Författarfunderingar, del 8: Gillare – ni är min andra familj

Jämförelsen mellan livet som författare förr och nu är synnerligen intressant. Förr, då, för länge sedan, våndades författaren över sitt manus och lämnade slutligen in en pappersbunt till förlaget som utvecklade det vidare och såg till att det så småningom blev en bok, alltmedan författaren satt hemma på kammaren och funderade över nästa storverk.

I dag handlar det om multitasking. Den författare – bortsett ifrån de femtio mest kända – som inte vill vara både idékläckare, författare, pr-konsult, förhandlare, reklamtextförfattare, mediahora, ekonom, analytiker, fotomodell och lite till kommer att få det väldigt svårt att marknadsföra och få ut sin bok i den stenhårda konkurrens som råder. Det finns som sagt ett fåtal – kanske femtio, sextio eller sjuttio – författare som kan leva gott på sina böcker medan många tusen kämpar och sliter med brödjobb på dagarna för att ägna kvällar, nätter och helger åt skrivandet i hopp om att förr eller senare slå igenom.

Det där med marknadsföring är svårt. Förr i världen annonserade förlagen i de stora tidningarna att det hade kommit ut en ny bok. Läsarna såg annonsen och köpte förhoppningsvis boken. Den enda andra brett spridda underhållningen bestod av radio, två tv-kanaler och inget mer. I dag konkurrerar författaren med hundratals radio och tv-kanaler, ett gigantiskt internet, tusentals lättåtkomliga filmer, dataspel, chattar och – Facebook.

Men Facebook är inte bara konkurrens utan också ett fantastiskt ställe för en författare. FB är inte bara ett utmärkt ställe att annonsera sina nyheter på utan också en källa till ofattbart stor kunskap.

När jag startade min författarsida fick jag ganska snabbt några hundra gillare. I dag närmar jag mig tjugoen tusen! Tjugoen tusen tjejer, killar, kvinnor och män som tycker om det jag skriver och hejar på mig. Tjugoen tusen som jag delar stora delar av mitt liv med. Men också tjugoen tusen som vid varje tillfälle är en fantastisk tillgång när jag behöver researcha och få reda på fakta om något för en bok.

Under de senaste åren har jag bett om hjälp från lastbilschaufförer, dykare, läkare, flygkaptener, teletekniker, ingenjörer, sjuksköterskor, tunnelbaneförare, fallskärmsinstruktörer, taxiåkare, helikopterpiloter, radiospecialister, poliser, flygvärdinnor, gruppsexälskare, mäklare, motorcyklister, bilmekaniker, fackföreningsrepresentanter, psykologer, vapen- och sprängämnesexperter och många, många andra. Så fort jag har gått ut och bett om hjälp så har det omedelbart rasslat till i den privata inkorgen och gillare har stått på kö för att hjälpa till – underbart! Och naturligtvis kommer alla som bidrar med fakta in på tacklistan i boken.

Mina gillare har blivit som en andra familj. Jag älskar att kommunicera med er och jag är tacksam för att ni finns. Några av er har genom åren blivit goda vänner som jag umgås med även privat och säkert blir det fler.

Tack för att ni finns, delar med er av er humor och kunskap, och för att ni läser det jag skriver!