{"id":1817,"date":"2013-10-08T00:30:25","date_gmt":"2013-10-07T22:30:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1817"},"modified":"2013-10-08T00:30:25","modified_gmt":"2013-10-07T22:30:25","slug":"otalighetssyndromet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/otalighetssyndromet\/","title":{"rendered":"Ot\u00e5lighetssyndromet"},"content":{"rendered":"

Jag vet inte om det beror p\u00e5 \u00e5lder<\/strong>, bortsk\u00e4mdhet, uttr\u00e5kning eller vad.<\/p>\n

Men v\u00e4rre blir det<\/strong> hela tiden, inte minst n\u00e4r det g\u00e4ller b\u00f6cker.<\/p>\n

Som nitton\u00e5ring<\/strong> hade jag nyss blivit fadersl\u00f6s. Ironiskt nog v\u00e4ntade jag p\u00e5 en skatte\u00e5terb\u00e4ring p\u00e5 n\u00e4rmare tjugo tusen kronor och var samtidigt s\u00e5 fattig att jag inte hade r\u00e5d med cigarretter, \u00e4n mindre med den Billybokhylla jag s\u00e5 hj\u00e4rtans g\u00e4rna beh\u00f6vde till mina b\u00f6cker.<\/p>\n

Kanske var det d\u00e5<\/strong> jag grundlade beteendet att till varje pris l\u00e4sa ut en bok som jag k\u00f6pt f\u00f6r surt f\u00f6rv\u00e4rvade pengar, oavsett om den var bra eller d\u00e5lig.<\/p>\n

Det d\u00e4r h\u00e4ngde med genom en god del av livet.<\/strong> Jag vet inte hur m\u00e5nga timmar eller dagar jag \u00e4gnat \u00e5t att pl\u00e5ga mig igenom d\u00e5liga b\u00f6cker, bara f\u00f6r att jag hade betalt fullt pris f\u00f6r dem.<\/p>\n

N\u00e4r jag t\u00e4nker efter<\/strong> g\u00e4llde det inte bara b\u00f6cker. Jag tvingade mig igenom biofilmer trots att jag redan efter en stund tyckte illa om dem, jag \u00e5t upp billig restaurangmat som inte var v\u00e4rd pengarna, jag fortsatte umg\u00e5s med folk jag inte hade n\u00e5got gemensamt med, av r\u00e4dsla att de skulle ta illa upp om jag drog mig undan.<\/p>\n

Det d\u00e4r h\u00f6ll p\u00e5 i tiotals \u00e5r<\/strong>\u00a0innan jag drabbades av Ot\u00e5lighetssyndromet<\/em>.<\/p>\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen var det en ganska sm\u00e4rtsam upplevelse<\/strong> att l\u00e4gga undan en roman efter tjugo sidor, med tanke p\u00e5 att den kostat n\u00e4rmare tv\u00e5hundra skattade kronor. Andra g\u00e5ngen gick det l\u00e4ttare. I dag g\u00e5r det fort. Jag tvekar inte l\u00e4ngre att l\u00e4mna en biograf n\u00e4r filmen bara rullat i tjugo minuter, jag skjuter undan tallriken om maten smakar illa och jag f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e5 varsamt det g\u00e5r v\u00e4lja att umg\u00e5s med m\u00e4nniskor som jag f\u00f6rhoppningsvis kan ge n\u00e5got, och som f\u00f6rhoppningsvis kan ge mig n\u00e5got.<\/p>\n

Jag har kommit p\u00e5 att jag har br\u00e5ttom<\/strong>, riktigt br\u00e5ttom. Att mitt liv \u00e4r f\u00f6r kort f\u00f6r b\u00f6cker och filmer jag inte tycker om, d\u00e5lig mat och fel umg\u00e4nge. Med risk f\u00f6r att n\u00e5gra ska tycka att jag \u00e4r en tjurig gubbfan (vilket till stora delar \u00e4r alldeles r\u00e4tt) sorterar jag s\u00e5 gott jag kan livets best\u00e5ndsdelar i goda och d\u00e5liga, och sovrar h\u00e5rt.<\/p>\n

V\u00e4rst \u00e4r det<\/strong> n\u00e4r det g\u00e4ller b\u00f6cker och det sl\u00e5r mig att det har blivit \u00e4nnu v\u00e4rre sedan jag sj\u00e4lv b\u00f6rjade f\u00f6rfatta. Intresset och toleransen sjunker en liten aning f\u00f6r i stort sett varje medioker bok jag \u00f6ppnar och hoppet om att hitta en unik historia dyker upp alltmer s\u00e4llan. Tidigare lovade jag mig att ge varje bok \u00e5tminstone femtio sidor innan jag fattade ett beslut om att l\u00e4sa vidare. Nu \u00e4r jag nere p\u00e5 tjugo.<\/p>\n

Just nu l\u00e4ser jag<\/strong> en f\u00f6rfattare som nyligen har genif\u00f6rklarats som ny m\u00e4stare i sin genre. Vederb\u00f6rande (nej, jag t\u00e4nker inte skriva hen<\/em>, gl\u00f6m det!) har s\u00e5lt miljoner exemplar och kritikerna drar efter andan.<\/p>\n

Jag m\u00e5ste vara dum p\u00e5 riktigt <\/strong>eftersom jag inte\u00a0f\u00f6rst\u00e5r storheten i det som miljoner m\u00e4nniskor tydligen \u00e4lskar. Eller? Vi pratar om en deckare\/sp\u00e4nningsroman (stryk det som ej \u00f6nskas) och efter hundra sidor har det inte h\u00e4nt ett skit mer \u00e4n att en person tycks<\/em> ha f\u00f6rsvunnit. D\u00e4remot upprepas ointressanta vardagligheter sida upp och sida ner. I b\u00f6rjan trodde jag att det fanns en litter\u00e4r po\u00e4ng med det hela, nu b\u00f6rjar jag tvivla starkt. Spr\u00e5ket \u00e4r inte heller n\u00e5got som f\u00e5r mig att gr\u00e5ta av gl\u00e4dje.<\/p>\n

Boken<\/strong> \u00e4r p\u00e5 femhundrafemtiosex sidor och jag \u00e4r nu p\u00e5 sidan etthundranitton. D\u00e5 undrar du f\u00f6rst\u00e5s varf\u00f6r jag inte gav upp l\u00e5ngt tidigare. Svaret \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att \u00e4ven jag \u00e4r en d\u00f6d fisk som flyter med str\u00f6mmen alltf\u00f6r ofta. F\u00f6r flera miljoner m\u00e4nniskor kan v\u00e4l inte ha fel? Boken m\u00e5ste ju vara bra, eller hur?<\/p>\n

Men i nattens m\u00f6rker<\/strong> s\u00e4nker sig ett allt starkare tvivel och ingen ser ju om jag l\u00e4gger den i ge bort-h\u00f6gen. I mitt sovrum pockar ytterligare ett femtiotal b\u00f6cker p\u00e5 att bli l\u00e4sta och jag \u00e4r \u00f6vertygad om att flera av dem \u00e4r riktigt bra.<\/p>\n

Ot\u00e5lighetssyndromet<\/strong> skr\u00e4mmer mig en aning, samtidigt som det ger en m\u00e4rklig k\u00e4nsla av v\u00e4lbefinnande. Ty – \u00e4r inte livet alldeles f\u00f6r kort f\u00f6r att \u00e4gna \u00e5t d\u00e5liga saker? Och vad som \u00e4r d\u00e5ligt, det best\u00e4mmer v\u00e4l envar, om vi bara t\u00f6rs?<\/p>\n

Varf\u00f6r fr\u00e5gar jag det h\u00e4r?<\/strong>\u00a0Tja, ser jag ut som The Answer Man<\/em>, kanske? :o)<\/p>\n

Jag \u00e4r faktiskt bara nyfiken.<\/strong> Har du ocks\u00e5 drabbats av Ot\u00e5lighetssyndromet?<\/p>\n

Ber\u00e4tta!<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n