\u201dDet \u00e4r farligt\u201d, sa Farid. Han s\u00e5g tankfull ut, var tyst i n\u00e5gra sekunder innan han fortsatte:<\/p>\n
\u201dDet g\u00e5r att fixa men det \u00e4r verkligen riskabelt.\u201d<\/p>\n
Jag f\u00f6rstod inte allvaret i det han sa f\u00f6rr\u00e4n det var f\u00f6rsent.<\/p>\n
Min kollega J\u00f6rn och jag hade rest till Rio de Janeiro f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00f6jesreportage. Mitt i alltihop fick jag id\u00e9n att jag ville intervjua ett barn som bodde i slummen. Den l\u00e5ngsiktiga tanken var att vi skulle g\u00f6ra reportage om barn \u2013 rika, fattiga, sjuka, lyckliga, ensamma, friska \u2013 i ungef\u00e4r samma \u00e5lder, i alla l\u00e4nder vi reste till, och sedan samla reportagen i en bok.<\/p>\n
Jag tvekade en kort stund. Jag hade gjort reportage i Rio tidigare. Visste att det fanns n\u00e4rmare 150 favelas<\/em>, slumomr\u00e5den, runt staden och att dessa regerades av obarmh\u00e4rtiga knarkkungar. Fr\u00e5n resor i andra fattiga l\u00e4nder visste jag ocks\u00e5 att livet inte var mycket v\u00e4rt i dessa omr\u00e5den, speciellt inte om man klev in med kameror v\u00e4rda flera \u00e5rsinkomster, runt halsen.<\/p>\n Men \u00e4nd\u00e5. Jag ville. Det k\u00e4ndes viktigt.<\/p>\n \u201dFixa det, Farid\u201d, bad jag.<\/p>\n Farid Fahkre var den b\u00e4sta guide jag n\u00e5gonsin haft under decennier av resande. Han var alert, hade en extrem fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r hur saker skulle ordnas p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt och f\u00f6r hur man h\u00f6ll budgeten. Han prutade skaml\u00f6st \u00e5t oss, s\u00e5g till att vi undvek faror, l\u00e4rde oss de lokala st\u00e4mningarna och fanns alltid d\u00e4r med sin luftkonditionerade bil n\u00e4r vi inte orkade g\u00e5 l\u00e4ngre.<\/p>\n Han nickade.<\/p>\n \u201dJag h\u00f6r av mig.\u201d<\/p>\n Dagen efter kom han till hotellet och ber\u00e4ttade.<\/p>\n \u201dOmr\u00e5det heter Favela vila danho Antonio<\/em>. Det best\u00e5r av ungef\u00e4r 70 sm\u00e5hus i pl\u00e5t eller betong och d\u00e4r bor 75 familjer. I genomsnitt bor det mellan sju och tio barn i varje litet hus. Jag har hittat en familj och ett barn som jag tror att du vill intervjua. Jag h\u00e4mtar er klockan nio i morgon bitti.\u201d<\/p>\n Med packade kamerav\u00e4skor hoppade vi in i Farids bil, s\u00e5g hur de b\u00e4ttre delarna av Rio f\u00f6rsvann bakom bilen och hur allt blev fattigare och trasigare omkring oss.<\/p>\n Medan han l\u00e4t bilen dundra \u00f6ver en korsning pekade Farid \u00e5t h\u00f6ger.<\/p>\n \u201dSn\u00e4va marginaler h\u00e4r. Hade vi sv\u00e4ngt in p\u00e5 den gatan hade de skjutit p\u00e5 oss direkt. Knarkkungen d\u00e4r tolererar inga ok\u00e4nda bes\u00f6kare.\u201d<\/p>\n N\u00e5gra minuter senare stannade han utanf\u00f6r en polisstation.<\/p>\n \u201dV\u00e4nta h\u00e4r, jag kommer strax.\u201d<\/p>\n Efter en kort stund kom Farid tillbaka, f\u00f6ljd av tv\u00e5 civilkl\u00e4dda m\u00e4n med automatvapen i h\u00e4nderna. De satte sig i bilen utan ett ord och Farid k\u00f6rde vidare.<\/p>\n Oron v\u00e4xte inom mig.<\/p>\n \u201dFarid, vad \u00e4r det h\u00e4r?\u201d<\/p>\n Han ryckte p\u00e5 axlarna.<\/p>\n \u201dPoliser. Jag har hyrt dem i n\u00e5gra timmar. Lugn, de kostar n\u00e4stan ingenting men utan dem v\u00e5gar vi inte ens g\u00e5 in i favelan<\/em>.\u201d<\/p>\n J\u00f6rn tittade allvarligt p\u00e5 mig.<\/p>\n \u201d\u00c4r du s\u00e4ker p\u00e5 att det h\u00e4r \u00e4r en bra id\u00e9? Hur viktigt \u00e4r det d\u00e4r socialreportaget f\u00f6r dig, egentligen?\u201d<\/p>\n Tvivlet, r\u00e4dslan gnagde pl\u00f6tsligt inom mig. \u00c5 andra sidan visste jag inte n\u00e4r jag skulle f\u00e5 en liknande chans igen.<\/p>\n Eller om jag skulle f\u00e5 en.<\/p>\n Jag bet ihop och svarade inte. Bilen k\u00f6rde vidare genom hoppl\u00f6sheten tills Farid bromsade in p\u00e5 en dammig grusplan. Till h\u00f6ger kunde jag se en m\u00e4ngd sm\u00e5 pl\u00e5tskjul.<\/p>\n \u201dFavela vila danho Antonio\u201d<\/em>, sa han tyst. \u201dKom.\u201d<\/p>\n Vi gick efter honom och de bev\u00e4pnade poliserna in mellan de fallf\u00e4rdiga sm\u00e5 byggnaderna. Regnen hade f\u00f6rvandlat jorden till hal lera och n\u00e5gon hade lagt ut br\u00e4dor som vi fick balansera p\u00e5 f\u00f6r att inte falla omkull.<\/p>\n Sm\u00e5 barn i shorts lekte med br\u00e4dbitar och tomflaskor i lerv\u00e4llingen. Mammor ropade f\u00f6rmanande medan de h\u00e4ngde tv\u00e4tt p\u00e5 slitna sn\u00f6ren. En \u00e4ldre, tandl\u00f6s man lutade sig mot en pl\u00e5tv\u00e4gg och betraktade oss noga.<\/p>\n N\u00e4stan alla log v\u00e4lkomnande.<\/p>\n Efter n\u00e5gon minut n\u00e5dde vi ett litet hus i betong och gick in. Det tog n\u00e5gra sekunder f\u00f6r \u00f6gonen att v\u00e4nja sig vid m\u00f6rkret.<\/p>\n Hela bostaden var kanske fyra g\u00e5nger fyra meter stor. Smutsiga, r\u00e5a betongv\u00e4ggar, en gasspis i ett h\u00f6rn. N\u00e5gra hyllor ovanf\u00f6r med det n\u00f6dv\u00e4ndigaste av tallrikar och muggar.<\/p>\n Men ingen mat.<\/p>\n L\u00e4ngs husets ena v\u00e4gg stod husets enda m\u00f6bel, en s\u00e4ng. 30-\u00e5riga Maria Silva dos Santos l\u00e5g stilla och stirrade tomt framf\u00f6r sig, medan hennes fyra d\u00f6ttrar \u2013 14-\u00e5riga Tahana, 13-\u00e5riga Marcela, 11-\u00e5riga Michela och 9-\u00e5riga Taciane satt runt omkring henne med allvarliga blickar.<\/p>\n Farid f\u00f6rklarade snabbt l\u00e4get. Familjen Silva dos Santos fanns \u2013 som s\u00e5 m\u00e5nga andra \u2013 inte i n\u00e5gra officiella register. Maria var sv\u00e5rt sjuk \u2013 sannolikt d\u00f6ende i AIDS \u2013 men kunde inte s\u00f6ka l\u00e4karv\u00e5rd. Dels eftersom hon officiellt inte fanns, dels eftersom hon inte hade n\u00e5gra pengar.<\/p>\n Marias man och flickornas far \u2013 den alkoholiserade 42-\u00e5riga Luis Carlos dos Santos \u2013 var tillf\u00e4lligt f\u00f6rsvunnen. Det sista han gjort innan han gick, hade varit att ta med sig den v\u00e4rdefulla gasolflaskan till spisen och s\u00e5lt den f\u00f6r att f\u00e5 pengar till sprit. D\u00e4rmed kunde flickorna inte ens koka vatten \u00e5t sin d\u00f6ende mor.<\/p>\n Jag blev st\u00e5ende en stund n\u00e4r sanningen serverats. F\u00f6rs\u00f6kte sm\u00e4lta alltihop. Fr\u00e5gade mig med vilken r\u00e4tt vi tr\u00e4ngde in i deras hoppl\u00f6shet f\u00f6r att st\u00e4lla fr\u00e5gor och ta bilder.<\/p>\n S\u00e5 reste sig Taciane, drog mig lite i skjortan, gav mig en nyfiken blick och ett leende.<\/p>\n Och s\u00e5 var intervjun i full g\u00e5ng.<\/p>\n Hon var l\u00e5ng f\u00f6r sin \u00e5lder och slank, hade stora bruna \u00f6gon, ett vackert leende och h\u00e4rligt, krulligt h\u00e5r.<\/p>\n Taciane ber\u00e4ttade att familjen hade bott i ett annat slumomr\u00e5de d\u00e4r n\u00e5gon hade stulit deras dokument och allt annat de hade, f\u00f6rvandlat dem till flyktingar och skickat dem fr\u00e5n ett fattigt omr\u00e5de till ett v\u00e4rre. Eftersom hon officiellt inte existerade och familjen inte hade pengar, kunde varken hon eller hennes systrar g\u00e5 i skolan. Allts\u00e5 tillbringade hon sina dagar med att leka med de andra barnen i omr\u00e5det.<\/p>\n Hon tvekade lite och s\u00e5g generad ut innan hon sa:<\/p>\n \u201dMen jag har en dr\u00f6m \u2026\u201d<\/p>\n Jag log mot henne och hon fortsatte:<\/p>\n \u201dEn dag vill jag bli l\u00e4kare. S\u00e5 att jag kan hj\u00e4lpa andra. Som \u2026 mamma.\u201d<\/p>\n Jag blev r\u00f6rd p\u00e5 gr\u00e4nsen till t\u00e5rar \u00f6ver att denna lilla modiga flicka \u2013 till synes helt utan hopp f\u00f6r framtiden \u2013 kunde och orkade b\u00e4ra s\u00e5 stora dr\u00f6mmar.<\/p>\n Tacianes tv\u00e5 \u00e5r \u00e4ldre syster Michele ber\u00e4ttade att hon tillbringade sina dagar med kamrater i omr\u00e5det och att hon hj\u00e4lpte sin mamma s\u00e5 gott hon kunde, men att hon en dag skulle vilja jobba med information i n\u00e5gon form.<\/p>\n 13-\u00e5riga Marcela \u00e4lskade att l\u00e4sa b\u00f6cker och dr\u00f6mde om att f\u00e5 studera, men tillvaron bestod av att hj\u00e4lpa den sjuka mamman som inte l\u00e4ngre kunde r\u00f6ra sig mycket. Likadant var livet f\u00f6r den \u00e4ldsta systern Tahana.<\/p>\n Tagen av historierna blev jag tyst en l\u00e5ng stund. Tittade sedan p\u00e5 Farid och sa:<\/p>\n \u201dJag vill g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r den h\u00e4r familjen, f\u00f6r barnen. Kan vi ge dem pengar?\u201d<\/p>\n Han skakade p\u00e5 huvudet:<\/p>\n \u201dN\u00e4r pappan kommer hem tar han pengarna och k\u00f6per sprit f\u00f6r dem. K\u00f6p mat ist\u00e4llet.\u201d<\/p>\n Vi l\u00e4mnade familjen och \u00e5kte till en supermarket. Fyllde kasse efter kasse med massor av basvaror och kryddor, lade till k\u00f6tt och fisk och avslutade med det viktigaste \u2013 ny gasolflaska till spisen.<\/p>\n N\u00e4r vi kom tillbaka till favelan fick vi fem m\u00e4n hj\u00e4lpas \u00e5t att b\u00e4ra allt till familjen dos Santos hus. D\u00f6ttrarna hoppade runt i gl\u00e4djerus och packade upp medan en av de polism\u00e4n vi hyrt kopplade gasolflaskan till spisen.<\/p>\n Pl\u00f6tsligt h\u00f6rde jag ov\u00e4sen fr\u00e5n d\u00f6rr\u00f6ppningen och tittade upp. En grupp kvinnor tr\u00e4ngdes, pekade p\u00e5 mig och pratade uppr\u00f6rt p\u00e5 portugisiska. Jag tittade fr\u00e5gande p\u00e5 Farid. Han hade en allvarlig min och slog ut med armarna:<\/p>\n \u201dDe s\u00e4ger att du \u00e4r Jesus! Att det m\u00e5ste vara Jesus som har kommit tillbaka f\u00f6r att r\u00e4dda de h\u00e4r barnen.\u201d<\/p>\n Tiden stannade. Jag var blond och hade halvl\u00e5ngt lockigt h\u00e5r men att Jesus hade tagit en ny skepnad bekymrade inte kvinnorna som nu kn\u00e4ppte sina h\u00e4nder.<\/p>\n Scenen var overkligt r\u00f6rande, men f\u00f6rtrollningen br\u00f6ts strax efter\u00e5t n\u00e4r en mager man vacklade in i huset och f\u00f6ll ihop p\u00e5 golvet.<\/p>\n Familjens \u00f6verhuvud, Luis Carlos, hade \u00e5terv\u00e4nt fr\u00e5n en dryckesturn\u00e9 och han var full p\u00e5 gr\u00e4nsen till redl\u00f6s. En av poliserna slet upp honom fr\u00e5n golvet och kastade hon brutalt in i betongv\u00e4ggen. Medan mannen sakta sj\u00f6n ner\u00e5t pekade polisen med ett styvt finger p\u00e5 honom och skrek p\u00e5 portugisiska:<\/p>\n \u201dLyssna din j\u00e4vel! Den h\u00e4r v\u00e4nlige mannen har kommit hit f\u00f6r att r\u00e4dda din familj. Han har k\u00f6pt mat och gasol \u00e5t er. Nu kommer jag tillbaka varenda dag f\u00f6r att kontrollera att gasolflaskan finns kvar, och jag sv\u00e4r vid Gud att jag d\u00f6dar dig om den \u00e4r borta! Har du f\u00f6rst\u00e5tt?!\u201d<\/p>\n Luis Carlos b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Hans kropp skakade medan han p\u00e5 alla fyra kravlade bort mot mig och omfamnade mina ben. Medan han tittade upp p\u00e5 mig med fuktiga \u00f6gon rabblade han obegripliga ramsor och jag visste inte riktigt vad jag skulle g\u00f6ra.<\/p>\n Pl\u00f6tsligt h\u00f6rde jag den andre av poliserna skriva utanf\u00f6r d\u00f6rr\u00f6ppningen:<\/p>\n \u201dTraficantes!!\u201d<\/p>\n Farid blev svart i \u00f6gonen.<\/p>\n \u201dSkynda er! Spring!\u201d<\/p>\n Traficantes. Langare.<\/em><\/p>\n Sekunderna blev l\u00e5nga innan jag f\u00f6rstod allvaret.<\/p>\n Just d\u00e5 h\u00f6rde jag det f\u00f6rsta skottet p\u00e5 avst\u00e5nd. Den regerande knarkkungen hade n\u00e5tts av nyheten att fr\u00e4mlingar tagit sig in i hans favela<\/em> och tog bilder.<\/p>\n Nu var det p\u00e5 liv och d\u00f6d.<\/p>\n P\u00e5 riktigt.<\/p>\n Tacianes och mina blickar m\u00f6ttes snabbt. Hon log, jag besvarade leendet, slet \u00e5t mig kamerav\u00e4skan och sprang efter de andra ut genom d\u00f6rr\u00f6ppningen, d\u00e4r de tjattrande kvinnorna skingrade sig f\u00f6r att sl\u00e4ppa fram oss.<\/p>\n Fler skott. N\u00e4rmare. Ett ot\u00e4ckt, metalliskt plingande n\u00e4r en av kulorna slog in i den korrugerade pl\u00e5ten bakom oss.<\/p>\n Farid sprang f\u00f6rst, J\u00f6rn efter och sedan jag. Sist kom de hyrda poliserna, kanske beredda att t\u00e4cka oss om skotten skulle komma \u00e4nnu n\u00e4rmre.<\/p>\n Kanske inte.<\/p>\n Farid rivstartade och vi \u00e5kte iv\u00e4g i ett moln av damm.<\/p>\n Timmar senare satt jag i solnedg\u00e5ngen p\u00e5 en uteservering p\u00e5 Copa Cabana och tittade ut \u00f6ver havet, medan en servit\u00f6r bar fram kaffe och ett glas av det lokala sockerr\u00f6rsbr\u00e4nnvinet \u2013 Caipirinha<\/em>.<\/p>\n Jag undrade om Taciane, hennes systrar och hennes hopp, skulle f\u00e5 \u00f6verleva.<\/p>\n M\u00e5nga \u00e5r senare undrar jag fortfarande.<\/p>\n Och hoppas.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n