Sp\u00e4nnande, det h\u00e4r.<\/p>\n
N\u00e4r en\u00a0legitimerad gubbj\u00e4vel b\u00f6rjar blogga kommer De Goda R\u00e5den farande som tse tse-flugor, i allm\u00e4nhet fr\u00e5n folk som sj\u00e4lva inte bloggar.<\/p>\n
”Ahmens\u00e5d\u00e4rkandujuinteg\u00f6raf\u00f6rfa-an!”<\/p>\n
”Du m\u00e5ste skriva kort, annars orkar ingen l\u00e4sa.”<\/p>\n
”Skit i att uppdatera s\u00e5 ofta, l\u00e4sarna kommer igen i alla fall!”<\/p>\n
”Men det fattar du v\u00e4l, du m\u00e5ste ju uppdatera hela tiden!”<\/p>\n
”L\u00e4nka bara, l\u00e4nkaf\u00f6rfan, till allt och alla.”<\/p>\n
”Skit i att blogga, bloggarna \u00e4r d\u00f6da. Du m\u00e5ste Twittra! Har du k\u00f6pt en Padda \u00e4n?!”<\/p>\n
Tack alla goda v\u00e4nner, f\u00f6r absolut ingenting.<\/p>\n
Jag inser att jag kan exakt lika mycket om bloggande som majorieten. Ingen sitter med nyckeln. Alla gissar. Den som\u00a0haft facit hade sedan l\u00e4nge varit rik p\u00e5 mycket.<\/p>\n
I detta publicistiska Vilda V\u00e4stern g\u00f6r jag d\u00e4rf\u00f6r\u00a0f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 40 \u00e5r bara det som\u00a0passar mig. H\u00e4r finns ingen redigerare, inga redaktionschefer eller chefredakt\u00f6rer, inga lekt\u00f6rer eller bokredakt\u00f6rer, inga f\u00f6rl\u00e4ggare. Jag kan sova l\u00e4nge,\u00a0strunta i l\u00e4mningstider,\u00a0fika n\u00e4r jag vill, spola v\u00e4rldsangel\u00e4gna \u00e4mnen och filosofera \u00f6ver sm\u00e5saker. Jag kan g\u00f6ra vad fan jag vill och det \u00e4r roligt.<\/p>\n
Eller – vet du n\u00e5got som jag och alla de andra inte vet?<\/p>\n
<\/p>\n