Ett litet vardagsäventyr: Jag flyger till Göteborg för att göra två signeringar och tala inför några hundra bokhandlare som samlats – kul!
Komplicerad början: Jag landar på Landvetter och ska signera i PocketShop i transithallen. Alltså kan jag inte gå ut och hämta mitt bagage (en ryggsäck och en tjusig roll-up med Silfverbielke på). Så en SAS-dam ringer ner till SAS Bagage Service i ankomsthallen, ber dem ta hand om och vakta mitt bagage i två timmar tills jag kommer ut.
Det lovar de.
Den tjusiga rollupen
Två timmar senare kommer jag ner och finner till min enorma förvåning att min ryggsäck (innehållandes bland annat kamera, böcker och manus) – nu skitig och jävlig – ligger slängd mitt på golvet där vem som helst kan ta den. Jag kikar in genom rutan till SAS Bagage Service och får se en platinablonderad dam som sitter vid sitt skrivbord och gräver i en matlåda. När hon väl kommer fram till fönstret undrar jag varför min ryggsäck ligger slängd på golvet. Hon förklarar att den inte alls är slängd utan att hon lagt den där, mitt på golvet, av grumliga skäl som jag inte förstår.
Jag frågar efter rollupen.
Matlådedamen säger till mig att gå och titta på specialbagagebandet i andra änden av lokalen (!), och återvänder till sin matlåda.
Jag haltar iväg över hallen bort till specialbagagebandet. Rollupen är inte där.
Jag återvänder till fönstret. Den platinablonda sitter vid skrivbordet och slevar ur matlådan. Hon kommer fram till fönstret, jag meddelar att rollupen inte finns på bandet och föreslår att hon ska titta i det stora utrymme bredvid kontoret, där jag ser massor av bagage som inte hämtats ut. Jag förklarar också att jag fått löfte om att hon och hennes kolleger skulle ta hand om mitt bagage tills jag kom ut, men uppenbarligen är kontaktledningen nu bruten, hon reagerar inte.
Hon går inte till utrymmet med bagage och tittar utan börjar istället upprätta en förlustrapport vid datorn.
Hon frågar var jag ska bo i Göteborg och mitt tålamod tryter. Jag behöver rollupen omedelbart, inte dagar efteråt. Jag ska ha den med på en signering på Göteborgs central direkt. Uppgivet säger jag till henne att det inte spelar någon roll längre, att hon kan skicka den hem till mig. Samtidigt ringer en god vän och undrar hur det går. Jag förklarar irriterat läget, muttrar något om ”jävla idioter” (eftersom det var det absolut snällaste jag kunde komma på just då), försöker hjälpligt torka av min skitiga ryggsäck och går därifrån.
En stund senare, när jag sitter i en taxi på väg till Göteborgs Central, får jag ett samtal. Displayen visar inget nummer, Jag svarar. Den platinabonderade matlådedamen skriker:
”Det är den jävla idioten här! Jag har hittat din rulle! Du kan komma in och hämta den!”
Om matlådedamen hade orkat masa sig in i utrymmet bredvid kontoret så hade jag alltså kunnat få min rollup redan där. Men ibland gäller det att visa vem som bestämmer. Jag förklarar för henne att jag redan lämnat flygplatsen och – än en gång – att hon kan skicka hem rollupen till mig. Hon blir helt galen och vrålar:
”Jag skickar den till Arlanda. Där kan den ligga tills du hämtar den! Jag skriver att du inte fick den för att du inte tittat efter på bandet! Och sedan ska jag se till att du får sparken!”
Uppenbarligen mår matlådedamen inte särskilt bra. Att jag muttrade något om ”jävla idioter” efter att hon slängt min ryggsäck på golvet och inte orkade titta efter rollupen, gjorde tydligen inte henne på bättre humör.
Det där får man förstå. Fy på mig, att vara så stygg! Det är säkert inte kul att sitta på SAS Bagage Service och få skäll hela dagarna. Men än värre måste det ju vara att äta ur sin matlåda inför passagerarnas ögon, eftersom det tydligen inte finns något personalrum.
Eller? Och, SAS, vart tog charmkurspengarna vägen? Någon behöver hjälp här…
Matlådedamens sista vrål intresserar mig. Hon ska se till att jag får sparken.
Det blir ju dessvärre jättesvårt eftersom jag inte har någon anställning. För vem skulle vilja anställa mig?
Sedan roar jag mig en stund med att tänka på hur det vore om Christopher Silfverbielke var personaldirektör på SAS.
Jag blir omedelbart på ett ovanligt gott humör.
Ha ha och åter ha !
Sympati är det ordet som dyker upp.
Sympati för dig och silverbjälke-säcken !
Någon frågade mig: Varför är folk så elaka?
Jag tänkte efter och satt mig i mina värsta situationer.
Jag kan vara fruktansvärt hatisk o arg, när jag har smärtor, och oj vad
dålig jag blir på att vara snäll då….
Enda förklaring jag kan finna på flygplans subbans beteende.
Men som du säger… vad hände med charmkurserna 😉
Varma Hälsningar Robert
tänk vilka bra upplägg du fått till nytt manus, tack vare matlådetanten och hennes agerande….
Härlig story! Matlådetanten är säkert i behov av både det ena och det andra.
Jag antar att samma förhållande råder på SAS som i resten av företagsklimatet i Sverige i dag. Kostnaderna ska hållas nere ,så personalen har dåligt betalt ,dåliga arbetsvillkor och psykopater till chefer.
Jag tror vännen Christoher hade insett att det ”borde städas upp” lite hos SAS bagage service
Ytterligare ett bevis på undertecknads förutseende som lämnade mångårig tjänst på SAS efter att ha beordrats deltaga i en av dessa ”charmkurser” – maken till patetisk floskelteater och fraseologiskt apspel har sällan skådats och resultatet har blivit vad som förväntades,vilket ovannämnda uppträdande också alltför tydligt påvisar – beklagligtvis torde dock denna ”incident” endast var en av ofantligt många vad avser SAS kundbemötande….
Givetvis skulle CS vara klippt och skuren som personalansvarig i koncernen,men enligt undertecknads uppfattning har han en betydligt viktigare befattning att tillträda som justitie- och renhållningsminister i den efterlängtade Öhrlundska Diktaturen!
För övrigt anser jag att Åsa Romson och Mehmet Kaplan med omedelbar verkan skall fråntagas alla politiska uppdrag!
Skrattar!!!!
Den tanken slår mig ofta… Hur hade det varit om CS var en befintlig person eller om jag varit han. Ibland blir jag sugen måste jag medge. 😀
Det är så många som har service som yrke men inte verkar ha förstått det – sorgligt!
Jaa Dag inte är det speciellt kul inte.
Dock så verkar det som personer med ”bra värdegrund” tillika en ”korrekt retorik” är mer välavlönade än en person i bagagehanteringen på SAS som inte ens verkar ha rast för att äta o fika et. al.
Så visst förstår jag din irritation i ett läge där du är helt beroende av att man håller det man lovat MEN visst kan man ha förståelse för någon som inte ens får/tar avtalsenliga raster, eller hur?
Service är inte gratis alla gånger.
Jag har faktiskt ingen aning om hur det är med raster på SAS, jag antar att lagen stadgar hur det ska vara. Däremot känner jag en hel del människor som utnyttjar sina raster till annat och äter vid skrivbordet på arbetstid.
Oavsett vilket, kommer vi inte ifrån att a) Matlådedamen slängde mitt bagage – med värdesaker – mitt på golvet där vem som helst kunde ha tagit dem och b) vägrade titta i rummet där allt bagage – OCH min rollup – stod.
Bra skrivet. Har upptäckt din blogg idag först!! Made my day.
Jag har varit med om liknande incident på Arlanda. Otrevligt bemötande, springande (för mig) hit och dit för att söka, en väska hamnade på golvet utanför kontaktrutan med personalen!
Tack! :o)