för att han kräver starka smärtstillande.

    Tyvärr har det 9 av 10 gånger då han inte fått hjälp varit en utländsk läkare. Jag har absolut inget emot att utländska läkare jobbar på våra sjukhus. Men de ska förstå svenska och kunna prata så man förstår. Och de är väldigt rädda för att ge opiater. Att man som läkare vägrar att läsa i en journal och gå efter vad som står där borde vara straffbart.

    Man söker till en akut för att få hjälp inte må sämre än när man kom dit.
    Anmäl och sprid hur illa det kan vara. För detta måste ändras i svensk sjukvård och det NU!

  6. Hej Dag! Hur gick det med vården av din dotter i Göteborg? I ditt och hennes läge, skulle jag omedelbart tagit kontakt med chefsöverläkaren på aktuell vårdenhet! Då händer det något, enligt min erfarenhet!

  7. Tack för att du för vår talan Dag!!! Du är BÄST!
    Hoppas att allt går bra med dottern. Jag håller tummarna.

    Många kramar
    Marika…som också haft samma problem med tarmarna, men jag fick hjälp…det var ju 20 år sen….

  8. Men stackars din dotter!!! Jag har själv haft problem med inflammationer i tarmarna och vid dessa tillfällen blivit tagen på stort allvar av sjukvården. Jag har blivit inlagd direkt med näringsdropp och antibiotika i ca 3 dygn.
    En tarminflammation är mycket allvarligt och blir den inte behandlad kan den spricka med förödande följder.
    Håller alla tummar att hon får bra hjälp i Göteborg och att hon inte får igen inflammation i tarmarna! Stackars unge!

  9. Fy fan på ren svenska! Man blir rädd.Gör mig så ont att hon skall behöva lida så.Hoppas att det i detta nu nån förbarmat sig.

  10. Japp, vården i ett nötskal! Har haft problem med ryggen i 2,5 år efter diskbråck.
    Senaste utlåtandet från landstingets ryggspecialist var ”inga spår av diskbråck, kan inte säga vad problemen beror på så det finns inget att göra. Jag kan skriva ut smärtstillande om du vill?!”
    Jag är osäker på om det ens var mina röntgenresultat han tittade på.

    Efter eget sökande och tre veckors tid med två besök hos kiropraktor börjar jag uppleva förbättring, bara hoppas det fortsätter.

  11. En kvinnlig vän berättade i veckan om ett läkarbesök i en stor stad i Sverige. Hon blev hänvisad in och samtidigt meddelade sjuksköterskan att de skulle vara språkrör och att läkaren inte skulle se henne i ögonen eftersom han inte kunde det av religiösa skäl.
    Hade detta stått på nätet kanske jag hade tvivlat men nu vet jag att det är sant. Detta ok-as på svenska sjukhus alltså. Sverige ska assimileras, inte de som kommer. Vansinne.

    • Kan inte den person ha en ögon bindel på sig istället! Hur gör man om läkaren behöver lysa ii i ögat, för att se pupillen?
      Kanske läkaren skall känna med fingret istället!
      (Absurdistan) verkar va ett bra nytt namn för vårt mångkulturella land, där sverige ska anpassas inför migrationen.

  12. Hej.

    Med hopp om bättring för din dotter.

    Dag, du exemplifierar hur en människa bör, kan och skall hantera motgångar:
    Du går till motangrepp. Det är alltid det bästa. Att skära ihop och sluta sig inåt i sitt elände i krisgrupper och i all oändlighet älta är nedbrytande och skadligt – bättre att ta till vapen mot detta hav av kval. Inspirerande för oss som följer dina inlägg.

    Angående vården: ingen, absolut ingen, kan säga att det rör sig om oförutsedda eller oförutsägbara svårigheter. Jag har liknande erfarenheter, komplett med att en kamrat med artärblödning hotas med väktare när han inte vill gå hem och vänta på att blödningen upphör. Jag har träffat en kollega på en akutmottagning efter att denne sökt hjälp för ett metallsplitter i ögat, och blivit ombedd att gå hem och försöka lirka ut den själv. Jag har suttit med anhörig med under trettio i puls och fått höra att det är minsann ingen fara; de blodiga kräkningarna, blodiga diarréerna, spasmerna osv går säkert över. Jag har kommit in på en akutmottagning på ett central sjukhus i Stockholm med en kamrat med en kniv i bröstet och blivit avvisad då kamraten ‘hör till ett annat vård-distrikt’. Jag har blivit hotad med misshandel av väktare vilken tillkallades av sköterska när jag ifrågasatte hennes ursäkt om tidsbrist samtidigt som hon ägnade sig åt ‘Bejeweled’ och Facebook.

    Det gäller att vara en jobbig jävel. Du känner nog din egen styrka, och efter vad jag läst av det du skriver finner du styrka i motstånd. Håll ut, och håll igång!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  13. Jag blir mörkrädd då jag läser detta …. blir rädd för att bli sjuk och behöva vård i dagens samhälle …

  14. Verkligen för jävligt! Men en sak lät ändå lite märkligt; en fullvuxen människa har sällan mer än fem liter blod i kroppen…

  15. Exakt! Du beskriver den rätta sanningen! Ett tips, banda alla samtal med läkare o övrig personal vid sjukbesök, då får de stå för vad de sagt och vad de borde ha gjort. Tänker på din dotter, fint att hon äntligen är i goda händer! Tack Dag för att du berättar för svenska folket hur saker ligger till i det här landet.

  16. Hört talas om blodtransfusioner? Folk får ibland byta ut sitt blod flera gånger om om det blöder rikligt och tillgången på nytt blod är god.

  17. Men vad fruktansvärt! Jag håller alla tummar för att dottern kryar på sig. Och så undrar jag: Hur i hela friden kan det få gå till på detta sätt i sjukvården i landet där vi betalar världens högsta skatter?

  18. Jag är dessvärre inte förvånad. Har en hel del vänner som fortfarande arbetar inom vården, vilket jag själv gjorde som sjukvårdsbiträde under många år. Allt har försämrats och väldigt fort … Jag läste i kommentarerna att du fått hjälp i Göteborg, och det värmer. Själv har jag sedan många år problem med min kropp och fick en remiss till reumatologen, vilken jag besökte i början av januari, men än har jag inte fått svar … Skönt att din älskade dotter fick hjälp till slut även om det inte var i den staden hjälpen borde ha funnits. Krama henne från mig.

  19. Ja, du Dag! Detta är den välfärd som det tjatas om på varenda partiledardebatt, som vi har och får. Alla som är anställda inom svensk medborgartjänst, borde varje år få ett orange kuvert där det förtydligas att:
    Deras lön kommer från skattebetalare och att det är VI som betalar deras lön.

    Är just nu inne med ett ärende ang min demente far, då han ska ha en god man. Hade vissa klagomål som jag framförde till överförmyndarnämnden.

    Fick tillbaka ett väldigt fränt och syrligt svar från en chef:
    Påminde då om att jag och min far faktiskt avlönar dig och dina gelikar på kommunen, och skall behandas med respekt, kom ihåg det. (fick sjävklart ingen respons på detta.
    Detta hade inget med din dotter o göra, men väl behandligen av en medborgare, Hoppas din dotter mår bra! Nu ska jag läsa Silfverbjelke, för nu blev jag förbannad igen. (Absurdistan) jo ja tackar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *