{"id":3623,"date":"2017-03-02T10:02:00","date_gmt":"2017-03-02T08:02:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=3623"},"modified":"2017-03-02T10:02:00","modified_gmt":"2017-03-02T08:02:00","slug":"det-enda-jag-inte-larde-mig-var-att-doda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/det-enda-jag-inte-larde-mig-var-att-doda\/","title":{"rendered":"Det enda jag inte l\u00e4rde mig, var att d\u00f6da"},"content":{"rendered":"

Jag l\u00e4ser att regeringen<\/strong> i dag kommer att f\u00f6resl\u00e5 ett \u00e5terinf\u00f6rande av allm\u00e4n v\u00e4rnplikt. Jag l\u00e4ser ocks\u00e5 en massa argument f\u00f6r och emot och intresserar mig speciellt f\u00f6r motargumenten.<\/p>\n

Huvudsakligen handlar de om or\u00e4ttvisa<\/em>.<\/strong> Under de senaste \u00e5ren v\u00e4rnplikten fanns, inkallades bara 15 procent av pojkarna och inga av flickorna. I ett nytt v\u00e4rnpliktssystem skulle sannolikt bara n\u00e5gra procent av varje \u00e5rskull inkallas. D\u00e4rmed skulle de bli or\u00e4ttvist behandlade eftersom de skulle f\u00e5 ”offra” ett \u00e5r av sina liv till l\u00e5g ers\u00e4ttning, medan deras kamrater kunde g\u00e5 vidare med utbildningar och arbete.<\/p>\n

P\u00e5 min tid<\/strong> – nu pratar vi 1977 – blev alla pojkar inkallade. Flickor blev det inte, vilket enligt min mening \u00e4r fel. Den enda grunden f\u00f6r giltigt f\u00f6rfall 1977 var homosexualitet, vilket i dag naturligtvis \u00e4r skrattretande, men jag minns hur bef\u00e4len under de korta marscherna r\u00f6t att ”Nu h\u00e5ller vi en meters avst\u00e5nd och inte en b\u00f6gs avst\u00e5nd!”.<\/p>\n

N\u00e5gra f\u00f6rs\u00f6kte under m\u00f6nstringen komma undan<\/strong> med att de var s\u00e4ngv\u00e4tare, och placerades omedelbart p\u00e5 en brits under en annan s\u00e4ngv\u00e4tare. En del sa att det stred mot deras personliga eller religi\u00f6sa \u00f6vertygelse att d\u00f6da, och d\u00e5 fick de g\u00f6ra samh\u00e4llstj\u00e4nst ist\u00e4llet – kratta parker eller sopa golv i en brandstation.<\/p>\n

Det fanns med andra ord<\/strong> inte s\u00e5 mycket t\u00e5lamod inom f\u00f6rsvaret gentemot dem som inte passade in i en perfekt heteronorm. Vi som var l\u00e5ngh\u00e5riga tvingades klippa oss eller b\u00e4ra h\u00e5rn\u00e4t, vilket p\u00e5stods vara av s\u00e4kerhetssk\u00e4l.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u00d6hrlund 1977. Knappast reglementsenlig uniform men vi fotografer och filmare kom undan med lite av varje …<\/em><\/p>\n

Det tog inte m\u00e5nga timmar<\/strong> att uppt\u00e4cka att delar av det milit\u00e4ra inneh\u00f6ll en fruktansv\u00e4rd ineffektivitet, som att det kunde ta tv\u00e5 dagar f\u00f6r v\u00e5rt kompani att f\u00e5 ut kl\u00e4der och skor i fel storlekar, och ytterligare en hel dag att byta dem till r\u00e4tt storlekar. Det fanns bef\u00e4l som av m\u00e5nga sk\u00e4l var synnerligen ol\u00e4mpliga och jag vill inte p\u00e5st\u00e5 att undervisningen om s\u00e4kerhetsl\u00e4get i v\u00e4rlden som helhet var ens n\u00e4ra objektiv. Ryssen var den ende fienden f\u00f6r d\u00e5 och all framtid och alla blickar skulle stadigt riktas mot \u00f6st. Allt annat var ot\u00e4nkbart.<\/p>\n

S\u00e5 till de goda sidorna.<\/strong> Jag \u00e4r kanske inte riktigt representativ eftersom jag gjorde lumpen i Flygvapnet, vilket knappast var k\u00e4nt som den h\u00e5rdaste skolan. Den delen av grundutbildningen som handlade om markstrid var f\u00f6rsvinnande liten. Jag tillbringade aldrig en natt i t\u00e4lt eller i skogen, alltid p\u00e5 det varma, sk\u00f6na regementet. Vi hade inga natt\u00f6vningar, h\u00e4lsov\u00e5rdsn\u00e4mnden hade d\u00f6mt ut gymnastiksalen och vintern var s\u00e5 f\u00f6rbannat kall det \u00e5ret att inte ens bef\u00e4len ville marschera. Det blev en och annan skytte\u00f6vning utomhus men inget mer. Det mest anstr\u00e4ngande var att bona de gamla tr\u00e4golven i logementet p\u00e5 fredag eftermiddag. Den som h\u00e4llde ut f\u00f6r mycket bonvax st\u00e4llde till ett helvete f\u00f6r alla och vi fick inte \u00e5ka hem f\u00f6rr\u00e4n skiten hade tr\u00e4ngt in i de gamla plankorna.<\/p>\n

Lyxproblem.<\/strong><\/p>\n

Jag gjorde 332 dagar i de d\u00e4r milj\u00f6erna<\/strong> och under st\u00f6rre delen av tiden hade jag elva kronor per dag. I slutet av utbildningen dubblades ers\u00e4ttningen, den sista m\u00e5naden fick vi fyrtio kronor om dagen och den stora lyckan bestod av ett utryckningsbidrag p\u00e5 tusen kronor.<\/p>\n

\u00c5 andra sidan<\/strong> hade jag gratis mat, fria kl\u00e4der och mycket sm\u00e5 omkostnader. Mitt enda problem bestod av att s\u00f6ka f\u00f6rflyttningar f\u00f6r att f\u00e5 vara s\u00e5 n\u00e4ra hemmet som m\u00f6jligt, eftersom min \u00e4lskade pappa var d\u00f6ende i cancer.<\/p>\n

Sett i perspektiv<\/strong> var de d\u00e4r 332 dagarna n\u00e5gra av de b\u00e4sta i mitt liv. Jag fick l\u00e4ra mig att b\u00e4dda en s\u00e4ng snyggt, att sk\u00f6ta kl\u00e4der, skor och olika typer av utrustning. Att r\u00e4dda liv. Att mina<\/em> \u00e5sikter inte per automatik \u00e4r r\u00e4tt \u00e5sikter. Att allt blir l\u00e4ttare om det \u00e4r ordning och reda och saker ligger p\u00e5 r\u00e4tt plats. Att bilar ska vara tankade och batterier laddade. Att instruktioner ska vara s\u00e5 tydliga att de inte kan missf\u00f6rst\u00e5s. Jag l\u00e4rde mig massor om kamratskap, respekt, lagarbete, gruppdynamik och ledarskap, det senare trots att jag v\u00e4grade bef\u00e4lsutbildning. Jag l\u00e4rde mig att jag m\u00e5ste kunna lita p\u00e5 en kompis till hundra procent – och han p\u00e5 mig – och att det annars kunde uppst\u00e5 livsfarliga situationer.<\/p>\n

Jag l\u00e4rde mig<\/strong> att jag kan mycket mer \u00e4n jag tror. Framf\u00f6rallt om jag tror p\u00e5 mig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Faktum \u00e4r<\/strong> att det enda jag inte<\/em> l\u00e4rde mig, var att d\u00f6da. Inte heller pratades det om d\u00f6dande som n\u00e5got kul, sp\u00e4nnande eller sj\u00e4lvklart. Det pratades aldrig om anfallskrig, enbart om f\u00f6rsvar.<\/p>\n

Lumpen var med andra ord<\/strong> en bra skola och det var trist att den bara tog in killar. M\u00e5nga \u00e5r senare gjorde jag en l\u00e4ttl\u00e4st bok om lumpen men ins\u00e5g \u00e4ven d\u00e5 att den milit\u00e4ra apparaten inte var mogen nog f\u00f6r kvinnor. P\u00e5 regementet jag bes\u00f6kte fanns tv\u00e5 tuffa tjejer, varav den ena var chef p\u00e5 en stridsvagn. Hon ber\u00e4ttade att hon varje dag fick fr\u00e5gan om hon hade<\/em> knullat eller ville<\/em> knulla. Oerh\u00f6rt tr\u00f6ttsamt naturligtvis, men det bekymrade henne inte mycket s\u00e5 l\u00e4nge grabbarna lydde hennes order. Och hon hade l\u00e4rt sig att ta udden av fr\u00e5gorna genom att svara:<\/p>\n

”Eftersom<\/strong> din kuk f\u00f6rmodligen ser ut som en t\u00e4ndsticka, \u00e4r fr\u00e5gest\u00e4llningen inte relevant.”<\/p>\n

D\u00e4rmed<\/strong> brukade det bli tyst p\u00e5 de hormonstinna pojkarna.<\/p>\n

N\u00e4r jag gjorde boken, 1996,<\/strong> fanns det fortfarande bef\u00e4l som \u00f6ppet och p\u00e5 fullt allvar h\u00e4vdade att kvinnor inte hade i f\u00f6rsvaret att g\u00f6ra, vilket var direkt l\u00f6jev\u00e4ckande eftersom till och med min mamma hade g\u00e5tt i Flygvapnets uniform flera decennier tidigare.<\/p>\n

Jag skulle kunna t\u00e4nka mig<\/strong> att det mesta av f\u00f6rdomar och sexistiskt trams har rensats bort genom pensioneringar och det som m\u00f6jligen finns kvar f\u00e5r, som p\u00e5 andra f\u00f6retag, tv\u00e4ttas bort med st\u00e5lborste.<\/p>\n

Jag tycker att det \u00e4r en utm\u00e4rkt id\u00e9<\/strong> att allm\u00e4n v\u00e4rnplikt inf\u00f6rs f\u00f6r b\u00e5de killar och tjejer, och ju fler desto b\u00e4ttre. Vi lever i en orostid med stora klyftor i samh\u00e4llet, ocks\u00e5 i en tid d\u00e4r massor av tjejer och killar saknar vettiga vuxna f\u00f6rebilder. S\u00e5dana f\u00f6rebilder skulle f\u00f6rsvaret kunna erbjuda.<\/p>\n

M\u00e5nga, som tidigt tappat tron<\/strong> p\u00e5 b\u00e5de sig sj\u00e4lv och omv\u00e4rlden, har ocks\u00e5 uppt\u00e4ckt att f\u00f6rsvaret kan erbjuda b\u00e5de v\u00e4rdefulla utbildningar och intressanta jobb. F\u00f6r m\u00e5nga skulle det kunna bli en biljett fr\u00e5n en st\u00f6kig f\u00f6rort och d\u00e5liga framtidsutsikter, till en riktigt bra tillvaro.<\/p>\n

Naturligtvis kan den som vill<\/strong> hitta en miljon fel p\u00e5 f\u00f6rsvaret och gott om argument f\u00f6r att gemene man – eller kvinna – ska slippa delta. Men jag tror \u00e4nd\u00e5 att f\u00f6rdelarna uppv\u00e4ger. Att tidigt l\u00e4ra sig mycket om vad v\u00e4nskap och respekt betyder, att f\u00f6rst\u00e5 social kompetens och vad det ger att arbeta i grupp mot ett gemensamt m\u00e5l, \u00e4r oerh\u00f6rt v\u00e4rdefullt och ocks\u00e5 en fin skola inf\u00f6r ett liv p\u00e5 arbetsmarknaden.<\/p>\n

F\u00f6rsvarsmakten saknar i dag<\/strong> anst\u00e4llda till \u00f6ver 7 000 befattningar. Naturligtvis beh\u00f6ver l\u00f6nerna hyfsas till h\u00e4r och d\u00e4r men genom allm\u00e4n v\u00e4rnplikt skulle man allts\u00e5 p\u00e5 sikt kunna fylla de v\u00e4rsta tomrummen inom f\u00f6rsvaret, erbjuda tusentals jobb och samtidigt ge ungdomar som saknat f\u00f6rebilder en vettig id\u00e9 om hur livet b\u00f6r vara.<\/p>\n

Om det h\u00e4ndelsevis<\/strong> skulle uppst\u00e5 or\u00e4ttvisa genom att alla inte blir inkallade, s\u00e5 f\u00e5r vi ta den sm\u00e4llen.<\/p>\n

Ty livet \u00e4r, generellt sett, l\u00e5ngt ifr\u00e5n r\u00e4ttvist<\/strong> och \u00e4ven den kunskapen b\u00f6r komma tidigt.<\/p>\n

D\u00e4remot<\/strong> finns det moraliska fr\u00e5gor kvar att l\u00f6sa. En sak \u00e4r att f\u00e5 utbildning och vara beredd att f\u00f6rsvara sitt eget land om det beh\u00f6vs. En helt annan \u00e4r att – f\u00f6r 20 000 kronor i m\u00e5naden – tv\u00e5ngskommenderas till en krigsh\u00e4rd i L\u00e5ngtbortistan f\u00f6r att k\u00e4mpa f\u00f6r n\u00e5got man knappt k\u00e4nner till och kanske inte ens sympatiserar med. Och f\u00f6r att i v\u00e4rsta fall komma hem med benen bortspr\u00e4ngda.<\/p>\n

Det senare uppdraget<\/strong> borde baseras p\u00e5 frivillighet, anser jag.<\/p>\n

 <\/p>\n