Till dig som gillar krim och samtidigt har ett stort sinne f\u00f6r humor, vill jag ge lite sk\u00f6n jull\u00e4sning.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r ett utdrag ur min dokument\u00e4rbok ”Brott i Sverige”. L\u00e4s och le:<\/p>\n
DEN OLYCKLIGE R\u00c5NAREN<\/p>\n
1998<\/p>\n
<\/p>\n
Norrmannen var desperat och<\/strong><\/p>\n beh\u00f6vde pengar. Att r\u00e5na posten<\/strong><\/p>\n i Lycksele tycktes som en utm\u00e4rkt<\/strong><\/p>\n id\u00e9 \u2013 tills precis allting gick fel \u2026<\/strong><\/p>\n Klockan var exakt 09.33 den 15 juli 1998 n\u00e4r postkass\u00f6rskan Kerstin Ahlenius tittade upp och blev f\u00f6rv\u00e5nad.<\/p>\n Kerstin hade arbetat p\u00e5 posten i Lycksele i 28 \u00e5r, men det som nu skulle komma att ske hade hon aldrig upplevt f\u00f6rr.<\/p>\n N\u00e5gra minuter tidigare hade kunden Elvy Sehlin kommit till kassan f\u00f6r att ta ut 2\u00a0500 kronor. Kerstin Ahlenius hade d\u00e5 uppt\u00e4ckt att hon hade f\u00f6r lite pengar i kassan, och g\u00e5tt till huvudkassan och h\u00e4mtat 20\u00a0000 kronor i femhundralappar.<\/p>\n N\u00e4r Kerstin kom tillbaka till sin kassa la hon i \u00f6gonvr\u00e5n m\u00e4rke till en man som kom in genom d\u00f6rren. Hon reagerade direkt p\u00e5 att han var \u201dutkl\u00e4dd\u201d och sa senare till polisen att han \u201ds\u00e5g i princip ut som en r\u00e5nare\u201d.<\/p>\n Mannen var l\u00e5ng, smal och \u201dranglig\u201d, enligt Kerstin. Han bar stora, bruna solglas\u00f6gon och hade en bl\u00e5 snusn\u00e4sduk knuten runt huvudet s\u00e5 att den t\u00e4ckte munnen och n\u00e4san. Hon uppfattade ocks\u00e5 att han med ena handen dolde n\u00e5got under sin jacka.<\/p>\n Kerstin stirrade p\u00e5 honom.<\/p>\n Och pl\u00f6tsligt drog han fram en svart pistol.<\/p>\n D\u00e5liga tider<\/strong><\/p>\n Roger Nordeng var nerv\u00f6s.<\/p>\n Under de senaste fem \u00e5ren hade han haft d\u00e5lig ekonomi och det senaste \u00e5ret hade p\u00e5 flera s\u00e4tt varit riktigt d\u00e5ligt.<\/p>\n Den 26-\u00e5rige norrmannen fr\u00e5n Mo i Rana hade bott i Sverige i tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r. F\u00f6rst hade han jobbat p\u00e5 en hotellanl\u00e4ggning i T\u00e4rnaby. N\u00e4r han fick sluta d\u00e4r hade han och flickv\u00e4nnen tillf\u00e4lligt flyttat till Oslo d\u00e4r han under n\u00e5gra m\u00e5nader hade f\u00f6rs\u00f6rjt sig p\u00e5 tillf\u00e4lliga jobb som servit\u00f6r och bartender.<\/p>\n N\u00e4r Roger fick erbjudande om ett fast jobb som servit\u00f6r p\u00e5 ett hotell i Enk\u00f6ping, best\u00e4mde han och flickv\u00e4nnen sig f\u00f6r att flytta tillbaka till Sverige.<\/p>\n Men f\u00f6rh\u00e5llandet var allt annat \u00e4n bra och under de senaste sex m\u00e5naderna hade det bara blivit s\u00e4mre, tills paret br\u00f6t upp.<\/p>\n Detta hade tagit Nordeng h\u00e5rt. Han hade \u00e5terv\u00e4nt till Mo i Rana d\u00e4r han under en period bott hos sin mormor och f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rs\u00f6rja sig som f\u00f6rs\u00e4ljare p\u00e5 ett oljef\u00f6retag.<\/p>\n Ekonomin var fortfarande inte bra. Roger hade en kontokreditskuld i banken p\u00e5 18\u00a0000 kronor. Ett studiel\u00e5n p\u00e5 100\u00a0000 kronor h\u00e4ngde som ett svart moln \u00f6ver honom. Dessutom hade han i b\u00f6rjan av juni k\u00f6pt en Ford Sierra f\u00f6r 55\u00a0000 kronor av en kamrat, lovat fixa ett bankl\u00e5n och betala f\u00f6r bilen.<\/p>\n Men s\u00e5 hade det inte blivit.<\/p>\n Nu hade \u00e5ngesten tagit ett h\u00e5rt grepp kring honom. Han var bjuden p\u00e5 ett br\u00f6llop den 11 juli men k\u00e4nde att han inte orkade g\u00e5 dit. Han klarade inte av att m\u00f6ta en massa m\u00e4nniskor och ville inte svara p\u00e5 v\u00e4nnernas fr\u00e5gor om hur han m\u00e5dde.<\/p>\n Roger best\u00e4mde sig. Fredagen den 10 juli packade han sin bil full med b\u00e5de sommar- och vinterkl\u00e4der och styrde mot Sverige. Av en ren tillf\u00e4llighet valde han att stanna i Lycksele. Han hade en g\u00e5ng kort bes\u00f6kt sjukhuset d\u00e4r, men visste annars ingenting om stan.<\/p>\n N\u00e4r han kom fram tog han en kopp kaffe p\u00e5 ett fik och snackade lite med n\u00e5gra tjejer han tr\u00e4ffade d\u00e4r. Efter en snabb titt i pl\u00e5nboken f\u00f6rstod norrmannen att han skulle f\u00e5 \u00f6vernatta i bilen.<\/p>\n Han \u00e4gde 100 kronor i kontanter.<\/p>\n Bedr\u00f6vad k\u00f6rde han ut bilen utanf\u00f6r stan, parkerade sex kilometer ifr\u00e5n Hotell Lappland och la sig att sova.<\/p>\n Kanske var det ren tur att ingen polisbil passerade hans parkering den natten.<\/p>\n \u201dDet var mer vanligt att folk sov i sina bilar f\u00f6rr, n\u00e4r de hade det s\u00e4mre st\u00e4llt\u201d, s\u00e4ger polisinspekt\u00f6r Lars-Arne Abrahamsson, som p\u00e5 den tiden tj\u00e4nstgjorde i Lycksele. \u201dFramf\u00f6rallt sommartid n\u00e4r det var varmt ute. N\u00e4r jag jobbade i yttre tj\u00e4nst var det inte ovanligt att vi st\u00f6tte p\u00e5 l\u00e5sta bilar d\u00e4r folk hade h\u00e4ngt kl\u00e4der f\u00f6r rutorna. Numera \u00e4r det inte lika vanligt, men visst h\u00e4nder det. Och att sova i sin egen bil \u00e4r ju inte brottsligt.\u201d<\/p>\n Mat och vila h\u00e4grar<\/strong><\/p>\n Kanske var det solen som v\u00e4ckte Roger i hans bil n\u00e4sta morgon.<\/p>\n Yrvaken och hungrig satte han sig upp och letade fram lite mat som han tagit med sig fr\u00e5n Norge.<\/p>\n Han funderade.<\/p>\n Pl\u00e5nboken var lika tunn som kv\u00e4llen innan, men kanske skulle situationen kunna l\u00f6sa sig p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Nordeng startade bilen och k\u00f6rde in till Lycksele. Han promenerade planl\u00f6st omkring och tittade i skyltf\u00f6nster, innan han p\u00e5 nytt parkerade bilen utanf\u00f6r stan och tillbringade resten av dagen med att sitta och l\u00e4sa.<\/p>\n N\u00e4r det blev s\u00f6ndag morgon hade Roger inte \u00e4tit p\u00e5 ett dygn. Han l\u00e4ngtade efter en dusch och tanken p\u00e5 att f\u00e5 byta bilens baks\u00e4te mot en sk\u00f6n s\u00e4ng var oerh\u00f6rt frestande.<\/p>\n Roger startade bilen och k\u00f6rde den dryga halvmilen till Hotell Lappland, d\u00e4r han bad om ett rum.<\/p>\n N\u00e4r personalen ville ha betalt f\u00f6rklarade Nordeng att han inte hade n\u00e5gra pengar, men att det skulle l\u00f6sa sig. Han skulle kontakta sin familj som skulle s\u00e4tta in pengar p\u00e5 hans konto. Det hade de gjort f\u00f6rr och det kunde man lita p\u00e5.<\/p>\n Folket p\u00e5 hotellet k\u00f6pte Rogers f\u00f6rklaring och godk\u00e4nde att han skulle betala f\u00f6r sig p\u00e5 m\u00e5ndagen. Han fick nyckeln till rum 403.<\/p>\n Enligt vad Nordeng senare skulle ber\u00e4tta f\u00f6r polisen, var det f\u00f6r att visa sin goda vilja som han p\u00e5 m\u00e5ndagen st\u00e4llde sig vid hotellets receptionsdisk och i sin kalender skrev s\u00e5 att alla kunde se:<\/p>\n Posten Lycksele 09.15.<\/em><\/p>\n Denna anteckning skulle dock f\u00e5 rakt motsatt effekt n\u00e4r Roger s\u00e5 sm\u00e5ningom hamnade i Lycksele Tingsr\u00e4tt.<\/p>\n Under m\u00e5ndagen bes\u00f6kte han en bilhandel men stannade f\u00f6r \u00f6vrigt mest p\u00e5 hotellrummet. Han hade f\u00f6rklarat f\u00f6r personalen i receptionen att pengarna \u00e4nnu inte kommit in p\u00e5 hans konto och m\u00f6tts av f\u00f6rst\u00e5else. Han skulle f\u00e5 uppskov till n\u00e4sta dag klockan 13.00 med att betala.<\/p>\n Sonderar terr\u00e4ngen<\/strong><\/p>\n Det blev tisdag och Roger m\u00e5dde inte ett dugg b\u00e4ttre. Bortsett fr\u00e5n alla andra problem var han nu skyldig 1\u00a0007 kronor p\u00e5 hotellet och han hade ingen id\u00e9 om hur han skulle ta sig ur knipan.<\/p>\n Eller hade han det, sedan l\u00e4nge? Anteckningarna i hans kalender skulle senare tyda p\u00e5 det.<\/p>\n Nordeng l\u00e4mnade hotellet, k\u00f6rde in till Lycksele och promenerade omkring. Enligt egen utsago s\u00e5g han i ett skyltf\u00f6nster bilder fr\u00e5n en studentbal och stannade upp f\u00f6r att se om han k\u00e4nde igen de flickor han pratat med p\u00e5 fiket, n\u00e4r han kom till Lycksele.<\/p>\n Sedan gick han vidare, tittade i skyltf\u00f6nstren till \u00c5hl\u00e9ns och en sportaff\u00e4r. Vidare h\u00f6ll han sig i omr\u00e5det vid Nordbanken, posten, Domusvaruhuset mittemot posten och en blomsteraff\u00e4r som l\u00e5g n\u00e4ra posten. Han skulle senare p\u00e5st\u00e5 att detta var en ren tillf\u00e4llighet, medan vittnet, st\u00e4derskan Julia Jonsson, sett hans nerv\u00f6sa beteende och menade att han verkade ha st\u00e5tt d\u00e4r f\u00f6r att \u201dh\u00e5lla koll\u201d.<\/p>\n S\u00e5 sm\u00e5ningom k\u00f6rde Roger tillbaka till hotellet och k\u00e4nde paniken v\u00e4xa. Hans tidsfrist h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00e5 ut och n\u00e5gra pengar hade han fortfarande inte.<\/p>\n F\u00f6r att inte v\u00e4cka misst\u00e4nksamhet hos personalen, l\u00e4mnade han sin v\u00e4ska med \u00e4godelar kvar p\u00e5 rummet, n\u00e4r han sm\u00f6g sig ut, startade bilen och k\u00f6rde iv\u00e4g.<\/p>\n Nordeng var helt p\u00e5 det klara med att han skulle f\u00e5 tillbringa \u00e4nnu en natt i bilens baks\u00e4te.<\/p>\n Men det var ju trots allt sommar.<\/p>\n \u201dHelt klart m\u00e5dde han inte bra\u201d, s\u00e4ger Lars-Arne Abrahamsson. \u201dNordeng hade checkat in p\u00e5 hotellet under eget namn, l\u00e4mnat sitt personnummer och registreringsnumret till sin egen bil. Han visste att han l\u00e5g illa till att \u00e5ka fast f\u00f6r bedr\u00e4geri om han inte betalade r\u00e4kningen. Han var tvungen att hitta en l\u00f6sning f\u00f6r att f\u00e5 fram pengar. Men sj\u00e4lv \u00e4r jag ganska \u00f6vertygad om att han planerat r\u00e5net l\u00e5ngt tidigare \u2013 det h\u00e4r var en ber\u00e4knande kille.\u201d<\/p>\n Ett misslyckat r\u00e5n<\/strong><\/p>\n N\u00e4r Kerstin Ahlenius s\u00e5g att den maskerade mannen riktade det svarta vapnet mot henne, fylldes hon omedelbart av blandade k\u00e4nslor.<\/p>\n \u00c5 ena sidan var hon n\u00e4stan s\u00e4ker p\u00e5 att det var en leksakspistol av plast han h\u00f6ll i handen.<\/p>\n \u00c5 andra sidan var hon livr\u00e4dd f\u00f6r att hon kunde ha fel, och att r\u00e5naren skulle skjuta.<\/p>\n Mannen kom nu n\u00e4rmare den plats d\u00e4r Elvy Sehlin stod vid Kerstins kassa. Han viftade med pistolen mot Kerstin och sa:<\/p>\n \u201dDet \u00e4r ett r\u00e5n, det h\u00e4r.\u201d<\/p>\n Kerstin hade fortfarande sv\u00e5rt att ta mannen p\u00e5 allvar. Trots att hon var r\u00e4dd fr\u00e5gade hon om det var \u201dp\u00e5 skoj\u201d?<\/p>\n Mannen svarade:<\/p>\n \u201dNej, det \u00e4r ett r\u00e5n. \u00d6ppna l\u00e5dan och hit med pengarna!\u201d<\/p>\n \u00c4ven Elvy Sehlin hade blicken fixerad vid den svarta pistolen. Mannen viftade med den igen och sa:<\/p>\n \u201dJag skjuter, jag skjuter!\u201d<\/p>\n Sehlin drog sig l\u00e5ngsamt mot utg\u00e5ngen. Hon hann notera att mannen var spensligt byggd, cirka 180 centimeter l\u00e5ng, kl\u00e4dd i en bl\u00e5 poplinjacka och med en keps nerdragen \u00f6ver huvudet.<\/p>\n N\u00e4r hon v\u00e4l kom ut p\u00e5 gatan sprang Elvy Sehlin.<\/p>\n Raka v\u00e4gen till polisstationen.<\/p>\n <\/p>\n Kerstin Ahlenius v\u00e4ntade p\u00e5 det skott som aldrig kom.<\/p>\n Och pl\u00f6tsligt f\u00f6rstod hon intuitivt att det heller inte skulle komma. Att det var en leksakspistol som mannen h\u00f6ll i.<\/p>\n Hittills hade han inte uppt\u00e4ckt att hon faktiskt stod med en rej\u00e4l sedelbunt i sin v\u00e4nstra hand. Ist\u00e4llet hade han flera g\u00e5nger kr\u00e4vs att hon skulle \u00f6ppna luckan till det kassafack d\u00e4r hon normalt sett f\u00f6rvarade pengar.<\/p>\n Och d\u00e4r det nu inte fanns n\u00e5gra.<\/p>\n Glasluckan mellan henne och mannen var delvis \u00f6ppen. Nu tog han ett snabbt steg fram\u00e5t, fick ett grepp om hennes h\u00f6gra underarm och f\u00f6rs\u00f6kte dra henne till sig.<\/p>\n Fortfarande utan att m\u00e4rka att hon h\u00f6ll 20\u00a0000 kronor i handen.<\/p>\n Efter\u00e5t kunde Kerstin minnas att hon aldrig sagt rakt ut att r\u00e5naren inte skulle f\u00e5 n\u00e5gra pengar, men att hon tydligt visat det.\u00a0 Det gjorde ont n\u00e4r han drog i henne s\u00e5 att hon pressades mot disken, och hon k\u00e4mpade f\u00f6r att komma ur hans grepp s\u00e5 att hon skulle kunna komma \u00e5t larmknappen.<\/p>\n B\u00e4ttre fly \u2026<\/strong><\/p>\n Roger Nordeng ins\u00e5g pl\u00f6tsligt att inte heller denna dag var en av de b\u00e4ttre i hans liv. Kvinnan p\u00e5 andra sidan disken k\u00e4mpade h\u00e5rt emot och verkade inte vara r\u00e4dd f\u00f6r den pistol han h\u00f6ll i handen.<\/p>\n B\u00e4ttre fly \u00e4n illa f\u00e4kta.<\/p>\n Snabbt sl\u00e4ppte han henne, snurrade runt och skyndade mot utg\u00e5ngen.<\/p>\n Kerstin, som hittills varken kunnat eller v\u00e5gat larma p\u00e5 grund av r\u00e4dsla f\u00f6r att mannen skulle skjuta, tryckte nu p\u00e5 knappen. Samtidigt ropade hon till sina kolleger att hon hade blivit utsatt f\u00f6r r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6k och att de skulle ringa polisen.<\/p>\n I postfackslokalen mellan gatan och kassalokalen s\u00e5g nu Jan Andersson hur den m\u00e4rkligt maskerade mannen som nyss st\u00e5tt vid en kassa, rusade mot utg\u00e5ngen. R\u00e5naren passerade p\u00e5 bara tv\u00e5 meters h\u00e5ll och Jan hann l\u00e4gga m\u00e4rke till vilken f\u00e4rg det var p\u00e5 de h\u00e5rslingor som h\u00e4ngde ner under kepsen. N\u00e4r mannen f\u00f6rstod att Andersson stirrade p\u00e5 honom f\u00f6rs\u00f6kte han dra upp snusn\u00e4sduken \u00e4nda till n\u00e4sroten. Den andra handen h\u00f6ll han i jackfickan som om han dolde n\u00e5got d\u00e4r, vilket fick Jan att bli r\u00e4dd.<\/p>\n F\u00f6r en sekund \u00f6verv\u00e4gde Andersson att kasta sig \u00f6ver mannen, men kanske var det r\u00e5narens dolda hand som hejdade honom. Ist\u00e4llet f\u00f6ljde han efter mannen ut p\u00e5 gatan och tittade efter honom n\u00e4r han sprang Storgatan i sydlig riktning och \u00f6ver p\u00e5 den v\u00e4stra sidan av gatan.<\/p>\n N\u00e4r r\u00e5naren kom i h\u00f6jd med Lyckselebost\u00e4ders kontor drog han ner snusn\u00e4sduken fr\u00e5n ansiktet, innan han skyndade vidare. Jan kunde se mannen springa \u00f6ver en parkeringsplats och in i parken vid Djupskolavan, d\u00e4r han f\u00f6rsvann ur sikte.<\/p>\n Nu kom en postanst\u00e4lld ut p\u00e5 den trappa d\u00e4r Andersson stod. Jan fr\u00e5gade honom om det verkligen hade varit ett r\u00e5n, och tj\u00e4nstemannen svarade ja. Jan h\u00e4mtade omedelbart sin bil och k\u00f6rde l\u00e4ngs Storgatan f\u00f6r att se om han kunde uppt\u00e4cka r\u00e5naren. D\u00e4refter plockade han upp posttj\u00e4nstemannen och tillsammans \u00e5kte de runt och spanade en stund.<\/p>\n Men r\u00e5naren var borta.<\/p>\n Det var mitt i sommaren och p\u00e5 polisstationen i Lycksele hade man delat upp semestrarna mellan sig. Lars-Arne Abrahamsson var chef f\u00f6r ett utredningsturlag, men under sommaren fick han ha dubbla roller och ocks\u00e5 vikariera som n\u00e4rpolischef. Nu bestod hela polisstyrkan av honom sj\u00e4lv, Christer Ekb\u00e4ck, Tore Holmlund och Lage Dahlberg.<\/p>\n \u201dJag var p\u00e5 v\u00e4g till receptionen n\u00e4r Lage kom till mig och sa att vi hade ett p\u00e5g\u00e5ende postr\u00e5n i lilla Lycksele. Jag undrade om det var ett sk\u00e4mt s\u00e5 jag var tvungen att fr\u00e5ga honom \u2013 vi hade aldrig haft ett bank- eller postr\u00e5n i Lyckseles historia! Men jag s\u00e5g p\u00e5 Lages ansiktsuttryck att det var sant, och var tvungen att t\u00e4nka snabbt. Hur skulle vi hantera situationen med s\u00e5 lite personal?\u201d<\/p>\n Lage var upptagen och Lars-Arne ins\u00e5g att bara han sj\u00e4lv och Christer Ekb\u00e4ck hade m\u00f6jlighet att rycka ut omedelbart.<\/p>\n \u201dD\u00e5 kom n\u00e4sta fr\u00e5ga \u2013 skulle vi springa eller ta bilen? M\u00e4rkligt nog hade det nog g\u00e5tt snabbare att springa, men vi visste ju inte vad som skulle h\u00e4nda n\u00e4r vi kom fram, det kunde ju bli en jakt. S\u00e5 vi ringde till posten och bad chefen d\u00e4r m\u00f6ta oss utanf\u00f6r, p\u00e5 baksidan. Sedan tog vi en radiobil och sneddade \u00f6ver kommung\u00e5rden.\u201d<\/p>\n N\u00e4r poliserna kom fram m\u00f6ttes de av en sk\u00e4rrad postchef som kunde bekr\u00e4fta att posten varit utsatt f\u00f6r ett r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6k, och att r\u00e5naren f\u00f6rsvunnit bara n\u00e5gon minut tidigare.<\/p>\n Poliserna visste inte riktigt vad de skulle g\u00f6ra. De hade inget vettigt signalement p\u00e5 r\u00e5naren, inte heller visste de om han hade flytt springande eller i bil.<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson skrattar vid minnet.<\/p>\n \u201dVi var sj\u00e4lva sk\u00e4rrade och uppjagade. N\u00e4r postchefen fr\u00e5gade mig om han skulle st\u00e4nga kontoret och s\u00e4tta upp en skylt, svarade jag f\u00f6rst att det inte var n\u00f6dv\u00e4ndigt \u2013 jag var s\u00e5 inne i mina egna funderingar. Sedan ins\u00e5g jag allvaret i situationen och f\u00f6reslog att han skulle st\u00e4nga omedelbart.\u201d<\/p>\n \u00a0<\/strong>Nerv\u00f6s och olycklig<\/strong><\/p>\n Bara 15 minuter efter r\u00e5net satt Leopold Oddvall vid sitt skrivbord p\u00e5 Arbetsf\u00f6rmedlingen med en telefonlur i handen. I andra \u00e4nden hade han en journalist som ringde fr\u00e5n Radio Skellefte\u00e5.<\/p>\n Oddvall hade fullt upp. Han var ensam p\u00e5 Arbetsf\u00f6rmedlingen och bortsett fr\u00e5n journalisten kom det en hel del folk som ville prata arbete med honom.<\/p>\n N\u00e4r d\u00f6rren slogs upp och norrmannen kom in pratade Leopold fortfarande i telefon. Under de sju, \u00e5tta minuter samtalet p\u00e5gick noterade han att mannen verkade rej\u00e4lt stressad och uppjagad. Han vandrade ot\u00e5ligt fram och tillbaka och s\u00e5g sig nerv\u00f6st omkring.<\/p>\n N\u00e4r Oddvall lagt p\u00e5 luren gick mannen rakt p\u00e5 sak. Han undrade var socialkontoret i Lycksele l\u00e5g. Kunde Leopold m\u00f6jligen ge honom en v\u00e4gbeskrivning?<\/p>\n Det kunde den v\u00e4nlige tj\u00e4nstemannen. Han h\u00e4mtade en telefonkatalog, slog upp en karta och visade hur norrmannen skulle g\u00e5.<\/p>\n D\u00e4refter f\u00f6rsvann mannen lika snabbt som han kommit.<\/p>\n Sammanbrottet n\u00e4ra<\/strong><\/p>\n Roger Nordeng k\u00e4nde paniken v\u00e4xa inom sig. R\u00e5net som skulle ha l\u00f6st m\u00e5nga av hans problem, hade misslyckats fullst\u00e4ndigt. Han var tr\u00f6tt, olycklig och pank \u2013 vem skulle kunna hj\u00e4lpa honom nu?<\/p>\n Socialen, f\u00f6rst\u00e5s!<\/p>\n Marie Wikstr\u00f6m hade snart avslutat sin tre\u00e5riga socionomutbildning. Hon hade under sitt yrkesverksamma liv arbetat med m\u00e4nniskor b\u00e5de inom v\u00e5rden och p\u00e5 F\u00f6rs\u00e4kringskassan. Nu var hon sommarvikarie p\u00e5 Socialkontoret i Lycksele och satt ensam i receptionen n\u00e4r en mycket olycklig man pl\u00f6tsligt d\u00f6k upp framf\u00f6r henne.<\/p>\n N\u00e4r Marie fr\u00e5gade vad mannen ville trodde hon att han skulle bryta ihop framf\u00f6r henne. Han var r\u00f6d\u00f6gd av gr\u00e5t, tog sig f\u00f6r ansiktet, hade sv\u00e5rt att f\u00e5 fram orden, tuggade och svalde och t\u00e5rar tr\u00e4ngde fram i hans \u00f6gon.<\/p>\n Marie lyckades snabbt f\u00f6rst\u00e5 att mannens problem inte bara var av ekonomisk art. Han upprepade hela tiden att han m\u00e5ste f\u00e5 hj\u00e4lp, att han m\u00e5ste f\u00e5 \u201dprata med n\u00e5gon.\u201d<\/p>\n N\u00e4r handl\u00e4ggaren Lars-\u00c5ke Hermansson fick samtalet fr\u00e5n Marie i receptionen f\u00f6rstod han att det var br\u00e5ttom. Han gick dit, h\u00e4mtade den f\u00f6rtvivlade och till synes mycket f\u00f6rvirrade mannen och tog med honom till sitt rum.<\/p>\n Nu forsade orden ur Roger.\u00a0 Medan han h\u00f6ll h\u00e4nderna f\u00f6r ansiktet och gr\u00e4t f\u00f6rklarade han att det inte fanns n\u00e5gon l\u00f6sning p\u00e5 hans problem. Han hade problem med flickv\u00e4nnen, kamraterna och arbetet, en obetald hotellskuld och ekonomiskt trassel i st\u00f6rsta allm\u00e4nhet.<\/p>\n Lars-\u00c5ke Hermansson arbetar i dag p\u00e5 Arbetsf\u00f6rmedlingen i Lycksele. Han skrattar gott n\u00e4r han drar sig till minnes vad som h\u00e4nde den d\u00e4r sommaronsdagen f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan.<\/p>\n \u201dJag fick ju f\u00f6rst h\u00f6ra att han g\u00e5tt fel p\u00e5 v\u00e4gen till oss, och hamnat p\u00e5 Arbetsf\u00f6rmedlingen. N\u00e4r han nu satt framf\u00f6r mig kom det en l\u00e5ng och t\u00e5rdrypande historia om hur all v\u00e4rldens el\u00e4nde hade drabbat honom. Allt var f\u00f6rf\u00e4rligt och hemskt och till r\u00e5ga p\u00e5 allt hade det slutat med en obetald hotellskuld.\u201d<\/p>\n Det var varken f\u00f6rsta eller sista g\u00e5ngen Lars-\u00c5ke skulle lyssna p\u00e5 n\u00e5got liknande. Efter sina \u00e5r p\u00e5 socialkontoret i Lycksele var han luttrad och visste vad \u00e5rstiden brukade f\u00f6ra med sig.<\/p>\n \u201dVarje sommar var det likadant \u2013 vi fick in udda typer och vinddrivna farkoster som hade r\u00e5kat illa ut, tappat b\u00f6rsen och inte kunde ta sig hem. I de l\u00e4gena g\u00e4llde det att vara rationell och s\u00e5 att s\u00e4ga hj\u00e4lpa dem ut ur stan s\u00e5 fort som m\u00f6jligt. Det var v\u00e4l s\u00e5 jag t\u00e4nkte i det h\u00e4r fallet ocks\u00e5, att jag skulle hj\u00e4lpa killen att komma hem till Norge.\u201d<\/p>\n Men Lars-\u00c5ke\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Hermansson, en v\u00e4nlig och f\u00f6rst\u00e5ende sj\u00e4l, f\u00f6rstod ocks\u00e5 att han inte skulle kunna hj\u00e4lpa mannen i det skick han nu befann sig.<\/p>\n Roger m\u00e5ste f\u00e5 tr\u00e4ffa en psykolog f\u00f6rst. Lars-\u00c5ke bokade tid \u00e5t Nordeng klockan 15.00 samma dag och ville sedan visa honom v\u00e4gen till Lycksele lasarett.<\/p>\n Nordeng tyckte att det var en bra id\u00e9. Men han var hungrig, han hade ingenstans att sova, inga cigarretter och dessutom var bensinen i hans bil slut.<\/p>\n Allt det d\u00e4r skulle man nog kunna l\u00f6sa, f\u00f6rs\u00e4krade Hermansson. En sak i taget, bara.<\/p>\n Till att b\u00f6rja med bad han socialens kanslist att skriva ut en check p\u00e5 147 kronor, som skulle t\u00e4cka Rogers akuta behov av cigarretter och bensin. Sedan g\u00e4llde det att skaffa en s\u00e4ngplats, och naturligtvis skulle det bli p\u00e5 Duvan.<\/p>\n Sn\u00f6pligt slut<\/strong><\/p>\n Lars-\u00c5ke skjutsade Roger till Duvan, ett vandrarhem med restaurang som drivs av frikyrkor i Lycksele, d\u00e4r de bokade ett rum.<\/p>\n D\u00e4refter var det dags att \u00e5ka till Posten, d\u00e4r rekvisitionen skulle l\u00f6sas in!<\/p>\n I bilen noterade Hermansson att mannen blev alltmer nerv\u00f6s och orolig. Socialtj\u00e4nstemannen kunde ju inte veta, att Posten var den sista platsen p\u00e5 jorden norrmannen ville \u00e5ka till just nu!<\/p>\n \u201dHan var v\u00e4ldigt stirrig i bilen\u201d, s\u00e4ger Lars-\u00c5ke Hermansson, \u201dmen jag t\u00e4nkte inte mer p\u00e5 det just d\u00e5. Jag hade ju ingen aning om varf\u00f6r han var r\u00e4dd f\u00f6r att \u00e5ka till Posten.\u201d<\/p>\n Medan Lars-\u00c5ke styrde tj\u00e4nstebilen genom Lycksele pratade Roger vidare. Han gr\u00e4t inte l\u00e4ngre men var fortfarande nedst\u00e4md. N\u00e4r de kom fram t\u00e4nkte Hermansson parkera precis utanf\u00f6r Posten men Nordeng bad honom st\u00e4lla bilen l\u00e4ngre bort och pekade ist\u00e4llet p\u00e5 en parkeringsplats vid Kommunalhuset en bit ifr\u00e5n Posten.<\/p>\n Hermansson ryckte p\u00e5 axlarna. Det fanns i och f\u00f6r sig inte s\u00e4rskilt m\u00e5nga m\u00e4nniskor p\u00e5 platsen, men n\u00e4rheten till Systembolaget och Domus gjorde ju att det kunde komma att passera m\u00e5nga, och kanske var Nordeng i alldeles f\u00f6r d\u00e5ligt skick f\u00f6r att klara att se m\u00e4nniskor.<\/p>\n Denna teori kunde tyckas bekr\u00e4ftad n\u00e4r Roger kom med n\u00e4sta \u00f6nskem\u00e5l. Han f\u00f6rklarade stammande att han var i s\u00e5 d\u00e5ligt psykiskt skick att han inte orkade med m\u00e4nniskor. Han led av fobi mot folksamlingar och framf\u00f6rallt orkade han inte st\u00e5 i k\u00f6. Han var r\u00e4dd att han skulle b\u00f6rja gr\u00e5ta inne p\u00e5 Posten. Kunde Lars-\u00c5ke m\u00f6jligen vara s\u00e5 v\u00e4nlig att g\u00e5 in och h\u00e4mta pengarna \u00e5t honom?<\/p>\n Det kunde den f\u00f6rst\u00e5ende Hermansson.<\/p>\n Medan Roger nerv\u00f6st v\u00e4ntade i bilen f\u00f6rsvann socialtj\u00e4nstemannen, bara f\u00f6r att komma tillbaka en kort stund senare med ett negativt besked.<\/p>\n Posten var st\u00e4ngd p\u00e5 grund av r\u00e5n!<\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong>\u201dN\u00e4r jag kom tillbaka till bilen ramlade pusselbitarna p\u00e5 plats\u201d, ber\u00e4ttar Lars-\u00c5ke Hermansson. \u201dAlla sm\u00e5 tecken hos honom blev pl\u00f6tsligt till en klar bild och jag t\u00e4nkte: H\u00e4r sitter r\u00e5naren, det \u00e4r han som har gjort det!\u201d<\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong>Men Hermansson, n\u00e5got chockad \u00f6ver sin pl\u00f6tsliga uppt\u00e4ckt, lyckades h\u00e5lla masken och t\u00e4nkte snabbt ut en plan. Samtidigt lyckades han spela medlidsam n\u00e4r han informerade norrmannen om att Posten var st\u00e4ngd.<\/p>\n \u201dVilken otur vi har, h\u00f6rdu\u201d, sa han men tillade: \u201dVi ska i alla fall se till att du f\u00e5r lite mat s\u00e5 l\u00e4nge. Vi \u00e5ker till Duvan.\u201d<\/p>\n \u201dDet d\u00e4r var f\u00f6rst\u00e5s en ren man\u00f6ver fr\u00e5n min sida\u201d, s\u00e4ger Lars-\u00c5ke Hermansson. \u201dJag kunde ju inte g\u00e4rna s\u00e4ga till honom att jag f\u00f6rstod att han var r\u00e5naren, och att vi skulle \u00e5ka till polisen.\u201d<\/p>\n Roger var fortfarande nedst\u00e4md, men han protesterade inte alls mot att g\u00e5 in p\u00e5 restaurangen trots att det var mycket folk d\u00e4rinne.<\/p>\n Tydligen hade hans fobi mot folksamlingar bl\u00e5st bort p\u00e5 n\u00e5gra minuter.<\/p>\n Medan Nordeng glatt tuggade i sig gratismaten, f\u00f6rklarade socialtj\u00e4nstemannen att han skulle k\u00f6pa cigarretter till Roger och ordna fler pengarekvisitioner. Han l\u00e4mnade bordet, sm\u00f6g sig ut och drog upp mobilen.<\/p>\n Samtalet gick till polisen.<\/p>\n N\u00e4r posten hade st\u00e4ngt tog Lars-Arne och hans kollega med Kerstin Ahlenius f\u00f6r att h\u00e5lla ett f\u00f6rh\u00f6r med henne. Under tiden fick Lars-Arne veta att Lars-\u00c5ke Hermansson hade ringt fr\u00e5n Duvan och ber\u00e4ttat om den mystiske man han f\u00f6rs\u00f6kte hj\u00e4lpa och som m\u00f6jligen skulle kunna vara r\u00e5naren sj\u00e4lv.<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson:<\/p>\n \u201dJag tog direkt ett beslut om att killen skulle h\u00e4mtas in till f\u00f6rh\u00f6r. Att han skulle vara r\u00e5naren l\u00e4t f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant, men hans upptr\u00e4dande var tillr\u00e4ckligt konstigt f\u00f6r att vi i varje fall skulle vilja prata med honom.\u201d<\/p>\n Lyckseles enda polispatrull utgjordes den dagen av Lage Dahlberg och Leif Nilsson, som fick i uppdrag att \u00e5ka till Duvan och h\u00e4mta den m\u00e4rklige norrmannen, som \u00e4n en g\u00e5ng fick konstatera att lyckan inte st\u00e5tt honom bi.<\/p>\n \u201dDe h\u00e4mtade honom kl 11.20 och han f\u00f6ljde med helt utan n\u00e5gon som helst dramatik\u201d, ber\u00e4ttar Lars-Arne Abrahamsson. \u201dHan var aldrig motstr\u00e4vig p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, f\u00f6rmodligen var han redan d\u00e5 \u00f6vertygad om att han skulle klara sig undan.\u201d<\/p>\n \u201dDe var snabba och kom medan han fortfarande satt och \u00e5t\u201d, minns Lars-\u00c5ke Hermansson. \u201dAlltihop hade g\u00e5tt ganska fort och jag var aldrig r\u00e4dd. Roger var inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt aggressiv eller hotfull. Jag fick f\u00f6r mig att hela hans r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6k trots allt hade varit ett resultat av en pl\u00f6tslig ingivelse och att han var en ganska f\u00f6rvirrad man.\u201d<\/p>\n Senare, n\u00e4r Lars-\u00c5ke fick veta att Roger hade hotat postkass\u00f6rskan med en leksakspistol som polisen inte hade hittat, fick han en id\u00e9.<\/p>\n \u201dMitt emot socialkontoret l\u00e5g en kyrkomur med massor av h\u00e5l och skrevor. Jag trodde att han kanske hade stoppat in pistolen d\u00e4r n\u00e5gonstans, s\u00e5 jag ber\u00e4ttade det f\u00f6r polisen och tog faktiskt en liten tur sj\u00e4lv f\u00f6r att leta. Men varken jag eller polisen hittade den. Det ligger ju ocks\u00e5 en liten insj\u00f6 i parken borta vid OK\/Q8 och kanske hade han sl\u00e4ngt den d\u00e4r under sin flykt.\u201d<\/p>\n \u00a0<\/strong>Klantighet utan motstycke<\/strong><\/p>\n Lycksele \u00e4r, med sina 8\u00a0000 inv\u00e5nare inte alltf\u00f6r stort och ord f\u00e4rdas fort. Vid det h\u00e4r laget visste polisen redan att en norrman smitit fr\u00e5n r\u00e4kningen p\u00e5 Hotell Lappland. Medan Lage Dahlberg inledde det f\u00f6rsta f\u00f6rh\u00f6ret med norrmannen bara 20 minuter efter att man gripit honom, satt kollegan Christer Ekb\u00e4ck och la ihop tv\u00e5 och tv\u00e5. Han k\u00f6rde bort till Hotell Lappland, fick veta att Nordeng hade l\u00e4mnat kvar en v\u00e4ska d\u00e4r och tog den snabbt i beslag.<\/p>\n N\u00e4r v\u00e4skan en stund senare t\u00f6mdes p\u00e5 stationen och poliserna kunde l\u00e4sa anteckningarna i Roger Nordengs kalender, visste de inte om de skulle skratta eller gr\u00e5ta. F\u00f6rutom noteringen \u201dPosten Lycksele 09.15\u201d<\/strong>, hittade man vid bl\u00e4ddrandet en hel del andra anteckningar som Nordeng skulle f\u00e5 mycket sv\u00e5rt att f\u00f6rklara i tingsr\u00e4tten:<\/p>\n \u201dG\u00f6r alla oss menniskor til tok och galna. I slutendan \u00e4r endast en v\u00e4g kvar att bryta en lag. F\u00f6r att sj\u00e4lv kunde se att sj\u00e4lv ha roligt att sj\u00e4lv b\u00f6rja om. Jag tror jag \u00e4r redo. P\u00e5 m\u00e5ndag. Vi ser.\u201d<\/strong><\/p>\n P\u00e5 n\u00e4sta sida i kalendern kunde utredarna stor\u00f6gda l\u00e4sa:<\/p>\n \u201dRanet<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Joggesko<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Genser<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Jakke<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Lue<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Hansker<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 V Bag<\/strong><\/p>\n \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Lekepistol\u201d<\/strong><\/p>\n och d\u00e4runder:<\/p>\n \u201d300\u00a0000:- = ca 150\u00a0000:- till meg = ok. Sett bilen en bra plass ikke langt fra Posten\u201d<\/strong><\/p>\n Det s\u00e5g inte bra ut f\u00f6r Roger.<\/p>\n Och v\u00e4rre skulle det bli.<\/p>\n \u201dJag blev f\u00f6rst\u00e5s exalterad n\u00e4r allt blev solklart\u201d, s\u00e4ger Lars-Arne Abrahamsson. \u201dJag ringde direkt till \u00e5klagaren Inga-Lis Adervall och hon anh\u00f6ll norrmannen klockan 11.52. Nu kunde vi lugna ner oss och koncentrera oss p\u00e5 f\u00f6rh\u00f6ren.\u201d<\/p>\n Postkass\u00f6rskan Kerstin Ahlenius hade f\u00f6rh\u00f6rts bara en halvtimme efter r\u00e5net och hade d\u00e5 kunnat l\u00e4mna ett bra signalement p\u00e5 g\u00e4rningsmannen. Det hade ocks\u00e5 kunden Elvy Sehlin, st\u00e4derskan Julia Jonsson och Jan Andersson som hade st\u00e5tt i postfackslokalen.<\/p>\n N\u00e4r polisen visiterade norrmannen hittade de ett par solglas\u00f6gon som enligt vittnena st\u00e4mde mycket bra \u00f6verens med dem som r\u00e5naren haft.<\/p>\n Men vissa viktiga delar fattades. Var fanns pistolen som han hade anv\u00e4nt vid r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket? Var den \u00e4kta, eller en leksak? Snusn\u00e4sduken och kepsen skulle ocks\u00e5 beh\u00f6vas som bevismaterial.<\/p>\n \u201dP\u00e5 grund av att han l\u00e4mnat sitt bilnummer p\u00e5 hotellet och att han bett Lars-\u00c5ke Hermansson om bensinpengar, visste vi ju att han hade en bil st\u00e5ende n\u00e5gonstans\u201d, s\u00e4ger Lars-Arne Abrahamsson. \u201dVi f\u00f6rstod ju ocks\u00e5 att han borde ha st\u00e4llt bilen relativt n\u00e4ra posten. Tack och lov \u00e4r Lycksele inte s\u00e5 stort, s\u00e5 n\u00e4r vi gav oss ut och letade hittade vi hans Ford Sierra p\u00e5 stan. Vi tog den till polisstationen d\u00e4r Thore och Lage gjorde husrannsakan i den.\u201d<\/p>\n Under en h\u00f6g med kl\u00e4der i frams\u00e4tet hittade poliserna en snusn\u00e4sduk. L\u00e4ngre bak i bilen l\u00e5g en keps. Det skulle inte ta vittnena m\u00e5nga minuter att ber\u00e4tta, att det var exakt dessa plagg r\u00e5naren haft p\u00e5 sig inne p\u00e5 Posten.<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson skrattar:<\/p>\n \u201dJag kommer aldrig att gl\u00f6mma det h\u00e4r. Varken jag eller mina kolleger hade n\u00e5gonsin tidigare upplevt en s\u00e5 klantig g\u00e4rningsman. N\u00e4r det h\u00e4nde skrattade vi v\u00e4l inte, s\u00e5g inte det roliga i det utan var bara glada f\u00f6r varje litet bevis vi kunde l\u00e4gga till handlingarna. Vi visste att vi hade honom och att det fanns alltf\u00f6r m\u00e5nga indicier f\u00f6r att han skulle kunna snacka bort det hela. Anteckningarna i kalendern tydde p\u00e5 att han hade t\u00e4nkt r\u00e5na Posten redan p\u00e5 m\u00e5ndagen. Men av n\u00e5gon anledning fick han v\u00e4l kalla f\u00f6tter, fixade det inte helt enkelt, utan var tvungen att ta sig mod och v\u00e4nta till onsdagen.\u201d<\/p>\n Nekade in i det sista<\/strong><\/p>\n Genom sin klantighet med anteckningarna, snusn\u00e4sduken och kepsen, hade Roger Nordeng hade likav\u00e4l kunnat l\u00e4mna ett skriftligt godk\u00e4nnande.<\/p>\n Tv\u00e4rtom skulle han komma att neka sig igenom b\u00e5de f\u00f6rh\u00f6ren och Tingsr\u00e4tten.<\/p>\n Icke desto mindre blev utredningen en av de snabbaste i Lyckselepolisens historia.<\/p>\n \u201dAtt vi fick till ett anh\u00e5llande bara tv\u00e5 och en halv timme efter brottet visar att vi hade ett flyt som inte var av denna v\u00e4rlden. Jag vill verkligen tacka Lars-\u00c5ke Hermansson f\u00f6r att han reagerade som han gjorde. Om han inte hade kontaktat oss i det tidiga skedet hade Roger kunnat sticka och det hade i efterhand blivit oerh\u00f6rt sv\u00e5rt f\u00f6r oss att bevisa att det var just han som hade f\u00f6rs\u00f6kt r\u00e5na posten. F\u00f6rmodligen hade fallet blivit ol\u00f6st.\u201d<\/p>\n Vittnesf\u00f6rh\u00f6ren klarades av p\u00e5 bara n\u00e5gra dagar och vid det laget var Roger ocks\u00e5 s\u00e5 bunden till brottet av det man hittat i hans v\u00e4ska och bil, att kammar\u00e5klagare Inga-Lis Adervall-\u00c5str\u00f6m k\u00e4nde att hon hade bra p\u00e5 f\u00f6tterna f\u00f6r sitt \u00e5tal.<\/p>\n Men norrmannen nekade h\u00e5rdnackat. Enligt honom fanns det f\u00f6rklaringar till allt.<\/p>\n Till att b\u00f6rja med hade han verkligen inte haft f\u00f6r avsikt att lura hotellet p\u00e5 notan. Tv\u00e4rtom skulle han ha kontaktat sin familj f\u00f6r att f\u00e5 dem att s\u00e4tta in pengar p\u00e5 hans konto.<\/p>\n Det hade bara inte blivit s\u00e5.<\/p>\n N\u00e4r det g\u00e4llde r\u00e5net stod han p\u00e5 sig.<\/p>\n Han var oskyldig.<\/p>\n Trots skulder p\u00e5 \u00f6ver 170\u00a0000 kronor tyckte han inte att ekonomin var n\u00e5got problem. Hans familj hade alltid hj\u00e4lpt honom med pengar och det skulle de s\u00e4kert ha gjort den h\u00e4r g\u00e5ngen ocks\u00e5.<\/p>\n Betr\u00e4ffande snusn\u00e4sduken s\u00e5 trodde han s\u00e4kert att han haft mellan tio och tjugo s\u00e5dana med sig fr\u00e5n Norge. Han brukade alltid ha en framf\u00f6r ansiktet n\u00e4r han \u00e5kte slalom eller skoter. Att det nu bara l\u00e5g en i bilen, g\u00f6md under kl\u00e4der i frams\u00e4tet, tyckte han var f\u00f6rv\u00e5nande.<\/p>\n De besv\u00e4rande anteckningarna i kalendern kunde han ocks\u00e5 f\u00f6rklara. \u201dPosten Lycksele 09.15\u201d hade han ju skrivit f\u00f6r att hotellpersonalen skulle ta honom p\u00e5 allvar, n\u00e4r han sa att han skulle h\u00e4mta ut pengar.<\/p>\n P\u00e5 tisdagen, n\u00e4r han l\u00e4mnat hotellet, hade han varit s\u00e5 deprimerad att han funderat p\u00e5 att ta livet av sig. Anteckningen om att han skulle \u201dbryta en lag\u201d hade syftat p\u00e5 just sj\u00e4lvmord. Under kv\u00e4llen hade han dock best\u00e4mt sig f\u00f6r att reda upp sitt liv. P\u00e5 onsdagen hade han d\u00e4rf\u00f6r k\u00f6rt till socialen, f\u00f6rklarat sin situation och bett att f\u00e5 tala med en psykolog.<\/p>\n En del av anteckningarna bestod av tv\u00e5 p\u00e5b\u00f6rjade dikter \u201dsom aldrig varit avsedda att f\u00f6rst\u00e5s av andra l\u00e4sare.\u201d Noteringarna om r\u00e5net hade han gjort i norska Mo i Rana flera m\u00e5nader tidigare. Han hade lekt med tankarna p\u00e5 hur man skulle kunna g\u00e5 tillv\u00e4ga vid ett r\u00e5n, men han hade inte haft n\u00e5gra som helst planer p\u00e5 att r\u00e5na i verkligheten.<\/p>\n I hans kalender stod det ocks\u00e5 skrivet \u201d300\u00a0000:- = ca 150\u00a0000:- till meg = ok\u201d. H\u00e4r menade Roger att han funderat \u00f6ver vad som skulle h\u00e4nda om han vann p\u00e5 Triss. Om han fick 25\u00a0000 kronor i m\u00e5naden i 25 \u00e5r, skulle han p\u00e5 ett \u00e5r f\u00e5 300\u00a0000 kronor och d\u00e4rmed kunna betala av sina skulder p\u00e5 150\u00a0000.<\/p>\n Varf\u00f6r han skrivit \u201dsett bilen p\u00e5 en bra plass inte langt fra Posten\u201d, kunde Nordeng inte f\u00f6rklara. Han ber\u00e4ttade d\u00e4remot att han ofta fantiserade om b\u00e5de pengar och resor, och gjorde noteringar om detta i sin dagbok. P\u00e5 n\u00e5got st\u00e4lle skulle han ha skrivit vad han skulle ha gjort med tv\u00e5 eller tio miljoner kronor och att han bland annat skulle ha k\u00f6pt en bil f\u00f6r 1\u00a0500\u00a0000 och en b\u00e5t f\u00f6r en miljon kronor. Enligt vad han skrivit skulle en chauff\u00f6r h\u00e4mta bilen \u00e5t honom i Tyskland och en kapten skulle h\u00e4mta b\u00e5ten. Alltihop var bara en fr\u00e5ga om dagdr\u00f6mmar och fantasier.<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson:<\/p>\n \u201dJag var hela tiden s\u00e4ker p\u00e5 att vi hade r\u00e4tt person, alla indicier st\u00e4mde. S\u00e5 egentligen handlade det h\u00e4r bara om att han fick s\u00e4ga precis vad han ville. Jag fick tidigt uppfattningen att han var v\u00e4ldigt f\u00f6rslagen och en sk\u00e5despelare god klass. Han visste ju att han hade utf\u00f6rt r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket men trots det pallade han sitta h\u00e4ktad, neka och hitta p\u00e5 saker som om han trodde p\u00e5 dem sj\u00e4lv, dag efter dag. Men hans undanflykter h\u00f6ll f\u00f6rst\u00e5s inte. Snarare verkade det som om han hade planerat alltihop oerh\u00f6rt noggrant och l\u00e5ngt i f\u00f6rv\u00e4g. Att han skulle springa till Arbetsf\u00f6rmedlingen och Socialkontoret efter ett misslyckat r\u00e5n var v\u00e4l t\u00e4nkt som n\u00e5got slags alibi. Och jag undrar om han verkligen hade g\u00e5tt dit ifall r\u00e5net hade lyckats och han hade f\u00e5tt de 300\u00a0000 kronor han hoppats p\u00e5?\u201d.<\/p>\n Tragiska konsekvenser<\/strong><\/p>\n N\u00e4r det i etermedia rapporteras om r\u00e5n h\u00f6r vi alltf\u00f6r ofta att \u201dingen skadades\u201d, vilket i h\u00f6gsta grad \u00e4r en sanning med modifikation.<\/p>\n \u00c4ven om ingen i den r\u00e5nade personalen kommer till fysisk, skada, b\u00e4r m\u00e5nga av dem med sig minnet som ett livsl\u00e5ngt trauma. Det kan r\u00e4cka med att n\u00e5gon ropar eller sm\u00e4ller f\u00f6r h\u00e5rt i en d\u00f6rr, f\u00f6r att filmen fr\u00e5n r\u00e5net ska spelas upp p\u00e5 n\u00e4thinnan igen.<\/p>\n Efterverkningarna hade drabbat Kerstin Ahlenius redan l\u00e5ngt innan Roger Nordeng hade b\u00f6rjat f\u00f6rklara sina anteckningar.<\/p>\n Direkt efter r\u00e5net, n\u00e4r hon tryckt p\u00e5 larmet, hade hon brutit ihop av sp\u00e4nningen och pressen. Dagen efter hade Kerstin dessutom haft ont i sidan efter att r\u00e5naren hade slitit tag i henne och dragit henne mot disken.<\/p>\n Ahlenius hade f\u00f6rst t\u00e4nkt att hon skulle forts\u00e4tta jobba som vanligt efter r\u00e5net, men det hade hon inte klarat av. Hon hade blivit ledsen, tr\u00f6tt, deprimerad och f\u00e5tt s\u00f6mnsv\u00e5righeter. Dessutom hade hennes barn blivit oroliga f\u00f6r vad som skulle kunna h\u00e4nda mamman om hon fortsatte jobba.<\/p>\n \u201dR\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket tog Kerstin riktigt h\u00e5rt, men efter sjukskrivningen fortsatte hon \u00e4nd\u00e5 att arbeta som postkass\u00f6rska\u201d, s\u00e4ger Lars-Arne Abrahamsson. \u201dJag tror att folk underskattar hur illa ett r\u00e5noffer m\u00e5r efter\u00e5t. H\u00e4r i Lycksele hade vi ett fall d\u00e4r personalen i en n\u00e4rbutik blev r\u00e5nade och utsatta f\u00f6r kraftigt v\u00e5ld av r\u00e5narna. Jag undrar om de n\u00e5gonsin blir m\u00e4nniskor igen? Och Kerstin \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 hur h\u00e5rt det kan ta \u00e4ven om det inte \u00e4r v\u00e5ld med i bilden. I hennes fall kom chocken och k\u00e4nslorna n\u00e4r hon i efterhand b\u00f6rjade fundera \u00f6ver att hon inte l\u00e4mnade ut pengarna, vad som kunde ha h\u00e4nt om pistolen varit riktig och han hade skjutit.\u201d<\/p>\n Lars-Arne ber\u00e4ttar att m\u00e5nga brottsoffer ocks\u00e5 k\u00e4nner sig personligt kr\u00e4nkta, \u00e4ven om det st\u00e5r klart att g\u00e4rningsm\u00e4nnen inte varit ute efter dem, utan efter pengar eller materiella ting:<\/p>\n \u201dMina sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrar hade inbrott i sin villa och m\u00e5dde v\u00e4ldigt illa av att n\u00e5gon varit inne i deras hem, bland deras personliga \u00e4godelar. Och nu senast hade en av mina kolleger inbrott i sitt hus. Trots att han \u00e4r polis och har stor erfarenhet av hur andra reagerat vid inbrott, tycker han att det \u00e4r djupt obehagligt och k\u00e4nner sig kr\u00e4nkt.\u201d<\/p>\n \u00a0<\/strong>Ingen trov\u00e4rdighet<\/strong><\/p>\n Kammar\u00e5klagare Inga-Lis Adervall \u00c5str\u00f6ms st\u00e4mningsans\u00f6kan mot Roger Nordeng l\u00e4mnades in bara en vecka efter r\u00e5net och endast tolv dagar senare kunde Lycksele Tingsr\u00e4tt meddela sin dom:<\/p>\n Genom att ha smitit fr\u00e5n hotellr\u00e4kningen hade norrmannen gjort sig skyldig till bedr\u00e4gligt beteende. Och trots hans nekande kunde r\u00e4tten konstatera att det var st\u00e4llt utom rimligt tvivel, att det var han som hade utf\u00f6rt r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket mot Posten.<\/p>\n R\u00e4tten skrev:<\/p>\n \u201dRoger Nordeng har vidare dagen f\u00f6re r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket, den 14 juli 1998, blivit sedd d\u00e5 han st\u00e5tt utanf\u00f6r posten under en l\u00e4ngre tid. Det f\u00f6rh\u00e5llandet att Roger Nordeng efter det att posten utsatts f\u00f6r ett r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6k inte velat att Lars-\u00c5ke Hermansson parkerade bilen utanf\u00f6r posten \u00e4r sv\u00e5rf\u00f6rklarligt om det inte f\u00f6rh\u00e5llit sig s\u00e5 att det varit Roger Nordeng som f\u00f6rs\u00f6kt r\u00e5na posten och nu fruktade att bli identifierad\u2026Vad slutligen g\u00e4ller Roger Nordengs anteckningar om ett r\u00e5n ter det sig emellertid mycket besv\u00e4rande f\u00f6r Roger Nordeng att anteckningarna upptager att bilen skall st\u00e4llas inte l\u00e5ngt fr\u00e5n posten, det vill s\u00e4ga att det \u00e4r ett r\u00e5n mot just ett postkontor som avses. Sammantaget finner r\u00e4tten att det genom den av \u00e5klagaren f\u00f6rebringade bevisningen har st\u00e4llts utom rimligt tvivel att det varit Roger Nordeng som f\u00f6rs\u00f6kt r\u00e5na posten. Roger Nordeng skall s\u00e5lunda f\u00e4llas till ansvar f\u00f6r f\u00f6rs\u00f6k till r\u00e5n.\u201d<\/strong><\/p>\n Straffet blev f\u00e4ngelse i ett \u00e5r och sex m\u00e5nader och f\u00f6rpassades till Ersbodaanstalten i Ume\u00e5.<\/p>\n Vidare d\u00f6mdes Roger att betala 1\u00a0007 kronor i skadest\u00e5nd till hotell Lappland.<\/p>\n Kerstin Ahlenius hade kr\u00e4vt att Roger skulle betala ett skadest\u00e5nd p\u00e5 25\u00a0000 kronor f\u00f6r kr\u00e4nkning, och vidare ers\u00e4tta henne med 1\u00a0600 kronor f\u00f6r f\u00f6rlorad arbetsinkomst.<\/p>\n R\u00e4tten gick inte helt p\u00e5 hennes linje, n\u00e4r man tagit h\u00e4nsyn till Brottsoffermyndighetens praxis. Kerstin fick n\u00f6ja sig med 10\u00a0000 kronor f\u00f6r kr\u00e4nkningen.<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson och hans kolleger kunde l\u00e4gga fallet till handlingarna. Om det inte hade varit f\u00f6r att postkass\u00f6rskan Kerstin m\u00e5dde d\u00e5ligt, hade det hela kunnat arkiveras som en rolig norgehistoria.<\/p>\n Men hur var det d\u00e5 \u2013 var Roger Nordeng en trasig, vilsen, olycklig sj\u00e4l.<\/p>\n Eller var han en av Norges b\u00e4sta sk\u00e5despelare?<\/p>\n Lars-Arne Abrahamsson skrattar:<\/p>\n \u201dB\u00e5de och, skulle jag vilja s\u00e4ga, en m\u00e4rklig kombination. Visst var han en olycklig stackare som inte alls m\u00e5dde bra. Men jag \u00e4r \u00e4nd\u00e5 fortfarande \u00f6vertygad om att r\u00e5nf\u00f6rs\u00f6ket inte var n\u00e5gon spontan handling, utan att han skulle f\u00f6rverkligade en dr\u00f6m han hade haft l\u00e4nge, om det stora r\u00e5net. Och \u2013 hans upptr\u00e4dande under f\u00f6rh\u00f6ren visar med all tydlighet att han hade en sk\u00e5despelartalang som han hade kunnat f\u00f6rvalta b\u00e4ttre!\u201d<\/p>\n Kanske har Lars-Arne r\u00e4tt. Kanske inte.<\/p>\n Svaret f\u00e5r vi f\u00f6rmodligen aldrig.<\/p>\n Bara Roger Nordeng vet.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n