{"id":2282,"date":"2015-04-02T19:52:02","date_gmt":"2015-04-02T17:52:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=2282"},"modified":"2015-04-02T19:52:02","modified_gmt":"2015-04-02T17:52:02","slug":"ensamheten-onskar-glad-pask","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/ensamheten-onskar-glad-pask\/","title":{"rendered":"Ensamheten \u00f6nskar glad p\u00e5sk"},"content":{"rendered":"

Sk\u00e4rtorsdagens eftermiddag.
\nJag g\u00e5r in p\u00e5 den lokala korvmojen som drivs av tv\u00e5 oerh\u00f6rt f\u00f6rsynta och trevliga herrar fr\u00e5n ett annat land.
\nJag best\u00e4ller tv\u00e5 kokta med br\u00f6d och en Pucko<\/strong> (ja, jag v\u00e4grar anv\u00e4nda tramsnamnet som n\u00e5gon felvaggad marknadsputte har bytt till).
\nVid bordet bredvid mitt sitter <\/strong><\/em>Ensamheten med bara en sl\u00e4t kopp kaffe framf\u00f6r sig.
\nHan har en n\u00e5got m\u00e4rklig ansiktsform, det \u00e4r n\u00e5got fel p\u00e5 hans ena \u00f6ga och han har en konstig frisyr. Han \u00e4r stor. Eller, p\u00e5 svenska, fet.
\nJag hinner knappt \u00f6ppna min tidning f\u00f6rr\u00e4n han b\u00f6rjar prata.
\n”Jag har handlat lite i dag”, s\u00e4ger han. ”K\u00f6pt en dekoder. Den gamla lade av.”
\n”Jahaja”, s\u00e4ger jag och sl\u00e5r upp tidningen.
\n”Konstigt det d\u00e4r med kanalerna, f\u00f6rresten. Man f\u00e5r ha dem och s\u00e5 tar de bort dem och s\u00e5 f\u00e5r man ha dem igen. Konstigt.”
\n”Mmmm”, s\u00e4ger jag och f\u00f6rs\u00f6ker koncentrera mig p\u00e5 en notis.
\n”Du kanske vill l\u00e4sa”, s\u00e4ger han.
\n”Ja, jo … ”
\n”F\u00f6rresten fick jag diabetes f\u00f6r ett tag sedan. Eller n\u00e4stan i alla fall. Det blir inget p\u00e5skgodis i \u00e5r. Jag m\u00e5ste se upp, s\u00e4ger dom.”
\n”Aj d\u00e5”, s\u00e4ger jag. ”Det d\u00e4r f\u00e5r du se upp med.”
\nHan nickar allvarligt.
\n”Sedan, f\u00f6r ett par veckor sedan, fick jag svamp i ljumskarna. Du anar inte vad det sved och kliade. Jag fick h\u00e5lla p\u00e5 med salvor …” han ser pl\u00f6tsligt f\u00f6rl\u00e4gen ut ” … men det \u00e4r klart, s\u00e5nt ska jag ju inte sitta och s\u00e4ga n\u00e4r du \u00e4ter korv.”
\n”Ingen fara.” Jag ler och viftar avv\u00e4rjande med handen.
\nIrritationen \u00f6ver att inte f\u00e5 vara ifred i n\u00e5gra minuter med en tidning l\u00e4gger sig och jag ger upp l\u00e4sandet.
\nHan tittar tacksamt.
\n”Du \u00e4r en sn\u00e4ll m\u00e4nniska, m\u00e4rker jag. En s\u00e5n d\u00e4r som man kan prata med.”
\nDu skulle bara veta<\/em>, t\u00e4nker jag men drabbas omedelbart av d\u00e5ligt samvete.
\nAprop\u00e5 hans nya dekoder pratar vi om hur fort apparater g\u00e5r s\u00f6nder nuf\u00f6rtiden.
\n”Jag har en gammal r\u00f6rradio p\u00e5 vinden”, s\u00e4ger jag. ”S\u00e4kert fr\u00e5n femtiotalet. Fungerar utan problem och har ett fantastiskt ljud.”
\n”Det \u00e4r fint med gamla grejor”, nickar han. ”Har du skivspelare ocks\u00e5?”
\n”N\u00e4, jag hade inte plats med skivorna s\u00e5 jag s\u00e5lde hela klabbet.”
\n”Jaha. F\u00f6r annars vet jag en kille i Bor\u00e5s som s\u00e4ljer skivspelare f\u00f6r 280 sp\u00e4nn. Om du vill s\u00e5 kan jag kolla … fast det \u00e4r klart, de finns s\u00e4kert p\u00e5 Clas Ohlsson ocks\u00e5.”
\nJag nickar fundersamt. ”S\u00e4kert.”
\nJag har \u00e4tit mina korvar, druckit min Pucko och sl\u00e4ngt skr\u00e4pet i papperskorgen.
\nM\u00e5ste vidare.
\nVad g\u00f6r man nu?
\n”Vad ska du g\u00f6ra i p\u00e5sk, d\u00e5?” undrar han. ”Umg\u00e5s med familjen?”
\nJag undviker just det svaret eftersom n\u00e5got s\u00e4ger mig att han inte har n\u00e5gon familj.
\n”Bara ta det lugnt. F\u00f6rs\u00f6ka bota f\u00f6rkylningen.”
\nEnsamheten nickar. ”Drick mycket te. Med honung i. Det \u00e4r gott.”
\nJag reser mig. Vet inte riktigt vad jag ska s\u00e4ga.
\n”Hoppas att du f\u00e5r en trevlig p\u00e5sk nu.”
\nHan ler f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen:
\n”Du ocks\u00e5. Sk\u00f6t om dig nu. Jag ska koppla in dekodern, jag.”
\nJag lovar. G\u00e5r ut, s\u00e4tter mig i bilen och k\u00f6r mot gemenskapen. Undrar vad Ensamheten ska g\u00f6ra n\u00e4r korvmojen st\u00e4nger om n\u00e5gra timmar.
\nDet sl\u00e5r mig \u00e5ter att vi pratar j\u00e4ttemycket – och alldeles f\u00f6r lite – om hur vi ska ta hand om alla de hundratusentals m\u00e4nniskor vi slussar in fr\u00e5n andra l\u00e4nder. De som vi ger t\u00e4ckjackor, l\u00e5ser in i tr\u00e4baracker p\u00e5 landsbygden, h\u00e4ller corn flakes i, kn\u00e4pper med fingrarna och hoppas att allt ska ordna sig till det b\u00e4sta – allt medan vi br\u00f6star oss och visar omv\u00e4rlden hur duktigt Sverige \u00e4r.
\nOch att vi pratar j\u00e4ttelite – eller inte alls – om hur vi ska ta hand om dem som beh\u00f6vde oss redan l\u00e5ngt tidigare.
\nEnsamheten och hans mycket, mycket stora sl\u00e4kt.<\/p>\n