En överkucku ringde från Vatikanen för ett tag sedan.
”Ehm, hej Dag, kan du tänka dig att bli påve? Vi behöver en ny, pronto.”
Jag: ”Mmmm, hörde att Franciskus fick bita i gräset. Det är förhandlingsbart, men jag har frågor.”
Överkuckun: ”Jaha?”
Jag: ”Till att börja med, har ni bara vit och svart rök i den där grillen? Jag vill ha typ … *funderar* … lila.”
Överkuckun: ”Herregud!”
Jag: Inte än. Men det kan bli så. Och mössan – får man flera? De måste väl tvättas?”
*djupt andetag i andra änden*.
Sedan:
”Jesus …”
Jag: ”Inte det heller. Än. Och jag tycker att den där pinnen man ska ha är lite för fjolligt dekorerad. Får jag ha mina egna käppar? De är hopfällbara, och allt. Och så vill jag ha elmoppe att köra med inomhus. Med dubbla överliggande käpphållare.”
”Har du fler frågor?”
Jag: ”Det kan du tro. Kan man jobba lite på distans? Rom verkar ju mest fullt av hönstjuvar. Och jag har både Teams och Zoom och allt möjligt. Och hur är det med arbetstiden, till exempel? Max 40 timmar? Och – finns det några förstående människor på HR-avdelningen?”
Överkuckun: ”Jag är inte säker på att … ”
Jag: ”OK, strunt i det. Vinet, då? Fritt vin, väl?”
Överkuckun: ”Det kan vi nog ordna.”
Jag: ”Och det där med celibat är väl mest snick-snack?”
Överkuckun: ”Ingen kommentar.”
Jag: ”Det tar sig. Mera då, hur är det med förmånerna? Fria resor, traktamenten, tjänstebil, mobil, AW, gratis Netflix och sånt?”
Överkuckun: ”AW?”
Jag: ”Tja, du vet. Lite skosjigt efter jobbet. Party, party, liksom …”
*Någon ber en bön i andra änden*
Jag: ”Vad gör korgossarna, förresten? Är de tjänstefolk eller bara dekoration?”
Överkuckun (harklar sig): ”Nej minsann! Nu tycker jag nog att … ”
Jag: ”Tagga ner, Luigi, Måste man ta emot en massa statschefer och andra galningar på besök? Kan man inte ha middagar för polare i stället? Har ni jaccuzzi, förresten? En kompis till mig är galen i bubbelbad och … ”
Överkuckun: ”Vi har renande badritualer.”
Jag: ”För mig och mina kompisar hjälper det inte ens om du har saltsyra i stället för badkulor. Vad sägs om lite väl kylt bubbel på badkarskanten istället?”
Överkuckun: ”Jag tror att du har missuppfattat … ”
Jag: ”Det gör jag ju som oftast. Men du, har ni inte räknat lite fel? Jag har ju inte ens fyllt 70. Har ni börjat ragga småpojkar till posten nu?”
Överkuckun: ”Men herregud!”
Jag: ”Inte nu heller, inte än. Men du, en avgörande fråga – hur mycket para är det i mössan?”
Överkuckun: ”Para?”
Jag: ”Pengar, stålar, cash, guld – vad du vill. Vad snackar vi om i runda slängar? Allt vitt eller lite effectivo vid sidan?”
Överkuckun (mycket allvarlig röst nu): ”Att få bli påve är den högsta utmärkelsen. Att få tjäna gud är ett privilegium få förunnat. Att … ”
Jag: ”Ja, ja, ja, detaljerna tar vi sen. Men bottom line, baby – hur mycket para i mössan?”
Överkuckun: ”Jag tror att vi får avsluta det här nu. Vi får fundera.”
Jag: ”Jag också. En grej till bara – om jag kommer ner så vill jag ha pizza, tunn och fin, inte den där kladdiga panpizzan. Jag vet att det ligger ett bra ställe runt hörnet från er. Men ring inte mig, jag ringer er, ok?”
Samtalet avslutas.
Några dagar senare träffas hela hydet för att rösta i Sixtinska kapellet. Rök stiger från Vatikanen (är den miljövänlig, by the way?) och den är inte lila.
En kvartsperuansk amerikan – Jesus! Woke och pk så det smäller om det. Kunde de inte ha tagit i bättre? Vad sägs om en kvartskines som också hade rötter från Somalia, Bulgarien, Sydney och Skövde?
Och namnet på den nya killen – Leo XIV, låter som en tysk, radiostyrd stridsvagn för onda barn.
Men okej, skyll er själva. Jag säger som Trump:
”Jag skulle ha blivit en utmärkt påve. Ingen vet så mycket om att påva som jag.”
Dag XIV.
Smaka på det, låter ju bra.
Men bitter, nejdå, det är jag inte.
Gå i frid, hör ni.