{"id":1718,"date":"2013-08-15T00:16:36","date_gmt":"2013-08-14T22:16:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1718"},"modified":"2013-08-15T00:17:19","modified_gmt":"2013-08-14T22:17:19","slug":"gratis-smakar-bast-eller-unket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/gratis-smakar-bast-eller-unket\/","title":{"rendered":"Gratis smakar b\u00e4st, eller – unket?"},"content":{"rendered":"

S\u00e5 var det dags igen.<\/strong> I dag fick jag \u00e5ter ett erbjudande om gratisarbete. Den etablerade f\u00f6rfattaren tyckte att jag kunde bidra med n\u00e5gra stycken till hans nya bok. Gratis, f\u00f6rst\u00e5s. Det skulle vara ”bra reklam” f\u00f6r mig och ”st\u00e4rka mitt f\u00f6rfattarskap”.<\/p>\n

De d\u00e4r erbjudandena om gratisarbete<\/strong> kommer ofta. F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan ringde en man som skulle arrangera en bokfestival. Jag bj\u00f6ds att komma och prata om mitt f\u00f6rfattarskap. Han r\u00e4knade med 300 – 500 betalande (250 kronor per skalle) g\u00e4ster, men dessv\u00e4rre fanns det ingen ”budget” f\u00f6r de medverkande eftersom det var ”f\u00f6rsta \u00e5ret”. N\u00e4r jag f\u00f6rsiktigt p\u00e5pekade att det – f\u00f6rutom tid som jag kunde tillbringat med familjen, eller med skrivande – skulle kosta mig ett par hundra kronor i bilpengar att k\u00f6ra fram och tillbaka, kontrade han:<\/p>\n

”Jamen, det h\u00e4r \u00e4r ju bra f\u00f6r dig, det \u00e4r ju gratis reklam!”<\/strong><\/p>\n

Jag kan inte riktigt r\u00e4kna<\/strong> hur m\u00e5nga g\u00e5nger jag under de senaste \u00e5ren blivit erbjuden att f\u00e5 ”gratis reklam” mot att jag skriver f\u00f6r, eller \u00e5ker land och rike runt och pratar \u00e5t, n\u00e5gon som tj\u00e4nar pengar p\u00e5 kalaset.<\/p>\n

Det \u00e4r ett synnerligen<\/strong> intressant fenomen. Jag ringer runt till v\u00e4nner som \u00e4r f\u00f6rfattare, fotografer och konstn\u00e4rer och f\u00e5r h\u00f6ra liknande historier om ”erbjudanden”: Kom hit, visa upp dig, underh\u00e5ll folk. Gratis, medan vi tj\u00e4nar lite pengar, hehe…!<\/em><\/p>\n

L\u00e5t oss nu<\/strong> f\u00f6r en stund l\u00e5tsas att vi som arbetar med n\u00e5got kreativt – skrivande, m\u00e5lande, fotografi, musik – ist\u00e4llet vore r\u00f6rmokare, hj\u00e4rnkirurger, grusbilschauff\u00f6rer eller elektriker. Kan du t\u00e4nka dig kommentarerna:<\/p>\n

”Men<\/strong> – du kan v\u00e4l operera min dotters hj\u00e4rna utan l\u00f6n – det vore ju bra reklam f\u00f6r dig!”<\/p>\n

”Kan du inte fixa<\/strong> vattenl\u00e4ckan h\u00e4r hemma gratis, s\u00e5 ska jag ber\u00e4tta f\u00f6r alla hur bra du \u00e4r!”<\/p>\n

”Men herregud<\/strong>, lite grus, det kan du v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 komma och tippa, vi \u00e4r ju kompisar…”<\/p>\n

”Jamen, det \u00e4r ju bara s\u00e4kringssk\u00e5pet<\/strong> som har brunnit, du har v\u00e4l s\u00e5na grejor p\u00e5 jobbet? Jag bjuder p\u00e5 kaffe…”<\/p>\n

Skulle inte tro det.<\/strong><\/p>\n

Hantverkaren,<\/strong> den fysiske, vet tack och lov sitt v\u00e4rde och att ta betalt f\u00f6r det. Framk\u00f6rning, tid, material. L\u00e4karen vet ocks\u00e5 sitt v\u00e4rde n\u00e4r sjukv\u00e5rden skriker efter folk.<\/p>\n

Men konstn\u00e4ren<\/strong>, musikern, sk\u00e5despelaren eller f\u00f6rfattaren ska – om inte hon eller han tillh\u00f6r landets elit – skrapa med foten, h\u00e5lla kepsen i handen och p\u00e5 egen bekostnad resa runt f\u00f6r att f\u00e5 ”gratis reklam”.<\/p>\n

I kalendern<\/strong> st\u00e5r det nu augusti 2013. I verkligheten st\u00e5r det 1800-tal n\u00e4r det g\u00e4ller villkoren f\u00f6r m\u00e5nga av dem som valt att leva p\u00e5 sin kreativitet.<\/p>\n

Det v\u00e4rsta \u00e4r inte<\/strong> n\u00e4r intet ont menande, bara dumma, m\u00e4nniskor f\u00f6rs\u00f6ker dra nytta av v\u00e5r situation. Det v\u00e4rsta \u00e4r n\u00e4r kolleger i samma bransch, men med minir\u00e4knare och sluga \u00f6gon, f\u00f6rnedrar oss och sig sj\u00e4lva genom att be om gratistj\u00e4nster till inkomstbringande projekt.<\/p>\n

F\u00f6rst\u00e5 mig r\u00e4tt.<\/strong>\u00a0Alla har r\u00e4tt att tj\u00e4na pengar, stora pengar, p\u00e5 arbete eller en bra id\u00e9. Jag tycker inte synd om mig sj\u00e4lv, inte alls. Om n\u00e5gon ber mig att utan betalning komma till ett sjukhus och l\u00e4sa f\u00f6r sjuka barn, s\u00e5 \u00e5ker jag direkt. Jag har gjort mitt b\u00e4sta f\u00f6r att l\u00e4mna en liten del till olika v\u00e4lg\u00f6renhetsprojekt.<\/p>\n

Men n\u00e4r l\u00e5ngn\u00e4sor<\/strong> i samma bransch kommer f\u00f6r att utnyttja, s\u00e5 s\u00e4ger jag nej.<\/p>\n

Det g\u00f6r dock inte mina nya kolleger.<\/strong> Os\u00e4kra tackar de, som jag gjorde f\u00f6rr, ja till att g\u00f6ra precis vad som helst f\u00f6r att f\u00e5 en stunds uppm\u00e4rksamhet. F\u00f6r att deras musik, tavlor, b\u00f6cker ska f\u00e5 en st\u00f6rre uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n

Och s\u00e5 blir det s\u00e4llan<\/strong>, efter ett gratisupptr\u00e4dande.\u00a0Det vanliga \u00e4r att n\u00e5gon annan tj\u00e4nar pengar medan man sj\u00e4lv sitter kvar i sj\u00e4lvf\u00f6rnekelsen.<\/p>\n

F\u00f6r r\u00f6rmokaren,<\/strong> elektrikern och hj\u00e4rnkirurgen \u00e4r det n\u00e5got enklare: ”Beh\u00f6ver du mig, s\u00e5 betala min v\u00e4l tilltagna timpenning. Annars kommer jag inte.”<\/p>\n

Det \u00e4r dags f\u00f6r oss andra<\/strong> att uppb\u00e5da s\u00e5 mycket sj\u00e4lvf\u00f6rtroende att vi ocks\u00e5 kommer dit.<\/p>\n

Jag h\u00e5ller tummarna<\/strong> f\u00f6r dig. Och f\u00f6r mig sj\u00e4lv.<\/p>\n

 <\/p>\n