Du behåller din plats i kön …

”Hur kan det komma sig att just ni råkar ut för allt?” undrar våra vänner. Det undrar jag också. Men när jag frågar runt lite så får jag veta att det inte bara är vi.

Dessvärre tycks det gå en ”skiter-väl-vi-i”-trend hos alltför många företag i landet. Det handlar om stress och ekonomi – sälj, sälj, sälj och när vi väl har fått pengarna och fått ut kunden ur butiken så slår vi händerna för öronen och hoppas på det bästa.

Under kort tid har vi råkat ut för följande:

MIO:

Vi köper ett köksbord och sex stolar. När bordet ska avhämtas upptäcker vi att emballaget är trasigt och kräver uppackning. Bordsskivan är skadad. Vi ska få en ny bordsskiva.

Vi väntar och ringer, väntar och ringer. Och ringer. Efter en evighet levererar två män en ny skiva. Den ene var med när den skadade skivan packades upp och vill inte svara på frågan om varför han inte själv packade upp den innan han ringde oss, när han såg att emballaget var skadat. Han hänvisar till ”Brita på kundtjänst” och alla vet vad det innebär att ringa en kundtjänst: ”Du är placerad i kö. Din plats är 23 495 men du behåller din plats i kön. Tryck 9 om du vill begå självmord …”

CHILI/TRADEMAX

Sammanfattning: Herregud! Hur kan företaget överhuvudtaget överleva?

Om vi hade vetat att Chili blivit Trademax så hade vi varit varnade redan från början. Vår vän Maud har efter sju månader och 17 (!) besök av firman fortfarande inte fått rätt, oskadade möbler levererade. Världsrekord?

Vi köper ett trädgårdsbord, sex stolar och dynor. När leveransen kommer är emballaget skadat och dynorna är i fel färg. Naturligtvis kan de som levererar inte ta med sig de felaktiga dynorna igen eftersom de ingår i ett kollinummer om omfattar allt!

När vi packat upp bordet ändrar vi oss och vill returnera det. Vi hotas då med straffavgifter om vi inte återförslutit försändelsen med rätt sorts tejp!

En eon av ringande börjar. Det går inte att komma fram och ingen svarar på mail. Först när jag spammar ner kundtjänst med 70 mail på en kväll blir jag uppringd.

Allt ska bli bra. Bordet och de felaktiga dynorna ska hämtas av DHL (se nedan hur det gick) och jag ska krediteras. Nya dynor i rätt färg ska beställas direkt och levereras snabbt.

Dynorna har efter flera veckor fortfarande inte kommit och vi jagar kundtjänst. Hur det går med krediteringen ska bli spännande att se.

 DHL

Jag följer Trademax instruktioner och beställer en returtransport med DHL. Bilen, som ska komma under fredagen, kommer inte. Min fru väntar hela dagen, ringer på eftermiddagen och får löfte om att bilen ska komma före 17.00.

Den kommer inte. Vi ringer igen och får beskedet att bilen ska komma på måndagen.

På måndagen väntar vi till 15.30. Ingen bil. Vi ringer flera gånger till kundtjänst som talar om att de är ledsna. Vi försöker få dem att förstå att det inte hjälper och att deras klanteri nu har kostat två arbetsdagar. Vem ska betala för det?

Inte DHL i alla fall, förklarar de.

Jag ber att få svar på några frågor till den här artikeln. Killen på kundtjänst vill inte svara utan hänvisar till presschefen. Jag ber att få bli kopplad. Det går inte. Jag ber att få presschefens telefonnummer. Det går inte. Jag ber att presschefen ska ringa upp mig och får löfte om detta. Presschefen ringer inte.

Några minuter före fyra kommer en (sannolikt hastigt omdirigerad) DHL-bil med en chaufför som låtas att han inte vet ett smack om affären.

Jag väntar fortfarande på att presschefen ska ringa.

 BAUHAUS

Vi beställer – och betalar – hos Bauhaus ett tak och fyra väggar till en paviljong. Taket och väggarna ska levereras inom sju arbetsdagar. Efter fjorton dagar ringer vi igen och igen tills en olycklig man från Bauhaus ringer tillbaka och berättar att de svarta väggarna och taket inte finns. Man har alltså sålt något som inte finns.

Det finns blå väggar. Vi vill inte ha blå men alternativet är att stå utan. Vi åker till Bauhaus och beställer blå väggar och blått tak. Kostnad: Cirka 4 200 kronor. Jag föreslår då att Bauhaus ska ta de 4 200 kronor jag betalt två veckor tidigare för något som inte finns. Det går inte. Jag måste betala ytterligare 4 200 kronor och sedan ska det göras ett ”återköp” och jag ska få tillbaka den första betalningen ”inom tre bankdagar”.

Skitsnack!

En digital transaktion går i dag på någon sekund och när butikerna vill ha våra pengar är det inte snack om några ”tre bankdagar”.

Jag kräver att få tala med chefen. Emma i kundtjänst ringer chefen och skriker över halva varuhuset att hon har ”två sura kunder” hos sig.

Det ska Emma inte göra.

Chefen kommer och informeras om Emmas beteende vilket leder till att Emma kommer att få lite mental spanking när vi lämnat varuhuset. Därefter säger jag:

”Nu är det så att ni a) har sålt något som inte finns och b) hört av er efter fjorton dagar istället för sju och c) vill ha mer pengar för en ny beställning och d) alltså har hållit 4 200 kronor av oss i två veckor utan anledning och e) nu påstår att vi ska vänta i tre bankdagar på att få tillbaka dem.”

Då kommer det där klassiska svaret:

”Ja, det är ju bankerna som …”

Jag förklarar hur mycket jag bryr mig om det. Chefen kan naturligtvis inte försvara Bauhaus beteende och jag får pengarna, kontant.

Alltså går det.

PostNord

Följetongen fortsätter. Jag får ett sms om att taket och tältet kommit och att jag ska beställa leverans hos PostNord. Lydigt fyller jag i beställningen och ber att få dem fredag mellan 12.30 och 14.30. Ingen bil kommer. Klockan 16.30 ringer jag kundtjänst och får veta att ”det måste ha blivit något fel”. Jag ber dem då stoppa grejorna i en bil och köra ut dem. Det går inte.

Det är mycket som inte går, nuförtiden.

Festen slutar med att jag själv får köra som en dåre genom rusningstrafiken och köa (!) på Postnords terminal, där tjejen bakom disken bara skakar på huvudet och berättar att det varken är första eller sista gången företaget klantar sig.

Naturligtvis kunde jag, om jag tänkte lite bakåt, göra den här listan längre, vilket dock bara är deprimerande. Jag undrar hur alla de här företagen resonerar, och tänker på vad en erfaren affärsman sa till mig:

”En nöjd kund berättar för tre personer, en missnöjd för femton!”

Det stämmer nog bra. Jag förstår inte hur ett företag i dag har råd att få missnöjda kunder och i mitt fall kommer över 300 000 personer att läsa det här.

Under resans gång har jag fått ett bra tips. Betala aldrig i förväg med kort eller kontanter – ta alltid faktura. Om du inte har fått grejorna när fakturan kommer så säger du bara att du ska betala när allt är korrekt levererat. Om företaget då låter fakturan gå till kronofogden så bestrider du kravet med ett litet brev – enkelt.

För att nu inte enbart låta gnällig tänkte jag också rekommendera (nej, jag har inte fått betalt av dem, jag är bara nöjd kund) ett par företag (av naturliga skäl huvudsakligen på Stockholm norr, där jag bor) som håller högsta klass:

*IKEA, förstås. Inget tjafs om returer.

*Min Bil, Sollentuna (verkstad och däckförvaring). Extremt bra kundmottagare, kunniga tekniker, fasta priser, alltid flexibla vid katastrofer.

*Edsvikens Larm (Securitas/Verisure). Proffsiga tekniker med kreativa lösningar.

*Ticket Sollentuna – experter på att hitta bästa resan till bästa priset.

*Handelsboden Västberga (mc-kläder) – suverän personlig service

*ROT-Gruppen Stockholm, hantverkare av högsta klass