{"id":2062,"date":"2014-08-12T03:35:04","date_gmt":"2014-08-12T01:35:04","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=2062"},"modified":"2014-08-12T03:35:04","modified_gmt":"2014-08-12T01:35:04","slug":"bristen-pa-respekt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/bristen-pa-respekt\/","title":{"rendered":"(Bristen p\u00e5) Respekt"},"content":{"rendered":"

Titta noga<\/strong> p\u00e5 ordet i rubriken.<\/p>\n

Respekt.<\/strong><\/em><\/p>\n

Det vackraste ord jag vet.<\/strong><\/p>\n

Jag blev inbjuden<\/strong> att, tillsammans med n\u00e5gra andra f\u00f6rfattare, tala p\u00e5 Bokens Dag i Lysekil. Jag tackade ja.<\/p>\n

N\u00e4r jag<\/strong> sedan s\u00e5g att de \u00f6vriga bestod av Katerina Janouch<\/em> och Herman Lindqvist<\/em> blev jag nerv\u00f6s. Skulle jag dela scen med tv\u00e5 synnerligen etablerade, och i var sin genre, k\u00e4nda f\u00f6rfattare? Tydligen.<\/p>\n

Inf\u00f6r<\/strong> upptr\u00e4dandet fick vi fr\u00e5gan om vilket det vackraste ord vi visste, var.<\/p>\n

Jag svarade: Respekt.<\/strong><\/p>\n

Jag kommer nu<\/strong>, l\u00e5ngt efter\u00e5t, inte ih\u00e5g exakt vad Katerina och Herman svarade men vill minnas att det var n\u00e5got i stil med ”K\u00e4rlek” och ”Fred”. Vackra ord, de ocks\u00e5.<\/p>\n

Det var kul, det d\u00e4r i Lysekil,<\/strong> av flera sk\u00e4l (ja, det h\u00e4r \u00e4r en avvikning, s\u00e5 h\u00e5ll ut – jag kommer till po\u00e4ngen): Jag hade aldrig varit d\u00e4r f\u00f6rut men superproffsiga PR-chefen p\u00e5 mitt d\u00e5varande f\u00f6rlag Bra B\u00f6cker, Eva Ahlkvist<\/em>, h\u00e4mtade mig i G\u00f6teborg och k\u00f6rde mig till Lysekil (tack, Eva!) d\u00e4r hon tog hand om mig tills allt var \u00f6ver.<\/p>\n

Jag h\u00f6ll det d\u00e4r f\u00f6redraget<\/strong> p\u00e5 scenen och ins\u00e5g snart att varken Katerina Janouch eller Herman Lindqvist var farliga. Faktum var att b\u00e4gge hade en enorm portion humor och att Herman och jag efter\u00e5t blev goda v\u00e4nner \u00f6ver f\u00f6rsvarliga m\u00e4ngder whisky.<\/p>\n

Till saken h\u00f6r<\/strong> ocks\u00e5 att jag n\u00e5gon vecka efter\u00e5t fick ett mail fr\u00e5n en dam som suttit i publiken. N\u00e4r vi kom in hade hon f\u00f6rst viskat n\u00e5got till sin man om Katerina, d\u00e4refter n\u00e5got om Herman. Och n\u00e4r jag kom in hade hon viskat:<\/p>\n

”Men herregud, vad g\u00f6r Jack Nicholson i Lysekil?!” \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0<\/strong> <\/em><\/p>\n

\"Dag_O\u00a6\u00eahrlund_CF024994<\/a><\/p>\n

Nicholson?<\/strong><\/em><\/p>\n

Kul liknelse<\/strong>, tyckte jag och m\u00e5nga andra.<\/p>\n

Men<\/strong> – p\u00e5 scenen blev vi alla tre tillfr\u00e5gade om vilket som var det vackraste ord vi visste och jag svarade:<\/p>\n

Respekt!<\/strong><\/p>\n

Min tes:<\/strong> Om alla<\/em> m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden, oavsett tillh\u00f6righet, ras, religion, nationalitet, politisk \u00f6vertygelse skulle visa alla andra respekt, s\u00e5 skulle vi inte ha ett enda krig eller en enda konflikt. Ty vi beh\u00f6ver inte gilla varandras \u00f6vertygelser, eller ens f\u00f6rst\u00e5 dem, bara respektera<\/em> dem.<\/p>\n

Enkelt, eller hur?<\/strong><\/p>\n

Tyv\u00e4rr inte alls.<\/strong><\/p>\n

Jag t\u00e4nker tillbaka<\/strong> p\u00e5 alla de g\u00e5nger under mitt liv, b\u00e5de det privata och framf\u00f6rallt det yrkesm\u00e4ssiga, som jag tr\u00e4ffat m\u00e4nniskor som till varje pris f\u00f6rs\u00f6kt k\u00f6ra ner sin \u00f6vertygelse i halsen p\u00e5 mig.<\/p>\n

Tr\u00e5kigt<\/strong>. Jag har som journalistisk och\/eller fotograferande observat\u00f6r bes\u00f6kt religi\u00f6sa sammankomster i olika trossamfund, lyssnat p\u00e5 politiker fr\u00e5n extremv\u00e4nster till extremh\u00f6ger, bevittnat gruppsexorgier med 800 deltagare, varit p\u00e5 bikerfestivaler, milj\u00f6festivaler, tr\u00e4ffar f\u00f6r modellbyggare och gudvetvad.<\/p>\n

Och alla har<\/strong>, p\u00e5 sitt s\u00e4tt, f\u00f6rs\u00f6kt omv\u00e4nda mig. Talat om att v\u00e4gen till lycka \u00e4r Gud, Allah, gruppsex, modellflygplan, skogen eller n\u00e5got annat.<\/p>\n

Mitt svar har alltid varit detsamma<\/strong> – att jag \u00e4r nyfiken p\u00e5 vad de g\u00f6r, lyssnar och l\u00e4r, men att jag inte delar deras tro, fascination eller tillh\u00f6righet.<\/p>\n

Det<\/strong> har de dessv\u00e4rre inte kunnat respektera.<\/p>\n

Kanske, kanske b\u00f6rjar<\/strong> och slutar v\u00e4rldens alla problem med brist p\u00e5 respekt. Det vore ju s\u00e5 bra om du kunde tro p\u00e5 dina grejor och att jag respekterar det, medan du respekterar att jag tror p\u00e5 n\u00e5got annat – eller inte alls.<\/p>\n

Men s\u00e5 enkelt blir det ju inte<\/strong>, vilket b\u00e5de f\u00f6rv\u00e5nar mig och g\u00f6r mig ledsen. Senast f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan satt jag i ett samtal med en djupt troende, kristen protestantisk kvinna i USA. Jag lyssnade p\u00e5 henne, f\u00f6rs\u00e4krade att jag respekterade hennes tro, men p\u00e5pekade ocks\u00e5 att jag inte \u00e4r troende och att jag vill bli respekterad f\u00f6r det.<\/p>\n

Det fungerade inte.<\/strong> Kvinnan var en v\u00e4rre fundamentalist \u00e4n dem vi brukar anv\u00e4nda som exempel. L\u00e5ngt fram p\u00e5 morgontimmarna f\u00f6rklarade hon att det fanns en r\u00e4ddning f\u00f6r mig ocks\u00e5, om jag bara l\u00e4ste vissa stycken ur Bibeln eller ungef\u00e4r tv\u00e5hundra sidor ur andra b\u00f6cker som f\u00f6rklarade Sanningen<\/em> f\u00f6r s\u00e5dana som mig.<\/p>\n

Inte undra p\u00e5<\/strong> att det \u00e4r krig och konflikter i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Ska vi<\/strong> ta och lagstifta det d\u00e4r med Respekt<\/em> och komma fram till f\u00f6ljande:<\/p>\n

Om du tror<\/strong> att Allah, gruppsex eller modellbyggande ger dig livsl\u00e5ng lycka och ett liv efter detta, s\u00e5 k\u00f6r p\u00e5 det.<\/p>\n

Men – l\u00e5t mig vara ifred. OK?<\/strong><\/p>\n