{"id":1597,"date":"2013-03-12T23:49:46","date_gmt":"2013-03-12T21:49:46","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1597"},"modified":"2013-03-12T23:49:46","modified_gmt":"2013-03-12T21:49:46","slug":"moten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/moten\/","title":{"rendered":"M\u00f6ten"},"content":{"rendered":"<p><em>&#8221;Det \u00e4r i m\u00f6ten mellan m\u00e4nniskor saker h\u00e4nder&#8221;<\/em> sa den beg\u00e5vade dirigenten <em>Merete Ellegaard<\/em> n\u00e4r jag intervjuade henne f\u00f6r en del \u00e5r sedan.<\/p>\n<p><strong>Kort.<\/strong> Koncist. Och sant.<\/p>\n<p><strong>Merete pratade om m\u00e4nniskor<\/strong>, musik, orkestrar. Men tesen g\u00e4ller mycket mer.<\/p>\n<p><strong>I f\u00f6rra veckan<\/strong> var jag &#8211; tillsammans med den duktiga skrivcoachen <em>Ann Ljungberg<\/em> &#8211; l\u00e4rare p\u00e5 en romankurs i London. Och kanske undrar du omedelbart:<\/p>\n<p><strong>Kan man verkligen l\u00e4ra n\u00e5gon att skriva en roman?<\/strong><\/p>\n<p><strong>Nej,<\/strong> det tror jag inte. Antingen har man beg\u00e5vats med f\u00f6rm\u00e5gan att kunna skriva, eller inte. D\u00e4remot \u00e4r jag\u00a0\u00f6vertygad om att man kan l\u00e4ra n\u00e5gon att skriva b\u00e4ttre. Skrivandet \u00e4r ett hantverk. Den som tr\u00e4nar l\u00e4r sig knepen och undviker fallgroparna, utvecklar sitt skrivande.<\/p>\n<p><strong>Men kanske \u00e4r m\u00f6tena mellan m\u00e4nniskor \u00e4nd\u00e5\u00a0viktigast.<\/strong><\/p>\n<p><strong>Det som h\u00e4nde i London<\/strong> f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan var n\u00e4rmast\u00a0magiskt. Nio svenska elever fr\u00e5n Italien, Schweiz och Sverige samlades tillsammans med Ann och mig p\u00e5 en trevlig pub i Paddington f\u00f6r teorilektioner och en l\u00e5ng rad skriv- och kreativitets\u00f6vningar av olika slag. De skrev, lyssnade p\u00e5 varandras texter, skrev b\u00e4ttre, gick in i djupa gruppdiskussioner, skrev \u00e4nnu b\u00e4ttre &#8230;<\/p>\n<p><strong>Dag f\u00f6r dag utvecklades<\/strong> texterna. Kursdeltagarna tog ut sv\u00e4ngarna, b\u00f6rjade m\u00e5la med orden och meningarna, l\u00e4t fantasi och gr\u00e4ns\u00f6verskridningar komma fram, v\u00e4xte som m\u00e4nniskor och som f\u00f6rfattare. N\u00e4r det var dags att avsluta kursen ville ingen \u00e5ka hem. Nu, dagarna efter\u00e5t, sitter de flesta p\u00e5 var sitt h\u00e5ll och l\u00e4ngtar tillbaka.<\/p>\n<p><em>Det \u00e4r i m\u00f6ten mellan m\u00e4nniskor saker h\u00e4nder &#8230;<\/em><\/p>\n<p><strong>Kanske skulle inte<\/strong> bara n\u00e5gra f\u00e5 kosta p\u00e5 sig att \u00e5ka p\u00e5 skrivkurser. Kanske skulle vi m\u00e4nniskor bara beh\u00f6va fler m\u00f6ten med andra f\u00f6r att lyssna, l\u00e4ra, inspireras, utvecklas. Mycket har vi att l\u00e4ra av v\u00e5ra sydeuropeiska v\u00e4nner som varje dag pyser ut sina problem p\u00e5 kaf\u00e9et efter jobbet ist\u00e4llet f\u00f6r att l\u00e5ta \u00e5ngesten stocka sig i halsen \u00e5r efter \u00e5r\u00a0tills det \u00e4r dags f\u00f6r lyckopiller och terapi.<\/p>\n<p><strong>Kanske.<\/strong><\/p>\n<p><strong>En av de m\u00e4nniskor<\/strong> som anm\u00e4lt sig till min skrivarkurs i h\u00e4rliga Tyl\u00f6sand 19 &#8211; 21 april, \u00e4r en man i h\u00f6g position som aldrig skrivit en rad utom jobbrapporter. Han sa s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n<p><em>&#8221;Vet du vad, jag kommer nog aldrig att skriva en bok. Kanske dagbok. Eller dikter. Men jag \u00e4r stor nog nu f\u00f6r att k\u00e4nna att jag skulle vilja tillf\u00f6ra livet n\u00e5got nytt, en annan dimension.&#8221;<\/em><\/p>\n<p><strong>Det klokaste jag h\u00f6rt p\u00e5 l\u00e4nge.<\/strong><\/p>\n<p><strong>Om du h\u00e5ller med<\/strong> honom borde du kanske fundera p\u00e5 en skrivarkurs, som kan bli ditt livs upplevelse.<\/p>\n<p><strong>Det finns<\/strong> fortfarande n\u00e5gra platser kvar p\u00e5 kursen p\u00e5 Per Gessles fantastiska hotell p\u00e5 stranden i Tyl\u00f6sand. Titta och fundera. Livet \u00e4r &#8211; viktigt.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/www.tylosand.se\/dagohrlund\">http:\/\/www.tylosand.se\/dagohrlund<\/a><\/p>\n<p><strong>V\u00e4lkommen!<\/strong><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<div id=\"wp_fb_like_button\" style=\"margin:5px 0;float:none;height:100px;\"><script src=\"http:\/\/connect.facebook.net\/en_US\/all.js#xfbml=1\"><\/script><fb:like href=\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/moten\/\" send=\"true\" layout=\"standard\" width=\"450\" show_faces=\"true\" font=\"arial\" action=\"like\" colorscheme=\"light\"><\/fb:like><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&#8221;Det \u00e4r i m\u00f6ten mellan m\u00e4nniskor saker h\u00e4nder&#8221; sa den beg\u00e5vade dirigenten Merete Ellegaard n\u00e4r jag intervjuade henne f\u00f6r en del \u00e5r sedan. Kort. Koncist. Och sant. Merete pratade om m\u00e4nniskor, musik, orkestrar. Men tesen g\u00e4ller mycket mer. I f\u00f6rra &hellip; <a href=\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/moten\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1597","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"post_mailing_queue_ids":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1597","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1597"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1597\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1599,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1597\/revisions\/1599"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1597"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1597"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1597"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}