{"id":133,"date":"2011-08-29T23:46:52","date_gmt":"2011-08-29T21:46:52","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=133"},"modified":"2011-08-29T23:46:52","modified_gmt":"2011-08-29T21:46:52","slug":"utvecklingssamtal-a-la-1971","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/utvecklingssamtal-a-la-1971\/","title":{"rendered":"Utvecklingssamtal \u00e1 la 1971"},"content":{"rendered":"

Jag l\u00e4ser om m\u00e4nniskors behov av karri\u00e4rer, coacher, utvecklingssamtal och modeorden flyger som tse-tseflugor genom texterna. Man ska anlita konsulter<\/em> (vilket alla tycks vara numera, oavsett yrke) som ska\u00a0g\u00f6ra omorganisationsstrukturer<\/em> och de ska\u00a0vara tydliga<\/em>. Fr\u00e5gorna ska lyftas<\/em> eller lyftas h\u00f6gt<\/em> och en del \u00e4r till och med ledarskapsfr\u00e5gor<\/em>. Det ska byggas klara pyramider<\/em> och informationskanaler.<\/em><\/p>\n

Hj\u00e4lp.<\/p>\n

Det var sn\u00e4ppet enklare\u00a0i Solna 1971. Jag gick i grundskolan och hade ett stort behov av att styra upp mina finanser – den<\/em> fr\u00e5gan m\u00e5ste omedelbart lyftas h\u00f6gt!<\/em> Jag ville n\u00e4mligen k\u00f6pa en s\u00e5dan h\u00e4r:<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Min far\u00a0meddelade raskt att\u00a0kreditl\u00e4get var k\u00e4rvt. Ett jobb p\u00e5 eftermiddagarna efter skolan var allts\u00e5 den enda realistiska l\u00f6sningen.<\/p>\n

Det fanns inget Internet och det var dyrt att ringa fr\u00e5n den svarta bakelittelefonen. Jag traskade runt, knackade d\u00f6rr och\u00a0innan jag visste ordet av var jag\u00a0springpojke och allt-i-allo p\u00e5 ett litet tryckeri.<\/p>\n

\u00c4garen \u00e4r f\u00f6rmodligen d\u00f6d f\u00f6r l\u00e4nge sedan, men f\u00f6r att skona hans barn\u00a0kallar jag\u00a0honom Svensson.<\/p>\n

Svensson kedjer\u00f6kte och jag fick yxa mig igenom luften i hans lilla kontor. Ryktet sade att han hade\u00a0mags\u00e5r och att han oavbrutet sl\u00e4ppte v\u00e4der bakom skrivbordet f\u00f6rb\u00e4ttrade inte milj\u00f6n. Bakom hornb\u00e5gade glas\u00f6gon stirrade han p\u00e5 mig och undrade hur mycket jag ville ha i l\u00f6n. Eftersom jag inte g\u00e5tt igenom n\u00e5gon rekryteringsprocess och inte hade n\u00e5gon coach<\/em> hade jag inte en aning utan drog till med tv\u00e5 kronor i timmen.<\/p>\n

”Du f\u00e5r fyra”, sa Svensson med ett gener\u00f6st\u00a0leende och jag var djupt tacksam \u00f6ver det som snart visade sig vara en slavl\u00f6n.<\/p>\n

Eftersom den vanlige allt-i-allon var sv\u00e5rt alkoholiserad och ofta fr\u00e5nvarande blev mina arbetsuppgifter\u00a0skiftande. I ena stunden cyklade jag genom sn\u00f6drivor och bl\u00e5st p\u00e5 en gammal packcykel till grannkommunen f\u00f6r att leverera veckans affischer till kyrkan. I n\u00e4sta bar jag \u00e5ttakilos blytackor, s\u00e5 kallade bananer, till\u00a0mannen vid s\u00e4ttmaskinen. D\u00e5 och d\u00e5 kom en lastbil och lossade ett ton papper. Vem som skulle b\u00e4ra in det p\u00e5 lagret, ris f\u00f6r ris, r\u00e5dde det ingen tvekan om.<\/p>\n

Jag slet hund och kunde vissa dagar tj\u00e4na 16 kronor. F\u00f6rmodligen var det redan d\u00e5 jag lade grunden f\u00f6r att min rygg skulle rasa m\u00e5nga \u00e5r senare och l\u00e4mna mig partiellt f\u00f6rlamad i en rullstol.<\/p>\n

Personalsammans\u00e4ttningen var h\u00f6gst intressant. I tryckeridelen d\u00e4r Heidelbergpressarna dunkade h\u00e4rskade en ensam tryckare – en mycket v\u00e4nlig man vid namn Ernst. Jag h\u00e4ngde hos honom s\u00e5 ofta jag kunde eftersom jag \u00e4lskade doften av trycksv\u00e4rta och\u00a0aldrig tr\u00f6ttnade p\u00e5 att se pressarna spotta ut f\u00e4rdiga alster.\u00a0Ernst l\u00e4rde mig en enda,\u00a0mycket viktig sak:<\/p>\n

”Luta dig aldrig<\/em> mot en upplaga, grabben!”<\/p>\n

Sedan\u00a0tryckte han visitkort \u00e5t mig, vad jag nu skulle med dem till\u00a0vid 13 \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n

Dessv\u00e4rre var det inte hos Ernst jag beh\u00f6vdes mest, utan i s\u00e4tteriet. De flesta av hands\u00e4ttarna var trevliga och hj\u00e4lpsamma, men de hade en\u00a0absurd vana. Varje g\u00e5ng jag kom vacklande genom s\u00e4tteriet med famnen fyll av bly skrek de:<\/p>\n

”Mer, f\u00f6r helvete! Fler bananer! \u00c4r du vek, eller?”<\/em><\/p>\n

Sedan b\u00f6rjade cirkuskonsterna. Alla hade de st\u00e5lh\u00e4ttade tr\u00e4tofflor och den inofficiella femkampen gick ut p\u00e5\u00a0vem som kunde sparka mig p\u00e5 f\u00f6tterna flest g\u00e5nger medan jag f\u00f6rs\u00f6kte skynda f\u00f6rbi med 32 eller ibland 40 kilo bly i armarna.<\/p>\n

Det gjorde j\u00e4vligt ont, det d\u00e4r.<\/p>\n

Efter n\u00e5gra m\u00e5nader ins\u00e5g jag att Svensson och hans folk var mer beroende av mig \u00e4n jag f\u00f6rst\u00e5tt. De dagar jag inte arbetade svor s\u00e4ttaren \u00f6ver att han fick h\u00e4mta bly sj\u00e4lv, posten kom inte iv\u00e4g i tid och i vissa fall blev inte pappret inburet innan det b\u00f6rjade regna. Killen som skulle gjort\u00a0det d\u00e4r s\u00f6p alltmer och resten av bes\u00e4ttningen satte sin tilltro till mig.<\/p>\n

Jag log i min ensamhet inne p\u00e5 lagret medan jag torkade packcykeln torr fr\u00e5n sn\u00f6.<\/p>\n

Det var dags f\u00f6r ett utvecklingssamtal<\/em>.<\/p>\n

N\u00e4sta dag drog jag ett djupt andetag, \u00f6ppnade d\u00f6rren till Svenssons kontor d\u00e4r r\u00f6ken och fislukten omedelbart slog emot mig. Han tittade upp.<\/p>\n

”Va ere om?”<\/p>\n

Jag gjorde en kort sammanfattning av l\u00e4get, f\u00f6rklarade att alla var n\u00f6jda med mig och att jag kanske var v\u00e4rd lite mer i l\u00f6n. Svensson fimpade, t\u00e4nde snabbt en cigg till och drog ett bloss.<\/p>\n

”Men du fick ju dubbelt s\u00e5 mycket som du ville ha, eller hur? Du, nu har jag annat att g\u00f6ra.”<\/p>\n

Det d\u00e4r utvecklings- och l\u00f6nesamtalet varade i mindre \u00e4n 30 sekunder och som du f\u00f6rst\u00e5r var det inte s\u00e5 mycket tal om vidareutbildning och kommande utmaningar.<\/p>\n

Under \u00e5tta m\u00e5nader slit tj\u00e4nade jag ihop 800 kronor, f\u00f6r vilka jag k\u00f6pte en ny spis till min mor eftersom v\u00e5r gamla\u00a0nyss hade g\u00e5tt s\u00f6nder.<\/p>\n

Sedan l\u00e4mnade jag tryckeriet utan att se mig om, gick till varuhuset EPA och fick arbete som julklappsinslagare.<\/p>\n

Men det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en helt annan historia.<\/p>\n