{"id":800,"date":"2012-01-21T02:02:34","date_gmt":"2012-01-21T00:02:34","guid":{"rendered":"http:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/?p=800"},"modified":"2012-01-21T02:02:34","modified_gmt":"2012-01-21T00:02:34","slug":"professor-kalkyls-felrakning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ohrlund.se\/blogg\/professor-kalkyls-felrakning\/","title":{"rendered":"Professor Kalkyls felr\u00e4kning"},"content":{"rendered":"

Jag f\u00e5r dubbelkolla<\/strong> i kalendern f\u00f6r att se att det inte \u00e4r den 1 april.<\/p>\n

I Aftonbladet uttalar sig professorn<\/strong> i histologi och neurobiologi vid Sahlgrenska akademien, G\u00f6teborgs universitet – Annica Dahlstr\u00f6m,<\/strong><\/em> om hur pappor kan skada sina barn f\u00f6r livet, ”bara genom att vara sig sj\u00e4lva.”<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r Dahlstr\u00f6m tycker till om m\u00e4n och kvinnor luktar det tysk rasforskning. <\/em>Tragiskt.<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Hon sl\u00e5r fast<\/strong> att mammor inte b\u00f6r l\u00e4mna ifr\u00e5n sig barnen under de f\u00f6rsta tre \u00e5ren och s\u00e4ger: ”M\u00e4n f\u00f6rst\u00e5r inte hur sk\u00f6ra barn \u00e4r. De rycker axlar ur led. De l\u00e5ter barnens huvud h\u00e4nga och sl\u00e4nga s\u00e5 att de f\u00e5r skador p\u00e5 blodk\u00e4rlen i hj\u00e4rnan.”<\/p>\n

N\u00e4r Aftonbladets reporter fr\u00e5gar<\/strong> vad som h\u00e4nder om pappan trots allt tar \u00f6ver v\u00e5rdnaden om barnet, svarar professorn:<\/p>\n

”Den otryggheten kan i v\u00e4rsta fall leda till kroniska stressymptom n\u00e4r barnen blir \u00e4ldre. Diabetes, hj\u00e4rt- och k\u00e4rlsjukdomar, fetma, m\u00e5nga av de sjukdomar vi ser idag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.”<\/p>\n

Hon forts\u00e4tter<\/strong> genom att s\u00e4ga att pappan inte b\u00f6r vara pappaledig det f\u00f6rsta halv\u00e5ret, att m\u00e4n har mindre t\u00e5lamod med dr\u00e4gel och bajsbl\u00f6jor och att m\u00e5nga sm\u00e5barn d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r smisk av sina f\u00e4der. Hon \u00f6ser p\u00e5 med att det \u00e4r b\u00e4ttre med barnflicka \u00e4n med pappa, att det \u00e4r b\u00e4ttre att pappan b\u00f6r ”serva” mamman p\u00e5 alla vis, k\u00f6pa mat, laga mat, h\u00e5lla rent och se till att ”mor och barn som enhet f\u00e5r lugn och ro”. Dessutom anser Dahlstr\u00f6m att det vore bra med ”n\u00e5gon oberoende person som kunde verifiera om pappan \u00e4r bra”. Hon p\u00e5pekar att det finns ”m\u00e5nga urd\u00e5liga pappor som sticker iv\u00e4g till kompisar och kanske super”.<\/p>\n

Jag tror att Annica Dahlstr\u00f6m har\u00a0r\u00e4tt<\/strong> n\u00e4r det g\u00e4ller m\u00e5nga pappor. Problemet \u00e4r att hon gl\u00f6mmer att det d\u00e4r ocks\u00e5 g\u00e4ller m\u00e5nga mammor. Det finns gott om m\u00e4nniskor av b\u00e5da k\u00f6nen som av olika anledningar inte klarar, eller vill, ta hand om sitt barn. En del blir till och med s\u00e5 sjuka eller desperata att de tragiskt nog\u00a0tar livet av sina barn. Senast en mamma norr om Stockholm.<\/p>\n

Reaktionerna<\/strong> p\u00e5 Dahlstr\u00f6ms uttalande har inte l\u00e5tit v\u00e4nta p\u00e5 sig. I en blogg skriver n\u00e5gon:<\/p>\n