Jag lovade ju att skriva ett par rader om årets bokmässa och reflektionerna kring den. Bortsett från en envis feber – förkylningen går på fjärde veckan nu – var det en av de bästa mässor jag haft så tillvida att jag för en gångs skull hade tid att göra det jag alltid önskat, att gå runt och prata med en hel massa författare, förläggare och andra bokmänniskor. Toppen! Därmed blev det också en hel del glada kompisfoton, alla tagna av min eminenta fru Carina Cefa-Öhrlund:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom duktiga Eva Ahlkvist med sitt nystartade EA Förlag ger ut en ny version av James Bond, hade jag lovat att uppträda som agent i hennes monter. Febern hindrade mig, men jag kunde i alla fall överlämna en golden gun som jag efter bästa förmåga lackat om själv.

 

I EA:s fina monter fanns också hela Sveriges älskling, Barbro Lill-Babs Svensson. Extra kul för mig som inte träffat Barbro sedan 1970-talet, då min mor faktiskt var hennes – och ABBA:s – revisor! Nu var fru Svensson i montern för att signera ”Barbro”, en vacker och högst personlig bok som begåvade vännen och kollegan Lotta Bromé skrivit texterna till – grattis till ett riktigt bra jobb, tjejer!

Nobody does it like Lotta – vilket proffs!

Bokmässan är, år efter år, bokmässan. Hårda golv, taskig luft, surt kaffe och – som en underbar bal på slottet, trots allt! I vimlet träffade jag varma och goda vännen Camilla Läckberg som fick en kram:

Jag har den djupaste respekt för Camilla både som människa och författare och är innerligt trött på att höra allt gnäll om hur dåliga hennes böcker är. Hon är en schysst tjej, har jobbat hårt, sålt över 20 miljoner böcker och det är – respekt. OK?

En av alla utställare på mässan var spännande företaget Storytel som blir allt viktigare. På några få år har de vuxit från 10 000 till 60 000 kunder som väljer att lyssna på böcker i mobilen. I montern bad de att få ta en bild av mig och så här kul/tramsigt blev det:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och ja, visst hade jag min numera rätt kända ”Poetjävel” t-shirt på mig igen. Den och andra roliga författar/bokälskartröjor som jag designat, hittar du här:

http://ordbavning.spreadshirt.se/

På mässan fanns naturligtvis också Nina Larsdotter och hennes Litet Förlag, ett av de nya och tappra. Där mötte jag Ebba Range vars viktiga bok om självmord, Kristalläpple, jag skrivit förordet till. Läs den!

 

 

 

 

 

 

Min största glädje på mässan var förstås att eminenta HOI Förlag släppte min självbiografi Berättaren, i vilken jag har samlat några av de viktigaste och bästa texter jag har skrivit under 40 år. Boken mottogs väl av mässbesökarna och jag fick signera glädjande många. Jag hoppas förstås att du som läser det här köper den och jag tror inte att du blir besviken, även om den inte alls är i samma krim-stil som jag normalt sett skriver, utan mycket bredare och mycket mer personlig.

Med anledning av detta tillbringade jag en hel del tid i HOI:s monter, där jag också hade ett spännande seminarium om novellens framtid (jag älskar noveller och några av mina e-noveller hittar du här: http://hoi.se/post-type/noveller/page/2/) tillsammans med Jenny Jejlind, som nyss utkommit med en spännande novellsamlingen Autostereogram.

I HOI-montern fick jag genast många nya och intressanta författarvänner, bland andra den glade kocken Torbjörn Lagmark och Magnus Jahnsson – tillsammans hade vi många glada stunder!

HOI Förlag står för House of Independents och är ett helt nytt koncept som rubbat den traditionella bokbranschen en hel del.

Som bloggtiteln antyder uppfattar jag det som att det verkligen är Bokbävning nu. Hela den svenska förlags- och författarkartan ritas snabbt om på ett skrämmande, spännande sätt. Det skrivs mer än kanske någonsin förr (här parentesciterar jag Jan Guillou som säger: ”Det skrivs åt helvete för mycket böcker”), inte minst för att plötsligt arbetslösa journalister, redaktörer och bibliotekarier fått tid över att skriva den där boken de alltid drömt om. Men också för att den nya tekniken öppnat möjligheter för människor som förr haft svårt att skriva och sprida sina ord.

Ur ett demokratiskt och rättviseperspektiv är detta en dröm. Samtidigt innebär det att det litterära bruset ökar och att konkurrensen hårdnar våldsamt. De traditionella förlagen får in ungefär tio tusen (!) debutantmanus om året att sålla bland, av dessa blir kanske fyrtio eller femtio utgivna.

Mycket händer samtidigt. E-bokens inflytande ökar, om än inte lika snabbt som i USA, England och Tyskland. Men e-boken är på frammarsch och just nu vet ingen hur det kommer att se ut om ett år eller två. Ljudboksförsäljningen minskar medan företag som Storytel växer så det knakar för att människor hellre vill lyssna på böcker i telefonen än att köpa en packe CD-skivor.

KF har annonserat att man vill bli av med jätteförlaget Norstedts och helst också Akademibokhandeln, som just gått samman med Bokia och blivit landets helt dominerande bokhandlarkedja. Varför vill ingen ha den?

För en tid sedan basunerade ICA ut att Forma Books är till salu. Forma Books innefattar anrika B. Wahlströms Bokförlag med de röda och gröna ryggarna, välkända ICA Bokförlag och betydligt mindre kända Damm (skönlitteratur). Under mässan gick många och starka rykten om vem som vill och inte vill köpa detta ett av Sveriges största förlag. Senast i dag hörde jag, från två ytterst pålitliga och av varandra oberoende källor, att författarna på Damm nu flyr och söker nya förlag, vilket känns helt naturligt. Det är också synnerligen dålig timing för rader av debutantförfattare som söker förlag men vackert får ställa sig i kö när de etablerade författarna från Damm vill in någon annanstans.

Egenutgivningen ökar snabbt. Massor av debutantförfattare har tröttnat på att vänta i evigheter på refuseringsbrev från de stora, etablerade förlagen. Många ger upp och proppar ner manuset i byrålådan igen, andra söker sig till förlag som HOI som välkomnar egenutgivare. Några bestämmer sig för att starta egna förlag och göra hela jobbet själva.

Jag önskar alla som skriver, förlägger och säljer böcker, lycka till! Jag tror inte att vårt stora framtida problem är att människor är mindre sugna på bra historier än tidigare – tvärtom. Däremot tror jag att vi alla måste värna om kvaliteten på det som ges ut, vare sig det är en bok från ett stort förlag eller en egenutgivning. Men det är en helt annan och mycket större diskussion.

Nu undrar du förstås om jag inte hörde något skvaller på mässan eller såg några skandaler. Jodå, händelselöst var det inte och om jag skulle tro alla lösa rykten så var den här mässan naturligtvis vildare än alla tidigare. Ty författare är, liksom vi journalister, duktiga på att bygga en historia och krydda den. Eftersom allt skvaller – eller åtminstone det mesta – också är obekräftat, låter jag förstås bli att föra det vidare. Du får därmed leva i ovisshet och bli förbannad på mig, jag bjuder på det.

Avslutningsvis vill jag tacka min eminenta, skrivande, sjungande och fotograferande fru, som tack och lov tagit över min roll som fotograf. Efter 40 år känns det inte lika lockande att släpa med sig kameran överallt, men det gör Carina med en iver som är en frisk fläkt. Tack, älskling, för fina bilder!