M\u00e5ndag morgon. Sommaren har p\u00e5 sitt eget sorgliga s\u00e4tt l\u00e5ngsamt b\u00f6rjat annonsera ett tilbakadragande. Solen \u00e4r inte l\u00e4ngre\u00a0lika tidig, inte\u00a0lika het. En kopp starkt kaffe p\u00e5 terassen och vackert bl\u00e5gr\u00e5 skyar varnar f\u00f6r att jag b\u00f6r ha en jacka liggande i bilen.<\/p>\n
Jag struntar i det d\u00e4r och drar p\u00e5 mig jeansshortsen. F\u00f6r mig \u00e4r det\u00a0sommar till den 31 augusti och p\u00e5 mitt kontor finns ingen dresscode<\/em>.<\/p>\n Och\u00a0jag ska ju intervjua K\u00e5re Halld\u00e9n – en trevlig kille, f\u00f6rfattare och champagneexpert,\u00a0eller hur?<\/p>\n Jo,\u00a0s\u00e5 d\u00e4r ser det ut. De flesta av mina v\u00e4nner ska g\u00e5 till bussh\u00e5llplatsen 07.15 eller k\u00f6a i tunnelbanan eller trafikrusningen f\u00f6r att n\u00e5 ett kontor senast 09.00. F\u00f6r m\u00e5nga av dem handlar vardagen om nervositet,\u00a0nedsk\u00e4rningar, ny chef,\u00a0omorganisationer, meningsl\u00f6sa utvecklingssamtal och l\u00f6nediskussioner som inte utmynnar i n\u00e5gon st\u00f6rre gl\u00e4dje. Men enligt svensk norm \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 trygghet<\/em>. Ett jobb, en fast l\u00f6n.<\/p>\n Trygghet.<\/p>\n Jag vet. Jag var d\u00e4r en g\u00e5ng. Det k\u00e4ndes bra.<\/p>\n F\u00f6r fem \u00e5r sedan sl\u00e4ngdes jag och n\u00e5gra kamrater\u00a0vettl\u00f6st ur den trygga vaggan med en kvarts varsel efter 24 \u00e5rs anst\u00e4llning. Allt vi l\u00e4rt oss om den svenska anst\u00e4llningstryggheten visade sig vara – bogus<\/em>.<\/p>\n Vilket var – bra. Jag blev pl\u00f6tsligt tvungen att ta ansvar f\u00f6r mig sj\u00e4lv. En f\u00f6rst skr\u00e4mmande, sedan och fortsatt ekonomiskt\u00a0tung, men totalt sett sk\u00f6n upplevelse.<\/p>\n Jag \u00e4r en priviligierad m\u00e4nniska. I min ungdom levde jag p\u00e5 jobb som var l\u00e5ngt ifr\u00e5n dr\u00f6mmen. Jag sprang uppf\u00f6r trappor med tunga v\u00e4skor fulla av reklamblad,\u00a0packade upp slemmiga gurkor, slog in paket \u00e5t of\u00f6rsk\u00e4mda m\u00e4nniskor, sl\u00e4pade blytackor och pappersbalar\u00a0i ett tryckeri, b\u00e4rgade rostiga bilar i sn\u00f6glopp och minusgrader. Men under den st\u00f6rsta delen av mitt liv har jag lyckats f\u00f6rs\u00f6rja mig p\u00e5 det jag \u00e4lskar mest – att ber\u00e4tta historier i text och bild.<\/p>\n Numera \u00e4r tryggheten borta. Jag vet aldrig hur morgondagen ska se ut, inte heller om jag ska f\u00e5 betalt f\u00f6r den.<\/p>\n \u00c4nd\u00e5 \u00e4r jag lyckligare \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n