{"id":1161,"date":"2012-04-02T01:02:33","date_gmt":"2012-04-01T23:02:33","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1161"},"modified":"2012-04-02T01:02:33","modified_gmt":"2012-04-01T23:02:33","slug":"med-nosen-i-asfalten-11-sigvard-hund-debuterar-som-forfattare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/med-nosen-i-asfalten-11-sigvard-hund-debuterar-som-forfattare\/","title":{"rendered":"Med nosen i asfalten 11: Sigvard Hund debuterar som f\u00f6rfattare!"},"content":{"rendered":"<p><strong>Voff!<\/strong> Det \u00e4r h\u00e4r &#8211; och bara h\u00e4r, mina v\u00e4nner &#8211; som jag delar med mig av min hemlighet:<\/p>\n<p><strong>Det \u00e4r jag<\/strong> som st\u00e5r bakom pseudonymen <em><strong>C.S Dog<\/strong><\/em>!<\/p>\n<p><strong>Nedan kan du l\u00e4sa<\/strong> ett av mina b\u00e4sta alster &#8211; jag tar tacksam emot kommentarer!<\/p>\n<p align=\"center\"><strong>A bone for me,<\/strong><\/p>\n<p align=\"center\"><strong>a bone for you<img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-1162\" title=\"F\u00f6rfattarportr\u00e4tt\" src=\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/F\u00f6rfattarportr\u00e4tt.jpg\" alt=\"\" width=\"128\" height=\"145\" \/><\/strong><\/p>\n<p align=\"center\"><em>\u00a0<\/em>\u00a0 <em>C.S Dog \u00e4r en av v\u00e4rldens mest k\u00e4nda hundf\u00f6rfattare. <\/em><\/p>\n<p align=\"center\"><em>Hans b\u00f6cker om Dick Dobermann och\u00a0 Sam Schnauzer har s\u00e5lt i miljontals exemplar.<\/em><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Det var en m\u00f6rk och stormig natt. Regnet slog mot pl\u00e5tlocken p\u00e5 soptunnorna och n\u00e5gra papper bl\u00e5ste genom gr\u00e4nden i den h\u00e5rda vinden. L\u00e5ngt borta jamade en vildkatt h\u00f6gt och fyllot i porten bredvid v\u00e4nde sig m\u00f6dosamt p\u00e5 pappkartongen och sl\u00e4ppte v\u00e4der. Ute p\u00e5 fyrtiosj\u00e4tte gatan tj\u00f6t sirenerna med j\u00e4mna mellanrum.<\/p>\n<p>Inget att bry sig om.<\/p>\n<p>Dick Dobermann bytte sl\u00f6tt st\u00e4llning och lade tassarna \u00f6ver \u00f6gonen. Det var inte ens<br \/>\ngryning och han hade inga planer p\u00e5 att stiga upp f\u00f6r tidigt och g\u00e5 ut i det kalla,<br \/>\nsmattrande regnet.<\/p>\n<p>Det var tillr\u00e4ckligt illa att det var m\u00e5ndag.<\/p>\n<p>Tre timmar senare reste han sig, g\u00e4spade, gick \u00f6ver till andra sidan gr\u00e4nden och<br \/>\nlyfte p\u00e5 benet. Fyllot l\u00e5g kvar i den andra porten och Dick hade inga planer p\u00e5<br \/>\natt st\u00f6ra honom. Det var hans port p\u00e5 samma s\u00e4tt som Dicks port var Dicks port,<br \/>\noch porttillh\u00f6righet \u00e4r k\u00e4nsliga grejor, t\u00e4nkte Dobermann. N\u00e4r man v\u00e4l har<br \/>\nhittat ett schysst st\u00e4lle efter m\u00e5nader, kanske \u00e5r av s\u00f6kande, vill man ha den<br \/>\nifred.<\/p>\n<p>Fyllot hade aldrig gjort honom n\u00e5got och Dick hade aldrig besv\u00e4rat fyllot. N\u00e5gon<br \/>\nenstaka g\u00e5ng n\u00e4r mannen tagit med sig v\u00e4nner till porten f\u00f6r fest och den hade<br \/>\nblivit f\u00f6r sen och h\u00f6gljudd, brukade Dick protestera genom att morra n\u00e5gra<br \/>\ng\u00e5nger. Det brukade r\u00e4cka f\u00f6r att pojkarna skulle dra ner p\u00e5 charmen.<\/p>\n<p>Dick gick lugnt \u00f6ver den skrovliga asfalten, undvek noga h\u00e5ligheter, glassplitter,<br \/>\nspikar och sm\u00e5br\u00e5te h\u00e4r och var. Han satte sig bredvid den sovande mannen,<br \/>\ns\u00e4nkte nosen och drog upp gubbens rock\u00e4rm med den. Det gamla armbandsuret<br \/>\nvisade 06.10. Dick visste mycket v\u00e4l att klockan gick en timme efter, allts\u00e5<br \/>\nvar det dags att dra sig mot v\u00e4nnerna f\u00f6r en najs frukost.<\/p>\n<p>Dobermann skakade regndropparna av dig, gick ut p\u00e5 Fyrtiosj\u00e4tte gatan och vek av \u00e5t<br \/>\nv\u00e4nster. Stressade m\u00e4n med portf\u00f6ljer i h\u00e4nderna och kvinnor i h\u00f6gklackat,<br \/>\nsn\u00e4va dr\u00e4ktkjolar och kappor av senaste snitt skyndade rakt mot honom men vek<br \/>\nalltid undan ett par meter innan de m\u00f6ttes. Dick flinade. Som Dobermann hade<br \/>\nhan vissa f\u00f6rdelar n\u00e4r det g\u00e4llde att ta sig fram.<\/p>\n<p>Som vanligt var det en och annan som b\u00f6rjade ropa:<\/p>\n<p>\u201dVad \u00e4r det f\u00f6r folk som inte kan h\u00e5lla ordning p\u00e5 sina hundar?!\u201d<\/p>\n<p>\u201dHerregud, en l\u00f6s Dobermann!\u201d<\/p>\n<p>\u201dRing polisen, n\u00e5gon. Nej, ring <em>Hundf\u00e5ngaren<\/em>!\u201d<\/p>\n<p>Dick skakade p\u00e5 huvudet och \u00f6kade takten en aning. <em>Lycka till med det, pojkar och flickor. Det \u00e4r v\u00e4l \u00e5tminstone fyra \u00e5r sedan jag satt hos Hundf\u00e5ngaren senast och jag t\u00e4nker inte hamna i buren i dag.<\/em><\/p>\n<p>Han passerade Broadway och fortsatte rakt fram. Planen var att ta v\u00e4nster p\u00e5 Fifth<br \/>\nAvenue och f\u00f6lja den upp till Central Park, g\u00f6ra ett snabbt bes\u00f6k p\u00e5 den stora<br \/>\nhundtoaletten d\u00e4r och sedan knalla vidare mot Harlem.<\/p>\n<p>Dobermann korsade gatan och fick kasta sig undan f\u00f6r en gul taxi som inte bromsade och v\u00e4jde i tid. Han v\u00e4nde sig om, sk\u00e4llde efter bilen och fick ett styvt l\u00e5ngfinger genom sidorutan som svar.<em>Jaja, vi ses igen<\/em>, t\u00e4nkte han. <em>S\u00e5na som dig \u00e4ter jag till frukost.<\/em><\/p>\n<p>Frukost, ja. Dick k\u00e4nde sn\u00e5lvattnet rinna i ena k\u00e4ftgipan och skyndade p\u00e5. Efter att ha<br \/>\nutf\u00f6rt sina behov i parken \u00f6kade han takten och s\u00e5 fort han n\u00e5dde den nedre<br \/>\ndelen av Harlem tog han av \u00e5t h\u00f6ger.<\/p>\n<p>Dobermann hade inga problem vare sig med de svarta eller med omr\u00e5det i sig. Han var k\u00e4nd i trakten och h\u00f6gt respekterad, inte minst eftersom Sam Schnauzer var hans<br \/>\nb\u00e4ste v\u00e4n.<\/p>\n<p>Bob Best, en kolsvart bulldog med diamanthalsband, nickade \u00e5t honom och gl\u00e4fste<br \/>\ntill h\u00e4lsning n\u00e4r de m\u00f6ttes. Best var ledare f\u00f6r ett lokalt <em>Hundidos<\/em>-g\u00e4ng och fruktad \u00e4nda ner till Soho, men Dick hade ingen anledning att vara orolig. Han satte sig ner och gav<br \/>\nBob en high tass.<\/p>\n<p>&#8221;L\u00e4get?\u201d, gl\u00e4fste Best. \u201dTr\u00e4ffa Sam?\u201d<\/p>\n<p>Dobermann nickade. \u201dFrukostdags, du vet.\u201d<\/p>\n<p>\u201dK\u00f6r ni alltid m\u00e5ndagsfrukost tillsammans? \u00c4r det n\u00e5got slags ritual?\u201d<\/p>\n<p>\u201dOftast, det har bara blivit s\u00e5.\u201d<\/p>\n<p>\u201dMan kanske kunde h\u00e4nga med n\u00e5gon g\u00e5ng?\u201d Bulldogen lade huvudet lite p\u00e5 sned.<\/p>\n<p>&#8221;Inga problem\u201d, sa Dick. \u201dSam skulle uppskatta det. Snacka med honom n\u00e4r du ser<br \/>\nhonom.\u201d<\/p>\n<p>\u201dHey man!\u201d Best h\u00f6jde tassen igen, l\u00e4t den m\u00f6ta Dicks och lommade sedan vidare.<\/p>\n<p style=\"text-align: left;\">Sam Schnauzer l\u00e5g l\u00e4ngst in i sin vanliga gr\u00e4nd, men inte i sin port utan bakom tv\u00e5 soptunnor.<\/p>\n<p>Ett d\u00e5ligt tecken.<\/p>\n<p>Han l\u00e5g p\u00e5 rygg med tassarna i v\u00e4dret och hade en andedr\u00e4kt som kunde ha f\u00e4llt en<br \/>\nh\u00e4st. N\u00e4r Dick petade p\u00e5 honom med tassen st\u00f6nade han h\u00f6gljutt.<\/p>\n<p>\u201dNeeeej, inte nu \u2026 vad \u00e4r det?\u201d<\/p>\n<p>\u201d<em>Rise and shine, buddy<\/em>. \u00c4nnu en underbar m\u00e5ndag i New York City!\u201d sk\u00e4llde Dick h\u00f6gt.<\/p>\n<p>\u201dJesus, m\u00e5ste du sk\u00e4lla s\u00e5d\u00e4r? Jag har en bakfylla som inte \u00e4r att leka med.\u201d<\/p>\n<p>\u201dEn <em>m\u00e5ndag<\/em>? Vad h\u00e4nde i g\u00e5r?\u201d<\/p>\n<p>\u201dKorkat. Det skulle ha blivit en lugn kv\u00e4ll men Stephen Sch\u00e4fer och Louie Labrador kom<br \/>\nf\u00f6rbi. Louie visste ett st\u00e4lle d\u00e4r fyllon brukade tappa bruna pappersp\u00e5sar och<br \/>\nvi drog dit p\u00e5 vinst och f\u00f6rlust. Det tog v\u00e4l inte mer \u00e4n en kvart f\u00f6rr\u00e4n en<br \/>\np\u00e5se med en halv flaska whisky dr\u00e4mde i backen. Vi sk\u00e4llde ett par g\u00e5nger, den<br \/>\ntv\u00e5bente dr\u00f6p av och vi fick i oss det d\u00e4r r\u00e4tt fort. Mannen, jag var s\u00e5 packad<br \/>\natt jag inte visste om jag skulle g\u00e5 med svansen f\u00f6rst eller sist. Har ingen<br \/>\naning om hur jag kom hem, ens.\u201d<\/p>\n<p>\u201dTja, det \u00e4r allts\u00e5 sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llat, s\u00e5 jag t\u00e4nker inte tycka synd om dig. Bl\u00f6t nosen<br \/>\nlite i vatten s\u00e5 drar vi \u2013 jag \u00e4r hungrig.\u201d<\/p>\n<p>\u201dOkej, okej, ta det lugnt.\u201d Schnauzer str\u00e4ckte p\u00e5 sig, reste sig och gick bort till en<br \/>\nvattenp\u00f6l. Lapade i sig n\u00e5gra klunkar och gjorde en grimas.<\/p>\n<p>&#8221;Regnvatten i all \u00e4ra, men whiskyn i g\u00e5r var b\u00e4ttre.\u201d<\/p>\n<p>Dobermann nickade. \u201dKan t\u00e4nka mig det. Men kom igen nu.\u201d<\/p>\n<p>Sam Schnauzer gav honom en bedjande blick. \u201dVi tar <em>tuben<\/em>, va? Jag orkar verkligen<br \/>\ninte g\u00e5 dit ner i dag.\u201d<\/p>\n<p>\u201dDu skulle beh\u00f6va motion f\u00f6r att f\u00e5 spriten ur kroppen.\u201d<\/p>\n<p>\u201dDet \u00e4r mycket jag skulle beh\u00f6va. En schysst fru som h\u00f6ll reda p\u00e5 mig, till<br \/>\nexempel.\u201d<\/p>\n<p>\u201dHa! Inte ens Randy Retriever skulle st\u00e5 ut med dig i tv\u00e5 dygn och hon \u00e4r ju r\u00e4tt<br \/>\ntolerant, s\u00e4ger grabbarna som har levt med henne.\u201d<\/p>\n<p>\u201d<em>Herregud<\/em>, n\u00e4mn inte henne! Jag hade ett <em>one night bone<\/em> med henne f\u00f6r ett tag<br \/>\nsedan och \u2026 \u201d<\/p>\n<p>\u201dInte mer sj\u00e4lv\u00f6mkan nu, mr Schnauzer. Kom!<\/p>\n<p>De gick n\u00e5gra kvarter f\u00f6r att Schnauzer skulle f\u00e5 luft, innan de joggade ner f\u00f6r<br \/>\ntrappan till tunnelbanan, \u00f6kade takten och sm\u00e5sprang genom sp\u00e4rren. Bara n\u00e5gra<br \/>\nsekunder senare h\u00f6rde de skriken bakom sig:<\/p>\n<p>\u201d<em>Hey! Ni har inte betalt, kom tillbaka!\u201d<\/em><\/p>\n<p>F\u00f6r s\u00e4kerhets skull snurrade Dobermann runt, drog upp l\u00e4ppen och visade t\u00e4nderna<br \/>\nutan att ens morra. Det brukade r\u00e4cka f\u00f6r att stoppa de flesta som hade planer<br \/>\np\u00e5 att f\u00f6lja efter dem.<\/p>\n<p>Tjugo minuter senare klev de av och vandrade genom gatorna i SoHo utan att n\u00e5gon tog notis om dem.<\/p>\n<p>Tom Tax v\u00e4ntade som vanligt p\u00e5 g\u00e5rden bakom <em>Joey\u00b4s Diner<\/em> d\u00e4r han brukade h\u00e4nga.\u00a0 Han var inte ensam.<\/p>\n<p>\u201dMarty Mastiff\u201d, sa mastiffen och satte upp tassen i luften. \u201dKul att ses, Tom har ber\u00e4ttat<br \/>\nen hel del om er grabbar.\u201d<\/p>\n<p>Alla h\u00e4lsade och sedan sa Tom leende:<\/p>\n<p>\u201dDet blir lyx i dag, grabbar. Jag gick bakom en kille som hade h\u00e4nderna fulla och<br \/>\ntappade en hel McDonalds-kasse. Visst, pommes friten \u00e4r v\u00e4l lite ledsna vid det<br \/>\nh\u00e4r laget, men \u2013 \u00e4r det n\u00e5gon som protesterar?\u201d<\/p>\n<p>Dick och Sam skakade p\u00e5 huvudena och hj\u00e4lpte Tom att riva s\u00f6nder kassen s\u00e5 att<br \/>\nl\u00e4ckerheterna frigjordes. D\u00e4refter delade alla broderligt p\u00e5 hamburgarna,<br \/>\npommes friten och de l\u00e4ckra \u00e4ppelpajer som legat i kassen.<\/p>\n<p>Sam Schnauzer lade sig ner och st\u00f6nade. \u201dNu k\u00e4nns det i alla fall aningen b\u00e4ttre,<br \/>\nmen jag vet inte om jag orkar g\u00f6ra s\u00e5 m\u00e5nga knop i dag.\u201d<\/p>\n<p>Han ber\u00e4ttade om kv\u00e4llen innan och Tom Tax lade tassen f\u00f6r \u00f6gonen. \u201dMan, du borde<br \/>\nveta b\u00e4ttre \u00e4n att umg\u00e5s med Stephen Sch\u00e4fer och Louie Labrador. Det \u00e4r ju bara<br \/>\nparty dygnet runt f\u00f6r dem!\u201d<\/p>\n<p>\u201dJag <em>vet<\/em>\u201d, st\u00f6nade Schnauzer. \u201dFan, att jag aldrig l\u00e4r mig.\u201d<\/p>\n<p>Marty Mastiff slickade sig om nosen. \u201dJag ber att f\u00e5 tacka s\u00e5 hemskt mycket. Jag<br \/>\ntittade ju bara in f\u00f6r att s\u00e4ga hej och v\u00e4ntade mig ingen lyxfrukost, men \u2013<br \/>\nTom, jag hoppas f\u00e5 en chans att \u00e5terg\u00e4lda det vid tillf\u00e4lle. Vi kanske kunde ha<br \/>\nen trevlig road kill-kv\u00e4ll, snart? N\u00e5gra tv\u00e4ttbj\u00f6rnar och ett par kr\u00e5kor vore<br \/>\nv\u00e4l inte fel?\u201d<\/p>\n<p>\u201d<em>Tv\u00e4ttbj\u00f6rnar<\/em>? i New York City? Skojar du?\u201d, gl\u00e4fste Tax klentroget.<\/p>\n<p>\u201dInte alls, jag s\u00e5g flera stycken nere vid floden f\u00f6r en vecka sedan.\u201d<\/p>\n<p>\u201dFan tro\u00b4t\u201d, sa Dobermann. \u201dUndrens tid \u00e4r inte f\u00f6rbi.\u201d<\/p>\n<p>Mastiff tackade \u00e4n en g\u00e5ng och gick sedan iv\u00e4g sedan han f\u00f6rklarat att han skulle kolla<br \/>\nbakg\u00e5rden till ett slakteri n\u00e5gra kvarter bort. Han lovade att rapportera om<br \/>\ndet var en fyndplats eller ej.<\/p>\n<p>Pl\u00f6tsligt st\u00f6rdes lugnet p\u00e5 bakg\u00e5rden av att tre tv\u00e5benta kom in. De s\u00e5g sjaviga ut och<br \/>\nDick Dobermanns f\u00f6rsta impuls var att jaga dem p\u00e5 flykten, men n\u00e4r han s\u00e5g att<br \/>\nen av dem drog upp ett svart f\u00f6rem\u00e5l ur en p\u00e5se, beh\u00e4rskade han sig. Fler<br \/>\nv\u00e4nner \u00e4n han kunde minnas hade blivit liggande stilla efter m\u00f6te med en s\u00e5n<br \/>\nd\u00e4r.<\/p>\n<p>De tv\u00e5benta pratade tyst. Pengar och pistoler bytte \u00e4gare. M\u00e4nnen s\u00e5g sig omkring<br \/>\nmen \u00e4gnade inte hundarna n\u00e5gon uppm\u00e4rksamhet. De tittade p\u00e5 klockan och<br \/>\nsamtalade l\u00e5gt, innan de v\u00e4nde p\u00e5 klacken och gick.<\/p>\n<p>\u201dLuktar skit l\u00e5ng v\u00e4g, det d\u00e4r\u201d, muttrade Schnauzer och skakade p\u00e5 huvudet.<\/p>\n<p>Dobermann nickade. \u201dVi h\u00e4nger p\u00e5 och ser vad som h\u00e4nder.\u201d<\/p>\n<p>\u201dT\u00f6rs vi det?\u201d undrade Tom Tax. \u201dDe \u00e4r ju bev\u00e4pnade.\u201d<\/p>\n<p>\u201dH\u00e5ll dig bara bakom oss, sa Schnauzer. Vi t\u00e4cker dig.\u201d<\/p>\n<p>Sam Schnauzer verkade ha piggnat till av att se de tre m\u00e4nnen och hade inga problem<br \/>\natt h\u00e5lla takten n\u00e4r han gick bredvid Dobermann. V\u00e4rre var det f\u00f6r Tom Tax:<\/p>\n<p>\u201dGrabbar\u201d, fl\u00e5sade han bakom dem. \u201dFunderar ni n\u00e5gonsin p\u00e5 det d\u00e4r med benl\u00e4ngdsskillnad?\u201d<\/p>\n<p>Dick v\u00e4nde sig om och gav honom en road blick. \u201dDet \u00e4r bara bra f\u00f6r dig med lite <em>power running<\/em>, Tom. H\u00e4ng p\u00e5 nu!\u201d<\/p>\n<p>Sedan gick allt fort. De hann knappt runda h\u00f6rnet till Sj\u00e4tte Avenyn f\u00f6rr\u00e4n de h\u00f6rde<br \/>\nlarmet. Ett trettiotal meter fram l\u00e5g en Chase Manhattan-bank och det var<br \/>\nd\u00e4rifr\u00e5n oljudet kom.<\/p>\n<p>De tre rusade fram\u00e5t och stannade bara n\u00e5gra meter fr\u00e5n ing\u00e5ngen. Dobermann gav<br \/>\nSchanuzer en snabb blick av samf\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n<p>\u201dSom vanligt?\u201d<\/p>\n<p>\u201dEtt ben till mig, ett ben till dig\u201d, nickade Sam. \u201dTom, h\u00e5ll dig lite bakom s\u00e5 att<br \/>\ningen trampar p\u00e5 dig.\u201d<\/p>\n<p>\u201dOkej.\u201d Taxen backade snett bak\u00e5t p\u00e5 det s\u00e4tt som bara taxar kan, och satte sig lydigt<br \/>\nvid husv\u00e4ggen.<\/p>\n<p>Mindre \u00e4n en minut senare kom tv\u00e5bentingarna farande ut genom bankens d\u00f6rr. B\u00e5da hade pistoler i h\u00e4nderna och den ene k\u00e5nkade p\u00e5 en stor bag.<\/p>\n<p>Dick Dobermann tvekade inte. Med n\u00e5gra hotfulla skall satsade han, tog ett rej\u00e4lt<br \/>\nspr\u00e5ng och h\u00f6gg den ene i strupen, allt medan Sam Schnauzer kastade sig \u00f6ver<br \/>\nmannen med bagen och bet honom i skrevet.<\/p>\n<p>B\u00e5da tv\u00e5beningarna f\u00f6ll skrikande omkull p\u00e5 trottoaren. Dobberman var blixtsnabbt<br \/>\n\u00f6ver sitt offer, \u00f6ppnade k\u00e4ftarna och st\u00e4ngde dem lagom h\u00e5rt kring mannens<br \/>\nstrupe. Han h\u00f6rde det metalliska ljudet n\u00e4r mannen sl\u00e4ppte pistolen p\u00e5<br \/>\ntrottoaren.<\/p>\n<p>Lika bra gick det f\u00f6r Schnauzer. Tom Tax var snabbt framme och anv\u00e4nde nosen f\u00f6r att<br \/>\nputta in pistolerna till husv\u00e4ggen.<\/p>\n<p>M\u00e4nnen skrek och en av dem f\u00f6rs\u00f6kte rikta ett slag mot Dobermann, men det r\u00e4ckte att<br \/>\nhan pressade p\u00e5 en aning med t\u00e4nderna f\u00f6r att b\u00e5da tv\u00e5beningarna skulle bli<br \/>\nliggande stilla och kvida av sm\u00e4rtan.<\/p>\n<p>En uppskr\u00e4md folkmassa hade redan samlats p\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd fr\u00e5n dem och p\u00e5<br \/>\navst\u00e5nd h\u00f6rdes sirener. I \u00f6gonvr\u00e5n noterade Dobermann att bagen den ene mannen<br \/>\nh\u00e5llit hade v\u00e4lt och att n\u00e5gra buntar med dollarsedlar ramlat ut.<\/p>\n<p>Trettio sekunder senare var den f\u00f6rsta radiobilen p\u00e5 plats och tv\u00e5 poliser hoppade ut<br \/>\nmed dragna vapen. De skulle just rusa fram men hejdade sig n\u00e4r de s\u00e5g<br \/>\nDobermanns t\u00e4nder \u00f6ver mannens hals och hur Schnauzer hade sina k\u00e4kar i ett<br \/>\nstadigt grepp runt den andre mannens ben.<\/p>\n<p>\u201d<em>Jesus, Mick!<\/em> T\u00f6rs fan g\u00e5 fram nu. Vad ska vi g\u00f6ra, skjuta jyckarna?\u201d<\/p>\n<p>\u201dNej f\u00f6r fan, ta det lugnt, jag h\u00f6rde att det \u00e4r en K 9-bil p\u00e5 v\u00e4g.\u201d<\/p>\n<p>\u201dEn hundpatrull? Tack gode gud.\u201d<\/p>\n<p>Dobermann och Schnauzer h\u00f6ll sina positioner medan Tom Tax bevakade pistolerna p\u00e5 marken. N\u00e5gra minuter senare bromsade en stor Chevrolet Suburban med texten \u201d<em>K 9-unit<\/em>\u201d in, en uniformerad snut hoppade ut och \u00f6ppnade bilens bakd\u00f6rrar.<\/p>\n<p>Hunden d\u00e4r bak hoppade ut och sprang raka v\u00e4gen fram till Dick. \u201dHej, Stone Sch\u00e4fer<br \/>\nfr\u00e5n New York-polisen. Vad har h\u00e4nt?\u201d<\/p>\n<p>Dobermann sk\u00e4llde snabbt fram historien och Sch\u00e4fer nickade. \u201dBra. Stort tack, grabbar, ni kan sl\u00e4ppa nu.\u201d<\/p>\n<p>N\u00e4r Sch\u00e4fers uniformerade f\u00f6rare klev fram puffade Tom Tax honom p\u00e5 benet, och<br \/>\nledde honom till pistolerna p\u00e5 marken.<\/p>\n<p>Vid det h\u00e4r laget vimlade trottoaren av snutar. Schnauzer och Dobermann hade satt<br \/>\nsig bredvid Tom Tax p\u00e5 trottoaren och alla tre pratade med polishunden.<br \/>\nSamtidigt h\u00f6rde Dobermann hur hundf\u00f6raren sa:<\/p>\n<p>\u201dTja, jag vet inte riktigt vad vi ska g\u00f6ra, ringa hundf\u00e5ngaren, kanske?\u201d<\/p>\n<p>Stone Sch\u00e4fer puffade sin husse p\u00e5 benet och skakade p\u00e5 huvudet n\u00e4r mannen tittade p\u00e5 honom.<\/p>\n<p>\u201dEhh \u2026 okej. Inte det? Ska de \u00e5ka med oss, menar du?\u201d<\/p>\n<p>Stone nickade.<\/p>\n<p>Fem minuter senare hoppade Dobermann, Schnauzer och Tax in i lastutrymmet p\u00e5 New York-polisens Suburban. Under f\u00e4rden till stationen p\u00e5 trettioandra gatan<br \/>\npratade de lugnt med Stone Sch\u00e4fer som f\u00f6rklarade att de hade goda utsikter att<br \/>\nbli sl\u00e4ppta om han lade ett gott skall f\u00f6r dem.<\/p>\n<p>Med tillfredsst\u00e4llelse noterade Dick Dobermann att den ene av r\u00e5narna hade sm\u00e5,<br \/>\nblodiga m\u00e4rken p\u00e5 halsen efter hans huggt\u00e4nder, n\u00e4r han if\u00f6rd handbojor leddes<br \/>\nin p\u00e5 polisstationens skitiga linoleumgolv. Den andre linkade och beklagade sig<br \/>\nh\u00f6gljutt medan han gav hundarna en blick full av hat.<\/p>\n<p>Dobermann, Schnauzer och Tax satte sig p\u00e5 rad bredvid Stone Sch\u00e4fer. Tio minuter senare kom Sch\u00e4fers husse ut, satte sig p\u00e5 huk och tittade p\u00e5 dem.<\/p>\n<p>\u201dBra jobbat, grabbar. Det l\u00e5g trettiosextusen dollar i den d\u00e4r bagen och patrasket<br \/>\nni tog kommer att f\u00e5 mat och logi p\u00e5 statens bekostnad i m\u00e5nga \u00e5r fram\u00e5t. Men \u2026<br \/>\n\u201d han gav dem en fundersam blick \u201d \u2026 vad i all v\u00e4rlden ska vi g\u00f6ra med er? Jag<br \/>\n\u00e4r ju faktiskt skyldig att ringa till Hundf\u00e5ngaren. Det h\u00e4r \u00e4r hans omr\u00e5de. Vi<br \/>\nkan inte ha en massa l\u00f6sa hundar springande p\u00e5 Manhattan och \u2026 \u201d<\/p>\n<p>Som p\u00e5 kommande lade Dobermann, Schnauzer och Tax sina huvuden p\u00e5 sned och tittade p\u00e5 honom med stora \u00f6gon, medan Sch\u00e4fer gav hans hand en puff med nosen och sedan skakade p\u00e5 huvudet.<\/p>\n<p>Mannen skakade p\u00e5 huvudet och himlade med \u00f6gonen.<\/p>\n<p>&#8221;Okej, d\u00e5. V\u00e4nta h\u00e4r.\u201d<\/p>\n<p>Trettio minuter senare tog de farv\u00e4l av Stone Sch\u00e4fer och l\u00e4mnade polisstationen. Efter viss tvekan hade de omorganiserat inneh\u00e5llet i de tre p\u00e5sar hundf\u00f6raren kommit tillbaka med. K\u00f6ttbenen v\u00e4gde flera kilo och det var ganska uppenbart att Tax inte skulle<br \/>\norka b\u00e4ra sin del, och att p\u00e5sen skulle sl\u00e4pa i marken och g\u00e5 s\u00f6nder.<\/p>\n<p>Det blev en l\u00e5ngsam och tung vandring tillbaka till g\u00e5rden bakom Joey\u00b4s Diner, men<br \/>\nsom Dobermann uttryckte det genom h\u00f6gersidan av k\u00e4ften medan han fortfarande<br \/>\nh\u00f6ll p\u00e5sen i ett stadigt grepp:<\/p>\n<p>\u201dVissa laster \u00e4r l\u00e4ttare att b\u00e4ra \u00e4n andra.\u201d<\/p>\n<p>Strax innan de vek av p\u00e5 tjugosj\u00e4tte gatan kom Penelope Pudel g\u00e5ende p\u00e5<br \/>\n\u00f6verg\u00e5ngsst\u00e4llet i koppel. Som vanligt blinkade hon \u00e5t grabbarna och n\u00e4r<br \/>\nDobermann betraktade hennes krullh\u00e5riga rumpas r\u00f6relser v\u00e4ste han:<\/p>\n<p><em>\u201dCan I have fries with that shake, babe?\u201d<\/em><\/p>\n<p>En stund senare var festen p\u00e5 bakg\u00e5rden i full g\u00e5ng. De tv\u00e5 stora pappersp\u00e5sarna inneh\u00f6ll saftiga k\u00f6ttben f\u00f6r ett mindre regemente, s\u00e5 Schnauzer och Dobermann l\u00e4t<br \/>\nskallen g\u00e5 tills Marty Mastiff, Mike Mops, Sheila Setter och n\u00e5gra andra v\u00e4nner<br \/>\nuppenbarat sig.<\/p>\n<p>Joey sj\u00e4lv stack ut huvudet fr\u00e5n dinerns bakd\u00f6rr, konstaterade att partyt var i full<br \/>\ng\u00e5ng och bidrog med lite <em>chicken wings, hot dogs, fried eggs<\/em> och sk\u00e5lar med vatten.<\/p>\n<p>Schnauzer drog ett djupt andetag och tittade upp mot den gr\u00e5 himlen.<\/p>\n<p>Han undrade om det skulle bli mer regn eller om eftermiddagen skulle bjuda p\u00e5<br \/>\nuppeh\u00e5ll.<\/p>\n<p>Oavsett vilket, s\u00e5g det ut att bli en bra kv\u00e4ll p\u00e5 Manhattan.<\/p>\n<p>Han kunde inte riktigt gl\u00f6mma \u00e5synen av Penelope Pudel. Kanske, kanske borde han ta<br \/>\nen tur f\u00f6rbi hennes hus p\u00e5 v\u00e4stra tjugosjunde \u2026<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<div id=\"wp_fb_like_button\" style=\"margin:5px 0;float:none;height:100px;\"><script src=\"http:\/\/connect.facebook.net\/en_US\/all.js#xfbml=1\"><\/script><fb:like href=\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/med-nosen-i-asfalten-11-sigvard-hund-debuterar-som-forfattare\/\" send=\"true\" layout=\"standard\" width=\"450\" show_faces=\"true\" font=\"arial\" action=\"like\" colorscheme=\"light\"><\/fb:like><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Voff! Det \u00e4r h\u00e4r &#8211; och bara h\u00e4r, mina v\u00e4nner &#8211; som jag delar med mig av min hemlighet: Det \u00e4r jag som st\u00e5r bakom pseudonymen C.S Dog! Nedan kan du l\u00e4sa ett av mina b\u00e4sta alster &#8211; jag tar &hellip; <a href=\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/med-nosen-i-asfalten-11-sigvard-hund-debuterar-som-forfattare\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1161","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"post_mailing_queue_ids":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1161","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1161"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1161\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1164,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1161\/revisions\/1164"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1161"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1161"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1161"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}