Pratade i eftermiddags med en kollega som är nyhetsfotograf. Han stod på Sergels Torg i Stockholm och fotograferade en insamling av filtar, som skulle gå till de hemlösa.
Ett utmärkt initiativ.
Som inte borde behövas.
Jag ser och hör i debatter – inte minst i sociala media – de som fortfarande ylar om den svenska välfärden som vore den evig, oförändrad och med en yta hårdare än av diamant och kevlar.
Vakna. Så är inte fallet.
Den så kallade välfärden är i hög grad demonterad. Jag tänker inte tjata länge och i detalj om att mina barn inte längre får skolmat, att gamla tanter tvingas sitta i nerkissade blöjor på vinstdrivande ålderdomshem, att snöplogen inte längre kommer eller att polisen har infört telefonsvarare eller att ….
Hoppsan, nu var jag nära igen.
Jag konstaterar bara att den, Välfärden alltså, inte är sig lik.
I Socialstyrelsens senaste rapport konstaterar man att av nio miljoner människor, lever endast 280 på gatan utan tak över huvudet.
Kalla det missförstånd eller gudförbannad lögn, men sant är det naturligtvis inte, och den som vill ha bevis ombeds bara promenera genom Stockholm en helt vanlig dag.
Jag har under de senaste sex åren studerat hemlösheten i en mindre stad (knappt 100 000 invånare) i ett av de rikaste countyn i en av USA:s rikaste delstater, Florida. Där finns 1 500 kända hemlösa.
En skrämmande hög siffra, kanske delvis förklarad av ett samhällssystem där skatten är nära nog obefintlig, men där man å andra sidan förväntas tjäna sina dollar och ta hand om sig själv.
Här är skatten långt ifrån obefintlig och sedan jag föddes i slutet av 1950-talet har jag matats med snacket om välfärd.
Det är vackert, när det fungerar.
Och med våra skattesatser ska varken 1 500 eller 280 människor tvingas riskera att frysa ihjäl i någon port i natt.
Det ska ingen.
Nä. INGEN ska frysa eller gå hungrig. Inte i hela världen, men minst i skrytiga Sverige där vi har en sån fantastisk välfärd. Det HÄR, Dag, är läsvärt:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad
1) Jag håller med, men naturligtvis är det en utopi.
2) Det var ett långt och för mig osammanhängande inlägg där mycket blandas i en röra. Jag har svårt att finna essensen och lika svårt att avgöra hur mycket som är ”sant”. Alla duktiga skribenter har sin taktik för att lägga vikten på vissa ställen, utan att påståendena för den sakens skull alltid är belagda. Men debatt är förstås bra.
Om man ser sig omkring och tar del av rapporter om alla brister inom skola, vård, socialförvaltning och omsorg så känns välfärd lika surrealistiskt som utopia. Ändå nöts begreppet ”Den svenska välfärden” ut hos både politiker och journalister. Jag har bara en fråga: Vad är det ni pratar om??? Har aldrig SETT den ”svenska välfärden” annat i svart tryck i media!
ELLER??? Menar man de hemlösa, de gamla som lämnas att dö ensamma och vanvårdade, barnfamiljerna som inte har mat för dagen, skolor som släpper ut tusentals barn/ungdomar utan godkännda betyg för att de inte prioriterar fler pedagoger före teaterbesök, konstrundor, skridskoåkning varje vecka under vintern, nya moderna byggnader m.m.
Om detta är ”Den svenska välfärden” så betackar jag mig för den!!!
Glömde de psykiskt sjuka som lämnas vind för våg med sina psykoser och vanföreställningar. Också de som i förtvivlan nekas hjälp då de söker vård för så djupa depressioner att de för en normalbegåvad människa är suicidiala men de som borde SE detta varken hinner, orkar eller har råd att ge dem den hjälp de har rätt till.
Jag tror inte man lägger samma värderingar i begreppet ”svensk välfärd” idag som man gjorde förr. Hela världen har förändrats sedan begreppet stod för allt det som ni tagit upp men vår välfärd har förändrats i takt med att tiden gått, och fortfarande går. Vi måste förstå de nya värderingarna i begreppet för att göra begreppet rättvisa. Jag tror det är precis samma fel som människor gör som ser Melodifestivalen och skriker ”men det där är väl ingen schlager!”. Nä, för att det inte är någon schlagerfestival längre – det är en melodifestival.