Hur tänker du i hönsfrågan, Löfven?

Påsken är min favorithögtid alla kategorier och trots (eller kanske just på grund av) feberyra dansar mina tankar runt som påtända, vilt färgade fjädrar (syntetiska, förstås). Jag tänker att påsk är ägg som är höns och ja – du ser den viktiga kopplingen, va? Vi pratar viktiga frågor här, frågor som av outgrundliga anledningar hamnat i skuggan av #metoo, ryska giftattacker och Donald Trumps sexliv.

Påsken aktualiserar för mig den för Sverige livsviktiga frågan om hur Löfven, speciellt under valår, tänker i den så viktiga hönsfrågan.

Nu menar jag inte de höns som sitter i Riksdagen. Det är ju helt uppenbart att de är frigående med tanke på hur många stolar som gapar tomma varje dag (jobb utan närvaroplikt = mumma).

Jag menar Var Mans Höna (eller för er pk-are: Var Hens Höna).

Ju mer jag googlar, desto mer förvirrad blir jag. I vanlig ordning är Sverige en härva av regelverk som får ett indiskt elskåp att se välorganiserat ut. I vissa kommuner måste man ha hönstillstånd om man bor innanför detaljplanerat område, i andra behövs det inte. Dessutom tycks vissa kommuner vilja kapitalisera på hönsinnehavet medan andra är mer generösa. Enligt vissa uppgifter måste en stolt skåning som står rakryggad i tollor (trätofflor; översättarens anm) och med dynggrep i näven betala hönsavgift medan en vanlig sillstrypare i Göteborgsområdet klarar sig utan avgift (säkert en kompensation för statens dåliga samvete över de nerlagda varven). Detta är i så fall djupt odemokratiskt, ojämlikt, kränkande och på sikt en samhällsfara*.

Med Tupperi är det ännu värre. Tydligen kan man hålla (åtminstone en) tupp i sin trädgård. I Stockholm är det till exempel tillåtet att ha tupp, dock är villkoret att den hålls inomhus mellan klockan 21.00 och 07.00 och på helger ska den hållas inne till kl 09:00. Allt detta för grann- och hönsfridens skull. Däremot är det tillåtet att yla ut böneutrop från sin minimoské på taket dygnet runt tills grannarna kastar gräsklippare på varandra och tar livet av sig själva och varandra i ren desperation. De här reglerna bör enligt min mening justeras en aning.

I andra länder (exempelvis Ulan Bator, Azerbadjan, Tibet, Nordkorea och Danmark) löser man ofta problem (som med en vrålande tupp eller alltför många galna höns) genom att gå över till grannen och exempelvis hota med fysiskt våld (en tydlig markering) eller bara slå honom på käften rakt av (en mycket tydlig markering). Men Sverige är, som vi alla vet, ett mycket finare och tjusigare och modernare och mer välorganiserat land, och vad man än vill klaga på (förutom petitesser som rån, mord och gruppvåldtäkt) så finns det alltid en vänlig myndighetsperson som är villig att lyssna. I hönsfrågan vänder man sig med förtroende till Miljöförvaltningen i sin kommun. Denna gör en utredning som leder till ett beslut. Men eftersom Sverige är ett mycket finare och tjusigare och modernare och mer välorganiserat land än alla andra så kan man alltid överklaga beslutet och därmed dra ut på tramset i det oändliga. Alltså synes den metod man använder i andra länder (exempelvis Ulan Bator, Azerbadjan, Tibet, Nordkorea och Danmark) betydligt mer effektiv.

Nu: Jag gillar snabba, fasta beslut som ger klara resultat. Alltså fylls jag, när jag sitter på anrika Café Kärven (nä, här säljer man inte underhettad sojastänkt havrelatte med glutenbefriad kanelbulle utan vanligt, underbart fulkaffe och härliga leverpastejfrallor) och bläddrar i Dagens Industri, av en enorm glädje när tidningen rapporterar om Uzbekistans handfaste president Shavkat Mirziyoyev.

Mirziyoyev vet liksom jag att det bara finns två språk som precis alla människor på jorden förstår – smärta och pengar. I det här fallet har han låtit det första klä sig i det andra. Presidenten är nämligen jävligt trött på lata uzbeker som låter sina trädgårdar förfalla istället för att göra något vettigt – som att hålla höns – av dem. Han säger att hans folk har slutat att arbeta hårt och väljer att köpa sina livsmedel istället för att själva producera dem.

Ergo – räfst och rättarting, en ny doft i bageriet! Från och med nu kommer varje hushåll att få besök av en speciell, statlig inspektör en gång i halvåret. Den late uzbek som inte har utnyttjat sin trädgård eller bakgård effektivt till odling och/eller djurhållning, kommer att få fastighetsskatten höjd med upp till tre gånger pengarna. Aj!

Herr Mirziyoyev förklarar stolt att han är en hönsälskare av rang och kaliber. Han har över 100 kycklingar och tillsammans med sina barn städar han hönshuset varje helg. De ägg han får, byter han mot kött och youghurt i sin hemby. Ordning och reda. Självhushållning (och en gnutta uzbekisk skatteplanering, förstås).

Som jag ser det finns det absolut ingen anledning att inte följa det uzbekiska exemplet med omedelbar verkan. Dels kan Löfven låta den svenska, gigantiska byråkratin svälla ännu mer i form av statliga hönsinspektörer. Dels kan vi genom självhushållningen frigöra oss från onda makter såsom EU, Donald Trump, Putin, Kim Jong-Un, The Kardashians och i bästa fall även Wahlgrens Värld.

Jag går omedelbart ut i trädgården med tumträ, snören och pinnar och drar upp riktlinjerna för grunden till hönshuset.

Trevlig påsk!

*Utvecklat resonemang i korthet:

Sverige 2020:

Landet plågas av inbördeskrig sedan alla invandrargrupper börjat tala allvar med varandra med knivar i nävarna, Djurgården har förlorat mot Björklöven, Lotta Engberg har gått i strejk, Åmål har stängts helt, Socialdemokraterna har beordrat att all blodpudding måste vara Halal-märkt, man har infört dubbdäcksförbud i Hjoggböle, människor som säger sig vara allergiska mot blåbär har stämt staten på miljardbelopp och stöds av gruppen ”vita medelålders hen”, kränkta skånska bönder marscherar taktfast mot huvudstaden för att i akt och mening störta regeringen med högafflar och tv3 har börjat sända program med innehåll. Regeringen säger att den är ”i stabsläge” men vet inte riktigt vad det betyder.

Sverige har inte tillräckligt med höns = vi får inte tillräckligt med ägg = samtliga män förlorar sin potens = inget halli-galli på lördagskvällarna i folkhemmet = inga befruktningar = inga födslar = befolkningen dör ut = samhällsproblem.

Frågor på det?