Allra k\u00e4raste v\u00e4nner – ingen n\u00e4mnd och ingen gl\u00f6md! P\u00e5 grund av rutten minnesfunktion ber jag redan nu att f\u00e5 \u00f6nska god jul och en riktigt bra start p\u00e5 2023!
Detta sker med en n\u00e5got reviderad version av min gamla story om Tomtens bekymmer – nu med en viss kommissarie Truut inblandad:<\/p>\n\n\n\n
Ewert Truut fimpade cigarretten och h\u00e4llde upp ett glas whisky. N\u00e4r han gick genom vardagsrummet fram till f\u00f6nstren noterade han att Alice Capone och lille Sotis hade krupit ihop tillsammans i den stora, mjuka kattkorgen.
Alice sov. Sotis spann.
B\u00e5da hundarna hade tagit plats i soffan. Fifi pressade sig r\u00e4tt intill Franco som sm\u00e5snarkade och s\u00e5g trygg ut.
Per-Albin hade satt sig i f\u00f6nstersmygen ut mot Dalagatan och betraktade g\u00e4sterna som gick in p\u00e5 Tennstopet.
Ewert tittade ut \u00f6ver Vasaparken och Odengatan. Klockan var sju p\u00e5 kv\u00e4llen, det var beckm\u00f6rkt ute och i skenet fr\u00e5n gatlyktorna kunde han se att det f\u00f6ll en del bl\u00f6tsn\u00f6, som f\u00f6rmodligen skulle vara borta snabbt om det inte fr\u00f6s p\u00e5 under natten.
Vad hade de sagt p\u00e5 v\u00e4derrapporten? Skulle det frysa p\u00e5 under natten?
Han kom inte ih\u00e5g och i \u00e4rlighetens namn brydde han sig inte heller.
Det lackade mot jul och dagarna gick fort. Tack och lov f\u00f6rsvann n\u00e4tterna lika snabbt eftersom Ewert lade sig sent, hade sv\u00e5rt att sova och vaknade tidigt. Han och hela hans grupp, det vill s\u00e4ga b\u00e5de Carolina Herrera och den r\u00f6dbetsjuicedrickande, numera ickebin\u00e4re veganen Robin Kahn fr\u00e5n S\u00f6dermalm, var lediga.
Irriterande.
Sj\u00e4lv hade han likav\u00e4l kunnat jobba eftersom han inte hade den minsta aning om hur han skulle f\u00e5 juldagarna att g\u00e5. Men regionpolischefen Stefan Berger hade kallat in honom och sett bekymrad ut.
\u201dDu har s\u00e5 mycket innest\u00e5ende komptid och semester att ta ut, att revisorerna p\u00e5pekat att det \u00f6verskrider alla till\u00e5tna gr\u00e4nser.\u201d
\u201dStryk h\u00e4lften, d\u00e5, om det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rbannat petigt\u201d, muttrade Truut.
\u201dDu vet att det inte g\u00e5r. G\u00e5 hem nu, det \u00e4r en order. Kom inte tillbaka f\u00f6rr\u00e4n i b\u00f6rjan av januari.\u201d
Och Ewert hade g\u00e5tt hem.
Till den l\u00e4genhet d\u00e4r katterna, hundarna och papegojan just nu var hans enda s\u00e4llskap.
Och troligen skulle det f\u00f6rbli s\u00e5 under de flesta av helgdagarna.
Hans \u00e4lskade Rebecka skulle av naturliga sk\u00e4l tillbringa inte bara julafton utan de flesta helgdagarna tillsammans med sina tre barn, en n\u00f6dv\u00e4ndighet inte minst eftersom de nyligen blivit fadersl\u00f6sa n\u00e4r hennes exman d\u00f6tt i cancer.
Carolina Herrera skulle tillbringa den mesta tiden tillsammans med sin chilenska familj i f\u00f6rorten.
Carro hade v\u00e4nligt fr\u00e5gat om han ville fira jul med dem.
Ewert hade artigt tackat nej och muttrat n\u00e5got om att han var upptagen. Carolinas forskande blick hade avsl\u00f6jat att hon inte trodde p\u00e5 honom.
Tydligen skulle hon och familjen f\u00e5 bes\u00f6k av sl\u00e4ktingar fr\u00e5n Chile och Ewert tordes inte t\u00e4nka p\u00e5 hur m\u00e5nga som skulle tr\u00e4nga ihop sig i deras l\u00e4genhet.
Eller vad de skulle \u00e4ta f\u00f6r konstigheter.
Det var \u00e5 andra sidan inte hans problem.
Hans problem var att han inte skulle f\u00e5 tr\u00e4ffa Kim, M\u00e5ns och lilla Kayo, vilket sm\u00e4rtade honom. Men det var som det var, i \u00e5r skulle de fira med M\u00e5ns sl\u00e4ktingar och vad hade Ewert att s\u00e4ga om det?
Han sammanfattade l\u00e4get.
Ingen Rebecka.
Ingen Kim, ingen M\u00e5ns och ingen Kayo.
Ingen Carolina.
Vem mer hade han?
Ingen, mer \u00e4n djuren.
Nere p\u00e5 gatan gick en ensam man l\u00e5ngsamt med en portf\u00f6lj i handen. Var han p\u00e5 v\u00e4g hem till sin familj, eller var han lika ensam mitt i livet, som Ewert sj\u00e4lv?
N\u00e5ja, han hade varit ensam f\u00f6rr och det skulle s\u00e4kert komma tillf\u00e4llen n\u00e4r han var ensam igen. Och i \u00e4rlighetens namn \u2013 var inte julen \u00f6verreklamerad? Som barn tindrade man med \u00f6gonen inf\u00f6r \u00e5rets h\u00f6gtid och tanken p\u00e5 att bli \u00f6ver\u00f6st med paket.
Som vuxen s\u00e5g man hur barndomens vackra fantasier hade f\u00f6rvandlats till ett desperat, kommersiellt jippo d\u00e4r butikerna b\u00f6rjade skylta och spela julmusik redan i oktober. Och d\u00e4r minst h\u00e4lften av befolkningen tycktes sv\u00e5rt \u00e5ngestfyllda \u00f6ver alla krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar som st\u00e4lldes p\u00e5 dem. Julhelgen skulle inte bara sarga deras ekonomi utan best\u00e5 av ett evigt fl\u00e4ngande runt till sl\u00e4ktingar och \u2013 i den moderna tiden \u2013 diverse plastsl\u00e4ktingar.
Herregud. Det var b\u00e4ttre f\u00f6rr.
Ewert gick bort till skivspelaren och satte p\u00e5 On every street. Han log n\u00e4r han t\u00e4nkte p\u00e5 den d\u00e4r natten p\u00e5 klubben, vad den nu hette, n\u00e4r de hade dansat till just den l\u00e5ten.
Han och hon, vad hon nu hette. Hon som senare p\u00e5 natten f\u00f6ljde med honom hem, men var f\u00f6rsvunnen n\u00e4sta morgon.
Trettiotv\u00e5 \u00e5r sedan.
Ewert suckade.
Tiden gick alldeles f\u00f6r fort och han hade kastat bort alldeles f\u00f6r mycket.
Beg\u00e5tt misstag. S\u00e5rat m\u00e4nniskor.
Gjort sig sj\u00e4lv illa.
Han uppt\u00e4ckte att glaset var tomt och fr\u00e5gade sig sj\u00e4lv om han ville ha mer.
Tja, vad fan. Han skulle inte jobba n\u00e4sta dag och risken f\u00f6r att krimjouren skulle ringa in honom mot Bergers order, var f\u00f6rsumlig. Men kanske hellre ett glas r\u00f6tt \u00e4n ytterligare en whisky.
Ewert h\u00e4mtade vinet och \u00e5terv\u00e4nde till f\u00f6nstret mot Odengatan.
Han betraktade tankfullt m\u00e4nniskorna som passerade p\u00e5 trottoaren, de som klev av och p\u00e5 bussen. Ungdomar, par, mammor med barnvagnar, \u00e4ldre som hade sv\u00e5rt att g\u00e5.
M\u00e4nniskor. De som utgjorde storstadens puls.
Han \u00e4lskade det och samtidigt saknade han stillheten som r\u00e5tt n\u00e4r han bodde i huset vid havet i Sk\u00e5ne. Men var sak hade sin tid och nu var han tillbaka i sitt \u00e4lskade Stockholm. Om inte Gud eller Dj\u00e4vulen hindrade honom s\u00e5 t\u00e4nkte han bita sig fast h\u00e4r resten av livet.
Med undantag f\u00f6r sm\u00e5 utflykter hit och dit, f\u00f6rst\u00e5s.
Signalen fr\u00e5n mobilen avbr\u00f6t Ewerts tankar och han rynkade pannan.
Vem ringde nu?
Han k\u00e4nde inte igen numret p\u00e5 displayen. S\u00e4kert en av de d\u00e4r f\u00f6rbannde telefonf\u00f6rs\u00e4ljarna men i s\u00e5 fall skulle han f\u00e5 sig en rej\u00e4l avhyvling, vare sig det var jultider eller ej.
\u201dTruut.\u201d
R\u00f6sten i andra \u00e4nden l\u00e4t raspig och sliten men var v\u00e4lbekant:
\u201dHej, det \u00e4r jag.\u201d
Ewert stelnade till och k\u00e4nde hur pulsen \u00f6kade.
Tomten.
Den riktige tomten.
De hade varit goda v\u00e4nner i sextio \u00e5r. Tomten var en redig karl, som levde som de flesta tio m\u00e5nader om \u00e5ret. Han hade familj och avbetalningar, bodde i radhus, tvingades g\u00e5 p\u00e5 a-kassa i l\u00e5nga perioder, hade f\u00f6r h\u00f6ga kolesterolv\u00e4rden och tog v\u00e4l n\u00e5gra j\u00e4rn f\u00f6r mycket. Men, t\u00e4nkte Ewert, en hyvens kille med glimten i \u00f6gat och massor av yrkesstolthet.
\u201dKul att h\u00f6ra ifr\u00e5n dig\u201d, sa Ewert. \u201dDet var l\u00e4nge sedan.\u201d
\u201dJa, du vet hur det \u00e4r, jag \u00e4r ju lite s\u00e4songsbetonad, hehe. Vad sysslar du med?\u201d
\u201dMest det gamla vanliga. Mord och annat el\u00e4nde.\u201d
\u201dJa, men nu, just nu?\u201d
\u201dInget speciellt. Tar ett j\u00e4rn och funderar \u00f6ver livet.\u201d
\u201dHar du lust att g\u00f6ra det tillsammans med mig? Jag beh\u00f6ver n\u00e5gon att snacka med.\u201d
Ewert blev f\u00f6rv\u00e5nad.
\u201dEhm, ja \u2026 visst, varf\u00f6r inte.\u201d
\u201dDet ligger en hyfsad pub p\u00e5 Fleminggatan, jag kan vara d\u00e4r om en halvtimme om flygtrafiken in mot Stockholm inte \u00e4r f\u00f6r j\u00e4vlig och jag hittar en parkering.\u201d
Truut kv\u00e4vde ett skratt. Hur fan parkerade man en sl\u00e4de och en hel hoper renar i en stad som t\u00f6nten till trafikborgarr\u00e5d hade lyckats f\u00f6rst\u00f6ra f\u00f6r allt som hette bilar?
Han kastade en blick p\u00e5 klockan.
\u201dInga problem, jag kommer. Om jag \u00e4r d\u00e4r f\u00f6re dig s\u00e5 tar jag ett bord. Whisky?\u201d
\u201dTrodde aldrig att du skulle fr\u00e5ga. Vi ses!\u201d
Ewert tog p\u00e5 sig slips och kavaj. N\u00e4r han gick mot hallen kastade Sotis ett s\u00f6mnigt \u00f6ga p\u00e5 honom.
\u201dSk\u00f6t om dig och mamma nu\u201d, sa Ewert. \u201dJag kommer snart.\u201d
Papegojan flaxade upp fr\u00e5n sin plats och satte sig vant p\u00e5 Ewerts axel.
\u201dEhh, du kanske borde stanna hemma\u201d, sa Truut. \u201dJag ska p\u00e5 puben.\u201d
\u201dOch?\u201d svarade gojan och gav honom en f\u00f6rebr\u00e5ende blick.
Ewert ringde efter en taxi som tog honom och Per-Albin till puben p\u00e5 n\u00e5gra minuter. Ewert tog ett bord, best\u00e4llde tv\u00e5 whisky och studerade menyn medan gojan hoppade ner fr\u00e5n axeln och tog plats p\u00e5 bordet. Han hade visserligen \u00e4tit middag n\u00e5gra timmar tidigare, men n\u00e5got litet skulle man v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 kunna f\u00e5 ner.
Tomten kom fl\u00e5sande in p\u00e5 puben n\u00e5got senare \u00e4n avtalat. Ewert tyckte att han s\u00e5g sliten ut och betydligt smalare \u00e4n \u00e5ret innan. De skakade hand och lyfte sina glas till sk\u00e5l.
Tomten pekade p\u00e5 P-A:
\u201dAllts\u00e5, vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r sp\u00f6ke?\u201d
Innan Ewert hann svara gjorde papegojan det:
\u201dDu \u00e4r ingen sk\u00f6nhet sj\u00e4lv, gubbe!\u201d
Tomten skakade p\u00e5 huvudet.
\u201dHur \u00e4r l\u00e4get?\u201d undrade Ewert bekymrat.
\u201dF\u00f6r j\u00e4vligt\u201d, st\u00f6nade Tomten. \u201dI \u00e5r k\u00e4nns det v\u00e4rre \u00e4n n\u00e5gonsin\u201d.
Han tog sig \u00e5t ryggen med en grimas:
\u201dDet \u00e4r dom h\u00e4r datorerna. Jag kn\u00e4cker mig p\u00e5 att k\u00e5nka p\u00e5 laptops och surfplattor. Varf\u00f6r kan dom inte ge ungarna raggsockor som f\u00f6rr? Och vet du vad \u2013 ungj\u00e4vlarna i f\u00f6rorterna skriver att de vill ha pistoler och handgranater i julklapp! N\u00e5gra av dem kallade mig f\u00f6r \u2019bror\u2019 och kastade tomflaskor mot sl\u00e4den. En av renarna fick en i skallen och blev alldeles snurrig. Det d\u00e4r borde man ber\u00e4tta f\u00f6r politikerna. Om n\u00e5gon av dem hade ryggrad att ta tag i skiten, allts\u00e5.\u201d
Sedan ber\u00e4ttade han om allt det andra och Ewert lyssnade uppm\u00e4rksamt.
Det var stressigt. Efter tio m\u00e5naders arbetsl\u00f6shet fick Tomten jobba h\u00e4cken av sig och hann inte med i alla fall. D\u00e5lig l\u00f6n, hemska arbetstider, p\u00e5t\u00e4nda renar och visstidsanst\u00e4llda nissar som knappt f\u00f6rstod svenska, h\u00f6rde till vardagen.
\u201dOch alla dessa j\u00e4vla nymodigheter\u201d, st\u00f6nade han. \u201dEn del nissar ska vabba, andra kr\u00e4ver vidareutbildning p\u00e5 betald arbetstid. De har tejpat upp en affisch med n\u00e5got trams om v\u00e4rdegrunder i sl\u00e4den och minst en fr\u00e5n fackf\u00f6reningen ska med p\u00e5 varje \u00e5ktur. Vi ska ha utvecklingssamtal och en av renarna har identifierat sig som ickebin\u00e4r Det betyder tydligen att han \u00e4r kossa vissa dagar och d\u00e5 f\u00e5r han, hon, den, det vad-han-nu-\u00e4r, inte flyga om jag inte kan hitta en spenh\u00e5llare i r\u00e4tt storlek f\u00f6r annars \u00e4r det pornografiskt och kr\u00e4nkande. S\u00e5 ist\u00e4llet ska jag ringa efter en vikari-ren. Och d\u00e5 ska fackf\u00f6reningsj\u00e4veln vara med och f\u00f6rhandla innan vi kan starta.\u201d
Truut och Tomten t\u00f6mde sina glas och best\u00e4llde p\u00e5fyllning, innan den r\u00f6dkl\u00e4dde mannen med sk\u00e4gget fortsatte:
\u201dOch s\u00e5 transporterna\u201d, muttrade han. \u201dNu ska det k\u00f6ras med elsl\u00e4dar men efter att fyra av testsl\u00e4darna ramlat ner f\u00f6r att batterierna har d\u00f6tt, har det visst blivit tillf\u00e4lligt f\u00f6rbud f\u00f6r de d\u00e4r. Jag har \u00e5kt omkring i min sl\u00e4dj\u00e4vel s\u00e5 l\u00e4nge jag kan minnas. Den har varken hands-free, v\u00e4rmestol, ABS, GPS eller fram-medsdrift. Den \u00e4r helt enkelt livsfarlig och jag vet inte hur m\u00e5nga g\u00e5nger vi har \u00e5kt i diket de senaste \u00e5ren.
N\u00e4r Tomten fortsatte gick det inte att missta sig p\u00e5 ironin i hans r\u00f6st:
\u201dRenarna \u00e4r v\u00e4l inte v\u00e4rldens milj\u00f6v\u00e4nligaste heller – de skiter ju ner hela stan under ett pass och nu har milj\u00f6partiet lagt fram ett allvarligt f\u00f6rslag om att jag ska tejpa fast plasts\u00e4ckar \u00f6ver r\u00f6ven p\u00e5 dem innan vi lyfter. Skiten ska tydligen anv\u00e4ndas till br\u00e4nsle, s\u00e4ger de. Fan tro\u00b4t. S\u00e5 i \u00e5r la jag in om att f\u00e5 en Chevavan ist\u00e4llet, men det finns inte pengar, s\u00e4ger chefen. T\u00e4nk dig sj\u00e4lv – Transport skulle aldrig godk\u00e4nna att en enda av deras andra gubbar k\u00f6rde en meter under samma villkor som jag, med \u00f6verlass och allt!\u201d
Truut nickade eftert\u00e4nksamt. Tomten fr\u00e5gade hur han hade det, Ewert gruffade lite f\u00f6r sakens skull men konstaterade att Tomten hade betydligt v\u00e4rre problem.
Och fler.
Mannen med den r\u00f6da luvan och det stora sk\u00e4gget t\u00f6mde sitt glas.
\u201dMan b\u00f6rjar ju bli till \u00e5ren\u201d, sa han bekymrat. \u201dAtt g\u00e5 arbetsl\u00f6s st\u00f6rre delen av \u00e5ret \u00e4r kn\u00e4ckande f\u00f6r sj\u00e4lvk\u00e4nslan. Och inte nog med det. Nu k\u00e4nns det som om ingen riktigt vill ha en ens under h\u00f6gs\u00e4song! Man ska fortfarande riskera att bryta ryggen av sig varje g\u00e5ng man kastar sig ner genom en skitig skorsten, eller snubblar uppf\u00f6r en villag\u00e5ng som ingen skottat, bara f\u00f6r att se ungj\u00e4vlarna klistrade framf\u00f6r en dator ist\u00e4llet f\u00f6r att tindra med \u00f6gonen. \u2019Tomten kommer\u2019, s\u00e4ger f\u00f6r\u00e4ldarna. \u2019Vem bryr sig?\u2019, s\u00e4ger ungarna och kollar in v\u00e5ld p\u00e5 Internet ist\u00e4llet. N\u00e4\u00e4e, det var b\u00e4ttre f\u00f6rr. Kan man f\u00e5 en whisky till, f\u00f6rresten?\u201d
Ewert k\u00e4nde vart vinden bl\u00e5ste, s\u00e5 han best\u00e4llde in en hel flaska. De flyttade fr\u00e5n bardisken till ett mysigt b\u00e5s med levande ljus och allt. B\u00e5da k\u00e4nde att de ville ha n\u00e5got att tugga p\u00e5.
Truut vinkade till sig servitrisen.
\u201dEn liten trevlig jultallrik, kanske?\u201d fr\u00e5gade hon och sneglade undrande p\u00e5 Tomtens kl\u00e4der.
\u201dNej f\u00f6r faan!\u201d r\u00f6t Tomten.
Flickan hoppade till och s\u00e5g nerv\u00f6s ut.
\u201dF\u00f6rl\u00e5t\u201d, muttrade Tomten. \u201dJag menade inget illa. Kan du inte bara fixa ihop lite plock som inte \u00e4r s\u00e5 juligt? Typ kebab eller s\u00e5. Och absolut ingen korv, tack\u2026\u201d
\u201dDetsamma f\u00f6r mig\u201d, sa Ewert. \u201dOch en sup skulle inte sitta iv\u00e4gen.\u201d
Hon skrev febrilt i sitt lilla block och gick iv\u00e4g.
Ewert fr\u00e5gade om Tomten kunde lita p\u00e5 nissarna nuf\u00f6rtiden? Den gamle v\u00e4nnen s\u00e5g en aning bedr\u00f6vad ut n\u00e4r han svarade:
\u201d\u00c4h, det \u00e4r mest skit med dem. F\u00f6rr hade jag samma killar heltidsanst\u00e4llda \u00e5ret runt. Vi var ett bra g\u00e4ng som kunde planera ordentligt. Men f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sen blev alla uppsagda och bara vi tomtar fick s\u00f6ka om v\u00e5ra tj\u00e4nster. Nu f\u00e5r jag plocka in ALU-praktikanter och FAS 3-folk och nyanl\u00e4nda som nissar varje \u00e5r. Alla ska l\u00e4ras upp fr\u00e5n b\u00f6rjan men de skiter i vilket, eftersom de vet att de f\u00e5r sparken om en m\u00e5nad i alla fall. Och en del av de nyanl\u00e4nda har ju inte s\u00e5 mycket f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r det d\u00e4r med jul, om du fattar vad jag menar.\u201d
Nedsk\u00e4rningarna hade f\u00e5tt andra effekter ocks\u00e5, ber\u00e4ttade Tomten. F\u00f6rr var landet uppdelat i distrikt, som servades av ett helt g\u00e4ng tomtar under en chefstomte. Men efter att h\u00e4lften fick sparken, ut\u00f6kades distrikten till orimliga proportioner.
\u201dVi hinner helt enkelt inte. Hur ska jag ska kunna dela ut klappar fr\u00e5n Link\u00f6ping till Lule\u00e5 p\u00e5 en kv\u00e4ll? Det r\u00e4cker med att en liten parvel gillar mig, vill att jag ska snacka en stund eller leka med hans nya t\u00e5g, f\u00f6r att schemat ska spricka. Eller att en ensamst\u00e5ende mamma t\u00e4nder till, bjuder p\u00e5 ett j\u00e4rn och vill att man ska stanna en stund efter l\u00e4ggdags f\u00f6r lite halli-galli. D\u00e5 g\u00e5r allt \u00e5t skogen. F\u00f6rra \u00e5ret var det ett g\u00e4ng i G\u00e4vle som inte fick sina klappar f\u00f6rr\u00e4n i mars, f\u00f6r att jag inte hann med. Den utdelningen fick jag inte ens betalt f\u00f6r, det kom en j\u00e4vla massa klagom\u00e5l till kundtj\u00e4nst och det blev utredning och allt. Fy fan.\u201d
Maten kom in, de \u00e5t lite under tystnad och sk\u00e5lade. I smyg betraktade Ewert sin gamle v\u00e4n. Tomten s\u00e5g verkligen tr\u00f6tt och sliten ut.
\u201dHur \u00e4r det med Majsan och ungarna d\u00e5?\u201d fr\u00e5gade Truut.
Tomten suckade tungt:
\u201dDet \u00e4r v\u00e4l b\u00e4ttre nu, men vi hade en kris f\u00f6r ett tag sen. Jag hade ett litet prassel med en hemmafru i Uppsala f\u00f6rra julen \u2026 \u201d
Ewert h\u00f6jde p\u00e5 \u00f6gonbrynen.
\u201dVa? Finns det fortfarande hemmafruar? Jag trodde att det var politiskt inkorrekt.\u201d
\u201dH\u00e4h\u00e4, en och annan, bara\u201d, frustade Tomten. \u201dOch du har r\u00e4tt, de f\u00e5 som vi har kvar f\u00e5r vi v\u00e4l l\u00e4gga i formalin och st\u00e4llap\u00e5 museum snart.\u201d
Han fortsatte:
\u201dDet var f\u00f6rst\u00e5s korkat av mig att leka med den d\u00e4r damen, n\u00e5got slags \u00e5lderskris kanske. N\u00e4r Majsan fattade vad jag h\u00f6ll p\u00e5 med b\u00f6rjade hon prassla med en av mina nissar, s\u00e5 jag blev riktigt sur. Vi har b\u00f6rjat om p\u00e5 ny kula, fast det \u00e4r lite gnissligt mellan oss och vi br\u00e5kar r\u00e4tt ofta. Hon har till och med f\u00f6reslagit att vi ska fira jul p\u00e5 skilda h\u00e5ll f\u00f6r att f\u00e5 en paus fr\u00e5n varandra. Och s\u00e5 tjatar hon om att jag ska skaffa ett b\u00e4ttre, mer regelbundet jobb med mindre br\u00e5k. Jag fick ju p\u00e5 k\u00e4ften f\u00f6rra \u00e5ret\u2026\u201d
\u201dVa?\u201d sa Ewert. \u201dBer\u00e4tta!\u201d
Tomten skakade p\u00e5 huvudet.
\u201dJag kom ut fr\u00e5n en hyresk\u00e5k mitt i Stockholm och skulle kasta upp toms\u00e4cken och sticka. Men sl\u00e4den var omringad av ett g\u00e4ng s\u00e5na d\u00e4r militanta veganer som h\u00f6ll p\u00e5 att spreja slagord p\u00e5 den och f\u00f6rs\u00f6kte t\u00e4nda eld p\u00e5 den, medan n\u00e5gra andra f\u00f6rs\u00f6kte sl\u00e4ppa loss renarna. Jag undrade f\u00f6rst\u00e5s vad fan dom h\u00f6ll p\u00e5 med? N\u00e5gon liten veganbrud b\u00f6rjade yra om djurpl\u00e5geri och att dom inte st\u00e4llde upp p\u00e5 att djur misshandlades. Jag sa att hon kunde ta sig i h\u00e4cken och d\u00e5 skrek hon n\u00e5got om me too och att det var sexuella trakasserier, och sen var festen ig\u00e5ng. Dom var v\u00e4l en tre, fyra stycken som hoppade p\u00e5 mig, men akta dig vad d\u00e4ng dom fick! Jag brukar ha ett baseballtr\u00e4 liggande i sl\u00e4den, just in case, och nu fick dom smaka k\u00e4pp. Men ett par snytingar fick jag ju f\u00f6rst\u00e5s\u2026\u201d
Truut skakade p\u00e5 huvudet.
\u201dJa du, jag har f\u00e5tt in en s\u00e5n d\u00e4r vegantjomme i min grupp ocks\u00e5. Han \u00e4r visserligen inte militant, men han f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 mig att dricka hemmagjord r\u00f6dbetsjuice.\u201d
\u201dFy f\u00f6r helvete!\u201d
\u201dMmm, men hittills har jag lyckats spola ner den i toaletten.\u201d
Tomten smakade p\u00e5 sin whisky.
\u201dN\u00e4\u00e4e\u201d, sa han fundersamt. \u201dDet b\u00f6rjar bli f\u00f6r bra det h\u00e4r. Det \u00e4r inte alls som det var f\u00f6rr. Man skulle dra fr\u00e5n hela skiten\u2026\u201d
Ewert nickade fundersamt.
\u201dVad skulle du vilja g\u00f6ra ist\u00e4llet?\u201d
\u201dTja\u201d, man har ju haft lite tid att t\u00e4nka under de h\u00e4r \u00e5ren. Memoarer verkar ju patetiskt, varenda snattande politiker och otrogen k\u00e4ndis skriver ju snyftb\u00f6cker f\u00f6r att f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5else. Men att ligga n\u00e4ck p\u00e5 en strand i V\u00e4stindien vore ju inte helt fel. \u00d6ppna en bar kanske. Eller bara l\u00e4sa bra deckare. Jag tror att jag s\u00f6ker sjukpension efter den h\u00e4r s\u00e4songen. Tror du att dom accepterar s\u00f6nderfrusen r\u00f6v som arbetsskada, he-he?\u201d
De sk\u00e5lade igen och det blev en l\u00e5ng och glad kv\u00e4ll, trots allt.
N\u00e4r Ewert och Tomten s\u00e5 sm\u00e5ningom vacklade ut fr\u00e5n puben, Truut med papegojan p\u00e5 axeln, stod sl\u00e4den snett parkerad halvv\u00e4gs upp p\u00e5 trottoaren.
En p-bot p\u00e5 ettusen trehundra kronor satt fasttejpad p\u00e5 sidan.
\u201dGe mig den d\u00e4r\u201d, sa Truut, \u201ds\u00e5 ska jag f\u00e5 den avskriven. J\u00e4vla trams, det h\u00e4r \u00e4r ju tj\u00e4nsteut\u00f6vning, kan man s\u00e4ga.\u201d
Renarna stod d\u00e4r och glodde, h\u00e4ngde med huvudena och tuggade p\u00e5 n\u00e5got.
Tomten erbj\u00f6d Ewert skjuts hem, men han avb\u00f6jde.
\u201dJag tar en promenad, det piggar upp. Men du, om Majsan menar allvar med att ni ska vara p\u00e5 skilda h\u00e5ll i jul, s\u00e5 kanske du har lust att komma hem till mig? Jag sitter ocks\u00e5 ensam. Det blir inget m\u00e4rkv\u00e4rdigt, lite enkel mat och n\u00e5gra supar. Vad s\u00e4ger du?\u201d
Tomten sken upp.
\u201dDet l\u00e5ter inte illa alls, bara jag blir klar med utdelningen i tid. Jag ringer dig. Ta det lugnt nu.\u201d
Det \u00e4r det enda jag g\u00f6r nu, t\u00e4nkte Ewert. Tyv\u00e4rr.
Han stod kvar och tittade n\u00e4r Tomten \u00e5kte. Det var en imponerande syn n\u00e4r renarna snedstartade upp\u00e5t och drog j\u00e4rnet ut mot Tomtens f\u00f6rort. L\u00e5ngt inombords undrade Ewert om det trots deras samtal nyss, var sista g\u00e5ngen han skulle se sin gamle v\u00e4n.
Ewert slog undan farh\u00e5gorna och b\u00f6rjade l\u00e5ngsamt g\u00e5 hem\u00e5t, uppiggad efter m\u00f6tet med Tomten.
Pl\u00f6tsligt stod en ung man kl\u00e4dd i Adidasbyxor och huvtr\u00f6ja framf\u00f6r honom.
Han hade en f\u00e4llkniv i handen.
\u201dEy, brorsan, hit med mobilen och cash, va. Jalla!\u201d
Ewert k\u00e4nde sig pl\u00f6tsligt oerh\u00f6rt gammal och tr\u00f6tt. F\u00f6rr kunde man g\u00e5 hem fr\u00e5n krogen i lugn och ro utan att n\u00e5gon lymmel skulle komma fram och j\u00e4vlas.
Han sp\u00e4nde \u00f6gonen i den unge mannen som hade t\u00e4nkt sig en karri\u00e4r som r\u00e5nare.
\u201dDin morsa!\u201d skr\u00e4nade papegojan.
Grabben tittade stor\u00f6gt p\u00e5 f\u00e5geln och brast ut i gapskratt.
\u201dJag \u00e4r aina, bror\u201d, fortsatte Truut. \u201dG\u00e5 hem nu innan barnprogrammen \u00e4r slut och innan jag griper dig f\u00f6r att du \u00e4r kef. Och ta hit knivj\u00e4veln! Shoo bree och jalla och allt m\u00f6jligt!\u201d
Pojken l\u00e4mnade \u00f6ver kniven och blev st\u00e5ende lutad mot en husv\u00e4gg medan han skakade av skratt.
Truut b\u00f6jde ner huvudet f\u00f6r att grabben inte skulle se hans flin och gick vidare med raska steg medan han l\u00e4t kniven glida ner i rockfickan.
Den kunde ju vara bra att ha.
\u201dHehe\u201d, sa Per-Albin
Medan han gick \u00f6ver S:t Eriksbron t\u00e4nkte han att hans jul kanske inte skulle bli s\u00e5 bedr\u00f6vlig i alla fall, i alla fall inte om Tomten kom f\u00f6rbi. Lite sill, skinka, prinskorvar, kokt potatis, k\u00f6ttbullar, leverpastej, franskbr\u00f6d och n\u00e5gra supar. Kanske skulle han till och med g\u00f6ra egen senap, som p\u00e5 den gamla goda tiden.
Sedan kunde de koppla av och ljuga tillsammans.
Det kunde bli en trevlig kv\u00e4ll och djuren skulle naturligtvis f\u00e5 frossa i det b\u00e4sta som fanns att f\u00e5 f\u00f6r dem.
Kanske skulle Ewert ge sig sj\u00e4lv en teknisk nymodighet i julklapp. Byta VHS-spelaren mot en s\u00e5dan d\u00e4r DVD, eller vad de hette. Visserligen var det irriterande att han skulle beh\u00f6va k\u00f6pa alla sina favoritfilmer i det nya formatet, men \u00e4nd\u00e5.
Han hade r\u00e5d och han var v\u00e4rd det.
Medan de fortsatte hem\u00e5t i vinternatten med sn\u00f6n knarrande under sulorna, mindes Ewert Victor Rydbergs ”Tomten”. Han t\u00e4nkte p\u00e5 sin v\u00e4ns framtidsplaner och travesterade:
<\/p>\n\n\n\n
Midvinternattens k\u00f6ld \u00e4r h\u00e5rd
veganer samlas p\u00e5 var g\u00e5rd
Smider planer i tung dimma
om att sl\u00e5 Tomten i midnattstimma
Men ack kommer planen
sn\u00f6pligt till korta
N\u00e4r de pl\u00f6tsligt m\u00e4rker
att Tomten \u00e4r borta
Sn\u00f6n lyser vit p\u00e5 fur och gran
sn\u00f6n lyser vit p\u00e5 taken
P\u00e5 en soldr\u00e4nkt strand ligger tomten,
ensam, glad och naken\u2026<\/p>\n