{"id":1612,"date":"2013-03-25T02:22:04","date_gmt":"2013-03-25T00:22:04","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1612"},"modified":"2013-03-25T03:09:17","modified_gmt":"2013-03-25T01:09:17","slug":"till-minne-av-jeff-chewie-lane","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/till-minne-av-jeff-chewie-lane\/","title":{"rendered":"Till minne av Jeff ”Chewie” Lane"},"content":{"rendered":"

Jag har velat skriva det h\u00e4r l\u00e4nge men inte kunnat.<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 bordet i mitt sovrum<\/strong> st\u00e5r en liten och mycket vacker tr\u00e4ask, med en del av Jeff ”Chewie” Lanes aska i. Det k\u00e4nns sk\u00f6nt att en av mina n\u00e4rmaste v\u00e4nner vilar d\u00e4r jag sover.<\/p>\n

Jag har sv\u00e5rt att gr\u00e5ta<\/strong> och det har bara h\u00e4nt tv\u00e5 g\u00e5nger sedan 1977. N\u00e4r min far dog, och n\u00e4r l\u00e4karen 1991 sa att jag aldrig mer skulle kunna g\u00e5, sedan jag blivit f\u00f6rlamad efter en feloperation i ryggen. Men n\u00e4r jag i november fick veta att Jeff pl\u00f6tsligt d\u00f6tt av en blodpropp gr\u00e4t jag hejdl\u00f6st och sm\u00e4rtan \u00e4r lika stark \u00e4n i dag.<\/p>\n

L\u00e5t mig f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara<\/strong> ett av de starkaste och\u00a0m\u00e4rkligaste v\u00e4n- och k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llanden jag n\u00e5gonsin haft:<\/p>\n

1983 \u00e5kte jag runt i USA<\/strong> p\u00e5 reportageresa med min danske kollega Bj\u00f6rn. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i v\u00e5ra liv kom vi till det plingande, blinkande, maffia\u00e4gda,\u00a0galna Las Vegas. Bj\u00f6rns uppgift var att g\u00f6ra reportage om custombyggda bilar och motorcyklar. Jag skulle rapportera fr\u00e5n n\u00f6jesbranschen, inte minst den avkl\u00e4dda.<\/p>\n

Ingen av oss<\/strong> k\u00e4nde n\u00e5gon eller hade den blekaste id\u00e9 om var vi skulle b\u00f6rja. Sv\u00e5rmodiga s\u00f6kte vi tr\u00f6st i Las Vegas st\u00f6rsta Harley Davidson-butik och vem stod d\u00e4r inne om inte\u00a0– Jeffrey G.\u00a0Lane. Nyfiken p\u00e5 m\u00e4nniskor b\u00f6rjade han omedelbart prata med oss. En kort stund senare k\u00e4ndes det som om vi varit v\u00e4nner i decennier. Sedan fick han saker att h\u00e4nda.<\/p>\n

N\u00e5gra timmar senare<\/strong> hade Bj\u00f6rn fler bilar och motorcyklar att fotografera, \u00e4n han kunde hantera. Jeff hade avdelat en av sina anst\u00e4llda att k\u00f6ra mig runt bland nattklubbar i Las Vegas och \u00f6kenbordeller i Clark County f\u00f6r att \u00f6ppna d\u00f6rrar \u00e5t mig och se till att jag fick intervjua och fotografera d\u00e4r ingen annan fick. P\u00e5 n\u00e5gra dygn v\u00e4nde Jeff v\u00e5r reportageresa fr\u00e5n katastrof till succ\u00e9 och d\u00e4r byggdes en djup och ovanlig v\u00e4nskap som kom att vara i n\u00e4stan 30 \u00e5r trots att vi varken hade mail eller Facebook.<\/p>\n

Mina bes\u00f6k<\/strong> hos den storvuxne\u00a0Jeff blev m\u00e5nga. N\u00e4r jag kom dit med min mor tog han oss under varsin arm och svingade upp oss i luften innan det bar av till The Pamplemousse<\/em>, en av stadens mest exklusiva restauranger, d\u00e4r han bj\u00f6d p\u00e5 brakmiddag. ”Chewie” (ett smeknamn efter h\u00e5ret som v\u00e4xte p\u00e5 hans hals) \u00e4gde fortfarande sju numrerade\u00a0svarta bilar – allt ifr\u00e5n Mustanger till Cadillacs – \u00e5kte Harley Davidson och var flickornas \u00e4lskling (jag minns inte ens hur m\u00e5nga f\u00f6rh\u00e5llanden och \u00e4ktenskap han hann avverka, d\u00e4remot vet jag att han saknade egna barn). Hans – i svenska \u00f6gon s\u00e4kert moraliskt tveksamma –\u00a0f\u00f6rs\u00f6rjning, escortagenturen Oui<\/em> gick fortfarande lysande och livet lekte.<\/p>\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom blev Las Vegas-polisens intresse<\/strong> f\u00f6r hans aff\u00e4rer (prostitution \u00e4r laglig i Clark County men inte i sj\u00e4lva staden Las Vegas, ett rej\u00e4lt hyckleri med andra ord) s\u00e5 besv\u00e4rlig att Jeff bytte bana. Pilot och galen i flyg sedan barnsben, b\u00f6rjade han ist\u00e4llet s\u00e4lja stora jetplan \u00f6ver hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Jag kom tillbaka<\/strong>, ensam, med flickv\u00e4n\u00a0och till sist med familj. Jeff \u00f6ppnade som vanligt famnen, tog hand om oss, v\u00e4rmde och \u00e4lskade som ingen annan. Plaskade med barnen i\u00a0jaccuzzin p\u00e5 hans bakg\u00e5rd p\u00e5 Wagonwheel Avenue\u00a0medan hamburgarna fr\u00e4ste p\u00e5 grillen. L\u00e5nade ut sina bilar, motorcyklar, sitt hus\u00a0– allt. V\u00e4rldens st\u00f6rsta, \u00e4rligaste och varmaste famn stod inte bara \u00f6ppen f\u00f6r oss, utan f\u00f6r de flesta han l\u00e4rde k\u00e4nna. Jeff st\u00e4llde upp f\u00f6r alla. K\u00f6pte ett hus \u00e5t sin gamla mor tv\u00e4rs \u00f6ver gatan. St\u00f6dde v\u00e4nner vars ekonomi rasat samman. Hade alltid en stund \u00f6ver f\u00f6r att lyssna och – som n\u00e5gon sa vid hedersfesten efter hans d\u00f6d – var tvungen att ha en s\u00e5 enorm kropp f\u00f6r att hans stora hj\u00e4rta skulle f\u00e5 plats.<\/p>\n

Under \u00e5rens lopp<\/strong> delade vi skratt, upplevelser och minnen. En g\u00e5ng n\u00e4r vi f\u00e4rdades genom en \u00f6de \u00f6ken f\u00f6r att ta oss till ett moraliskt tveksamt etablissemang, blev vi f\u00f6rf\u00f6ljda av en brun fyrad\u00f6rrars sedan med tv\u00e5 m\u00e4n i svarta kostymer, vita skjortor och svarta slipsar.<\/p>\n

FBI-agenter.<\/strong><\/p>\n

Mitt i \u00f6knen tv\u00e4rnitade Jeff<\/strong>. Vi klev ur och gick till bilen som stannat 20 meter bakom oss. Jeff sa:<\/p>\n

”Vill bara spara tid \u00e5t er, grabbar.<\/strong> Det h\u00e4r \u00e4r min v\u00e4n Dag fr\u00e5n Sweden. Nu ska vi \u00e5ka ut till klubben The Red Rooster<\/em> och vi stannar v\u00e4l d\u00e4r i n\u00e5gra timmar tills Dag har gjort sina intervjuer\u00a0innan vi \u00e5ker hem till mig igen. S\u00e5 om ni vill beh\u00f6ver ni inte h\u00e4nga i \u00f6knen utan kan parkera utanf\u00f6r mitt hus och bevaka oss d\u00e4rifr\u00e5n.”<\/p>\n

”Har ingen aning om vad du pratar om”,<\/strong> sa den kostymkl\u00e4dde bakom ratten och r\u00e4ttade till solglas\u00f6gonen. Hans kollega tittade mot \u00f6ster och visslade. N\u00e4r vi senare parkerade utanf\u00f6r klubben mitt i \u00f6knen st\u00e4llde de den fyrad\u00f6rrars sedanen 20 meter ifr\u00e5n v\u00e5r bil. De m\u00e5ste ha svettats som helvete medan vi tog det lugnt i luftkonditioneringen d\u00e4rinne.<\/p>\n

Det fanns en anledning till FBI:s intresse<\/strong>, men agenterna f\u00f6rstod inte hur l\u00e5ngt ner p\u00e5 listan de stod. En h\u00f6gt uppsatt v\u00e4n till Jeff i Washington, hade bett om ett par tj\u00e4nster i samband med st\u00f6det till general Noriega (innan USA nackade honom 1989). Allts\u00e5 r\u00e5kade det i Jeffs garage lagras granatkastare och n\u00e5gra hundra tusen dollar i kontanter. N\u00e4r polisen fann varorna h\u00e4ktades Jeff i ett par timmar innan Las Vegas-polisen fick hastiga order direkt\u00a0fr\u00e5n Washington om att sl\u00e4ppa honom.<\/p>\n

Sj\u00e4lv garvade han<\/strong> bara \u00e5t alltihop.<\/p>\n

2002 stod j\u00e4tten<\/strong> t\u00e4tt bredvid mig i The Little White Chapel<\/em> i Las Vegas som min bestman. Utan att tveka halade han upp min vigselring ur fickan samtidigt som hans mobil ringde. Det var dags att s\u00e4lja ett jetplan och vem vill missa en businessdeal?<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan<\/strong> \u00e5kte jag \u00f6ver till Jeff f\u00f6r att researcha och\u00a0sitta och skriva. Vi tillbringade m\u00e5nga f\u00f6rmiddagar bland Harleyhojarna i hans garage, drack stora muggar hett kaffe, r\u00f6kte or\u00e4kneliga cigarretter och diskuterade alltifr\u00e5n bokid\u00e9er (trots dyslexin hade han m\u00e5nga) till v\u00e4rldspolitik.<\/p>\n

Jeff var inte vad han varit.<\/strong> Efter en tragisk bilolycka d\u00e4r en full lastbilschauff\u00f6r sett till att krossa Jeffs pickup och delar av hans kropp, var han opererad i h\u00f6fterna och sv\u00e5rt sm\u00e4rtbelastad. Att dricka whisky eller k\u00f6ra Harley var uteslutet, alternativet var att halta med k\u00e4pp och k\u00e4ka vitaminpiller. Men hans famn, v\u00e4rme, omtanke,\u00a0k\u00e4rlek, positivitet,\u00a0humor var som f\u00f6rr.<\/p>\n

Med stor energi<\/strong> tillbringade han dagarna med att utveckla en liten elbil som var genialisk och borde ha gjort honom stenrik.Byr\u00e5krati och tekniska problem f\u00f6rsenade projektet och Jeff blev sakta men s\u00e4kert ekonomiskt utarmad. Icke desto mindre fortsatte han – trots att han inte hade r\u00e5d – att st\u00f6dja v\u00e4nner som hade det\u00a0s\u00e4mre. \u00c4n i dag vet vi att han – galen av oro sedan en v\u00e4n inte svarat i telefon – k\u00f6rde sin pickup tills bensinen tog slut f\u00f6r att sedan l\u00e4mna bilen och med hj\u00e4lp av k\u00e4pp halta sig vidare mot v\u00e4nnens adress f\u00f6r att se att allt var okej.<\/p>\n

Det enorma hj\u00e4rtat<\/strong> i den stora kroppen.<\/p>\n

Jag skulle kunna ber\u00e4tta i timmar<\/strong> om skratten, upplevelserna, k\u00e4rleken till den enorme man som alltid satte andra f\u00f6re sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Jag f\u00e5r<\/strong> tr\u00f6sta mig med att avskedet blev vackert.<\/p>\n

Vi fl\u00f6g till Las Vegas<\/strong> en vinterdag i januari, hela familjen. I ett gigantiskt hus hos en av Jeffs v\u00e4nner samlades vi runt hans urna till en Celebration Of Life<\/em>, d\u00e4r alla \u00e5t, drack, visade bilder och ber\u00e4ttade minnen.<\/p>\n

Samma morgon hade jag haft en n\u00e4rmast religi\u00f6s upplevelse<\/strong>. N\u00e4r jag gick ut utanf\u00f6r hotellet – bara n\u00e5gra hundra meter fr\u00e5n McGarran-flygplatsen som Jeff \u00e4lskade – f\u00f6r att r\u00f6ka, blev jag stum. I morgonsolen rullade en stor, vacker,\u00a0svart och silverf\u00e4rgad jet med texten Spirit<\/em> ut och stannade ett hundratal meter framf\u00f6r mig, innan den drog iv\u00e4g f\u00f6r take off. Jag kunde ha svurit p\u00e5 att jag s\u00e5g Jeff bakom spakarna.<\/p>\n

Festen till Jeffs \u00e4ra blev vacker<\/strong>, \u00e4ven om vi inte kunde h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka. Vi delade broderligt p\u00e5 alla de mjukisdjur han samlat p\u00e5 sig, delade ocks\u00e5 p\u00e5 minnen och historier. Tv\u00e5 dagar senare k\u00f6rde jag och hans andra tv\u00e5 n\u00e4rmaste v\u00e4nner de 50 milen till Los Angeles. Jeffs v\u00e4n Tom hade hyrt ett plan och efter Jeffs \u00f6nskan fl\u00f6g vi i f\u00f6rmiddagssolen ut \u00f6ver Stilla Havet och spred hans aska \u00f6ver vattnet.<\/p>\n

Utom den lilla del<\/strong> som nu st\u00e5r p\u00e5 bordet i mitt sovrum.<\/p>\n

Sedan dess har Jeff sp\u00f6kat<\/strong> p\u00e5 ett s\u00e4tt ingen av oss kan bortf\u00f6rklara. Konstiga signaler fr\u00e5n hans mobil, of\u00f6rklarliga p\u00e5ringningar fr\u00e5n telefonautomater, steg \u00f6ver golvet i hans hus.<\/p>\n

Han finns bland oss.<\/strong><\/p>\n

Innan jag \u00e5kte hem<\/strong> fick jag Jeffs flygarjacka, hans skinnjacka, n\u00e5gra t-shirts och en Harleyflagga. Allt det d\u00e4r v\u00e5rdar jag med respekt och gl\u00e4dje dagligen.<\/p>\n

Sm\u00e4rtan \u00e4r fortfarande obegripligt stark<\/strong>, liksom saknaden efter den mest varmhj\u00e4rtade och \u00e4lskande man jag n\u00e5gonsin tr\u00e4ffat.<\/p>\n

Men samtidigt finns ljuset<\/strong> och anden d\u00e4r och jag hoppas att du stampar i golvet i morgon bitti, Jeff. Ditt senaste hyss var att jag inte kan ladda upp en enda av de bilder jag har av dig, till den h\u00e4r bloggen.<\/p>\n

Way to go, man. Thanks for everything. See you soon, \u00b4cause life\u00b4s a second.\u00a0I love you!<\/strong><\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n