Jag h\u00e4lsar p\u00e5 hos Jonas i antikvariatet. Han har t\u00e4nt ett ljus, lutar sig tillbaka och slappnar av efter f\u00f6rmiddagens slit i en dammig l\u00e4genhet d\u00e4r lukten av inst\u00e4ngdhet, ensamhet, sorg och d\u00f6d ligger tung.<\/p>\n
\u00c4nnu en d\u00f6dsborepresentant har ringt. Farfar hade ju 15 000 b\u00f6cker. Nu \u00e4r farfar d\u00f6d och om Jonas ville komma och … t\u00f6mma? Det kan ju faktiskt finnas ett par kronor att h\u00e4mta, t\u00e4nker barnen.<\/p>\n
Det vill Jonas. Business is business. Han kommer att sortera ut kanske 300 av de 15 000 b\u00f6ckerna och sl\u00e4nga resten i en container.<\/p>\n
Jonas fr\u00e5gar alltid vad den gamle dog av. Skr\u00e4mmande ofta visar det sig att farfar\u00a0har kastat sig ut fr\u00e5n f\u00f6nstret p\u00e5 tredje v\u00e5ningen.<\/p>\n
Vi pratar s\u00e4llan om sj\u00e4lvmord,\u00a0i ett av de ”b\u00e4sta” l\u00e4nderna i v\u00e4rlden. I Sverige \u00e4r sj\u00e4lvmord den vanligaste d\u00f6dsorsaken i \u00e5ldrarna 15 – 44 \u00e5r, trots allt snack om cancer och hj\u00e4rt- och k\u00e4rlsjukdomar. 2008 tog 1 516 m\u00e4nniskor livet av sig.<\/p>\n
Varje dag best\u00e4mmer sig fyra m\u00e4nniskor\u00a0f\u00f6r att de inte orkar leva vidare, i Landet Som Vill Vara B\u00e4st.<\/strong><\/p>\n V\u00e5r duktigaste sj\u00e4lvmordsforskare, professorn i psykiatri och suicidologi\u00a0Danuta Wasserman<\/em> – tillika chef f\u00f6r chef f\u00f6r NASP vid Karolinska Institutet, Sveriges f\u00f6rsta nationella centrum f\u00f6r suicidforskning och prevention –\u00a0pratar alltf\u00f6r ofta\u00a0f\u00f6r d\u00f6va \u00f6ron n\u00e4r hon framf\u00f6r\u00a0kloka synpunkter p\u00e5 f\u00f6rebyggande \u00e5tg\u00e4rder. \u00c4ven om vi skjuter all empati \u00e5t sidan, \u00e4r det n\u00e4mligen s\u00e5 att varje sj\u00e4lvmord kostar samh\u00e4llet ohyggliga pengar\u00a0– enligt R\u00e4ddningsverkets rapport 18,6 miljoner kronor.<\/p>\n Varje dag f\u00f6rlorar samh\u00e4llet allts\u00e5 77 miljoner kronor av dina skattepengar\u00a0p\u00e5 att m\u00e4nniskor tar livet av sig!<\/strong><\/p>\n Bland andra – farfar.<\/p>\n Om vi s\u00e4llan pratar om sj\u00e4lvmord s\u00e5 pratar vi\u00a0aldrig<\/em> om att v\u00e5ra \u00e5ldringar tar livet av sig. Tabu upph\u00f6jt till \u00e5tta.<\/p>\n Men pl\u00f6tsligt –\u00a0p\u00e5 tv h\u00e4romkv\u00e4llen. Skr\u00e4mmande siffror lyfts fram. Ensamma \u00e5ldringar, f\u00f6r \u00f6vrigt friska, stirrar i v\u00e4ggen i l\u00e4genheten tills de inte st\u00e5r ut l\u00e4ngre. V\u00e4nnerna \u00e4r borta eller d\u00f6da, barnen och barnbarnen\u00a0struntar i dem, orken att s\u00f6ka nya kontakter finns inte kvar. B\u00e4st att avsluta el\u00e4ndet sj\u00e4lv.<\/p>\n En skamfl\u00e4ck i Mellanmj\u00f6lkslandet.<\/p>\n En kommun lyfts fram som f\u00f6reg\u00e5ngare f\u00f6r att de sociala myndigheterna g\u00f6r hembes\u00f6k hos alla ensamma \u00e5ldringar. Bra, f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n Samtidigt dryftas ett orealistiskt f\u00f6rslag – att alla v\u00e5rdcentraler ska fr\u00e5ga alla \u00e5ldriga patienter om de funderar p\u00e5 att ta livet av sig! I ett v\u00e5rdsystem d\u00e4r l\u00e4karen har elva minuter per patient blir det kanske lite stressigt att diskutera sj\u00e4lvmordstankar. Dessutom kunde fr\u00e5gan m\u00f6jligen st\u00e4llas med lite mjukare ord:<\/p>\n ”Hur har du det nu f\u00f6r tiden, Elsa? Har du n\u00e5gra v\u00e4nner? K\u00e4nner du dig ensam? \u00c4r det n\u00e5got du saknar?”<\/p>\n Men det hinns inte heller\u00a0med p\u00e5 elva minuter.<\/p>\n S\u00e5 kommer h\u00f6jdpunkten i tv. En kvinna vars far tagit livet av sig intervjuas som n\u00e5got slags expert. Hon ifr\u00e5gas\u00e4tter var de sociala myndigheterna fanns n\u00e4r hennes pappa dog. Jag ifr\u00e5gas\u00e4tter var\u00a0hon sj\u00e4lv fanns, n\u00e4r pappa stirrade in i v\u00e4ggen och b\u00f6rjade planera sitt sj\u00e4lvmord!<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5eligt att v\u00e5ra mammor och pappor tar livet av sig f\u00f6r att de inte orkar med sm\u00e4rtorna, ensamheten, bitterheten, bristen p\u00e5 gl\u00e4dje och samvaro med andra. Men det \u00e4r tamejfan inte okej att vi lastar de sociala myndigheterna f\u00f6r att vi sj\u00e4lva inte orkade \u00e5ka hem till mamma eller pappa,\u00a0eller lyfta luren och fr\u00e5ga hur de m\u00e5dde.<\/p>\n Jag har full f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att en 86-\u00e5rig mamma och mormor inte orkar och klarar att skaffa en iPad, logga in och skapa ett ”n\u00e4tverk” p\u00e5 n\u00e4tet. Utan att hon ibland bara vill h\u00e5lla n\u00e5gon i handen. Prata. Som f\u00f6rr.<\/p>\n Jag f\u00f6rst\u00e5r ocks\u00e5 att ansvar, bland oss som har en \u00e4ldre sl\u00e4kting,\u00a0har blivit omodernt. Kan n\u00e5gon\u00a0tala om ungef\u00e4r n\u00e4r det skedde?<\/p>\n Det \u00e4r lysande om de h\u00e5rt pressade socialarbetarna kan och orkar bekymra sig om de ensamma \u00e5ldringar som inte har n\u00e5gra barn eller barnbarn kvar. Men n\u00e4r det g\u00e4ller v\u00e5r mamma och mormor, pappa och farfar, har vi ohyggligt mycket att l\u00e4ra av de invandrare som vi sv\u00e4r s\u00e5 mycket \u00f6ver i andra fall.<\/p>\n Ta hand om familjen. En dag \u00e4r det din tur. Och d\u00e5 \u00e4r din f\u00f6re detta karri\u00e4r v\u00e4rd lika mycket som en r\u00f6st p\u00e5 Juholt \u00e4r just i dag. Okej?<\/p>\n <\/p>\n