{"id":2277,"date":"2015-02-15T23:05:16","date_gmt":"2015-02-15T21:05:16","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=2277"},"modified":"2015-02-15T23:05:16","modified_gmt":"2015-02-15T21:05:16","slug":"retrorepris-priset-for-friheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/retrorepris-priset-for-friheten\/","title":{"rendered":"Retro\/repris: PRISET F\u00d6R FRIHETEN"},"content":{"rendered":"

Publicerad f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1997:<\/em><\/p>\n

PRISET F\u00d6R FRIHETEN<\/strong><\/p>\n

Bengt ville julhandla.\u00a0Han var nyk\u00e4r och den nya<\/strong>\u00a0flickv\u00e4nnen skulle f\u00e5 presenter.<\/strong><\/p>\n

Han ville till London,\u00a0<\/strong>s\u00e5 vi k\u00f6pte biljetter och \u00e5kte.<\/strong><\/p>\n

Det gick bra i b\u00f6rjan. Vi \u00e5t gott och drack gin och tonic p\u00e5 pubarna. Sedan var det h\u00f6g tid f\u00f6r shopping, och i l\u00f6rdagsrusningen \u00e5kte vi till det anrika varuhuset Harrods. Bottenv\u00e5ningen var full av exklusiva julklappar och Bengt slog p\u00e5 stora trumman, f\u00f6r flickv\u00e4nnen skulle sm\u00f6rjas. Men pl\u00f6tsligt sa han:<\/p>\n

– Jag m\u00e5ste ha ett j\u00e4rn. Vi g\u00e5r upp till baren.<\/strong><\/p>\n

– V\u00e4nta lite, sa jag, jag beh\u00f6ver ocks\u00e5 handla.<\/strong><\/p>\n

– N\u00e4, sa Bengt. Jag m\u00e5ste ha ett j\u00e4rn NU. Du kan handla sen!<\/strong><\/p>\n

Hans akuta sug efter sprit r\u00e4ddade v\u00e5ra liv. Vi tog trappan upp till baren. Jag undrade lite \u00f6ver expediterna som med oroliga ansiktsuttryck slet upp d\u00f6rrar och tittade bakom sk\u00e5p, men trodde att de letade efter ett bortsprunget barn.<\/p>\n

Klockan var exakt 13.20 n\u00e4r vi slog oss ned i barens l\u00e4derkl\u00e4dda f\u00e5t\u00f6ljer, och lyfte drinklistorna fr\u00e5n det lilla bordet mellan oss. S\u00e5 skakade huset till och ett dovt muller h\u00f6rdes n\u00e4r bomben detonerade.<\/p>\n

Sex m\u00e4nniskor dog omedelbart precis d\u00e4r vi st\u00e5tt n\u00e5gon minut tidigare. 90 skadades. Tv\u00e5 poliser och en bombhund bl\u00e5ste \u00e5t helvete. En kvinna fick stora f\u00f6nsterbitar i magen och dog p\u00e5 trottoaren medan hennes lilla dotter s\u00e5g p\u00e5 och skrek hysteriskt.<\/p>\n

Decemberluften blev pl\u00f6tsligt extra kall p\u00e5 gatorna i Londons city n\u00e4r D\u00f6den gjorde pl\u00f6tslig och or\u00e4ttvis entr\u00e9, i politisk kostym.<\/p>\n

Vi i baren visste inte att m\u00e4nniskor nyss d\u00f6tt, men f\u00f6rstod att n\u00e5got fruktansv\u00e4rt h\u00e4nt Minuterna k\u00e4ndes som \u00e5r, innan en h\u00f6gtalarr\u00f6st f\u00f6rkunnade att en bomb hade detonerat. Vi skulle evakueras via n\u00f6dutg\u00e5ngarna omedelbart, det kunde finnas fler bomber i varuhuset.<\/p>\n

Vi tr\u00e4ngdes i en tr\u00e5ng, svettig trappa. Trycket bakifr\u00e5n var starkt, och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen f\u00f6rstod jag vad som menas med panik och risk f\u00f6r att trampas ned. Det tog en evighet att komma ut.<\/p>\n

V\u00e4l ute i den friska luften k\u00e4ndes allt lugnare f\u00f6r mig. Men inte f\u00f6r Bengt. Han sprang och jag sprang efter. N\u00e4r vi efter fyra kvarter hade m\u00f6tt tre TV-team som sprang \u00e5t andra h\u00e5llet skrek jag \u00e5t honom att lugna ner sig. Vi hittade en taxi och \u00e5kte till en bar p\u00e5 tidningsgatan Fleet Street.<\/p>\n

Bengt hoppade ut utan ett ord och sprang in p\u00e5 baren medan jag betalade taxin. N\u00e4r jag kom in svepte han just sin andra whisky. Med skakande h\u00e4nder bar han ett par j\u00e4rn bort till ett bord. Vi satt ner och drack under tystnad. Han var chockad och vit i ansiktet. F\u00f6r mig var allting fortfarande overkligt, som i en film.<\/p>\n

Men senare p\u00e5 eftermiddagen, p\u00e5 hotellet, slog verkligheten mig i ansiktet med TV-bilder av d\u00f6da, blodiga och skrikande m\u00e4nniskor.<\/p>\n

IRA, den irl\u00e4ndska revolution\u00e4ra arm\u00e9n,\u00a0 hade placerat en bilbomb utanf\u00f6r det skyltf\u00f6nster vi st\u00e5tt vid tv\u00e5 minuter innan bomben detonerade. De hade ringt polisen och varnat. N\u00e4r poliserna med bombhunden s\u00e4ndes fram till bilen f\u00f6r att kolla, tryckte en terrorist med fj\u00e4rrutl\u00f6sare p\u00e5 knappen fr\u00e5n andra sidan gatan.<\/p>\n

Hur \u00e4r man skapt n\u00e4r man m\u00f6rdar oskyldiga, glada m\u00e4nniskor som julhandlar? Ibland \u00e4r det v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 m\u00e4nniskor och politik.<\/p>\n

Dagen efter julhandlade jag utan Bengt. Han hade, fortfarande r\u00e4dd och chockad, l\u00e5st in sig p\u00e5 hotellrummet och svarade varken p\u00e5 telefon eller knackningar.<\/p>\n

Jag handlade men det var inte kul l\u00e4ngre. Och n\u00e4r jag pl\u00f6tsligt fann mig sj\u00e4lv helt ensam p\u00e5 en tom gata i v\u00e4rldens st\u00f6rsta julrush, f\u00f6rstod jag att n\u00e5got var fel. Jag\u00a0 s\u00e5g nya avsp\u00e4rrningar med plastband. En polis kom springande och skrek:<\/p>\n

– Get away from here – bomb!<\/strong><\/p>\n

F\u00f6rst strax innan det var dags att \u00e5ka hem, l\u00e4mnade Bengt sitt rum. Taxin fick k\u00f6ra stora omv\u00e4gar f\u00f6r att komma till flygplatsen. Hela centrala London var avsp\u00e4rrat p\u00e5 grund av nya bombhot.<\/p>\n

IRA tog p\u00e5 sig ansvaret f\u00f6r d\u00e5det men tog samtidigt avst\u00e5nd fr\u00e5n det, eftersom det utf\u00f6rts av en v\u00e5ldsamt militant utbrytargrupp med namnet ”Active Service Unit”. Ett enat London skrek ”IRA-j\u00e4vlar” och l\u00f6psedlarna dundrade om ”These Evil Bastards”.<\/p>\n

14 \u00e5r senare t\u00e4nker jag ibland p\u00e5 den lilla flickan som gr\u00e5tande s\u00e5g sin mamma d\u00f6 med glasbitar i magen, och undrade varf\u00f6r hon inte svarade?<\/p>\n

Jag undrar var hon finns och vad hon g\u00f6r idag? Och vad hon t\u00e4nker p\u00e5, n\u00e4r n\u00e5gon pratar om kampen f\u00f6r frihet?<\/p>\n

Friheten \u00e4r alltid vacker. Men vem har r\u00e4tt att best\u00e4mma priset f\u00f6r den?<\/p>\n

\u00a0<\/em><\/strong>Dag \u00d6hrlund<\/em><\/strong><\/p>\n