{"id":1414,"date":"2012-07-01T18:51:42","date_gmt":"2012-07-01T16:51:42","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1414"},"modified":"2012-07-01T18:51:42","modified_gmt":"2012-07-01T16:51:42","slug":"sigvard-hund-25-och-vad-ville-gud-med-det-har","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/sigvard-hund-25-och-vad-ville-gud-med-det-har\/","title":{"rendered":"Sigvard Hund (25) Och vad ville Gud med det h\u00e4r …?"},"content":{"rendered":"

P\u00e5 min semester<\/strong> n\u00e4ra den sk\u00e5nska Atlanten bor jag hos en tjej som heter Selma.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Det finns<\/strong> bara ett ord att beskriva henne med:<\/p>\n

Cool.<\/strong><\/p>\n

Selma och jag vardagsfilosoferar<\/strong> om lite av varje. Ni vet, s\u00e5d\u00e4r lagom som man g\u00f6r n\u00e4r man inte orkar bli alltf\u00f6r djup och samtidigt hoppas att tv\u00e5beningarna ska smyga \u00e5t en lite leverpastej innan det v\u00e4xer sk\u00e4gg p\u00e5 dem. Eller oss.<\/p>\n

H\u00e4romdagen<\/strong> var Selma och jag p\u00e5 v\u00e4g till Playa del Voffo<\/em> f\u00f6r ett snabbdopp n\u00e4r jag pl\u00f6tsligt fick syn p\u00e5 tv\u00e5 ruskigt skumma typer. Jag viskade till Selma att hon skulle sl\u00e4nga sig ner p\u00e5 mage och ligga still.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Kolla Selmas blixtsnabba reaktion n\u00e4r jag viskar till henne. Typen uppe i h\u00f6rnet fattar ingenting!<\/em><\/p>\n

Man vet ju aldrig<\/strong> om ok\u00e4nda varelser kommer att attackera eller ej, s\u00e5 det g\u00e4ller att ha en listig plan. Dessutom var de tv\u00e5beningar, men de s\u00e5g inte ut som tv\u00e5beningarna vi bor hos.<\/p>\n

N\u00e4r vi hade<\/strong> varit typ Vietnam-sniper-stilla<\/em> i en minut eller s\u00e5 och fienden inte gjorde n\u00e5gra tydliga attackf\u00f6rs\u00f6k sa jag till Selma att vrida p\u00e5 skallen. Vi betraktade typerna i n\u00e5gra sekunder och kunde knappt h\u00e5lla oss f\u00f6r svansviftning.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Selma och jag: H\u00e4, h\u00e4, h\u00e4! Sv\u00e5rt att h\u00e5lla svansarna still h\u00e4r…<\/em><\/p>\n

Typerna s\u00e5g ofattbart<\/strong> l\u00f6jliga ut och pl\u00f6tsligt kom jag ih\u00e5g att husse visat mig en bild av en s\u00e5n en g\u00e5ng.<\/p>\n

”Stork”,<\/strong> sa husse d\u00e5.<\/p>\n

”Samma bokst\u00e4ver som i torsk”,<\/strong> mumlade jag. Ett citat av den sv\u00e5rt Tourettedrabbade f\u00f6rfattaren Dan Buthler<\/em>, f\u00f6r \u00f6vrigt en av litteraturens mest of\u00f6rst\u00e5dde.<\/p>\n

”Va?”,<\/strong> sa Selma.<\/p>\n

”Stork<\/strong> heter de”, sa jag.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Selmas fr\u00e5ga \u00e4r h\u00f6gst befogad…<\/em><\/p>\n

”Vad<\/strong> ska man med dem till?” undrade Selma.<\/p>\n

”Ett av<\/strong> livets mysterier”, svarade jag. ”Tv\u00e5beningarna lurar i sina barn att storkarna kommer med barnen n\u00e4r de \u00e4r nyf\u00f6dda. En klockregn l\u00f6gn, f\u00f6rst\u00e5s. F\u00f6rst\u00e5r mig inte p\u00e5 tv\u00e5beningar. Skulle du kunna ljuga din valp rakt upp i nosen?”<\/p>\n

”Aldrig”,<\/strong> sa Selma. ”\u00c4rlighet \u00e4r viktigt.”<\/p>\n

”Sanna mina skall<\/strong>”, sa jag. ”Men hur t\u00e4nkte Gud h\u00e4r? Vad ska man med storkar till?”<\/p>\n

Selma fnissade<\/strong>. ”Titta p\u00e5 en kackerlacka s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r du att Gud inte finns. Eller att han – om det nu \u00e4r en han – \u00e4r den st\u00f6rsta komiker som funnits. F\u00f6r vad ska vi med sk\u00f6ldpaddor till? Eller spindlar? Eller strutsar? Vad \u00e4r det f\u00f6r vits med att vara f\u00e5gel om man inte kan flyga …?”<\/p>\n

”Eller mastiffer”,<\/strong> fyllde jag i.<\/p>\n

”H\u00e4, h\u00e4, h\u00e4”,<\/strong> flinade Selma. ”Du menar de d\u00e4r som sp\u00e4nner sig och ser ut som testosteronstinna italienska glassf\u00f6rs\u00e4ljare. H\u00e4, h\u00e4, h\u00e4 … ”<\/p>\n

Vi rullade runt<\/strong> p\u00e5 rygg och sk\u00e4llde av skratt i n\u00e5gra sekunder. Storkarna stirrade f\u00f6rv\u00e5nat p\u00e5 oss och jag tyckte att de s\u00e5g f\u00f6ror\u00e4ttade ut. Selma reste sig upp, skakade p\u00e5 sig och knyckte med huvudet. Vi traskade vidare mot Playa del Voffo<\/em> och d\u00f6k i.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

N\u00e5gra timmar senare<\/strong> traskade vi hem\u00e5t genom kv\u00e4llslandskapet och konstaterade att livet inte \u00e4r s\u00e5 dumt.<\/p>\n

Med eller utan storkar …<\/strong><\/p>\n

PS: Som vanligt sm\u00f6g Glenn Nilsson<\/em> efter oss med sin kamera. Jag misst\u00e4nker att han f\u00f6rr eller senare t\u00e4nker bli rik genom att s\u00e4lja bilderna till Hund i Veckan<\/em> eller Hund Extra, Skalldal!<\/em>\u00a0eller n\u00e5gon annan skandaltidning. Well, Selma och jag bjuder p\u00e5 det …<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n