{"id":1215,"date":"2012-04-11T00:53:21","date_gmt":"2012-04-10T22:53:21","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1215"},"modified":"2012-04-11T00:53:21","modified_gmt":"2012-04-10T22:53:21","slug":"en-kansla-av-tillfredsstallelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/en-kansla-av-tillfredsstallelse\/","title":{"rendered":"En k\u00e4nsla av tillfredsst\u00e4llelse"},"content":{"rendered":"

”Det k\u00e4nns lika m\u00e4rkligt varje g\u00e5ng”,<\/strong> sa min gode v\u00e4n och den erfarne f\u00f6rfattaren, \u00f6vers\u00e4ttaren och bokf\u00f6rl\u00e4ggaren John-Henri Holmberg<\/em>. ”Varje g\u00e5ng man tittar p\u00e5 sk\u00e4rmen och inser att man \u00e4nnu en g\u00e5ng skrivit ungef\u00e4r en miljon tecken.”<\/p>\n

Han har r\u00e4tt.<\/strong> Vid det h\u00e4r laget har jag en ganska l\u00e5ng rad b\u00f6cker bakom mig, och kanske tycker man – som n\u00e4r det g\u00e4ller andra yrken – att n\u00e5gon form av slentriank\u00e4nsla borde infinna sig n\u00e4r man s\u00e4tter punkt, avslutar \u00e4nnu en historia.<\/p>\n

Alls icke. Tv\u00e4rtom.<\/strong><\/p>\n

D\u00e4remot infinner sig genast en m\u00e4rklig blandning av k\u00e4nslor:<\/strong> <\/em><\/p>\n

Gl\u00e4dje<\/em>,<\/strong> f\u00f6r att den tyngsta delen av jobbet \u00e4r \u00f6ver \u00e4ven om arbetsam och\u00a0delvis sm\u00e4rtsam strykning och redigering \u00e5terst\u00e5r.<\/p>\n

Tomhet<\/em>,<\/strong> f\u00f6r att det k\u00e4nns oerh\u00f6rt trist att kliva ur en historia man \u00e4lskat att skapa. <\/em><\/p>\n

Saknad,<\/em><\/strong> d\u00e4rf\u00f6r att man skulle vilja forts\u00e4tta umg\u00e5s med de karakt\u00e4rer som varit en aktiv del av ens liv dygnet runt i veckor, m\u00e5nader, ibland \u00e5r.<\/p>\n

Den h\u00e4r g\u00e5ngen<\/strong> \u00e4r det dock lite annorlunda. Gl\u00e4djen finns men tomheten och saknaden kommer f\u00f6rhoppningsvis knappast att f\u00e5 f\u00e4ste, eftersom n\u00e4sta bok jag ska skriva \u00e4r en direkt forts\u00e4ttning p\u00e5 den jag just skrivit klart.<\/p>\n

Allts\u00e5 tr\u00f6star jag<\/strong> mig med att gl\u00e4djen – efter en kort paus – snart kommer att uppst\u00e5 igen n\u00e4r jag f\u00e5r s\u00e4tta t\u00e4nderna i forts\u00e4ttningen, v\u00e4cka liv i de slumrande karakt\u00e4rerna och se om det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt g\u00e5r att toppa den f\u00f6rra historien.<\/p>\n

Jo<\/strong>.\u00a0Visst g\u00f6r det det.<\/p>\n

Jag kommer att somna med ett leende<\/strong>, med tankar om vad Christopher Silfverbielke gjorde efter att jag satt punkt p\u00e5 sidan 322.<\/p>\n