Man lär sig något nytt varje dag, säger de kloka. Och i dag har jag lärt mig flera saker:

*Hur det kommer sig att till och med de hårdaste gubbarna i motorcykelklubben kör i långbyxor, jacka och handskar fast det är 50 grader varmt i solen.

*Varför man alltid ska ha minst en gallon vatten med sig i motorcykelns bagageutrymme.

*Att en ”liten omväg” kan vara sisådär 40 mil och ta sex timmar att köra på kurviga vägar.

Jag är medlem i Yellow Jackets, en underavdelning till GWRRA, Gold Wing Road Riders Association, en av världens största motorcykelklubbar med 80 000 medlemmar i 46 länder. En klubb med det lilla enkla kravet att du måste äga en Honda Goldwing, världens största och sannolikt vackraste motorcykel (nu får jag på tafsen av Harleygänget men det kan jag ta). Den här avdelningen, en av Florida största och mest aktiva, har en hel del hyss för sig. Bland annat tidig frukost på tisdagar, med efterföljande utflykt.

07.45 är det samling utanför en kyrka på väg US 41 i Ft. Myers, Florida. Strax därefter är det uppsittning.

Klubbavdelningen FL-G2 har 280 medlemmar. På vintern dyker 20-30 upp för en utflykt, på sommaren när många reser norrut till svalare klimat brukar det komma fem. I dag är vi elva varav fyra trikes, vilket är ovanligt.

  

Färden går till The Speckled Egg, en liten lunchrestaurang på McGregor Boulevard. Jag beställer svart, hett kaffe, ägg, bacon och hash browns som sig bör.

Runt bordet går snacket om det mesta utom motorcyklar. Bredvid mig sitter Urs, en schweizare som har bestämt sig för att pensionera sig i Florida. Urs lämnade sitt hemland 1998 och har sedan dess bott i bland annat Rumänien, Bulgarien, Ungern, Afghanistan och Nordkorea! I över 50 år har han varit i ostbranschen och för några år sedan vann han silver i ost-VM med en egenhändigt skapat ostdip som gick hem hos amerikanerna. Urs, legitimerad ostmästare, äter ost till frukost lunch och middag. Han beklagar sig över att amerikanerna inte förstår sig på mycket annat än cheddar men viskar i förtroende att han hittat ett ställe där han kan köpa stora bitar Emmenthaler till bra pris.

Urs har jobbat med ost i över femtio år.

När Urs berättar att han är gift med en kvinna från Grenada säger Art på andra sidan bordet:

”Är det någon av er grabbar som kommer ihåg varför vi invaderade Grenada?”

Alla skakar på huvudet.

”Nå, i alla fall”, muttrar Art, ”I´m sure that we kicked some ass down there.”

När Art frågar vilka svenskar skämtar om svarar jag norrmän. Han kontrar:

”Vi skämtar om italienare. Fast det tordes jag inte med min förra fru. Hon var italienska och fick raka sig mer och oftare än jag, hähä.”

Vi pratar om arga fruar och vilket straffet kan bli om man retar upp dem. Art säger:

”Jag är förutseende. Jag har stoppat lösa skott i min frus revolver.”

Uppsittning igen. Utflyktsledaren Don säger:

”Vi tar en liten omväg längs fyrtioettan på hemvägen.”

Kul, tänker jag och sitter upp.

Nu ska vi ta ”en liten omväg” på hemvägen.

Jag är lite förvånad över att veteranerna i klubben kör i långbyxor, jacka, heltäckande hjälm och handskar trots att det är trettiofem grader i skuggan, säkert femtio i solen och sinnessjukt hög luftfuktighet. Själv njuter jag i jeansshorts och t-shirt bakom styret.

Några timmar senare är jag inte förvånad längre utan ber böner. Vi har kört tjugofem mil i formation i stekande sol på slingriga vägar. Mina armar och ben är redan stekta och gommen skriker efter vatten medan Hondans bensinmätare visar att hojen nu går på ångor.

Som om Don hört bön svänger han in på en mack. Samtidigt som jag tankar dricker jag närmare tre liter vatten och längtar efter mer.

”Hur långt har vi hem?” frågar jag Don.

”Inte mer än sexton mil eller så”, flinar han.

Solen fortsätter steka mig och det lilla vatten jag har kvar tar slut. Även i farter en bra bit över hundra, känns det som att stå framför en varm hårtork. Jag stönar av tacksamhet när det kommer några få regndroppar och vi kör genom skuggiga områden.

Väl hemma dricker jag några liter till, faller utmattad ner i en soffa och smörjer in mina rödbrända armar och ben med något som min fru rekommenderar.

Ibland gör kunskap ont.

Men kul var det ändå.