{"id":3764,"date":"2018-05-22T00:48:30","date_gmt":"2018-05-21T22:48:30","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=3764"},"modified":"2018-05-22T00:48:30","modified_gmt":"2018-05-21T22:48:30","slug":"borde-ju-halla-kaften-men-2-vardens-hjaltar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/borde-ju-halla-kaften-men-2-vardens-hjaltar\/","title":{"rendered":"Borde ju h\u00e5lla k\u00e4ften, men … (2) V\u00e5rdens hj\u00e4ltar"},"content":{"rendered":"

I tider av politiskt vansinne<\/strong> d\u00e4r vi inte l\u00e4ngre kan lita p\u00e5 n\u00e5gon mer \u00e4n fem minuter i taget: L\u00e5t oss f\u00f6r en stund prata om dem som verkligen h\u00e5ller landet uppe – de som inte tj\u00e4nar 65 400 i m\u00e5naden utan n\u00e4rvaroplikt:<\/p>\n

Hj\u00e4ltinnorna och hj\u00e4ltarna i v\u00e5rden.<\/strong><\/p>\n

Naturligtvis g\u00e4ller det alla<\/strong>, fr\u00e5n de som underbetalt sliter i hemtj\u00e4nsten, till ambulanspersonalen, psykv\u00e5rdarna och \u00f6verl\u00e4karna som opererar v\u00e5ra hj\u00e4rnor med millimeterprecision.<\/p>\n

Men just nu t\u00e4nker jag p\u00e5 dem<\/strong> som h\u00e5ller v\u00e5r hand n\u00e4r det g\u00f6r som mest ont, de som tr\u00f6star och f\u00f6rs\u00f6ker d\u00e4mpa v\u00e5r \u00e5ngest och skr\u00e4ck, de som torkar oss i rumpan och tar upp v\u00e5ra spyor, de som v\u00e4nligt varje morgon fr\u00e5gar om vi vill ha ost p\u00e5 sm\u00f6rg\u00e5sen eller ej. De som b\u00e4ddar om v\u00e5ra sjukhuss\u00e4ngar och kommer med ett glas saft just n\u00e4r den smakar som b\u00e4st.<\/p>\n

Syrrorna.<\/strong><\/p>\n

Jag har varit d\u00e4r. Legat d\u00e4r. S\u00e5 in i helvete.<\/strong> N\u00e4r jag efter en misslyckad diskbr\u00e5ckoperation vaknade k\u00e4nslol\u00f6s och helt f\u00f6rlamad fr\u00e5n midjan och ner\u00e5t, ber\u00e4ttade \u00f6verl\u00e4karen att de hade beg\u00e5tt ett misstag, att jag kunde f\u00e5 v\u00e4lja f\u00e4rg p\u00e5 rullstolen eftersom jag aldrig mer skulle kunna g\u00e5. Jag hade aldrig legat p\u00e5 sjukhus en natt och nu fick jag min \u00f6verdos, m\u00e5nader i str\u00e4ck.<\/p>\n

Utan syrrorna hade jag inte orkat.<\/strong><\/p>\n

Jag gl\u00f6mmer er aldrig,<\/strong> ni som tr\u00f6stade och tv\u00e4ttade och rakade mig och hj\u00e4lpte mig att h\u00e5lla modet uppe. Jiyanne som var t\u00e5lmodig, Ingemar som p\u00e5 sin lediga helg \u00e5kte in till sjukhuset f\u00f6r att g\u00e5 bredvid min g\u00e5stol n\u00e4r jag inte v\u00e5gade sj\u00e4lv. Christina, Margareta och Monika som orkade prata n\u00e4tterna igenom n\u00e4r \u00e5ngesten hindrade mig fr\u00e5n att sova.<\/p>\n

Och du, just du, du vet vem jag menar:<\/strong><\/p>\n

En natt,<\/strong> n\u00e4r ni som vanligt rullat in mig i lavemangsrummet, f\u00f6r att det var det b\u00e4st ventilerade och f\u00f6r att jag inte kunde sova i v\u00e4rmen bland fem fisande och snarkande \u00e5ldringar. En natt, n\u00e4r jag som vanligt ville sova med lysr\u00f6rsljus i taket f\u00f6r att jag efter operationen f\u00e5tt d\u00f6ds\u00e5ngest inf\u00f6r m\u00f6rker, \u00f6ppnade du l\u00e5ngsamt d\u00f6rren vid tretiden p\u00e5 morgonen f\u00f6r att se till mig. Du fr\u00e5gade hur jag m\u00e5dde och jag svarade. Du sa att du k\u00e4nde igen mitt efternamn f\u00f6r att det var ovanligt. Vi pratade om det och det visade sig att du hade v\u00e5rdat min far i hans sista, sm\u00e4rtfyllda stadium av cancer, just d\u00e5 n\u00e4r hans sm\u00e4rtor var s\u00e5 sv\u00e5ra att han kastade sig ur s\u00e4ngen s\u00e5 att ni fick montera galler kring den och hj\u00e4lpl\u00f6st se att morfinet inte hj\u00e4lpte.<\/p>\n

Just du.<\/strong><\/p>\n

Jag fr\u00e5gade dig<\/strong> vad som f\u00e5tt dig att slita ut dig i v\u00e5rden under trettiofem \u00e5r. Och jag gl\u00f6mmer aldrig ditt svar:<\/p>\n

”F\u00f6r att jag inte kan t\u00e4nka mig n\u00e5got viktigare<\/strong> \u00e4n att ta hand om andra som har det sv\u00e5rt.”<\/p>\n

Just s\u00e5.<\/strong><\/p>\n

Ord som betyder n\u00e5got<\/strong> n\u00e4r det bakom dem finns en m\u00e4nniska som menar allvar.<\/p>\n

En hj\u00e4ltinna till. Utan st\u00f6rre tack. Och sannolikt bortgl\u00f6md i valr\u00f6relsens sista, darrande tid av l\u00f6gner. D\u00e4rf\u00f6r att ni bara \u00e4r viktiga n\u00e4r politikerna beh\u00f6ver er.<\/strong><\/p>\n

Men jag vet hur viktiga ni \u00e4r.<\/strong> Jag vet att vi utan er pl\u00e5gas av r\u00e4dsla, sm\u00e4rtor, \u00e5ngest och ensamhet. Jag vet att ni kan vara den man litar mest p\u00e5 n\u00e4r en mumlande l\u00e4kare inte ger ett klart besked, n\u00e4r man inte vet om man ska vakna n\u00e4sta morgon. N\u00e4r era kramande h\u00e4nder \u00e4r viktigare \u00e4n allt annat.<\/p>\n

Det h\u00e4r g\u00e4ller,<\/strong> som jag n\u00e4mnde tidigare, all<\/em> v\u00e5rdpersonal utan undantag. I mitt fall skickar jag ett extra varmt tack till Cathrine, sjukgymnasten.<\/p>\n

Du och jag.<\/strong> Varje morgon i m\u00e5nader. En l\u00e5ng och till synes hoppl\u00f6s kamp. Du som sa till mig att inte ge upp, trots att l\u00e4karen sa att jag var k\u00f6rd. Du som of\u00f6rtrutet k\u00e4mpade med det sista hindret, min f\u00f6rlamade stort\u00e5, tills den slutligen r\u00f6rde sig n\u00e5gra millimeter, fick mig att resa mig och g\u00e5. Du som gr\u00e4t med mig n\u00e4r det \u00e4ntligen funkade.<\/p>\n

Du som f\u00f6rde mig<\/strong> tillbaka till ett n\u00e4stan normalt liv.<\/p>\n

Tack.<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r val\u00e5r i \u00e5r.<\/strong> Jag ser hur v\u00e5ra politiker satsar ofattbara belopp p\u00e5 saker jag inte f\u00f6rst\u00e5r. Hur okunskap, trams, misstag och korruption kostat samh\u00e4llet hundratals miljoner, miljarder, utan att n\u00e5gon avkr\u00e4vs ansvar. Stora summor och sm\u00e5. Drygt 700 000 kronor till 21 personer f\u00f6r ”antiklimat\u00e5ngestterapi”. P\u00e5 riktigt? Vi hade kunnat f\u00e5 en syrra till f\u00f6r de pengarna. Och exemplen \u00e4r m\u00e5nga.<\/p>\n

Jag \u00e4r inte politiker. Jag p\u00e5verkar inte valutg\u00e5ngen.<\/strong> Men jag hoppas innerligt att de som nu \u00e4gnar all kraft \u00e5t sandl\u00e5deaktig skitkastning en dag vaknar upp och ger er den respekt, de arbetsf\u00f6rh\u00e5llanden och de l\u00f6ner ni \u00e4r v\u00e4rda.<\/p>\n

F\u00f6r utan er rasar allt.<\/strong><\/p>\n

Men kanske m\u00e5ste man ha legat d\u00e4r f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 det.<\/strong><\/p>\n

Och det har jag.<\/strong><\/p>\n

Tack, f\u00f6r att ni finns och orkar!<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n