En aning k\u00e4rlek ska det v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 vara p\u00e5 Alla Hj\u00e4rtans Dag? Den h\u00e4r publicerades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i augusti 1997 och f\u00f6rmodligen lever inte Hugo l\u00e4ngre men – l\u00e4s…<\/p>\n
BIFFSTEK OCH L\u00d6SS<\/p>\n
Med svettband runt huvudet och l\u00e5ng sk\u00e4ggstubb flydde jag jobbet och storstaden f\u00f6r n\u00e5gra dagar. Jag k\u00f6rde p\u00e5 kv\u00e4llen f\u00f6r att f\u00e5 svalka. Bokade hotell i J\u00f6nk\u00f6ping, ringde och fr\u00e5gade hur l\u00e4nge resturangen var \u00f6ppen, och ins\u00e5g att jag inte skulle hinna.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r stannade jag p\u00e5 en s\u00e5 kallad v\u00e4gkrog d\u00e4r en, m\u00f6jligen naiv, matdr\u00f6m slogs i spillror, n\u00e4r tjejen bakom disken dr\u00e4nkte fl\u00e4sknoisetten med bearnaise ur en tetrapak<\/em> framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 mig!<\/p>\n – \u00c4r den varm? undrade jag.<\/strong><\/p>\n Hon vickade tr\u00f6tt med sin lediga hand. Sa p\u00e5 bred sm\u00e5l\u00e4ndska:<\/p>\n – Han \u00e4r s\u00e5 d\u00e4r…<\/strong><\/p>\n Jag har aldrig f\u00f6rr h\u00f6rt n\u00e5gon kalla bearnaises\u00e5s f\u00f6r han<\/em>.<\/p>\n Jag sov i J\u00f6nk\u00f6ping, vaknade i gryningen och styrde mot en strand i Sk\u00e5ne, d\u00e4r min fru v\u00e4ntade. Vi hade inte setts p\u00e5 ett tag.<\/p>\n – V\u00e4lkommen, sa hon. Kom s\u00e5 cyklar vi.<\/strong><\/p>\n Det gjorde vi. Efter en mil kom vi fram till en skylt d\u00e4r det stod ”Hembr\u00e4nt”, vilket p\u00e5minde mig om vissa behov. Aff\u00e4ren s\u00e5lde dessv\u00e4rre bara lerkrus – fast v\u00e4ldigt fina – och jag handlade f\u00f6r tusen sp\u00e4nn. Det \u00e4r dyrt med semester.<\/p>\n Vi hojade p\u00e5. I n\u00e4sta samh\u00e4lle stod en gubbe och viftade:<\/p>\n – Vem d\u00e4r? Kom hit! skrek gubben.<\/strong><\/p>\n Vi cyklade dit. Han stod p\u00e5 verandan utanf\u00f6r ett \u00e5lderdomshem, i prydlig halmhatt och alldeles f\u00f6r varmt kl\u00e4dd i den stekande solen. Han hette Hugo och var 91 \u00e5r. Snart kom hans j\u00e4mn\u00e5rige kompis John med rollatorn, och snacket var ig\u00e5ng. Katten och John blev kompisar medan jag h\u00f6rde Hugos livs\u00f6de.<\/p>\n Han sa att det var mest skit med b\u00e5de h\u00f6rsel och syn, annars var det bra. Hugo hade slitit i 50 \u00e5r i fabrik. Dessf\u00f6rinnan var han dr\u00e4ng, och det var tuffa tider.<\/p>\n – Det v\u00e4rsta var att alla pigorna hade l\u00f6ss. Men jag lurade dom, sa Hugo. Dom fick aldrig komma in p\u00e5 min dr\u00e4ngkammare, och jag bytte skjorta varje dag och h\u00e4ngde ut dem p\u00e5 natten, f\u00f6r lusaj\u00e4vlarna klarade inte kylan.<\/strong><\/p>\n Jag sa inte s\u00e5 mycket, lyssnade mest. Hugo hade ett bra sinne f\u00f6r humor.<\/p>\n – Cykelhj\u00e4lmar, sa han pl\u00f6tsligt. Snart blir det v\u00e4l lag p\u00e5 s\u00e5na. Synd att man inte f\u00e5r ha vad man vill, f\u00f6r jag har ett utm\u00e4rkt nattk\u00e4rl som skulle passa…<\/strong><\/p>\n Han flinade. Sen ber\u00e4ttade han att det h\u00e4nt n\u00e5got kul h\u00e4romdagen. En brud, som Hugo st\u00f6tte h\u00e5rt p\u00e5 n\u00e4r han var 16, hade nyss kommit in p\u00e5 hemmet, och s\u00e5 \u00e5terf\u00f6renades de efter 75 \u00e5r.<\/p>\n – Kul, sa jag. Det \u00e4r v\u00e4l bara att b\u00f6rja st\u00f6ta p\u00e5 henne igen, d\u00e5?<\/strong><\/p>\n Hugo funderade lite, r\u00e4ttade till str\u00e5hatten och tittade ut \u00f6ver havet.<\/p>\n – Det \u00e4r v\u00e4l det, sa han. Problemet \u00e4r att hon inte kommer ih\u00e5g mig. Men jag f\u00e5r v\u00e4l friska upp minnet p\u00e5 henne. Och hennes gubbe \u00e4r inga problem. Skomakare. Tr\u00e5kig som fan. S\u00e4ger knappt n\u00e5nting. De ska nog g\u00e5 bra…<\/strong><\/p>\n S\u00e5 sa Hugo att annars var det bra p\u00e5 hemmet. Han saknade inte ens fruntimmer f\u00f6r det fanns det gott om, men dagarna blev l\u00e5nga i alla fall. Han \u00f6nskade att han fortfarande orkade cykla.<\/p>\n En vecka senare styrde jag hem\u00e5t igen. Jag startade sent och skulle \u00f6vernatta i J\u00f6nk\u00f6ping.<\/p>\n Jag ringde ett hotell och fick veta att dom hade resturang med r\u00e4ttigheter och allt och att den hade \u00f6ppet till halv tolv. H\u00e4rligt! Jag kom fram, hittade bara en ofattbart tr\u00e5kig brickservering och fick veta att det var ”resturangen”.<\/p>\n Det finaste som fanns var biffstek f\u00f6r 89 sp\u00e4nn. Jag best\u00e4llde.<\/p>\n – Jag vill ha vin, sa jag till tjejen bakom disken. Vad har du f\u00f6r n\u00e5got?<\/strong><\/p>\n – Jag har tv\u00e5 sorter, sa hon. Vitt och r\u00f6tt. Du vill ha vitt, va?<\/strong><\/p>\n – N\u00e4\u00e4, sa jag. Jag vill ha r\u00f6tt.<\/strong><\/p>\n Jag uppt\u00e4ckte en tetra bakom henne och pekade.<\/p>\n – D\u00e4r \u00e4r det tydligen, sa jag. Serveras det i glas eller karaff?<\/strong><\/p>\n – Just nu i glas, sa hon, f\u00f6r jag har inga rena karaffer.<\/strong><\/p>\n S\u00e5 d\u00e4r h\u00f6ll det p\u00e5. Ett tag trodde jag att det var Dolda Kameran. Jag \u00f6vertalade henne att r\u00f6ja \u00e5tminstone ett av de skitiga borden med tallrikar med gamla matrester. ”Biffsteken” var \u00e5tminstone sl\u00e4kt med en, potatisen luktade gammal tv\u00e4ttstuga och vinet drack jag inte ens upp.<\/p>\n P\u00e5 rummet slog jag p\u00e5 TV:n och somnade till att Clint Eastwood – med polisonger och utsv\u00e4ngda brallor – sk\u00f6t folk p\u00e5 l\u00f6pande band i San Francisco. I gryningen styrde jag vidare hem\u00e5t. Det var 36 grader i skuggan och jag stannade inte p\u00e5 n\u00e5gon v\u00e4gkrog f\u00f6r att \u00e4ta fler biffstekar.<\/p>\n Hur var din<\/em> semester..?<\/p>\n Dag \u00d6hrlund<\/em><\/strong><\/p>\n P.S. Tips: Smygehukskiosken i Smygehuk serverar n\u00e4rmast kriminellt goda, tjocka kokta! Testa, om du har v\u00e4garna f\u00f6rbi!<\/p>\n