Alla roadtrips behöver ju inte vara långa. Häromdagen plockade jag fram min kvinnliga sida, ni vet den där ”jag-ska-ju-egentligen-inte-ha-något-och-jag-behöver-inte-något-och-jag-har-inga-pengar-men-det-är-ju-alltid-kul-att-titta” och körde någon mil till godisbutiken i närheten.

Jag har aldrig förstått mig på kvinnors fönstershopping. Varför sukta och må dåligt om man ändå inte kan få det som står i fönstret? Tills min fru försynt påpekade att jag håller på med exakt detsamma, oftast i leksaksbutiker för stora pojkar.

Alla kvinnor som har en riktig man vet att vi aldrig blir äldre än tolv år. Alla vi män som är så, är också mycket stolta över det. Byggsatser, radiostyrda bilar och båtar och flygplan, bilbanor, tågbanor, drönare, spionleksaker, walkie talkies, mopeder, gamla bilar, motorcyklar, leksaksbilar, låtsasvapen, tennsoldater, allehanda renoveringsobjekt och ja, ni vet. Den som dör med flest leksaker … och så vidare.

Haus of Trikes i Ft. Myers är den ultimata godisbutiken för oss älskare av motorcyklar. Inne i butiken finns dels ett par utomordentligt välbyggda och annorlunda choppers,

…dels rader av hojar i olika utföranden, både nya (främst Victory) och begagnade (en salig blandning av Honda och Harley:

Fenomenet Victory är, liksom Indian, mycket intressant. Även om vi fortfarande ser många Harleys på Floridas vägar och gator så blir konkurrenterna alltfler, med Victory i spetsen. Ett besök hos den största Harley-handlaren i området visar att man har dumpat priserna enormt för att hänga med i konkurrensen, men frågan är om det hjälper. De mekaniker jag pratar med säger att det inte bara är Indians och Victorys design som slår hårt, utan att de nya (och nygamla) märkena helt enkelt är betydligt bättre ihopskruvade, även om Harley har skärpt sig enormt under de senaste decennierna.

Trikes, som ju är relativt ovanliga i Sverige, är desto vanligare här. Anledningarna till att antalet ökar är många. Trafiken här är helt galen och bara osedvanligt korkade, påtända bilister skulle få för sig att jävlas med en fet trike medan det är relativt lätt att tränga en tvåhjuling.

Många av förarna är som jag av en eller anledning tillräckligt handikappade för att inte längre säkert kunna balansera 350 stillastående kilon på svaga fötter. Några tycker helt enkelt att triken är bekvämare och där slår Hondan omedelbart ut Harleyn genom bättre komfort, inte minst på grund av den individuella bakhjulsupphängningen.

I butiken finns förstås massor av annat titt- och känngodis som läderjackor, skinnvästar, pins, dödskalledekaler, starktonshorn, flaggstänger, hjälmar, boots, kromdetaljer, highwayboards, tankväskor, handskar, värmehandtag och tja, du vet allt det där man bara måste titta på, känna på och eventuellt – ha.

Utanför hittar jag en nostalgiskönhet som nästan framkallar tårar:

En Yamaha V-Max från 1989 i utställningsskick.  269 mil på mätaren på en 28 år gammal hoj. Lacken ser ut som om den kom ut från fabriken i går. Fruktansvärt mycket kraft, fruktansvärt mycket motorcykel. Vill ha! Bara 6 900 dollar – ett kap!

Men som sagt, fönstershopping är fönstershopping. Så – en sista titt på skönheten utanför butiken, sedan i med ettan och – hemåt.

Nästa roadtrip? Redan i övermorgon. Vi får se vart det bär hän, det sägs att vi blir fler än tio hojar…