{"id":3947,"date":"2019-12-02T03:27:48","date_gmt":"2019-12-02T01:27:48","guid":{"rendered":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=3947"},"modified":"2019-12-02T03:27:51","modified_gmt":"2019-12-02T01:27:51","slug":"ode-till-en-van-och-snapshots-fran-en-tillfallig-rullstol","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/ode-till-en-van-och-snapshots-fran-en-tillfallig-rullstol\/","title":{"rendered":"Ode till en v\u00e4n och snapshots fr\u00e5n en tillf\u00e4llig rullstol"},"content":{"rendered":"\n

F\u00f6rsta advent.<\/strong> Gr\u00e5tt, m\u00f6rkt och slaskigt ute. Vi t\u00e4nder ljus och pratar. Numera mest om sv\u00e5righeter, fysiska och psykiska kr\u00e4mpor. L\u00e5gm\u00e4lt om n\u00e4ra v\u00e4nner som g\u00e5tt bort alltf\u00f6r tidigt. Om hur livet ska bli. Varf\u00f6r vi ska titta fram\u00e5t hellre \u00e4n bak\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Fast ocks\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s,<\/strong> om de glada dagarna bakom oss.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter\u00e5t<\/strong> m\u00e5r vi of\u00f6rsk\u00e4mt mycket b\u00e4ttre och kommer \u00f6verens om att g\u00f6ra om det snart.<\/p>\n\n\n\n

Staffan.<\/strong> En av de vackraste m\u00e4nniskor jag m\u00f6tt, b\u00e5de p\u00e5 ut- och insidan. Bakom det sk\u00f6nt h\u00e4rjade Dennis Hopper-ansiktet d\u00f6ljer sig tankar m\u00e5nga borde ta del av, lyssna p\u00e5. Under skjortan sitter ett av de st\u00f6rsta hj\u00e4rtan, som alltf\u00f6r ofta l\u00e5tit sig s\u00e5ras av dem som inte f\u00f6rstod b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r n\u00e4rmare fyrtiosex \u00e5r <\/strong>sedan vi m\u00f6ttes p\u00e5 en skolg\u00e5rd i Stockholms city f\u00f6r att tillsammans ta oss igenom tre \u00e5rs skolg\u00e5ng i det anrika gymnasiet d\u00e4r filmen \u201dHets\u201d en g\u00e5ng spelades in. Vi var b\u00e5da helt \u00f6verens om att filmen i sj\u00e4lva verket var mest dokument\u00e4r och att en god del av v\u00e5ra l\u00e4rare sedan dess lyckats utveckla sin pennalism till ren konst.<\/p>\n\n\n\n

Men vi \u00f6verlevde<\/strong> med humorns hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4nskapen cementerades<\/strong> fr\u00e5n dag ett, trots (eller kanske tack vare) v\u00e5ra olikheter. Staffan i h\u00f6gklackade boots, l\u00e5ng skinnrock, ringbekl\u00e4dda fingrar och l\u00e5ngt, lockigt h\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Vacker <\/strong>som en dr\u00f6m redan d\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven p\u00e5 insidan.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi debatterade.<\/strong> Kollade in tjejerna. Tjuvr\u00f6kte och skolkade tillsammans. Gjorde en makal\u00f6s deal med den galne gymnastikl\u00e4raren som kr\u00e4vde att tituleras \u201dkapten\u201d, s\u00e5 att vi p\u00e5 lektionerna fick rasta hans tax ist\u00e4llet f\u00f6r att springa tills vi hostade blod, som de andra. Staffan mutade kaptenen med musik, jag med herrtidningar.<\/p>\n\n\n\n

Vi var n\u00f6jda.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Kaptenen<\/strong> var n\u00f6jd.<\/p>\n\n\n\n

Taxen var galen<\/strong> och f\u00f6rs\u00f6kte alltid bita oss s\u00e5 fort vi l\u00e4mnade tillbaka honom.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 kv\u00e4llarna<\/strong> var det klubbar och scener i ett sjuttiotals-Stockholm som sj\u00f6d av positivitetsanda. Med stor musikalisk beg\u00e5vning och flinka fingrar sk\u00f6tte Staffan keyborden i Strix Q n\u00e4r bandet kompade Magnus Uggla till hans f\u00f6rsta framg\u00e5ngar. Jag f\u00f6ljde med, alltid nerv\u00f6s f\u00f6r att min f\u00f6rsta begagnade Nikonkamera skulle g\u00e5 s\u00f6nder f\u00f6r att jag k\u00f6rde alldeles f\u00f6r m\u00e5nga svartvita rullar n\u00e4r de stod p\u00e5 scenen.<\/p>\n\n\n\n

Studenten<\/strong> (n\u00e4, ingen av oss ans\u00e5g oss ha r\u00e4tt att b\u00e4ra den vita m\u00f6ssan med tanke p\u00e5 betygen) och sedan scenbyte f\u00f6r oss.<\/p>\n\n\n\n

Lumpen.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Av grumliga sk\u00e4l <\/strong>hamnade vi b\u00e5da p\u00e5 F1 i V\u00e4ster\u00e5s f\u00f6r grundutbildningen. Jag styrde min lilla Honda genom vinternatten efter att ha accepterat mitt \u00f6de. Som son till en flygofficer kunde jag inte klaga \u00f6ver att ha blivit uttagen som fotograf i Flygvapnet.<\/p>\n\n\n\n

Staffan var inte<\/strong> lika smickrad. Exakt hur han bar sig \u00e5t vet jag inte \u00e4n i dag. Bara att han redan efter en vecka med ett leende f\u00f6rklarade att f\u00f6rsvaret inte l\u00e4ngre var intresserat av hans tj\u00e4nster.<\/p>\n\n\n\n

Medan jag<\/strong> tillbringade trehundratrettiotv\u00e5 dagar i uniform spred han gl\u00e4dje och musik i samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e4ttre det<\/strong>, f\u00f6r oss alla.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Livet och \u00d6det<\/strong> drog oss iv\u00e4g p\u00e5 massor av olika v\u00e4gar. Jobb, f\u00f6rh\u00e5llanden, resor. Lycka och olycka. Det blev glesare mellan tr\u00e4ffarna.<\/p>\n\n\n\n

Men v\u00e4nskapen<\/strong> fanns alltid kvar i botten.<\/p>\n\n\n\n

Samtalen.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Omtanken.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Nu hj\u00e4lper han mig<\/strong> att rulla fram en skrivbordsstol som f\u00e5r bli rullstol f\u00f6r en stund. Jag tar mig m\u00f6dosamt \u00f6ver den, vi bygger v\u00e4rldens enklaste studio med de sm\u00e5 medel som finns tillgodo.<\/p>\n\n\n\n

Och s\u00e5,<\/strong> lekfulla snapshots.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
OLYMPUS DIGITAL CAMERA<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ingen regi, inga konstigheter.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Bara gl\u00e4dje<\/strong> och \u00f6msesidig respekt, k\u00e4rlek skulle jag nog vilja s\u00e4ga.<\/p>\n\n\n\n

Finare blir det inte<\/strong> en gr\u00e5 f\u00f6rsta december.<\/p>\n\n\n\n

Tack, Staffan<\/strong>. F\u00f6r visdomen, gl\u00e4djen, k\u00e4rleken.<\/p>\n\n\n\n

Forever love. <\/strong>Vi har mycket framf\u00f6r oss.<\/p>\n