En av mina f\u00f6rsta chefredakt\u00f6rer var den legendariske Arne Lemberg, som i slutet av mars 1979 sk\u00f6ts till d\u00f6ds i byn Katosi\u00a0av Idi Amins soldater, sedan han tillsammans med kollegan Karl Bergman fr\u00e5n Svenska Dagbladet lyckats ta sig \u00f6ver Victoriasj\u00f6n fr\u00e5n Kenya och in i Uganda f\u00f6r att rapportera om\u00a0inb\u00f6rdeskriget d\u00e4r.<\/p>\n
Arne var inte bara en duktig journalist utan framf\u00f6rallt en j\u00e4vel p\u00e5 att kn\u00e4cka id\u00e9er snabbt. N\u00e4r jag fick h\u00f6ra om hans d\u00f6d var jag \u00f6vertygad om att det var en bluff – att\u00a0han gjort \u00e4nnu ett av sina m\u00e5nga trick f\u00f6r att f\u00e5 l\u00f6psedlar och att han mirakul\u00f6st skulle dyka upp som en sprattelgubbe n\u00e5gra dagar senare.<\/p>\n
Mitt leende f\u00f6rbyttes i sorg n\u00e4r han kom hem i en kista, men jag kom alltid ih\u00e5g vad han sagt till mig n\u00e4r han anst\u00e4llde mig:<\/p>\n
– Kolla aldrig en bra story, grabben, d\u00e5 kanske den spricker!<\/em><\/p>\n Det var ett av de f\u00e5 r\u00e5d jag aldrig f\u00f6ljde.<\/p>\n I g\u00e5r skulle jag skriva om ber\u00f6mda f\u00f6rfattare som blivit refuserade – till exempel Astrid Lindgren, Alex Hailey, JK Rowling och Stephanie Meyer.<\/p>\n Och Stieg Larsson, vars b\u00f6cker nu s\u00e5lts i \u00f6ver 60 miljoner exemplar i 41 l\u00e4nder.<\/p>\n Skr\u00f6nan har vandrat i \u00e5ratal nu. Den s\u00e4ger att Stieg skickade in sitt manus till Piratf\u00f6rlaget men att m\u00e4nniskorna d\u00e4r var s\u00e5 klantiga att de inte f\u00f6rstod hans storhet, utan tackade nej.<\/p>\n En klocka ringde l\u00e5ngt bak i huvudet. N\u00e5gonstans, f\u00f6r l\u00e4nge sedan, hade jag h\u00f6rt en annan version av det d\u00e4r.<\/p>\n Sanningen \u00e4r att Stieg Larssons manus inte alls blev refuserat, utan att det aldrig blev l\u00e4st<\/em>, vilket \u00e4r en v\u00e4sentlig skillnad.<\/p>\n Jag ringde Piratf\u00f6rlagets chef Ann-Marie Skarp, som f\u00f6rst blev f\u00f6rv\u00e5nad:<\/p>\n ”T\u00e4nk, du \u00e4r den f\u00f6rste som fr\u00e5gat oss hur det verkligen<\/em> l\u00e5g till. Alla andra har bara f\u00f6rt skr\u00f6nan vidare.”<\/p>\n Sedan\u00a0ber\u00e4ttade hon:<\/p>\n \u201dVi var ett t\u00e4mligen nytt f\u00f6rlag med bara fyra, fem anst\u00e4llda och vi hade fullt upp med att Stieg Larsson ringde aldrig innan utan skickade som alla andra debutanter bara in sitt manus i ett kuvert.<\/p>\n \u201dDet \u00e4r v\u00e4ldigt synd\u201d, s\u00e4ger Ann-Marie Skarp. \u201dHans ber\u00e4ttelse kom in helt anonymt i en flodv\u00e5g av manus. Jag visste mycket v\u00e4l vem Stieg var och att han var bra. Hade han slagit en signal s\u00e5 hade hans manus blivit l\u00e4st direkt. Inte nog med det \u2013 n\u00e4r han N\u00e4r manuset hade legat ett tag bland alla andra ol\u00e4sta, h\u00f6rde Stieg Larsson av sig och fr\u00e5gade om f\u00f6rlaget hade fattat ett beslut.<\/p>\n \u201dVi fick s\u00e4ga som det var, att vi inte hade hunnit. D\u00e5 sa Stieg att han ville h\u00e4mta manuset och sedan gjorde han det.\u201d<\/p>\n Som de flesta andra har Ann-Marie l\u00e4st Milleniumtriologin och hon s\u00e4ger:<\/p>\n \u201dDet \u00e4r en bra historia och jag \u00e4r r\u00e4tt s\u00e4ker p\u00e5 att vi hade gett ut den om vi hade l\u00e4st den.\u201d<\/p>\n Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s l\u00e4tt att vara efterklok, men som chef f\u00f6r ett av Sveriges mer framg\u00e5ngsrika f\u00f6rlag kan Ann-Marie se saken s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n \u201dJag \u00e4r helt enkelt glad och stolt \u00f6ver att Stieg valde Piratf\u00f6rlaget som sitt f\u00f6rstaalternativ.\u201d<\/p>\n Hon till\u00e4gger senare i ett mail:<\/p>\n ”Jag \u00e4r glad att n\u00e5gon enda person st\u00e4llt fr\u00e5gan till oss! Tack f\u00f6r det.”<\/p>\n Ann-Marie syftar\u00a0p\u00e5 mitt telefonsamtal och min enkla fr\u00e5ga. Jag blir lite f\u00f6rv\u00e5nad av att inte en enda av alla mina journalistkolleger orkat lyfta luren f\u00f6r att fr\u00e5ga henne om det l\u00e5g n\u00e5gon sanning i skr\u00f6nan.<\/p>\n Samtidigt f\u00f6rst\u00e5r jag.<\/p>\n Om man kollar en story finns ju alltid\u00a0risken att den spricker, eller hur?<\/p>\n Aprop\u00e5 det: P\u00e5 bokm\u00e4ssan kommer jag att bli intervjuad om kriminaljournalistik och pressetik i Journalistf\u00f6rbundets monter B 06:62, s\u00f6ndagen den 25 september klockan 10.15.<\/p>\n Varmt v\u00e4lkommen att lyssna!<\/p>\n
\nprioritera de f\u00f6rfattare vi redan hade antagit och var p\u00e5 v\u00e4g att ge ut. Redan
\nd\u00e5 fick vi in mellan 800 och 900 manus per \u00e5r och vi var helt of\u00f6rberedda p\u00e5
\nden enorma m\u00e4ngden. Vi registrerade noggrant alla manus men naturligtvis var
\ndet en om\u00f6jlighet att l\u00e4sa dem i den takt de kom in.\u201d<\/p>\n
\nsedan v\u00e4nde sig till Norstedts fick han draghj\u00e4lp av Robert Aschberg som ringde
\ndem och talade om hur bra manuset var. Men inte heller Aschberg hade h\u00f6rt av
\nsig till oss.\u201d<\/p>\n