Vaknar. Inser att det är dags att planera skrivarkurser och årets tredje begravning samtidigt. Livet hälsar på och vad gör man åt det? Han, den äldre som dog nu, var svårt sjuk och har äntligen fått frid. Bra. Men saknaden efter min vän Jeff som dog nyss är smärtsam och jag förstår inte riktigt vad jag ska lära mig. Jag bär hans t-shirts, hans flygarjacka och jag har hans aska i mitt sovrum, men det är inte nog. Ge mig ett tecken till, Jeff!

Möts av kärlek från kvinnorna jag lever med och av den lille, nakne hunden som inte förstår bättre än att ge mig sin ovillkorliga kärlek, oftast med hjälp av tungan. Önskar att han kunde prata för en dag.

Slår på datorn och får en käftsmäll. Ett oförskämt mail från en oförskämd förläggare som jag sedan länge borde ha outat för hela boksverige.

Brygger starkt kaffe. Röker cigariller. Tänker. Jag outar inte förläggaren. Inte än i alla fall. Kanske sen. Hans öde blir mycket värre. Vi ses i en av mina kommande romaner och därefter kommer hans strumpor att äta hans tår. Han får skylla sig själv, han hade chansen att uppträda mänskligt.

Möten under dagen, bra möten. Coachar en av mina elever. Tänker att jag redan nu kan avslöja att ni i framtiden ska hålla ögonen öppna efter böcker som det står Åsa Bonelli och Sverker Snidare på. När det väl händer blir det stort!

Nya möten, bra möten.

Mail från eminente tecknaren Henrik Lange som ber mig skriva några rader som förord till hans nya bok. Accepterar med stolthet och stor glädje.

Går omkring vid Stockholms central strax efter 17.00. Köper några Situation Stockholm av mannen med smutsiga byxor och tovigt hår, han som halkade på vägen till något. Tänker att det lika gärna kunde ha varit jag. Sova i en kall port. Gränsen är hårfin.

Möte med kreatören och energiknippet Jenny Magnusson, en människa som tänker befriande långt och anordnar Readtreats, får människor att ta in på hotell för att läsa och får namnkunniga författare att res till Uddevalla för att dela med sig. Stort.

I taxin hem – långa samtal med Tekle från Eritrea. Påminns än en gång om att riktiga problem varken består av snö, skattemyndigheten, hästkött eller dåliga tv-program. Utan av att inte kunna visa sig i sitt hemland utan att bli dödad för en åsikt, att aldrig mer få träffa mamma och pappa. Att vakna av mardrömmar för att man i hemlandet kunde bli sparkad ur sängen av beväpnade militärer klockan fyra på morgonen.

Vitt, iskallt, torrt vin. En cigarill till.

En riktigt bra dag.

Vad tänker du ge mig i morgon, Livet?