{"id":1915,"date":"2013-12-22T23:45:19","date_gmt":"2013-12-22T21:45:19","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=1915"},"modified":"2013-12-22T23:45:19","modified_gmt":"2013-12-22T21:45:19","slug":"festen-i-utopi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/festen-i-utopi\/","title":{"rendered":"Festen i Utopi"},"content":{"rendered":"

Det var i sanning, mina v\u00e4nner,<\/strong> en p\u00e5 alla s\u00e4tt besynnerlig tillst\u00e4llning. Inbjudningskortet, fr\u00e5n en anonym avs\u00e4ndare, hade kommit n\u00e5gra veckor tidigare. Inget OSA, bara en kort uppmaning:<\/p>\n

Kom! Du kommer att trivas. Kl\u00e4dsel: Du.<\/strong><\/em><\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r i efterhand<\/strong> kan jag inte riktigt minnas hur jag tog mig dit eller hem, detaljerna f\u00f6rsvann vartefter i en dimma, men allt det d\u00e4r spelar heller kanske inte s\u00e5 stor roll l\u00e4ngre. Sj\u00e4lva festen, eller snarare dess budskap, var det viktiga.<\/p>\n

Lokalen var stor<\/strong>, vackert dekorerad och hade panoramaf\u00f6nster mot havet som piskade upp vita toppar p\u00e5 v\u00e5gorna i m\u00f6rkret. Jag l\u00e4t blicken glida runt medan n\u00e5gon satte ett glas champagne i min hand. Mycket snart kunde jag konstatera att jag inte k\u00e4nde n\u00e5gon i lokalen, men att jag d\u00e4remot k\u00e4nde igen m\u00e5nga av g\u00e4sterna. Artister, konstn\u00e4rer, f\u00f6rfattare, sk\u00e5despelare, regiss\u00f6rer, tv-personligheter.<\/p>\n

De som kom f\u00f6re och efter mig<\/strong> m\u00e5ste ha vetat mer \u00e4n jag. S\u00e5 fort de f\u00e5tt sina glas fortsatte de fram till ett stort bord i lokalens mitt, stannade upp och lade sedan sina h\u00e4nder mot en metallplatta i bordet.<\/p>\n

Vilsen stod jag kvar en stund.<\/strong> Det hela andades sekt och jag k\u00e4nde obehag inf\u00f6r att n\u00e4rma mig bordet, f\u00f6lja ritualen utan att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r och vad det kunde inneb\u00e4ra. F\u00f6r en sekund \u00f6verv\u00e4gde jag att st\u00e4lla ner glaset och smita ut samma v\u00e4g jag kommit<\/p>\n

Men nyfikenheten hindrade mig.<\/strong><\/p>\n

Jag vet inte<\/strong> vad det var med den d\u00e4r champagnen, men jag k\u00e4nde ganska snart en sk\u00f6n avslappning sprida sig i kroppen och hj\u00e4rnan. Tillsammans med de andra l\u00e4t jag mig smaka av en gener\u00f6s buff\u00e9 d\u00e4r i stort sett inget saknades. Jag drog mig tillbaka till ett st\u00e5bord, \u00e5t och drack medan jag – alltmer h\u00e4pen – betraktade det scenario som b\u00f6rjade bli allt klarare framf\u00f6r mig.<\/p>\n

”Jag \u00e4r marxistisk feminist”<\/strong>, sa pl\u00f6tsligt en ung kvinna som kommit till mitt bord. Mannen som satte ner sin tallrik bredvid hennes log, nickade och svarade: ”Ahh, intressant! Sj\u00e4lv \u00e4r jag Sverigedemokrat.”<\/p>\n

Strax d\u00e4refter<\/strong> var de inne i en intensiv diskussion, utan att n\u00e5gon av dem h\u00f6jde r\u00f6sten.<\/p>\n

Ute p\u00e5 dansgolvet<\/strong> s\u00e5g jag en ung man med rakat huvud, bomberjacka, kamouflagebyxor och grova k\u00e4ngor dansa loss med en svart flicka.<\/p>\n

Jag s\u00e5g mig f\u00f6rundrat omkring<\/strong> igen och pl\u00f6tsligt slog det mig att det inte verkade finnas ett enda homogent par i hela lokalen. Alla de som \u00e5t, pratade, skrattade, dansade och kysstes tycktes vara varandras diametrala motsatser.<\/p>\n

Jag drack mer<\/strong> och v\u00e4ntade med sp\u00e4nning. Det h\u00e4r kunde rimligtvis inte sluta bra. Inom kort borde hela lokalen vara full av m\u00e4nniskor som skrek, br\u00e5kade och slogs f\u00f6r att de representerade s\u00e5 vitt skilda bakgrunder, nationaliteter, religioner, l\u00e4ggningar och \u00e5sikter.<\/p>\n

Men inget h\u00e4nde.<\/strong> Festen fortsatte i v\u00e4rmens och gl\u00e4djens tecken.<\/p>\n

Pl\u00f6tsligt stod han framf\u00f6r mig,<\/strong> en ung man med ett v\u00e4nligt leende. ”Kom” sa han, tog min hand och f\u00f6rde mig till bordet i mitten. ”Du har ju inte svurit in \u00e4n.”<\/p>\n

Han tittade menande<\/strong> p\u00e5 den tjocka metallplattan. Min blick f\u00f6ljde hans och jag b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

Metallen k\u00e4ndes sval<\/strong> och trygg under min hud n\u00e4r jag pressade h\u00f6ger handflata mot den. Jag h\u00f6r kvar handen i kanske femton sekunder innan jag drog tillbaka den och tittade p\u00e5 ordet som var etsat i metallen.<\/p>\n

Respekt.<\/strong><\/em><\/p>\n

Allt som beh\u00f6vdes<\/strong> f\u00f6r en f\u00f6rtrollad kv\u00e4ll.<\/p>\n

”Vad betyder det h\u00e4r, nu?”<\/strong> undrade jag och han log n\u00e4r han svarade: ”Inte mer \u00e4n att du har svurit att anv\u00e4nda, och sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rtj\u00e4na, det viktigaste i v\u00e4rlden. D\u00e4refter kommer allt att l\u00f6sa sig sj\u00e4lvt.”<\/p>\n

Resten av festen<\/strong> minns jag delar av genom ett t\u00f6cken. Jag m\u00f6tte n\u00e5gra av mina st\u00f6rsta antagonister och vi tog ett glas tillsammans under en lugn och givande diskussion. Jag, som aldrig dansar, blev uppbjuden av en kvinna som var en av mina st\u00f6rsta och mest ilskna kritiker. Vi sv\u00e4vade runt till vacker musik innan vi artigt tackade och \u00e5terv\u00e4nde till v\u00e5ra respektive bord.<\/p>\n

N\u00e4r jag m\u00e5nga timmar senare<\/strong> skulle l\u00e4mna lokalen stod han vid utg\u00e5ngen, den unge mannen som f\u00e5tt mig att sv\u00e4ra in. Jag drog upp mobilen ur fickan och fr\u00e5gade: ”Jag ska best\u00e4lla en taxi. Var \u00e4r jag?”<\/p>\n

”I Utopi”<\/strong>, svarade han. ”S\u00e4g det, s\u00e5 hittar chauff\u00f6ren hit. Tyv\u00e4rr kan du inte \u00e5ka tillbaka hit f\u00f6r d\u00e5 \u00e4r det h\u00e4r borta. N\u00e4sta chans f\u00e5r du 2014. Ta med dig dina v\u00e4nner. Men till dess kan du v\u00e4l ta med dig minnet, tanken och principen? Sk\u00f6t om dig nu … ”<\/p>\n

Och s\u00e5 var han,<\/strong> lokalen, m\u00e4nniskorna och festen pl\u00f6tsligt borta. N\u00e4r taxin kom stod jag ensam p\u00e5 en kall gata och mumlade min hemadress n\u00e4r chauff\u00f6ren fr\u00e5gade.<\/p>\n

Jag dr\u00f6mde konstigt<\/strong> men vackert den natten. Jag best\u00e4mde mig\u00a0f\u00f6r att g\u00e5 p\u00e5 festen n\u00e4sta g\u00e5ng jag blir bjuden, och undrade vilka av dem jag k\u00e4nner som t\u00e4nker f\u00f6lja med – du, kanske?<\/p>\n

Sedan vaknade jag.<\/strong><\/p>\n

Inl\u00e4gget ovan har sin grund i f\u00f6ljande: I oktober 2012 hade jag f\u00f6rm\u00e5nen att medverka vid Bokens Dag i Lysekil<\/strong> tillsammans med f\u00f6rfattarkollegerna Katerina Janouch<\/strong> och Herman Lindqvist<\/strong>. Vid ett samtal p\u00e5 scenen fr\u00e5gade moderatorn oss vilket det vackraste och viktigaste ord vi visste, var.\u00a0Jag svarade ”respekt”, med motiveringen: Om alla<\/strong> m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden hade hedrat ordet respekt till det yttersta, hade vi inte l\u00e4ngre haft n\u00e5gra motstridigheter, hot, konflikter, mord eller krig. Respekt betyder inte att man beh\u00f6ver h\u00e5lla med om en annans m\u00e4nniskas \u00e5sikter, men d\u00e4remot att man respekterar n\u00e5gons r\u00e4tt att ha<\/strong> dem. Respekt beh\u00f6ver inte heller betyda att man f\u00f6rsvarar en annan m\u00e4nniskas handlingar<\/strong>.<\/em><\/p>\n

Jag vidh\u00e5ller att respekt, i sin vidaste betydelse, \u00e4r v\u00e4rldens vackraste och viktigaste ord. T\u00e4nk p\u00e5 det en stund. <\/em><\/p>\n

Respekt \u00e4r en riktigt bra start p\u00e5 2014.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n