En hjälpande hand

För många år sedan tillbringade jag julafton på ett härbärge med att göra reportage om de utslagnas och ensammas jul.

Jag lärde mig mycket den dagen och kvällen. Lyssnade på historier som fick mig att förstå att gränsen mellan ett lyckligt liv med arbete och familj till att sitta på parkbänken med en skvätt vodka kvar, ofta kan bestå av en skilsmässa och en uppsägning. Sent på kvällen kunde jag ändå återvända till mina föräldrar där ljus, värme, kärlek, mat och dryck väntade. För att jag var priviligierad.

Det är jag fortfarande. Det är också min omgivning. Oaktat att det finns människor som klagar, så känner jag inte en enda som inte har tak över huvudet, värme och mat för dagen.

Som priviligierad vill jag gärna försöka dra ett litet strå till stacken när det gäller att hjälpa och att sträva efter en bättre värld. Under årens lopp har jag dels deltagit i volontärsarbete, dels stöttat olika organisationer med ekonomiska bidrag. Du kanske känner till att både jag som ensamförfattare och tillsammans med Dan Buthler dels har gjort omfattande aktioner till förmån för Barncancerfonden, dels auktionerat ut färdiga manus till förmån för Barncancerfonden, Situation Stockholm, Läkare Utan Gränser, offren för tsunamin på Filippinerna och nu senast UNHCR (för barnen i kriget i Syrien). Privat stöder jag Läkare Utan Gränser, Frälsningsarmén, Sollentuna Kvinnojour och Missing People.

Det senaste projektet jag nu deltar i är att nå en rad svenska behövande familjer i ekonomisk nöd för att både vuxna och barn ska få en anständig jul. I globaliseringens värld där vi dagligen ser förfärliga bilder av krig, sjukdomar, svält och annat elände i länder långt bort är det lätt att glömma vad som sker på våra egna gator. I välfärdslandet Sverige finns det julen 2016 alltför många människor som av olika skäl inte har en egen bostad, som inte har värme eller skydd, som inte har råd med anständig mat.

Och framförallt inte en enda julklapp till barnen.

Ibland kan det vara svårt att hjälpa själv, när man inte vet hur man ska bära sig åt. Men det finns gott om organisationer som utför ett fantastiskt fint arbete. Och tro det eller ej – en hundring eller två räcker längre än du tror, om många är med på tåget.

Frälsningsarmén https://www.fralsningsarmen.se/ gör ett bra jobb liksom Stadsmissionen https://www.stadsmissionen.se/, som finns i många städer. Giving People är en hjälporganisation som kämpar mot ekonomisk utsatthet och barnfattigdom i Sverige: http://www.givingpeople.se/

Så skänk en slant är du snäll, även om den är liten. En ensam åldring kan få vettig mat på julafton, en hårt strävande arbetslös ensamstående förälder kan få se sina barn lyckliga och barnen kan få uppleva den där alldeles speciella känslan av att äta sig mätta och sedan få öppna ett eget litet paket.

Vi kan inte hjälpa alla. Men vi kan alla göra något. Så det tycker jag att vi gör. :o)