…och fler flickor har blivit slagna, bitna …

Det var en intressant dag i går, efter mitt blogginlägg om serievåldtäktsmannen. Över 93 000 människor nåddes av inlägget på min Facebooksida, som för övrigt delades över 850 gånger.

Av de som kommenterade var alla positiva utom två kvinnor som tyckte att jag gjorde fel i att avslöja våldtäktsmannens namn. Den ena frågade paradoxalt nog samtidigt varför jag inte skipade egen rättvisa för mitt barn – ett säkert tecken på att hon inte läst gårdagens blogginlägg och min berättelse om just detta. Det är ju dessutom lätt att sitta på läktaren och skrika när man inte är med i matchen.

Jag kom sent hem efter en mycket trevlig julfest, nästan lite nervös för att kolla mailen och Facebook.

Jag hade en otäck, sjätte känsla av att det skulle komma mer. Fler vittnesmål från flickor som blivit våldtagna, misshandlade, slitna i håret, bitna …

Och det gjorde det.

Ytterligare två tjejer hade skrivit till mig privat. Jag saxar ur deras meddelanden.

Flicka 1:

”Känner igen han på beskrivningen när det gäller att bitas osv. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Mår bara illa.”

Flicka 2 (som berättar att övergreppen mot henne skedde redan 2014, alltså året innan min dotter blev våldtagen):

”Jag läste ditt blogginlägg och ville bara säga tack för att du skrev det. Jag har också blivit utsatt för XX flera gånger under 2014, och beklagar verkligen att din dotter och andra tjejer blivit utsatta efter det … har bland annat blivit biten så hårt att jag än idag kan se vaga märken på mina vader. Och han har fått mig att må så dåligt och känna mig så smutsig att jag inte vetat var jag ska ta vägen … den här killen är den mest manipulativa personen jag träffat, han är verkligen farlig. Särskilt vidrigt är att han går efter och utnyttjar självdestruktiva tjejer, han är såg jävla medveten om vad han gör….men ville egentligen jag bara säga att vi är så många flera som han utsatt, men som bara lagt skulden på oss själva.”

Jag läser flickornas rader om och om igen.

Det blir svårt att sova i natt igen.

Han, våldtäktsmannen, går fri därute.

Hur många är tjejerna som sitter hemma och mår dåligt, gråter, är rädda efter hans framfart?

Ett tydligt mönster framträder nu:

Serievåldtäktsmannen raggar tjejer som liknar varandra till utseendet. Om de dessutom är självdestruktiva så är det bingo. Och det där med att bitas – i ansiktet, på halsen, i öronen men framförallt i vaderna (!) – verkar vara en mycket viktig del av hans Modus Operandi. Någon psykolog eller psykiater som vill ge sig på en kvalificerad gissning?