Hellre naken än sosse …

2001 publicerades min – numera närmast kultförklarade – bok Nakna Svenskar (Förlaget Replik, ISBN 91-88818-66-7).

Nakna svenskar

 

 

 

 

 

 

Boken var ett resultat av ett – tja, kalla det kanske överambitiöst socialt – fotoprojekt som jag i en blandning av hopp och hopplöshet bedrev under drygt ett och ett halvt år. Poängen var att visa att vi människor – oavsett nationalitet, ursprung, hudfärg, religion, inkomst och sysselsättning – är ganska lika när vi står där utan kläder. Under tiden projektet pågick fotograferade jag 105 svenskar i åldrarna 0 – 86 år, påklädda och nakna rakt upp och ner mot en ful vägg. Ingen av de medverkande fick betalt för att de ställde upp, de gjorde det för att de tyckte att det var en bra idé. Projektet fick så småningom ganska stor uppmärksamhet i form av media och utställningar.

De jag fotograferade – till den allra största delen män och kvinnor som jag aldrig träffat förr, men som var intresserade av projektet – ombads ta med sig en personlig sak till fotograferingen. Jag fick se motorcyklar, pistoler, modellbåtar, levande djur, fågelfjädrar, biblar, svärd och mycket mer. Det var för mig en oerhört spännande tid.

Modellerna ombads också fylla i ett formulär. De skulle inte uppge sina namn eller bostadsorter men däremot sysselsättning, ålder, årsinkomst, favoritmat och sin högsta önskan. Det visade sig mycket snart att de ifyllda formulären var långt mer intressanta än nakenbilderna, och att de få raderna alla skrev gav en spännande demografisk bild av Sverige.

Något som slog mig redan då var att alla dessa människor var villiga att klä av sig nakna framför mig och min kamera efter att vi träffats i fem minuter. Men – att alla var motvilliga till att uppge sin inkomst! Än mer intressant blev det när det visade sig att nästan alla – på den tiden – tjänade mellan 180 000 och 240 000 kronor om året.

Jag funderade en hel del över det där. Vad i hela världen är det för skillnad på att tjäna 17 000 och 19 000 i månaden? Tills jag kom på det typiskt svenska:

Den som tjänar 19 000 är naturligtvis ett dumt svin, i ögonen på den som tjänar 17 000.

Orättvisa.

Jag började fråga dem jag fotograferade var de stod politiskt och vilken religion de trodde på. De flesta blev – mitt i sin trygga nakenhet – oerhört illa berörda och ville inte svara. Jag fick be om ursäkt för detta plötsliga intrång i deras integritet, allt medan de stod nakna framför mig.

Nu, många år senare och mitt i den politiska storm som råder, har jag slagits av tankarna igen. I USA där jag delvis bor och vistas, berättar man mer än gärna hur mycket man tjänar och huruvida man är demokrat eller republikan, det följer liksom med visitkortet – ett tecken på vem och var man är i det amerikanska samhället. Identitet. Status.

I Sverige skulle vi hellre skjuta vår mamma än berätta vad vi röstar på och hur mycket vi tjänar (det senare är skrattretande eftersom vi har en ”offentlighetsprincip” som är synnerligen ovanlig, och som genom ett enda samtal till Skatteverket låter vem som helst få tillgång till i stort sett alla uppgifter om en – ett helt sjukt system).

Varför är det så fruktansvärt farligt att tala om vem man är, var man står politiskt, vad man tycker? Hur blev vi en packe ryggradslösa människor som inte törs stå för våra värderingar – vare sig vi är nyktra eller har druckit tre glas vin hos grannen?

Med tanke på vad som just nu händer i landet blir frågan alltmer intressant. Och allt mer känslig.

Ty den som inte uppenbart snabbt och lydigt ställer sig i mittfåran med oskyldigt ansiktsuttryck och uppsträckta händer kommer – liksom jag – att bli bombarderad med uttryck som ”kommunistsvin”, ”sossehora”, ”rasist”, ”fascist” och ”främlingsfientlig”.

För min del är det helt ok. Jag är van. Jag tycker bara allra ödmjukast att de som dagligen slungar speciellt de tre senaste uttrycken ovan omkring sig, vid tillfälle borde slå upp orden och se vad de verkligen betyder.

När det är klart kan vi väl föra en seriös diskussion.

För övrigt röstar jag blankt och tjänar sisådär 250 000 kronor om året.

Hur är det med dig? :o)

 

9 reaktion på “Hellre naken än sosse …

  1. Tackar som frågar,Redaktör Öhrlund!
    Jag skrapar ihop ca 350000/år och röstar SD,vilket per definition förvandlar mig till rasistfascistantifeminazistislamofob och åsiktskriminell ond vit man – gissa vad tryckaren fakturerar mig för visitkorten….!

  2. Svensken är som en lättöl hemma i kylen: ett neutralt yttre, väl kyld och med ett innehåll som ter sig tämligen blaskigt i jämförelse med en stor stark på krogen innan man passerat smakfullhetens gräns och dricker allt i flytande form. (Anm: jag dricker gärna en stor stark även om det nuförtiden betraktas som höjden av svennighet.)

    I min kyl kan en lättöl överleva i månader utan att gömma sig. (Hur fan kom den dit, förresten?) Den ger mig inget annat än tillfällig svalka och det nöjer jag mig inte med när hjärnan signalerar ”öl”. Jag vill bli påverkad av en öl i lika hög grad som jag vill bli påverkade av en människas syn- och ståndpunkter.

    Du har rätt Dag, orakryggade är vi.

    För övrigt lade jag min röst på Moderaterna även om det strider mot mina övertygelser vad gäller en hel massa saker. Lättöl på ett annat sätt, kan man säga. Jag tjänar ungefär en halv miljon före skatt och jag sover inte naken. Lättöl på ett tredje sätt.

  3. Är en lagom rund kvinna i mina bästa år, har inget jobb för stunden, så jag tjänar inget alls. Röstade på miljöpartiet här i Norge. Kändes som det var bättre än att rösta blankt.

    Det är sanna ord. Det är samma sak när det gäller dyra saker…. Ingen vill säga vad de betalat. Är det så att dem skäms för att de har mycket pengar?
    Hade jag haft råd att köpa en häst till 500-600 tusen hade jag med glädje basunerat ut det… för då har jag ju tjänat ihop till det själv. Det är väl något att vara stolt över.
    Pengar och vad man röstar på är lika hemligt som alla bra platser man kan plocka hjortron på…..

  4. Tror att det är för att det är som du säger. Röstar man inte ”rätt” så kommer våldsvänstern med anhang och lynchar dig.

    Mitt svar är 310 000 och det vart SD.

  5. Det är en kitlande nyfikenhet som drev mig att skriva här. En man med så många intressanta aspekter och som har klockrena åsikter om mångt och mycket – röstar blankt?!

    Det enda raka svar jag kan ponera över – är den kassa sanningen att det finns inget parti som står upp till dina förväntningar?

    Att vara utlandssvensk ger perspektiv och det är intressant att på håll följa hur svensken mer och mer trampar vatten i en allt för mer illaluktande myr. SD säger det som så många innerst inne tycker men vågar inte ställa sig bakom eller gör det i smyg som du så grant påpekar – eftersom ingen vill erkänna sina egentliga åsikter. Att kunna sin historia är dock oerhört viktigt eftersom den har en tendens att återupprepa sig. Situationen i Sverige blir mer och mer likt ett annat land i början av 1930-talet. Eller varför inte gå än längre tillbaka där ett visst matprogram helt appråpå beskrev Sveriges första kung som uträknande och manipulerade – ja näst intill diktator. Sverige är helt klart där – just nu.

    Att det är fult att tjäna pengar i Sverige är dock inget nytt. Det var så redan när jag var barn. Att växa upp i ett litet samhälle och med en far som tjänade långt över den ”normala”, ja då haglade glåporden tätt vill jag lova. Byta lön ville de – men på frågan om de ville växa upp med en far som var borta i tjänsten 259 nätter på ett år – då blev svaret ofta mer skevt.

    Ursvensken sitter i när det gäller att prata lön – det fick jag klart för mig av en Same – när jag frågade hur många renar han hade. ”Om du berättar för mig vad du har på banken ska jag berätta för dig hur många renar jag har” Han hade en poäng där. På fråga två är det inte heller helt lätt att svara. Att finna ett parti att rösta på då du inte bott i landet på 15 år har sina problem. Särskilt när jag i princip börja se mig själv mer som turist än medborgare och där samtliga – förutom SD – får en stor plump i protokollet i sin integrationspolitik. Jag ställer mig ofta frågan när ska Sveriges politiker förstå att svensken i grund och botten inte är emot själva invandraren utan att dagens resultat är ett bevis på att mottagande- och implementeringsprocessen totalt håller på att kapsejsa? Kanske borde även jag rösta blankt men samvetet och uppfostran om att göra rätt för sig så nu blev det moderaterna – av gammal vana – eftersom de ändå överrensstämmer med mina grundfilosofier. Jag måste ändå erkänna att jag har börjat snegla på Centern eftersom Annie Lööf är en hejdundrandes politiker. Ja, hon är bra.

      • Hmmm…. nej egentligen inte. Jag har lite skämtsamt sagt, att alla 349, kan lämna in sin avskedsansökan. Vi behöver människor i vår riksdag, som tar det hela på allvar. Som det är idag, synes dagis vara mer balanserat. Trist och i viss mån otäckt. Inte är dessa 349 för oss medborgare. Lite de och vi, tyvärr fast de hävdar givetvis motsatsen. De förstår inte, att de skall vara för oss inte emot oss. Det om något är trist. Tack för bra inlägg i övrigt.

  6. Jag har aldrig röstat, haha, brukar skylla på att politikerna ägnar den mesta tiden och energin åt att kasta skit på varandra istf att komma med konkreta förslag på hur t ex arbetslösheten kan minskas.

Kommentarer inaktiverade.