Förlåt, David Batra, men din replik är i sin enkelhet så glimrande när det gäller att skildra medelsvenssons raseri, att jag måste sno den till rubriken för denna blogg.

Ty, denna fredag artade sig faktiskt till att bli ett fantastiskt bra slut på veckan. Fram till klockan 16.35.

Du som läser det här känner till mitt nu pinsamt långa krig mot Telia. Grundstenarna är enkla: Jag har varit Teliakund sen de hette Televerket och Eldkvarn brann. Jag har aldrig missbrukat något eller betalat en räkning för sent. Jag begär i gengäld bara två saker – att få ha en fungerande telefon och att få vara ifred.

Men se, det går inte. Telia tror inte tillräckligt på sin affärsidé eller sin kvalitet för att låta kunderna vara ifred. Därför ska jag gång på gång på gång trakasseras av hurtiga försäljartyper som väcker mig åtta på morgonen när jag haft en smärtsam natt. Eller – som ska förstöra fredagseftermiddagen för mig. De vill diskutera mitt abonnemang. Det vill inte jag.

Låt mig förklara. Jag är inte retarderad. Jag anser mig vara knappt normalbegåvad. Det innebär att jag vid snart 56 års ålder anser mig mogen att lista ut vilket mobilabonnemang jag vill ha. Men det tror inte Telia, eller deras ”representanter”. Därför fortsätter de att trakassera mig månad efter månad, i ”servicesyfte”.

Intressant jämförelse: Jag har kört Volvobilar till och från i 30 år. Jag har aldrig fått ett telefonsamtal från en Volvorepresentant som klockan åtta på morgonen vill dyvla på mig en ny Volvo. Jag har haft Nikonkameror i exakt 40 år och aldrig fått ett samtal från en Nikonförsäljare. Varför? Jag tror att den enkla sanningen är att de vet att de säljer bra grejor och har bra service. Att jag därför kommer tillbaka.

Men icke så, när det gäller Telia. Stackars tvivlare.

En av dem som inte kommer att bli lycklig över det här blogginlägget är Telias stackars Hans G. Larsson. Jag skriver stackars för att jag både i mail och tidigare blogginlägg gått åt den stackars mannen hårt. Jag är övertygad om att Hans är en trevlig prick, men han är också mannen som får ta skott för Telias trams, därav mina angrepp. Numera tycker jag mest synd om honom. Ty Hans har med sina till buds stående medel arbetat hårt för att Telias kontrakterade digitala kackerlackor ska låta mig vara ifred. Men hur mycket han än anstränger sig, så är det alltid ett skadedjur eller två som krälar igenom stängslet.

I dag var det Maria (vi kallar henne nu så trots att hon inte hette så, eftersom jag tidigare fått så mycket skäll för att jag hänger ut stackars svenska ungdomar som ”inte kan få andra jobb än att vara telefonförsäljare”) som ringde från ett företag med det överseriösa namnet Sales Competence. Hon var stolt över att hon ringde från ett Malmönummer. Men om man söker på 040-30 04 36 så får man inga träffar. Så mycket för den ”seriositeten”!

Klockan är 16.35. Min hittills lyckliga fredagseftermiddag slås i kras av att ännu en digital kackerlacka i veckans sista sekund ska pracka på mig något istället för att låta mig vara ifred. När jag förklarar detta för ”Maria” tycker hon att jag är dum och att ”vi ska hålla diskussionen på en annan nivå” (!). Hon har gått en kurs eller två och problemet är bara att om hon hade blivit trakasserad lika länge och lika många gånger som jag, så hade hon varit villig att lägga en handgranat på sin arbetsgivares kontor.

Men hon förstår inte.

Jag ber att få tala med hennes chef. Sånt  brukar mycket sällan lyckas eftersom Telias ”representanter” – ofta med fantasifulla namn som Dialect, Telesol och allt vad fan det nu är – aldrig har några närvarande chefer och inte heller några ingående linjer när man vill ringa tillbaka (häpp!). Men ser man på – nu kommer Andreas (och eftersom han förmodligen inte är någon arbetslös tonåring i FAS 3 så hänger jag honom  med rätt förnamn här. Något efternamn har han naturligtvis inte. Det skulle inte heller jag våga uppge, om jag var han).

Andreas är en av de mest häpnadsväckande, professionella bullshitare Telia hittills skickat fram och jag är motvilligt imponerad – och sedan inte. Först läxar han upp mig genom att läsa lagen. Eftersom jag har tecknat ett abonnemang med Telia så har de minsann rätt att ringa upp mig och säga vad de vill (Andreas har inte förstått).

Sedan kommer försäljarsnacket.

Sales Competence (googla på det så får du företagets egna fantastiskt vackra ord som heter ”sanning, godhet och tålamod”).har minsann ringt upp mig av helt andra skäl än alla andra Teliarepresentanter. Om jag bara inte hade varit otrevlig mot lilla Maria utan lyssnat klart, så hade jag kunnat teckna det enda avtal som garanterade mig att aldrig mer få oönskade telefonförsäljarsamtal från telerepresentanter.

In your dreams, Andreas. Varför kan inte Telia då erbjuda mig den tjänsten, som borde vara kostnadsfri och självklar?

Andreas dravlar vidare. 99 procent av hans kunder är ”jättenöjda” och jag kan få en lista med 200 kunder att ringa till och fråga själv.

Jamen – det är väl en utmärkt idé? Jag har ju inget liv, och vad vore bättre än att sätta en arbetsvecka åt att ringa 200 av Sales Competence:s kunder? För att få veta något jag inte vill veta.

Andreas har inte förstått.

Sluta! säger mina vänner. Hur orkar du bry dig om de här idioterna? Lägg din tid på något annat.

Nej.

Inte i det här fallet.

Jag skiter nämligen i a) vilka lagar bullshit-Andreas hänvisar till och b) att jag alltid kan byta till abonnemang hos en annan operatör (som sannolikt kommer att trakassera mig lika hårt). Jag kräver rätten att själv välja operatör OCH att få vara ifred. Hur svårt kan det vara?

Jag tänker ägna all kraft jag orkar och har till att hänga ut digitala kackerlackor som Dialect, Telesol, Sales Competence och allt vad fan de nu heter. Samt Telia.

För alla de här människorna har något gemensamt.

På grund av alla missriktade kurser (och ja – jag är sjukt avundsjuk på de krämare som kammat in miljoner på bullshitkurserna!) så agerar de mot allt vettigt vetande.

Ett tips, alltså:

Lär av Volvo. Lär av Nikon. Lär av de riktigt stora varumärkena som inte behöver trakassera sina kunder per telefon mellan 08.00 och 17.00 måndag – fredag, okej?

Försök förstå: Om du har ett tillräckligt bra varumärke, en tillräckligt bra produkt och bra service så kommer kunderna tillbaka. Om du däremot jävlas med dem per telefon månad efter månad så flyr de.

Det här rådet fick ni gratis, inte av någon idiotguru som debiterar fantasipriser.

Läs och lär. Jag har fortfarande inget hopp om att slippa samtal från kretiner som ”representerar” Telia. Men ändå.

Hittills har Telia förlorat ganska stora summor pengar på att människor mailat mig och berättat att de bytt operatör efter liknande upplevelser.

Men vi är inte färdiga än. Förlusten fortsätter, Telia.

Hur vill ni ha det?

Och till dig som läser det här: OM du blir uppringd av Sales Competence, så googla rejält på företaget. Skulle du köpa en begagnad bil av dem. Eller lita på dem i något fall?

Trodde väl inte det … ;o)