![\"\"](\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-content\/uploads\/2011\/12\/\u00c4lg-196x300.jpg\" "\\"\u00c4lg\\"")
<\/a>\u201dUj, uj, ja\u201d, viskade Tomten, la huvudet p\u00e5 sned och lyssnade noga n\u00e4r \u00c4lgen fortsatte:<\/p>\n\u201dLussebullarna \u00e4r uppe i fem kronor styck och ungar sl\u00e5r ner varandra f\u00f6r att komma \u00f6ver en enkronas mobiltelefon. Regeringen lurar folket att k\u00f6ra omkring i majsdrivna bilar som f\u00e5r barnen i Brasilien att sv\u00e4lta. Finansministern kan inte ens l\u00e4gga
\np\u00e5 en telefonlur och omkl\u00e4dningsrummen i simhallen \u00e4r smutsiga. P\u00e5 fotbollsarenorna kastar folk mynt i huvudet p\u00e5 domarna, sedan ses de utanf\u00f6r och sl\u00e5r varann med baseballtr\u00e4n i huvudet. Maten i butikerna kommer fr\u00e5n ett konstigt land som heter \u201dEuroshopper\u201d och det finns inte l\u00e4ngre n\u00e5gra
\npostkontor. Sjuksk\u00f6terskor tj\u00e4nar sexton tusen medan estl\u00e4ndska r\u00e5nm\u00f6rdare f\u00e5r gratis akademisk examen i Karlskronaf\u00e4ngelset och Justitieministern \u00e4r en avdankad fotbollsspelare. P\u00e5 gatorna g\u00e5r folk omkring med proppar i \u00f6ronen, stirrar tomt framf\u00f6r sig och skriker om kontrakt och avslut. P\u00e5 v\u00e4rldshaven byter metallsp\u00e5n och grismagar \u00e4gare hundratals g\u00e5nger och n\u00e5gon blir rik innan de n\u00e5r sina destinationer. Det \u00e4r billigare att handla i en butik tre mil bort
\n\u00e4n i den runt h\u00f6rnet och p\u00e5 v\u00e5rdcentralen m\u00e5ste folk best\u00e4lla tid f\u00f6r att f\u00e5
\nett pl\u00e5ster eller ett gott r\u00e5d!\u201d<\/p>\n
\u00c4lgen hade eldat upp sig ordentligt nu och Tomten f\u00f6rundrades \u00f6ver hans allm\u00e4nbildning. Kanske, t\u00e4nkte han, har jag bott i avskildhet i mitt h\u00f6rn i skogen f\u00f6r l\u00e4nge. D\u00e5 och d\u00e5 f\u00e5r jag se ett exemplar av lokaltidningen som n\u00e5gon sl\u00e4ngt, men d\u00e4r skriver kommunalr\u00e5det alltid att allt \u00e4r bra, mycket bra. Eller kanske, t\u00e4nkte Tomten med ett sting av d\u00e5ligt samvete, har jag blivit som de andra, som de som inte orkar bry sig.<\/p>\n
\u00c4lgen drog efter andan och gick p\u00e5:<\/p>\n
\u201dVissa h\u00e4vdar att Gud \u00e4r en svart lesbian och folk har m\u00f6ssor p\u00e5 sig inomhus. Folkk\u00e4ra
\nsk\u00e5despelare \u00e4gnar mer tid \u00e5t att sl\u00e5 ner folk p\u00e5 krogen och skaffa barn med alla och envar, \u00e4n att spela Fr\u00f6ken Julie. Det \u00e4r l\u00f6gn att f\u00e5 en vanlig kopp svart kaffe p\u00e5 ett kaf\u00e9, folk \u00e4ter sm\u00e5 kalla fiskbitar p\u00e5 luncherna och det sista Isterbandet har f\u00f6rmodligen dr\u00e4nkts i formalin p\u00e5 museum. Polisen har telefonsvarare n\u00e4r man ringer och de som st\u00e4dar kallas lokalv\u00e5rdskonsulenter. Den som lyckas f\u00f6rst\u00f6ra ett f\u00f6retag f\u00e5r femtio miljoner i bel\u00f6ning, men den som jobbar som vanligt stryps av skatt. Politikerna s\u00e4ger att det \u00e4r ett problem att folk uppfattar vall\u00f6ften som riktiga l\u00f6ften och det finns fler
\nmarmeladsorter \u00e4n vindrutetorkare p\u00e5 bensinmackarna. Det \u00e4r mycket nu \u2026 \u201d<\/p>\n
\u201dUj, uj, uj\u201d, sa den lilla, fattiga, ensamma, smutsiga men mycket sn\u00e4lla Tomten.<\/p>\n
Han var tyst en stund och drack sitt kaffe. \u00c4lgen \u00e5t fler pepparkakor.<\/p>\n
\u201dDu \u00e4r allt en riktig orator du\u201d, sa Tomten tyst.<\/p>\n
\u201dJag vet inte det, jag\u201d, sa \u00c4lgen.<\/p>\n
\u201dDu talar vackert men det l\u00e5ter inte alls bra, det d\u00e4r du ber\u00e4ttar\u201d, sa Tomten.<\/p>\n
\u201dNej, det \u00e4r inte alls bra\u201d, sa \u00c4lgen. \u201dV\u00e4nlighet och omtanke verkar ha blivit omodernt och det mesta \u00e4r \u00e5t skogen.\u201d Just nu saknade han sin \u00e4lgPod. Lite fin musik hade kanske l\u00e4ttat upp st\u00e4mningen.<\/p>\n
Tomten skakade p\u00e5 huvudet. \u201dFinns det alls n\u00e5got hopp, tror du?\u201d<\/p>\n
\u00c4lgen funderade lite. S\u00e5 sa han:<\/p>\n
\u201dJa, det tror jag faktiskt. Jag tror att det finns hopp. Det blir ju inte b\u00e4ttre eller s\u00e4mre \u00e4n
\nvad man g\u00f6r det till. Det \u00e4r s\u00e5dana som du och jag som kan g\u00f6ra v\u00e4rlden en
\nliten aning b\u00e4ttre.\u201d<\/p>\n
\u201dDet l\u00e5ter som ett viktigt projekt\u201d, sa Tomten.<\/p>\n
\u00c4lgen nickade s\u00e5 att de m\u00e4ktiga hornen sv\u00e4ngde vilt.<\/p>\n
\u201dMycket. Vi kanske till och med kan s\u00f6ka bidrag f\u00f6r det. Starta eget-bidrag eller n\u00e5gon
\nform av EU-bidrag \u2026 \u201d<\/p>\n
\u201dVad g\u00f6r du i jul?\u201d undrade Tomten pl\u00f6tsligt.<\/p>\n
\u201dJag vet inte\u201d, suckade \u00c4lgen. \u201dJag \u00e4r ju ensam nu. Frugan, Helga, dog i den senaste \u00e4lgjakten. Jag saknar henne s\u00e5! Frid vare med henne \u2026 \u201d \u00c4lgen fick t\u00e5rar i de stora, m\u00f6rka \u00f6gonen. \u201dDen \u00e4r ett oskick, den d\u00e4r \u00e4lgjakten! Vi \u00e4lgar har aldrig gjort n\u00e5gon
\nm\u00e4nniska illa.\u201d<\/p>\n
\u201dVill du fira jul med mig, kanske?\u201d undrade Tomten hoppfullt. \u201dJag \u00e4r ocks\u00e5 ensam. Jag vet inte om du f\u00e5r plats i mitt lilla hus, men annars kan vi h\u00e4nga en filt mellan tr\u00e4den
\noch l\u00e4gga ut granris som du kan sova p\u00e5, d\u00e4r under filten.\u201d<\/p>\n
\u201dDet l\u00e5ter v\u00e4ldans trevligt\u201d, sa \u00c4lgen. \u201dHemskt g\u00e4rna.\u201d<\/p>\n
Och s\u00e5 blev det s\u00e5 att den lilla, lilla, ensamma, fattiga, smutsiga men mycket sn\u00e4lla Tomten och den stora \u00c4lgen med de m\u00e4ktiga hornen, firade jul tillsammans. De hade inte s\u00e5 mycket att \u00e4ta och dricka men det lilla de hade var gott. De trivdes i varandras s\u00e4llskap och tillbringade m\u00e5nga timmar vid elden med att prata om hur viktigt det var att
\nvara v\u00e4nlig och bry sig om n\u00e5gon annan \u00e4n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Julaftonskv\u00e4llen var gnistrande klar. Skogsmarken hade t\u00e4ckts av ett fint lager sn\u00f6, det var n\u00e5gra minusgrader och det bildades sm\u00e5 frostbitar i Tomtens fina, vita sk\u00e4gg.<\/p>\n
\u00c4lgen, som byggt sig en fin granriss\u00e4ng under den filt Tomten h\u00e4ngt upp \u00e5t honom, tittade upp mot himlen och log mot stj\u00e4rnorna medan han dukade fram matbitarna vid elden. Tomtens kaffekittel h\u00e4ngde som vanligt p\u00e5 en gren. \u00c4lgen sl\u00f6t \u00f6gonen och drog in doften av nykokt kaffe genom mulen.<\/p>\n
Just n\u00e4r Tomten och \u00c4lgen \u00e4tit sin enkla julmiddag h\u00f6rde de sm\u00e4llandet av grenar som kn\u00e4cktes, ljudet av kl\u00f6var och tassar mot marken och st\u00e4mmor som sj\u00f6ng.<\/p>\n
De tittade f\u00f6rv\u00e5nat upp och fick se hur Bj\u00f6rn och Bj\u00f6rna, R\u00e4ven och hans fru R\u00e4vja,\u00a0 Kr\u00e5kan och Kr\u00e5kina, Haren och Hariet, Ekorren och Ekorika, R\u00e5ttis och hans fru R\u00e5ttina kom emot dem, f\u00f6ljda av alla de andra djuren i H\u00e4ggviksskogen.<\/p>\n
\u201dN\u00e4men!\u201d utbrast Tomten med gl\u00e4dje och f\u00f6rv\u00e5ning i r\u00f6sten. \u201dHur kommer det sig att ni hittade hit ikv\u00e4ll?\u201d<\/p>\n
Bj\u00f6rn log mot Tomten:<\/p>\n
\u201dVi k\u00e4nde doften\u201d, sa han. \u201dDet luktade v\u00e4nlighet h\u00e4rifr\u00e5n. F\u00e5r vi sl\u00e5 oss ner hos er?\u201d<\/p>\n
Resten av julaftons kv\u00e4ll och natt tillbringade djuren med att sjunga och ge varandra gl\u00e4dje. De var \u00f6verens om att skogen var en bra plats att leva p\u00e5 och tyckte synd om m\u00e4nniskorna som inte verkade kunna ha det lika bra.<\/p>\n
\u201dEmellertid och emedan\u201d, sa Haren, \u201ds\u00e5 voro det ju v\u00e4ldigt enkelt. Det enda som beh\u00f6vs \u00e4r att var och en sig best\u00e4mmer att vara v\u00e4nlig, taga h\u00e4nsyn och bry sig lite grand om
\nn\u00e5gon annat \u00e4n det egna v\u00e4lbefinnandet.\u201d<\/p>\n
Det var alla djuren i skogen r\u00f6rande \u00f6verens om.<\/p>\n
\u201dDu \u00e4r allt en riktig orator, du\u201d, sa Tomten.<\/p>\n
\u201d\u00c4sch, jag vet inte jag\u201d, sa Haren. Han h\u00f6jde sin kaffekopp: \u201dMen en riktigt
\ngod jul \u00f6nskar jag eder, allihopa!\u201d<\/p>\n
Ungef\u00e4r samtidigt tog kommunalr\u00e5det en promenad med sin hund Platon i H\u00e4ggviksskogen. F\u00f6rv\u00e5nad stannade han upp n\u00e4r han tyckte sig h\u00f6ra djurl\u00e4ten \u2013 konstigt nog l\u00e4t det som s\u00e5ng \u2013 l\u00e5ngt borta.
\nPlaton spetsade \u00f6ronen, v\u00e4nde huvudet mot ljudet och drog i kopplet. Men s\u00e5 br\u00f6ts kommunalr\u00e5dets koncentration av att mobilen pep till och han slet snabbt upp den ur fickan.<\/p>\n
\u00c4nnu ett sms fr\u00e5n Birgit. Och nu, efter beskedet om det politiska beslutet i Sollentuna, var hon mer rakt p\u00e5 sak.<\/p>\n
Du \u00e4r s\u00e5 manlig! Vill tr\u00e4ffa dig snart\u2026 nu!<\/em><\/p>\nKommunalr\u00e5det snubblade till av upphetsning och fumlade f\u00f6r att hitta r\u00e4tt p\u00e5 knapparna medan han raskt b\u00f6rjade g\u00e5 ut ur skogen och drog den motstr\u00e4vige Platon efter sig.<\/p>\n
F\u00f6r en sekund tyckte han sig h\u00f6ra djuren, s\u00e5ngen, igen men skakade av sig intrycket.<\/p>\n
Inbillning.<\/em><\/p>\nDet hade v\u00e4l aldrig funnits n\u00e5gra djur i H\u00e4ggviksskogen, egentligen? Han t\u00e4nkte att han inte visste s\u00e5 noga men att det heller inte spelade n\u00e5gon roll l\u00e4ngre. N\u00e4r den nya motorleden – den som Birgit ville ha – var dragen skulle skogen sedan l\u00e4nge vara j\u00e4mnad med marken<\/p>\n
Nu var det han och Birgit.<\/p>\n
\u201dDe skaj is de limit, Platon!\u201d tjoade han glatt och drog i kopplet.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/wp-content\/uploads\/2011\/12\/skog.jpg\" "\\"skog\\"")
<\/a><\/p>\n