![\"\"](\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-content\/uploads\/2011\/12\/DSC08797-WEB.jpg\" "\\"DSC08797")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
Alltid lika trevligt p\u00e5 Bokia i Halmstad.<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n Att signera \u00e4r att f\u00e5 tr\u00e4ffa trevliga bokhandlare och varje g\u00e5ng l\u00e4ra sig n\u00e5got.<\/p>\n Men det \u00e4r ocks\u00e5 att f\u00e5 tr\u00e4ffa sina l\u00e4sare, och vad kunde vara viktigare? Folk kommer fram, inte alltid f\u00f6r att k\u00f6pa, men ocks\u00e5 ibland f\u00f6r att bara prata. De inleder med att tala om att de redan k\u00f6pt\/l\u00e4st alla ens b\u00f6cker, och vill sedan sm\u00e5spr\u00e5ka om f\u00f6rfattandet eller n\u00e5gon av karakt\u00e4rerna i b\u00f6ckerna.<\/p>\n Trevligt.<\/p>\n Men signering \u00e4r ocks\u00e5 en evig v\u00e4ntan. Den inofficielle sverigem\u00e4staren i boksigneringar, Bj\u00f6rn Hellberg, vet. Han har fler signeringsdagar \u00e4n n\u00e5gon annan f\u00f6rfattare och varje \u00e5r skriver han sitt namn i minst 8 000 b\u00f6cker! N\u00e4r vi pratas vid bed\u00f6mer Bj\u00f6rn att mellan 90 och 95 procent av signeringstiden \u00e4r just\u00a0– v\u00e4ntan.<\/p>\n ”Det \u00e4r ju knappast som man f\u00f6rest\u00e4ller sig”, s\u00e4ger han. ”Att det hela tiden \u00e4r en enda l\u00e5ng k\u00f6 till bordet.”<\/p>\n I v\u00e4ntan f\u00f6rdriver man tiden med att studera bokhandelns kunder. Deras v\u00e4g runt butiken, blickarna, vilka b\u00f6cker de g\u00e5r f\u00f6rbi och vilka de stannar vid. Hur de tittar p\u00e5 en bok och vad de g\u00f6r med den n\u00e4r de l\u00e4st baksidestexten och bl\u00e4ddrat.<\/p>\n Tro det eller ej – det \u00e4r sp\u00e4nnande.<\/p>\n F\u00f6r en f\u00f6rfattare uppst\u00e5r naturligtvis fr\u00e5gan: Vad \u00e4r det som g\u00f6r att du f\u00e5r lust att k\u00f6pa just min<\/em> bok – h\u00e4r och nu?<\/p>\n Under de m\u00e5nga, m\u00e5nga signeringar jag gjort fr\u00e5n Sk\u00e5ne till Norrland har jag funnit att det finns tre huvudgrupper av k\u00f6pare. Den vanligaste \u00e4r den som kommer fram, \u00e4r v\u00e4nlig och nyfiken, st\u00e4ller lite fr\u00e5gor om boken och sedan k\u00f6per den, glad \u00f6ver att f\u00e5 den signerad.<\/p>\n S\u00e5 kommer den hemliga, tysta, blyga. Med snabba steg \u00e4r hon eller han framme vid bordet, pekar och viskar: ”Ska ha den d\u00e4r.” Jag signerar och vederb\u00f6rande \u00e4r borta med vinden inom fem sekunder.<\/p>\n Och s\u00e5 – den obegripliga snackaren\/snackerskan.<\/p>\n Han eller hon kommer fram, \u00e4r \u00f6versvallande v\u00e4nlig, st\u00e4ller den ena fr\u00e5gan efter den andra och pratar sj\u00e4lv s\u00e5 att h\u00e4lften vore nog. Efter femton till tjugo minuter \u00e4r jag helt \u00f6vertygad om att han eller hon kommer att k\u00f6pa ett exemplar av alla b\u00f6cker jag skrivit. N\u00e5gra sekunder senare faller min haka r\u00e4tt ner n\u00e4r jag h\u00f6r:\u00a0 ”Det var trevligt. Tack f\u00f6r pratstunden.” och ser vederb\u00f6rande f\u00f6rsvinna fr\u00e5n bordet med raska steg och utan en bok.<\/p>\n Kvar sitter jag med signeringspennan i h\u00f6gsta hugg och f\u00f6rst\u00e5r som vanligt inte vad som h\u00e4nde.<\/p>\n Eller varf\u00f6r.<\/p>\n <\/p>\n