{"id":1176,"date":"2012-04-07T00:37:06","date_gmt":"2012-04-06T22:37:06","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1176"},"modified":"2012-04-07T00:38:54","modified_gmt":"2012-04-06T22:38:54","slug":"befriande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/befriande\/","title":{"rendered":"Befriande"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r mycket gn\u00e4ll<\/strong> och mycket snack om att det var b\u00e4ttre f\u00f6rr.<\/p>\n

Naturligtvis<\/strong> \u00e4r det delvis sant, delvis l\u00f6gn.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1960-talet<\/strong> v\u00e4xte jag upp i en – vad jag d\u00e5 trodde – idyllisk by i Blekinge. Det tog mig nog n\u00e4rmare trettio \u00e5r att inse vad som verkligen h\u00e4nde bakom kulisserna i byn\u00a0p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Och att det inte var ett dugg b\u00e4ttre \u00e4n i dag.<\/strong><\/p>\n

Men nu<\/strong> t\u00e4nkte jag inte i f\u00f6rsta hand p\u00e5 det, eller det moraliska f\u00f6rfallet.<\/p>\n

Utan p\u00e5 just <\/strong>L\u00e5ngfredagen.<\/strong><\/em><\/p>\n

Det var en av \u00e5rets tv\u00e5 vidrigaste dagar<\/strong> f\u00f6r oss barn. Den andra var juldagen.<\/p>\n

Det var n\u00e4mligen<\/strong> dagarna d\u00e5 vi var tvungna att sitta inne och under inga villkor fick g\u00e5 iv\u00e4g f\u00f6r att tr\u00e4ffa alla de kamrater som satt insp\u00e4rrade i liknande sm\u00e5hus runt om i byn. Att f\u00e5 l\u00e5na den heliga, svarta bakelittelefonen i hallen f\u00f6r ett samtal var lika ot\u00e4nkbart.<\/p>\n

I g\u00e5r<\/strong> var det L\u00e5ngfredag. F\u00f6rkl\u00e4dd till vuxen<\/em> – f\u00f6r att stj\u00e4la Kim Larsens<\/em> ord (smaka noga p\u00e5 den frasen!)\u00a0– jobbade jag, handlade, k\u00f6rde bil, tr\u00e4ffade trevliga m\u00e4nniskor. Valde saker jag ville<\/em> g\u00f6ra, ist\u00e4llet f\u00f6r att sitta hemma och titta p\u00e5 en telefon jag inte fick anv\u00e4nda.<\/p>\n

Det \u00e4r b\u00e4ttre nu.<\/strong><\/p>\n

\u00c5tminstone ibland.<\/strong><\/p>\n